Marcelito

Hur tror du att det känns att inte veta när du får mat nästa gång?

Eller att grannen högre upp i bergen har gjort sina behov i vattnet som du använder till dricksvatten och att tvätta dig själv i?

Skulle du vilja dela ett rum på 9 kvadratmeter med lika många familjemedlemmar i ett hus byggt av torkad lera och stampat jordgolv (som under regnperioden förvandlas till lervälling)?

Det här är verklighet för Marcelo, Reynaldo, Marta och alla deras syskon i en förort till La Paz, Bolivia. Med detta i åtanke var det ett mycket lätt beslut för mig att skaffa fadderbarn och hjälpa till att ge ett utsatt barn utbildning, näringsrik mat, kläder och rent vatten. Glädjen över att kunna göra en insats och bidra till att ge Marcelito en framtid att tro på går inte att mäta i kronor och ören.

Vi brevväxlar med varandra, Marcelo och jag. Han berättar om sin hund, om att han brukar spela fotboll med sin kusin Víctor på eftermiddagarna, om sina favoritämnen och hur mycket han tycker om att gå i skolan eller vad han vill bli när han blir stor. Jag för min del skriver om vardagslivet här hemma, om julen och påsken, om den första snön i oktober och första tussilagon i april, om båtresan i skärgården och grannens katt. Det kändes som om vi hade känt varandra länge när vi träffades en novemberdag för snart 4 år sedan. Vilken härlig liten kille!

Dagens ord

är CHINGADA. Som nordbo ryggar åtminstone jag tillbaka när jag hör mexikanarnas mustiga språkbruk och har lite svårt att vänja mig vid alla svordomar. Chingada, ett vulgärt ord även för de lokala, är bland de värre och används i talesätt som a la chingada (åt helvete), como la chingada eller de la chingada (mycket dålig, urusel) och quedar en la quinta chingada (att vara mycket långt borta, "ute i bushen"). Använd inte det, om du inte vill bli ordentligt osams med någon eller göra ett riktigt dåligt intryck. ¡Hasta la próxima!

100 saker om mig

Egentligen är jag lite tveksam till att presentera listor om mig eller om vad jag tycker om olika saker, men nu jag gör det i alla fall... Hoppa över om det blir för tråkigt, men du ska veta att det krävdes både blod, svett och tårar innan den blev klar.

