Light och med fruktsmak

Så lockar tobaksindustrin människor världen över, framför allt våra barn, att börja röka enligt Världshälsoorganisationen WHO. Lågt innehåll av tjära kanske tilltalar mer den vuxnare presumtiva konsumenten, men alla de här försäljningstrixen gör inte tobaken hälsosammare. 4,9 miljoner människor dör årligen pga rökning, som är den vanligaste dödsorsaken som går att förhindra. 1,3 miljarder människor röker och nyrekryteringen är i full gång. Idag firas den Internationella rökfria dagen.

Släng dig i väggen, Elvis!

Idag har jag så mycket vaselin i håret att vilken 50-tals rockare som helst skulle bli grön av avund. Plitarna ska bort! Nu börjar det här bli rätt jobbigt. Jag har hållit på med den där starka kortisonlösningen i över en vecka nu och märker ingen större skillnad, annat än att utslagen har spridit sig. Finns det inga fler jäkla sjukdomar jag kan få?! %*& Det där sista tar jag tillbaka, för det finns det, och dessutom mycket värre. Det vore ju dumt att be om ´et. Här sitter jag och beklagar mig över lite eksem i hårbotten när det finns folk som inte har armar och ben, eller tak över huvudet och mat på bordet. Skärpning! Håll huvudet kallt och fötterna varma... och stadigt en bit ovanför marken så ordnar det sig! Ynka tre veckor kvar nu. YIHAA!! för att citera den blinde pensionerade militären Frank Slade, spelad av Al Pacino, i En kvinnas doft från 1992. Vilken rollprestation! Filmen kvalificerar sig helt klart på min 10 i Top-lista.

Olika falla ödets lotter

Ungefär som trisslotter då... jag såg i tidningen att en hockeyspelare (något proffs på andra sidan Attilanten) hade skrapat fram en miljon på Triss (lotten hade han dessutom vunnit i en golftävling). Inspirerad av hans tur traskade jag iväg till kiosken (ok då, ska jag vara riktigt ärlig så råkade jag passera en Pressbyrå på stan) och köpte mig en lott. Det brukar jag göra då och då och vinner rätt ofta småvinster, så även denna gång: skrapade fram 50:- och får multiplicera det med 2. Fyra gånger pengarna med andra ord, inte så tokigt!

Clever words = smart sida för språkträning i spanska, engelska, franska och tyska.

Pippi Calzaslargas

Pippi Långstrump alltså, är en av böckerna jag tänker läsa för barnen under familjevistelsen i Oventic, Chiapas. Jag har ett par andra tunnare sagoböcker, eller snarare häften, som jag tänkte ta med mig också. Om jag inte minns fel så är de inhandlade för många år sedan på Latinamerikanska bokhandeln på Drottninggatan 91. Hade säkert tänkt ge dem till mitt fadderbarn i present någon gång, men nu är han för stor för det. Han fyller ju 12 år i sommar! Det är svårt att förstå. När jag träffade honom för första gången för snart sex år sedan var han inte mer än en tvärhand hög och nu är han snart tonåring. Tiden går så fort.

Idag skriver jag hemtenta om en annan stark kvinna, nåja den övergången kanske inte var så lyckad... Bernarda kanske hade mycket makt över sina fem döttrar, men samtidigt var hon en grym och avskyvärd tyrann vars enda tanke var att hålla skenet uppe och försvara familjens heder. Alba heter hon i efternamn och är huvudperson i Lorcas pjäs Bernarda Albas hus.

Volontär sökes

till Bolivia* med utresa så snart som möjligt! Det vore inte helt fel... men det är önsketänkande. Det finns inga möjligheter! Dels skulle jag inte kunna åka iväg nu och dels vore jag nog inte en lämplig kandidat. Jag antar att de vill ha någon med pedagogisk utbildning, lärarerfarenhet eller liknande. Men visst vore det skoj! Just nu är det ganska oroligt i huvudstaden La Paz, i alla fall för turister. Det har hänt ett antal rån och kidnappningar. Det är en liga (minst) som agerar som falska poliser och kidnappar turister. Först tvingar de till sig offrets PIN-kod till kreditkortet och länsar kontot (backpackaren hålls fånge i någon lägenhet så länge) och sedan har de ihjäl honom/henne. Presidenten Evo Morales har avsatt poliser och domare etc. men det är svårt att komma åt den här brottsligheten med tanke på det ekonomiska läget i landet. Man får inte glömma att Bolivia är ett av Latinamerikas fattigaste länder med hög arbetslöshet och enorma inkomstskillnader. Över 60% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och det drabbar ursprungsbefolkningen värst.