1 det känns otroligt egotrippat att skriva listan, men lite kul ändå
2 jag kan dyka 25 meter
3 Mafalda är en favoritseriefigur
4 jag har broderat små tomtar
5 jag har bytt namn tre gånger
6 min blogg har fått sitt namn efter en bok
7 jag har inget körkort
8 jag älskar lax och avokado
9 min drömresa går till Bolivia, till Madagaskar…
10 jag är extremt kvällspigg
11 jag kan inte leva utan musik
12 jag har långa smala konstnärsfingrar
13 min favoritfilm är Gråta med ett leende
14 rättvisa och solidaritet är viktiga begrepp för mig
15 jag blir vansinnigt irriterad när folk inte visar hänsyn
16 jag äter inte kött, men är inte vegetarian
17 när jag var 20 år färgade jag mitt långa hår kastanjebrunt
18 espresso med varm mjölk är underbart gott
19 jag flyttade till Sverige när jag var 19 år
20 jag vill inte hoppa fallskärm eller flyga luftballong
21 jag har cyklat omkull i samma backe tre gånger
22 jag har varit gisslan i Chiapas
23 jag dricker ganska sällan och kan ha roligt utan sprit
24 jag har ett fadderbarn i Bolivia
25 jag har tagit pianolektioner
26 jag grät floder när jag såg Den bästa av mödrar
27 jag vill volontärsjobba i Sydamerika
28 tigerglass var det godaste jag visste när jag var 7 är
29 Madrid är min favoritstad i Europa
30 jag var hårdrockare i tonåren
31 jag köper bara Rättvisemärkt kaffe
32 jag vill inte ha villa, volvo och vovve
33 jag kan sjunga Katjusha på ryska
34 jag har åkt på Dödens väg
35 jag har bråkat med en präst
36 jag är perfektionist
37 jag kan vända tungan upp och ner
38 jag läser gärna Rabindranath Tagores dikter
39 jag använder inte klocka
40 min favoritfärg är mörkgrönt
41 jeans och t-shirt är mina favoritkläder
42 jag har jobbat med Orup
43 jag hade mardrömmar efter att ha sett "The Shining"
44 mitt hjärta är till vänster, var skulle det annars vara?
45 jag äter inte godis, bara choklad ibland
46 jag älskade Rupert Everett när han sjöng Dionne Warwicks I say a little prayer i filmen Min bästa väns bröllop (jag skrattade så jag tjöt!)
47 jag brukar inte ha julgran
48 tålamod, lugn och optimism är mina styrkor
49 jag har varit nära döden två gånger
50 det finns en person som känner mig bättre än jag själv
51 vissa dofter får mig att bli lyrisk, som t.ex. kamelia eller 'cocoa butter'
52 jag har stark integritet och stor revir
53 jag har blågrågröna ögon
54 jag är rätt så spontan
55 jag har rötter i Tyskland, Finland och Sverige
56 att resa är min passion
57 jag sover för lite
58 jag tycker inte om katter
59 jag har varit medlem i en fan club
60 min vilopuls brukar ligga runt 60
61 jag vill hellre ha få goda vänner än många halvbekanta
62 folk har frågat mig om jag kommer från Spanien, Gotland, Panama eller Norrland
63 tycker om att spela Trivial Pursuit eller Alphapet
64 jag har pluggat spanska, engelska, tyska, ryska och lite italienska
65 jag köper fler böcker än jag hinner läsa
66 jag är allergisk mot egoister och översittare
67 jag är otroligt envis
68 jag har tre örhängen, ett i det vänstra örat och två i det högra
69 jag tycker att spanskan är det vackraste språket som finns
70 jag blir vansinnigt upprörd och sårad om någon ljuger för mig
71 jag tycker mycket om berg och sjöar
72 jag har vunnit tre Rosa Pantern-dockor på Gröna Lund
73 jag är inte speciellt förtjust i att dansa
74 jag sminkar mig oftast bara med mascara och ljusgrå kajalpenna
75 jag är mångalen
76 Titicaca-sjön är en av de vackraste platserna på jorden
77 jag tror på att en annan värld är möjlig
78 det är härligt att skratta så att det bubblar i magen
79 jag tål inte nickel och kobolt
80 jag blir lätt brun
81 min favoritblomma är orkidé
82 jag har bott hos shuar-indianer i Amazonas
83 jag har aldrig varit i Norge
84 jag har en liten kaffesäck av jute på köksväggen
85 jag tror inte på horoskop men läser dem gärna
86 jag har en promenadkompis som jag träffade på nätet
87 jag är onödigt självkritisk ibland
88 jag bryter inte när jag pratar svenska
89 min ring av en snäcka är ett kärt minne från Trinidad
90 jag tittar mindre och mindre på tv men tycker om att gå på bio
91 jag följer inte mode och det intresserar mig inte
92 folk tror mig inte när jag säger att jag är ganska blyg
93 mitt motto är: "Den som har mest saker när han dör, vinner" (obs! ironiskt)
94 jag tycker om att jobba med siffror
95 jag avskyr att diska
96 jag har hållit kontakten med en brevvän sedan vi var tolv år
97 Galeano är en av mina favoritförfattare
98 jag har en äldre och en yngre syster
99 mitt turnummer är 9
100 jag är glad över att detta är slut nu...

Förtydligande till punkt nr. 46

Bésame mucho

Enligt en legend har den mycket smala gränden Callejón del Beso i Guanajuato i Mexiko (länk inlägget Kärlek och smala gränder) fått sitt namn efter två förälskade (i en version heter de Carmen och Luis och i en annan Ana och Carlos - jag väljer att kalla dem Ana och Carlos) som bodde där för länge sedan. Ana, enda dottern till en rik spanjor, och Carlos, en fattig gruvarbetare, hade blivit kära i varandra. Anas pappa ville inte att hon skulle gifta sig med Carlos utan med en välbärgad landsman för att familjen skulle bli ännu rikare och ännu lyckligare. En kväll fick fadern se Ana och Carlos kyssas från en balkong till en annan i den smala gränden och hotade att döda dem båda om det upprepades. Ana tog inte faderns ord på allvar utan nästa kväll träffades de igen. Pappan som hade överraskat dem blev ursinnig och högg ett svärd i sin dotters rygg. När Carlos förstod att Ana var döende gav han sin käresta en sista kyss på handen och med vetskapen om att inte kunna leva utan hennes kärlek tog han livet av sig genom att slänga sig i la Valenciana-gruvan.

Det sägs betyda sju års lycka att kyssa sin käresta på tredje trappsteget på Callejón del Beso så det gör alla förälskade par som besöker Guanajuato. Här följer en lista på de mexikanska sätten att kyssas. Jag har valt ut bara de snällaste av dem.

Tipos de Besos
Beso del Músico: de trompa en trompa
Beso del Monoguillo: hasta tocar la campanilla
Beso del Torero: con oreja y rabo
Beso de Don Quijote: con el Sancho y en la Panza
Beso del Tamal: con todo y carne adentro
Beso de la Paleta: chupar y chupar hasta llegar al palito
Beso del Taquero: de cachete, trompa y lengua
Beso del Mexicano: hasta amanecer y con toco y gallo
Beso del Psiquiatra: con cualquier loca
Beso del Microondas: cuando te dejan caliente
Beso del Pianista: tocando las teclas
Beso de La caja fuerte: dos a la izquierda y dos a la derecha

Mitt namn på japanska

kommer från sajten Your name in japanese

Packa pappas kappsäck

[UPPDATERAT 2006-11-05] Tänk på att de nya reglerna för handbagage börjar gälla imorgon. Till exempel att all vätska ska packas i förpackningar max 1dl och de ska få plats i en genomskinlig återslutningsbar en liters plastpåse. Läs mer på Luftfartverkets hemsida.

Min trotjänare, 60 litre Everest GFX, den är alldeles för stor, jag vet. Har länge funderat på att köpa en ryggsäck på 45-50 liter, men det är egentligen bara snålheten (sparsamhet heter det kanske) som har hindrat mig från att göra det. Ryggsäcken köpte jag till min första långresa så det finns ett visst affektionsvärde också. Dessutom ser den jättefräsch ut. Still going strong!

När jag är ute och flyger eller åker buss har jag ryggan i en flygpåse med ett litet hänglås, dels för att den ska hålla sig någorlunda ren och dels för att göra det lite besvärligare för dem som eventuellt vill åt mina kära ägodelar. De väljer som bekant de lättaste offren. Påsen fungerar som regnskydd också, när jag bär ryggsäcken. Investerade för några år sedan i ett packsafe-nät som man kan ha runt ryggan för att få ha sina saker i fred, men den ligger oanvänd någonstans i källaren. En del tycker att det är praktiskt, men jag upplever det som för tungt och besvärligt.

Förutom den stora ryggsäcken har jag med mig en dagsäck. Den har jag som handbagage på flyget och tar alltid med mig ett ombyte med kläder, toalettartiklar - speciellt såna som är svåra att ersätta – kameran med ett extra minneskort (bränner mina foton på cd-skivor som en extra ”försäkring”), något att läsa och lyssna på, reseguide och kanske en karta + lexikon, block (= dagbok och anteckningsblock) och penna plus nackkudde, öronproppar och ögonskydd (om jag flyger på natten). På långa flygresor brukar jag ha stödstrumpor på mig (finns att köpa på apoteket) för att det inte ska samlas så mycket vätska i benen när man sitter länge. Det känns ganska otrevligt med svullna fötter och i värsta fall kan det ju bildas proppar som är livsfarliga.

Mina värdesaker har jag i moneybelt på ryggen - känns bättre än på magen har jag upptäckt - till och med innanför trosorna när jag är ute bland folk. Där har jag pass, eventuella biljetter (elektroniskt är underbart!), VISA-kort, största delen av mina kontanter, vaccinationskort och försäkringsbevis. Resecheckar använder jag inte numera för att det är för dyrt och krångligt Mina smycken lämnar jag hemma. Använder bara små guldörhängen plus ringar och armband som jag har köpt på mina tidigare resor.

Rulla kläderna är det bästa säger experterna men jag har aldrig lyckats lära mig tekniken... eller jag har väl inte ansträngt mig så vansinnigt mycket utan brukar istället vika plaggen och stoppa dem i mindre syntetpåsar som man köper billigt i sportaffärer. I klädväg brukar jag ha med mig underkläder, nåt att sova i om det är kallt, strumpor, badkläder, badskor (som dykare använder) och handduk (en specialare som torkar jättefort och väger nästan inget), sarong, shorts och zipbyxor, toppar eller t-shirts, nåt långärmat, vindjacka, kängor/gympadojor, sandaler, keps för att skydda mig mot solen och regnponcho. Allt beror ju på vart man ska och när = vad är det för väder? Jag tar med mig oömma kläder och är inte såå noga med hur de ser ut, men packar med lite finare utstyrsel om man skulle råka bli bjuden på fest. Då är det inte så kul att komma i slitna jeans och svettig t-shirt. Jag har inte skrivit antal på grejorna, men jag brukar ta med så lite som möjligt… jodå, kommer ibland hem med saker som jag inte har använt på hela resan, men jag har blivit bättre på det. Man brukar säga att man ska packa tre gånger och ta bort något varje gång. Ju mindre man har desto oftare får man tvätta så det är en smaksak. Jag blev av med rätt mycket kläder nu senast och upptäckte att det gick att klara sig med mycket mindre än vad jag trodde, men å andra sidan stod jag där och hängde tvätt var och varannan kväll. Man kan oftast få det tvättat för billig penning, men då kan man aldrig vara riktigt säker på resultatet eller att få tillbaka allt. Jag har varit med om att det har saknats plagg eller att jag har fått andras kläder så ha koll på vad du lämnar in och får tillbaka.