Nu kom jag till ett intressant ämne. Jag skrev ju min B-uppsats om barnens villkor i Bolivia och hade tänkt mig att fortsätta på C-kursen och fördjupa mig i ämnet, men nu vet jag inte, eftersom jag fick höra att jag inte får ut poängen för uppsatsen innan jag tagit poängen i litteraturhistoria etc. Det ska vara totalt 20 puntos. Problemet är att jag inte kan plugga så mycket. Det är nämligen en heltidskurs, på dagtid dessutom, så det finns ingen chans. Möjligen att jag skriver uppsatsen i höst och gör det andra senare, om det nu går. ¡No tengo ni idea! Det är ett tag kvar så jag får fundera. Man vet aldrig vad som händer. Jag kanske blir kvar i marimba-land och startar en makadam-odling à la världens näst dummaste man (enligt honom själv alltså), en amerikan i Antigua, Guatemala. Ha ha!

* tagit bort organisationens namn och länk

Feliz feliz en tu día

Mitt fadderbarn fyller år snart och det börjar bli hög tid att skicka iväg ett brev och kanske en liten present. Det behöver ju inte vara så märkvärdiga saker... eller saker överhuvudtaget, det viktigaste är ju att komma ihåg, även om små presenter är jätteroliga att få förstås. Att berätta om sitt eget liv och små vardagliga ting (som man själv kanske tycker är tråkiga eller inte något speciellt) är ofta jättespännande för någon som bor långt bort och lever ett helt annorlunda liv. I deras ögon är vi och Sverige väldigt exotiska. Att skicka med foton uppskattas mycket också. Det kan ju vara svårt att föreställa sig till exempel snö och vinter om man aldrig har sett det förut. Kanske en väggalmanacka med kort från Sverige. Barn i många länder älskar att gå i skolan och lära sig nya saker så häften, pennor och sudd i roliga färger är alltid välkomna.

Är det första april idag?

Nej, det är det inte, så det måste vara sant. Det var jordbävning i Stockholm i natt! Folk ringde panikslagna till SOS Alarm och undrade över explosionen. Inte ens polisen hade någon förklaring tills det kom fram att det hade varit seismologisk aktivitet i området runt Alvik, dryga 2 i Richter-skalan. Det hade känts ordentligt i en radie av 5-10 km. Rätt ovanligt i de här trakterna. Jag har aldrig hört talas om något liknande under mina snart trettio år här. I Mexiko däremot är jordskalv vardagsmat så det är väl bra med lite invänjning.

På tal om Mexiko: tidningen Metro fortsätter att frälsa världen och senast på tur står Ciudad de México, en av världens mest befolkade städer med sina över 20 miljoner (kanske upp till 25 miljoner, ingen vet exakt) invånare. 130 000 Publimetro, som Metro heter i D.F. (Distrito Federal), delades ut vid premiären i torsdags.

I dag ska jag ägna mig åt att inventera medicinförrådet… eller snarare åt att kolla att jag har plåster (köpte sprayplåster för första gången. Undrar om det är bra... lite otymplig förpackning kanske, men verkar smart annars), antiseptisk salva och ngt mot klåda (myggbett eller sandloppor), alsolsprit, kompresser, kirurgtejp, myggA, Dimor mot magsjuka, antihistamin och värktabletter (äter det så gott som aldrig annars men bra att ha med sig). Det är väl ungefär det jag behöver i den vägen. Sedan finns det mesta att köpa på plats, i alla fall i större städer. Behöver nog uppdatera min packlista med en del saker. Smidigt att ha den i burken och bara trycka ut på skrivaren sedan när det är dags. Hur klarade sig folk utan dator förr i tiden ?! *himlar med ögonen* Ja, nu skulle man ju kunna säga att det gör de flesta fortfarande, klarar sig utan dator. Det var det där med att byta perspektiv, men jag ska inte fördjupa mig i det just nu.