I necessären packar jag, förutom mitt reseapotek som jag skrev om tidigare, tandborste och tandkräm, tandtråd och tandpetare i plast, kamborste, balsam och shampoo, hårgel, rollon, Lactacyd, lotion och solskydd, savett, tros-/mensskydd, topz, mascara och kajalpenna, EyeQ (pads för sminkborttagning), nagellack, Mavala-pads, nagelklippare, rakhyvel, liten ihopvikbar sax, och specialservetter att putsa glasögon med. De ”farliga” sakerna har jag förstås inte i handbagaget under flygresan. Många bussbolag (i Latinamerika, vet inte om det är så i Asien) skyltar med att man inte får ha med sig ditten och datten in i bussen, men jag har aldrig varit med om att det kollas. Det är en formalitet när man ska genom metalldetektorn.

Utöver det ovannämnda har jag en diverselista som ändras vid behov och ser ut ungefär så här: liggunderlag, sidensovpåse, sovsäck (min väger bara 700g och är underbart varm på kalla bussresor), myggnät och lina + klädnypor, reservglasögon och solglasögon (om man inte, som jag, har glasögon som blir mörka i solen), kopior på alla viktiga papper, adressbok (har också skrivit upp alla adresserna i e-postprogrammet och det var jag glad över sist när jag blev av med adressboken), förmånskort på flygbolaget, två passfoton (ifall jag behöver skaffa mig nytt pass), kort hemifrån för att kunna berätta om Sverige, reseväckarur (med termometer), pannlampa, ett par stora plastsäckar, en rulle med mindre plastpåsar, toapapper (som man får släpa med sig överallt, det köper jag på plats), eltejp, hänglås, batterier, sykit och en Swiss army knife. Jag äger en resebrandvarnare också, men den har jag aldrig haft med mig. Det kanske säger sig självt, men alla förpackningar jag tar med mig är så små och lätta som möjligt.

Det här var nog det viktigaste, tror jag. Det vore jättekul att få synpunkter och tips om hur och vad ni andra packar med er ut i vida världen.

Varningens ord

angående Tequila-inlägget










Jag håller mig nog till iskaffe!

Latinofilmfestival

Bor du i Stockholm? Missa inte Latinofilmfestivalen nästa vecka! Den pågår under perioden 28-31/8 2006 på biografen Zita och visar tolv filmer från Kuba, Chile, Peru och Argentina. Filmerna är textade på engelska och biljetterna kostar 60 kr.

Måndag 28 augusti
17.15 El destino no tiene favoritos, 90 min
19.00 Play, 105 min
21.00 Iluminados por el fuego, 105 min

Tisdag 29 augusti
17.15 Bombón - El perro, 97 min
19.00 Mi mejor enemigo, 107 min
21.00 Mujeres infieles, 100 min

Onsdag 30 augusti
17.00 La suerte está echada, 97 min
19.00 La última cena, 120 min
21.15 Guantanamera, 105 min

Torsdag 31 augusti
17.00 Nueve reinas, 115 min
19.10 Habana Blues, 115 min
21.15 En la cama, 85 min

Reseapotek

Stackars Ulrika blev dålig på sin resa till Tunisien. Inte roligt, men jag fick en bra anledning att skriva om vilka mediciner jag brukar ha i min "Första hjälpen"-kit. Jag tar med mig bara lite av varje (en karta med värktabletter till exempel) och kompletterar på plats om jag skulle behöva. Det mesta går ju att köpa i alla fall när man befinner sig i större städer. I mitt reseapotek finns det Lexinor, antibiotika som är bra mot magsjuka... och då menar jag inte lite magknip utan när jag blir riktigt dålig med över 40 graders feber och frossa (det har faktiskt hänt två gånger), värktabletter, febertermometer, spray- och skavsårsplåster, alkogel, kompresser, kirurgtejp, Voltaren mot muskelvärk, eftersom jag har en fot som krånglar jämt, MyggA, allergimedicin, Dimor mot diarré, åksjuketabletter, 1% kortisonsalva (mot klåda, insektsbett och sandloppor) och malariaprofylax om det skulle behövas. Jag har tagit de flesta sprutorna som går att ta, men innan avresa brukar jag ta en Dukoral, koleravaccin, som är bra mot ca. 70% av bakterier som orsakar turistdiarré. Det gula internationella vaccinationskortet packar jag också med i väskan, eftersom det krävs för att få resa in i vissa länder. Hittills har jag inte behövt visa upp det någon gång. Packlistan har jag som ett Excel-dokument i datorn och uppdaterar min sk. baslista beroende på vart jag ska. Jag skriver mer om packning imorgon.