Hur kallt är det i Sierra Madre?

Ett mysterium än så länge, men det ska jag ta reda på så småningom. Sovsäck är ett måste har jag fått veta och det ska bli ett sant nöje att få släpa runt... NOT, när det är närmare 30 grader varmt på andra ställen. Fram och tillbaka... NEJ, ingen sovsäck för min del. Det går att köpa filtar i San Cristóbal och dom kan man ju lämna där sedan när vi åker vidare, tillsammans med liggunderlaget. Resehandduken är förresten helt suverän: lätt och nätt & torkar fint. Testade den igår. Sarongen tar jag också med mig, kan vara bra att ha något att skyla sig med.

Här sitter jag och "ritar och berättar" fast jag borde skriva redovisning om magisk realism så att pennan glöder... ok då, tangentbordet ryker. Jag är världsmästare på att skjuta upp saker och ting. Låtsas att de inte finns är rätt effektivt också. Fick resultat på min andra kurs igår och svävar på små moln fortfarande. Jag lyckades skrapa ihop 33 puntos av 35. ¡Pura vida!

Svaret på frågan lär vara mellan +10 och +15 grader nattetid.

Dagens boktips

Isabelle Allendes bok om Zorro borde verkligen vara passande reselektyr i Mexiko, lättläst och underhållande. Jag brukar i och för sig inte läsa så himla mycket, men minst en bok är ju bra att ha när det är långa väntetider på flygplatser osv. Sedan kommer jag antagligen att köpa spanskspråkig litteratur förstås. Ska försöka få tag i ett intressant exemplar av Mexikos historia och någon bok av Carlos Fuentes, Artemio Cruz död till exempel.

Isabel Allendes hemsida (på spanska)

Regnet öser ner...

Det finns en del musik som kan pigga en hur trist och tråkigt allting än är. Allra först kom jag att tänka på Dire Straits-låten Walk of Life eller Monty Python-klassikern Always look on the bright side of life (blunda om du inte vill se en massa sport) som går så här:

Some things in life are bad

They can really make you mad

Other things just make you swear and curse.

When you're chewing on life's gristle

Don't grumble, give a whistle

And this'll help things turn out for the best...

And...always look on the bright side of life...

Always look on the light side of life...
If life seems jolly rotten

There's something you've forgotten

And that's to laugh and smile and dance and sing.

When you're feeling in the dumps

Don't be silly chumps

Just purse your lips and whistle - that's the thing.

And...always look on the bright side of life...

Always look on the light side of life...
For life is quite absurd

And death's the final word

You must always face the curtain with a bow.

Forget about your sin - give the audience a grin

Enjoy it - it's your last chance anyhow.
So always look on the bright side of death

Just before you draw your terminal breath
Life's a piece of shit

When you look at it

Life's a laugh and death's a joke, it's true.

You'll see it's all a show

Keep 'em laughing as you go

Just remember that the last laugh is on you.

And always look on the bright side of life...

Always look on the right side of life...

Come on guys, cheer up!

Always look on the bright side of life...

Always look on the bright side of life...

Worse things happen at sea, you know.

Always look on the bright side of life...

I mean - what have you got to lose?

You know, you come from nothing - you're going back to nothing.

What have you lost? Nothing!

Always look on the right side of life...

Himlen ser genast lite blåare ut och solen tittar fram alldeles snart. Tror du mig inte? OK, här ovanför finns bildbeviset. Det är ungefär en kvart mellan korten, men eftersom jag inte är någon mästerfotograf så ser den senare mycket mörkare ut. Nu har det slutat regna, tillfälligt i alla fall. Regnet sägs vara bra för potatisen, hehe, och det är ju skönt för alla allergikerna att det rensar luften.

Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag skulle skriva ett par gånger i veckan men nu har det gått över en vecka igen. Man kan inte hinna med allt som är roligt, det är jag väl medveten om, men det förefaller ganska tydligt att jag prioriterar fel. Frågan är bara vad man ska "deleta"...

Det var resemässa i Kungsträdgården i helgen. Jag var dit på söndagen och blev rätt besviken: det var inte alls så många utställare som jag hade väntat mig. Det kanske var mer action under lördagen, eftersom det var en tvådagars, vad vet jag. De två mest intressanta var förstås LÄS och RES och Världens Resor. Jag är ju inte lika nyfiken på Asien eller Afrika som sällskapet utan vill helst resa runt i Latinamerika. Så har det alltid varit av någon anledning. Jag kunde ändå inte motstå frestelsen att delta i ett par tävlingar, så nu sitter jag här hemma och väntar på ett presentkort från ett stort charterbolag och en vinstresa till Island. Annars var det inte så mycket som hände. Pippi Långstrump och renskav kan jag vara utan. Vi tog en skön promenad till Långholmen och hamnade till slut på Lasse i parken. God latte och mycket folk!

Det roligaste på mässan var att träffa Pablo, vår färdledare i Mexiko, som hade kommit hit från Chile. Han verkade sympatisk och är säkert en duktig guide (som mina tidigare resekamrater har berättat). Vi fick lite tips på vad vi kan göra under de tre sista veckorna av resan också. Jag har inte ännu bestämt mig 100% om jag ska ta malariaprofylax, men det lutar åt att jag inte gör det. Enligt Pablo har det visserligen varit malaria i Oventic någon gång, men inte nu. Ska kanske ringa till UD´s läkarmottagning för säkerhets skull. Det är inte så lätt när man får olika besked, samtidigt som jag vill äta så lite piller som möjligt.

Hälsoläget i övrigt är under kontroll. Det som distriktsköterskan trodde var psoriasis visade sig vara seborroiskt eksem och jag har fått medikament att kurera mig med. Det gäller att tänka positivt, sa doktorn, det är bästa medicinen. OK, visst! Jag tänker inte gräva ner mig, det är inte riktigt min stil, speciellt nu när snagget så smått har börjat växa… och Lordi vann Eurovision Song Contest, och studierna snart är slut för den här terminen (Motivationen för hemtentan i litteraturhistoria lyser med sin frånvaro, men jag gör mitt yttersta för att plocka fram känslan av lyckoruset som infann sig när jag fick veta att jag får börja studera spanska. Då blir det förhoppningsvis lite lättare) och framför allt: det är bara fyra veckor kvar till dagen D!

Life is like a box of chocolate

Solen skiner men det är inte speciellt varmt idag. Hur som helst, jag behöver hinna med en långpromenad, eftersom jag har "varit lat" i ett par dagar nu. Ut och röra på sig, det blir man glad av - både kroppen och själen! Jag har upplevt bättre dagar än den senaste veckan, inte för att de skulle vara de värsta i mitt liv, men... Det här ska inte bli någon sjukhusjournal, men ska bara kort berätta att jag antagligen har fått psoriasis, eller snarare att jag är 99,9% säker på att det är så. Ska träffa en läkare på tisdag som ska titta på mitt hårbotten (en sjuksyrra har redan gjort det). Jag har fått skorv och fläckvis håravfall plus att det kliar så in i Norden!

Att tappa hår kan jag inte göra så mycket åt så det får bli som det blir. Nej, jag är inte oberörd, men det finns faktiskt viktigare saker här i världen! Just nu är jag mest bekymrad över hur det blir med min resa. Jag måste komma igång med behandlingen så att jag är i någorlunda bra skick tills det är dax. Hur hanterar jag det där med infektionsrisk om jag inte har hunnit bli bra? Måste jag använda keps hela tiden (får väl inte utsätta mig för solstrålar om jag har använt kortisonsalva)? Kan läkaren till och med avråda mig från att åka? Inte så troligt kanske, eftersom semester och sol är bra "behandling". Det dyker upp många frågor och funderingar, men för att citera Forrest Gump: "That´s all I´ve got to say about that".

Nu ska jag ta mig an fadderbreven från Plan Sverige (fem stycken översättningar från svenska till spanska). Det är min goda gärning för idag, sedan ska jag vara snäll mot mig själv och gå ut. Vad då inspirerad av Stefan Einhorn och hans bok Konsten att vara snäll? Har inte hunnit läsa den än, men såg honom på tv i morse och bara det hjälpte! Trevlig söndag!