Vad gör jag med en hundring?

- köper en flaska chilenskt vin? Det vore gott, men... Neej. Iskallt!
- fixar en fin blomma till en kompis? Njaa, inte idag. Ljummet!
- ger den till någon som behöver den bättre än jag? Visst! Nu börjar det brännas!
- skickar den till Stadsmissionen för att hjälpa de hemlösa, precis som mina kompisar på Solidaritetsbloggen gör? JAAAA!

Det var väl inte så svårt, eller? Vi var rätt många som deltog i insamligen till de krigsdrabbade barnen i Mellanöstern men vi behöver bli betydligt fler! Alla som deltar i Solidaritetsbloggen skänker minst 100 kr, det finns inget tak, till välgörande ändamål som vi gemensamt kommer överens om. Initiativtagaren har inget vinstintresse och tjänar inga reklamintäkter på detta utan allt som var och en skänker via webben går oavkortat till organisationen vi har valt. Läs mer om hur du ska gå tillväga på Solidaritetsbloggen.

Mina reselänkar

Här kommer några resesidor som jag besöker mer eller mindre regelbundet. Jag har inte tagit med sajter där jag brukar boka flygbiljetter eller boende utan de här är mest för besöka forum, kanske skriva och läsa resedagbok eller bara hämta inspiration och hålla drömmarna vid liv.

Backpacking Jorden runt Lonely Planet Luftgrop MadridMan Resdagboken Resfeber TripAdvisor Travel Market Vagabond VirtualTourist Viajeros.com

På Guía del Mundo (mycket bra, men tyvärr bara på spanska) får jag veta det mesta om de länder jag vill besöka. Det finns många intressanta idéer som den här till exempel: Peaceful World Travel. Om du har tips på en bra resesajt, dela gärna med dig!

Vad gör du helst på din semester?

RÖSTA PÅ DIN DRÖMRESA! (röstningen avslutad)

En helt ovetenskaplig undersökning för dig som tycker om att resa. Missade Surfa i Karibien och Knyppla i Haparanda, men det går ju inte att ha så många alternativ. Då blir det bara svårare att välja!

Äkta Globetrotter

Jag vill också dansa i Beijing!
Kanske bäst att ta och träna på stegen hemma först.

En till karta

Den här kartan kommer från World66. Bara för att jag har varit i St Petersburg blir hela Ryssland rött och de besökta områdena motsvarar 9% av jordens yta. Sanningen ligger nog runt 2%.

Dagens ord

den här gången är COMPA. Det är en förkortning av ordet compadre som egentligen betyder gudfar. Compa eller dess diminutivform compita används i betydelsen kompis eller god vän och ordet kan ersättas med amigo eller cuate. På Kuba och i Dominikanska Republiken används formen compay eller compai.

Tequila, mezcal eller pulque?

Får jag fresta med en mezcal? Nehej, inte det?!

Den lilla fjärilslarven som händelsevis flyter i Gusano de oro-flaskan har för uppgift att visa att spriten är tillräckligt stark. Om inte, löses den röda eller vita maguey-larven upp. Det är en teori. Enligt indianerna tar larven bort allt det onda i alkoholen.

Tequila görs minst till hälften av blå agave, som är en ananaslikande jättelik växt. Det är inte en kaktus utan tillhör amaryllis-släkten. Växten kallas också för maguey eller mezcal, som kommer från náhuatl, aztekernas språk, och betyder månens hus. Man använder bara hjärtat av bladet, kokar eller rostar det och låter det omvandlas till socker. Den malda agaven blandas med vatten och destilleras. Den finaste tequilan är av ren agave, men man gör andra sorter genom att blanda i majs eller sockerrör. Då kallas den för mixto. Tequila, som till skillnad från vissa sorters mezcal aldrig innehåller en larv, kommer antingen från staden Tequila i delstaten Jalisco, delar av Guanajuato, Nayarit, Tamaulipas eller Michoacán.

Att jämföra tequila med mezcal är som att likställa champagne med mousserande vin. Mezcal är ett samlingsnamn på destillerade drycker. Drycken som kallas mezcal, tillverkas också av agave, men inte den finaste blåa sorten. Det finns nämligen 136 agavearter i Mexiko. Mezcal kommer inte från Jalisco utan till exempel från Oaxaca.

Pulque då? Den tillverkas genom att låta agavestammen, inte bladen alltså utan saften från agaveplantan som kallas aguamiel, honungsvatten, koka och jäsa till mäsk. Aztekerna använde pulque i sina religiösa ceremonier. Nuförtiden kan den smaksättas med vanilj, jordgubbar eller frukt. ¡Salud!

Oj, mitt i allt faktarabblande höll jag på att glömma bort det roliga. Hur dricker man då tequila? Det klassiska som de flesta känner till är ju med lime och salt i ett svep eller lite mer sofistikerat i en Margarita med limejuice, Cointreau och krossad is (glöm inte saltkanten i glaset), men det finns många goda drinkar. Varför inte hämta lite inspiration på Cocktailguiden?

Regálame tu sonrisa

o suelta una carcajada...
Skänk mig ditt leende eller brist ut i ett gapskratt...
Det var glada miner hos kvinnorna i hantverksbyn utanför San Cristóbal.

Artesanía "Ramo textil", Mujeres tejedoras de Zinacantán, Chiapas

Minnen från México

Många har frågat mig vad som var bäst och sämst under resan till Mexiko. För att bringa någon ordning i mina tankar, skrev jag ner allt som dök upp i mitt huvud. Det är ingen prio-ordning på listan, men det minnet som är starkast och självklart står över allt annat är det första. Om du har missat något, läs min resedagbok i juni-augusti. Om du är på väg till Mexiko själv, kan du få lite tips om sevärdheter, caféer, boende, transporter osv. och vill du kommentera eller fråga något, feel free to do so! Det kan du göra antingen via kommentarer eller via mejl.

gisslan i Chiapas
mötet med Subcomandante Marcos
Frida Kahlo-museet
vackra textilier och fint hantverk av obsidiana (vulkaniskt glas)

presidentvalet

alebrijes (färggranna träföremål) och krukorna i Oaxaca
stora sköldpaddan som lade ägg i fullmånens sken på Papaya Playa
maya-ruinerna i Chichén Itzá

vackra berg och landskap
flamingos, kajmaner, spindelapor, leguaner, sköldpaddor
båtturen i ravinen i Cañon del Sumidero
San Cristóbal, en underbar stad i Chiapas
concheros som dansade på marknaden i Coyoacán
alla underbara människor
antropologiska museet i Mexico City
dopp i Agua Azul
silvermarknaden i Taxco
fisksoppan på stranden i Puerto Escondido
stöld av ryggsäck och polisanmälan
folkdanser i Veracruz och Mérida
demonstrationer i Mexico City
en kyrka i Chamula, där man offrar kycklingar och driver bort onda andar

Vi åkte också till en caracol ("by" fritt översatt, eller "politiskt centrum" kanske skulle vara en bättre term) för att träffa zapatister. Det blev inget möte, eftersom de hade alerta roja, beredskap, men det blev en minnesvärd upplevelse i alla fall.

Alebrijes

är traditionella fantasifigurer från Oaxaca i sydvästra Mexiko. De tillverkas av zapoteca-indianer och är gjorda av ett träslag som heter copal och handmålade i glada färger. Figurerna föreställer till exempel skelett, döskallar och djävulsmasker, alla möjliga djur, drakar och monster, kaktusar och andra blommor. Det finns även servetthållare, bokmärken, smycken etc. Jag har tagit några foton i hantverksbyn Arrazola, som ligger utanför staden Oaxaca och är känd för sina alebrijes.

Kaffemostrar är vi allihopa

När jag läste Annas inlägg om trevliga caféer i Málaga, kom jag att tänka på det berömda caféet, el Gran Café del Portal, vid Zócalo i Veracruz. Där går servitörerna med en kanna i varje hand, kaffe i den ena och mjölk i den andra. Det är en konst att hälla i kaffet och den kokheta mjölken i glaset på rätt sätt. Förr i tiden höll de kannorna ännu högre upp, har jag hört. Kaffet smakade ljuvligt och det var ett nöje att fika där. Efter två gånger var vi stamgäster och servitörerna kom och småpratade med oss. Marimba-spelarna var ett ständigt inslag i gatubilden så som alla gatuförsäljarna, både unga och gamla.

Jag tror att jag får damma av min espressobryggare. Den har mest varit en prydnad på köksbänken på sista tiden. Gran Café del Portal ( hemsidan med caféets historia)

Mina bästa länktips

för spanskstuderande. Både lexikon och språkverktyg finns med på listan.

Nivån varierar från nybörjare till avancerad.