Mors dag

firas i Sverige först om ett par veckor, men min mamma i Finland blir uppvaktad redan imorgon. På grund av det långa avståndet blir det bara en pratstund i telefon och ett kort med vackra röda pelargoner, från mig alltså. Det tar vi igen det när hon kommer hit i slutet av maj och då slår vi klackarna i taket, minsann! Så här kan morsdagskort också se ut!

1 års jubileum

TADAA! Upptäckte precis att det är exakt för ett år sedan idag jag startade denna blogg. Igår såg jag en intressant affisch på tåget: HAR DITT LIV BLIVIT SOM DU HADE TÄNKT DIG? Hhmm, en del bättre och annat sämre, men blogglivet har inte varit så händelserikt som jag hade hoppats på. ”Det blir inte roligare än vad man gör sig” är ju en gammal sanning så det gäller att anstränga sig lite mer, trots att det mesta kretsar kring den stundande México-resan just nu. Men hur ska denna årsdag firas? Vädrets makter har jag tyvärr inte på min sida (regndropparna på fönstret här bredvid uppgår snabbt räknat till fler än 101) så det får bli en inomhusaktivitet: tänkte gå på en föreläsning om maya på Latinamerikainstitutet ikväll. Den smaskiga chokladtårtan och det goda kaffet (knappast rättvisemärkt men gott i alla fall) efter en härlig långpromenad på soliga Djurgården igår får stå väl för resterande delen av festligheterna. Tänkte passa på att köpa en resehandduk när jag ändå ska in till stan. I kartaffären har de nog också den där mexikansk-spanska frasboken, som jag är lite nyfiken på. Vore roligt att bläddra lite i den.

Höghöjdsdramatik

Idag när jag satt på balkongen och läste (”las Maras”-gäng i Centralamerika, läxor med andra ord, om det skulle vara av allmänt intresse) så fick jag syn på någonting svart som rörde sig högst upp på balkongtaket på huset snett mittemot. En katt! Hur har den hamnat där? Det går nämligen inte att att klättra upp från balkongen, fasadklättrare möjligen, och det finns inga höga träd i närheten. Katten gick fram och tillbaka på taket och sträckte sig mot hustaket precis som om den funderade på att hoppa upp, men vågade inte. Katter som ska vara så intelligenta, har jag hört. Hade den glömt bort att den kom den vägen?

Hur som helst, jag försökte ringa till bostadsbolaget, men det var ingen som svarade, så jag ringde till räddningstjänsten och blev kopplad till brandkåren. Pratade med en kille och förklarade det hela utförligt (= svarade på alla möjliga frågor) och när vi avslutade samtalet så säger han att de kommer under eftermiddagen! Då kan ju kattskrället ha ramlat ner för länge sedan, tänkte jag, men sa inget. Jag kunde ju inte göra så mycket mer. Han ville veta vems katt det var, men hur skulle jag kunna veta det. Hans största bekymmer verkade vara vad de skulle göra av katten när de fick ner den.

Precis när jag var på väg ut, efter en timme eller två, fick jag syn på en brandbil runt hörnet. Alla dagisbarnen stod på rad bakom staketet och följde det hela med stort intresse, exalterade är ingen överdrift! Tyvärr missade jag upplösningen på det spännande dramat, eftersom jag var tvungen att rusa iväg, men fick höra i efterhand att det hade slutat lyckligt. Katten ville inte alls bli fasttagen utan precis när brandmännen skulle haffa den så hoppade den upp på taket och smet ner genom takluckan och gallergrinden till trapphuset. Killen högst upp på stegen var nog inte så glad just då…

Ja, det var väl det mest spännande som har hänt i de här kvarteren på sistone. Förutom att resfebern börjar stiga, förstås. Idag är det sex veckor kvar och jag har så smått börjat vänja mig vid tanken på att jag ska ut på äventyr igen. Den här gången gäller det att packa med sig sovsäck också eftersom det är kallt i Sierra Madre, inte mer än +10°C på natten.