Skoldatanätet spanska-svenska-spanska
Real Academia Española Spanska Akademins Ordlista
Sinónimos.org synonymlexikon
Corrector ortográfico stavningkontroll
Rincón del traductor för översättare
WordReference.com lexikon med definitioner, synonymer, antonymer
och forum för språkintresserade (även engelska, franska, portugisiska och italienska)
Jergas de habla hispana slang från den spansktalande världen
CleverWords språkverktyg (svensk sajt, innehåller spanska, engelska, franska och tyska)
Words&Tools språkverktyg

Till sist vill jag nämna TT-språket, en samling svenska skrivregler sammanställd av Tidningarnas Telegrambyrå, som innehåller mycket information för alla språkintresserade.

Guldkant och dolda talanger

Idag läste jag om Dolda talanger på Språkmakargatan och undrade vad min skulle vara. Jag vet inte om den är så dold, men jag är rätt bra att komma ihåg folks födelsedagar. Liza skriver också om att sätta guldkant på tillvaron och det brukar jag göra (men inget är ju så bra att det inte kan bli bättre). Jag kan ta de fina kaffekopparna fast det är tisdag (dricker oftast ur glas eller mugg, men jag menar mer symboliskt) eller unna mig en god bok även om jag köpte en veckan innan. Vad jag däremot är sämre på är att berätta för andra hur jag uppskattar dem och varför de är viktiga för mig. Från och med idag ska jag bli bättre på det. En komplimang om dagen är väl en bra början? Idag vill jag ge en ros till Nadia som i sin blogg Bland Andernas bergstoppar lyfter upp ett viktigt ämne: flyktingar i Europa. Läs och begrunda!

(bloggen raderad)

Dagens ord

är ÓRALE. Det är ett typiskt mexikanskt ord och används mycket flitigt. Órale betyder kom igen, vi säger så eller OK. Ordet används också för att övertyga någon, bekräfta att man har förstått eller håller med om det man har hört eller för att uttrycka stor förvåning.

Det finns fler aktörer

i det mexikanska valet... eller snarare i det långdragna efterspelet. På bloggen som Julio Sueco rekommenderade mig häromdagen stod det om en sajt för en gift shop i USA som har startat en kampanj (+ insamling) mot rösträkningen och för att stödja högerkandidaten Felipe Calderón under namnet Mi voto fue limpio = Min röst var fläckfri. Om det nu var så, låt oss kontrollera det då! Hjälp från oväntat håll kanske man inte skulle säga för grannen i norr har ju vissa egna erfarenheter av presidentval och röstomräkningar. Där räknade man ju tills rätt man vann om jag inte minns fel.

Ledig dag i Veracruz

Vårt lilla husdjur solar sig

Papaya Playa

Visst längtar jag till Tulum, när jag ser den här bilden! Jag håller på att testa det här med Flickr och det är lite knepigt i början. Den här bilden tog jag på promenaden från maya-ruinerna i Tulum mot Papaya Playa, där vi bodde. Just den här dagen var det riktigt varmt, 33 grader. På samma strand i fullmånens sken fick jag se den stora sköldpaddan lägga ägg. En dag hade vi ett riktigt häftigt åskväder. Det mullrade och blixtrade precis ovanför oss och vinden tjöt runt knutarna. Regnet smattrade.

Tänk att man måste ända till Mexiko

för att få veta att Henning Mankell har kommit ut med en ny bok (nyutgåva av Innan frosten på spanska alltså). Döm om min förvåning när jag satt på parkbänken i Taxco bläddrandes i La Jornada och fick syn på ett bekant namn på bladet (notisen här nedan). Oj, skriver de om honom här... och jag som inte har läst en enda av hans böcker. Det är ju pinsamt! Nu måste jag bara täppa till den där luckan i allmänbildningen. Jag har ju en eller två av hans deckare i bokhyllan hemma. Han har skrivit till novellsamlingen som Plan International gav ut till förmån för Världens barn också har jag för mig.

El debut de Linda Wallander
Uno de los autores favoritos dentro del género policíaco es el sueco Henning Mankell, con su personaje del detective Kurt Wallander. En esta nueva entrega de la saga se une su hija Linda, quien tendrá como debut en el departamento de policía la misteriosa desaparición de su amiga Anna, quien tal vez esté relacionada con la muerte de los seguidores de la secta liderada por Jim Jones, suceso ocurrido en 1978. A la par de la búsqueda de respuestas, Linda y su padre tendrán que limar viejas asperezas que bien podrían llevarlos al rompimiento familiar, que ya de por sí parece inevitable.

Antes de que hiele, Henning Mankell. Tusquets Editores, 471 pp, precio de lista 280 pesos.

Glädjens stad

När jag läste hos Thérèse att hon hade bott i ett fattigt område i Indien, kom jag att tänka på en bok, som berörde mig djupt. Boken heter Glädjens stad och är skriven av Dominique LaPierre. Det är en verklighetsbaserad historia om en präst som åker till slummen i Calcutta för att försöka hjälpa de fattiga till ett drägligare liv. Det är ett möte mellan en ung amerikansk läkare, en fransk präst, en sjuksköterska från Assam och en indisk bonde som alla på sitt sätt vill vårda, rädda och hjälpa. Det är också en hyllning till livet, vänskapen och kärleken.

Precis som Therese får jag rätt ofta känslan av att folk inte orkar/vill bry sig om hur andra har det. Speciellt efter att ha varit på resande fot i länder där många människor inte ens har mat för dagen eller tak över huvudet, känner jag mig så otroligt tacksam över att ha fötts här, över att vara så privilegierad. Vi tar så mycket för givet och självklart! Jag brukar ju lobba för att folk ska skaffa fadderbarn men numera talar jag oftast för döva öron. Egentligen tycker jag inte om hjälp och bistånd, eftersom det är världsordningen som måste förändras, men tills vi kommer dit så måste de här människorna få hjälp. Fler än 800 miljoner människor är undernärda och världen ser bara på utan att blinka... och tar en tugga till av hamburgaren. Jag mår illa!

Gör en insats! Klicka här på The Hunger Site! Det kostar inget och tar bara 2 sekunder.

P.S. Både Therese och Anna har sett filmen Glädjens stad, City of Joy, med Patrick Swayze i huvudrollen. Trailern finns här på IMDb . På tal om filmer om Indien, Monsunbröllopet är en riktig pärla. Har ni inte sett den så gör det!

Är det så det heter?

Några nya ord och mexikanska uttryck jag lärde mig på resan:

* Bolillo eller birote heter en vanlig fralla, men om den är indränkt i smör heter den micha. En mexikan skulle bli riktigt förvånad om du beställde en torta med grädde. Det är nämligen en smörgås. En croissant kallas för cuerno eller cuernito, men om den är fyrkantig med en grop i mitten heter den bisquet.

* Raspado, isglass med frukt, chamoyada, en blandning med is, frukt, chili och chamoysås, eller paleta, glasspinne, är gott när det är varmt.

* ¿Se lo retiro? frågar servitören när han vill duka av.

* Elote heter en majskolv med majonnäs och andra tillbehör som säljs på gatan. Majskolvarna växer på en milpa = majsodling.

* Att vara från Monterrey är det nog ingen som vill kännas vid. Det betyder nämligen samma sak som att vara en snål smålänning hos oss.

* om du köper flera playeras, t-shirts, kan du kanske få en pilón = det där lilla extra man får på köpet när man handlar (heter yapa i Chile och Bolivia)

* Abarrotes är en diversehandel

* Comida de muerte lenta vet jag inte riktigt hur man ska översätta. Ordagrant betyder det mat som dödar långsamt, ett skämtsamt sätt att säga att maten är enkel, möjligen inte så god (det där sista vet jag inte, det är min egen tolkning). Det var kockan själv som skojade om det.

Vad säger de i Mexiko?

¿Qué? Med risk för att låta som Manuel, den spanske servitören från Barcelona i den engelska tv-serien Pang i bygget, måste jag bara ställa frågan. När man tackar för något, lyder svaret allt som oftast Sí och inte Por nada eller A sus órdenes (om det råkar vara på en restaurang t.ex.). Det var en helt ny företeelse för mig. Slang eller dialekt kanske? Har inte hört det någon annanstans i ett spansktalande land. Ett annat ord som jag undrar över är ¿Mande? (Hur sa?) i stället för det vanliga ¿Cómo? Kommer det från verbet mandar och "hur har man tänkt"? Det här kanske är bara svammel eller min ologiska logik, men jag skulle kunna tänka mig så här: mandar betyder ju bestämma och om man översätter frågan så betyder den Bestämmer du? alltså Vad var det du sa? Ya está.

Att förflytta sig i Mexiko, del 2

Tåg i Mexiko? Existerar det? Njaa, jag såg godståg någon gång men annars är det buss eller flyg som gäller. Om man nu inte räknar med El Chepe, som går genom hissnande landskap från Chihuahua till Los Mochis på Stilla Havskusten. Den hade jag gärna åkt, men tiden räckte inte till så det får bli på nästa resa.

När man ska åka buss får man vara ute i god tid, dvs. man får köpa biljett ett par dagar innan, i alla fall om man är fler och vill vara säker på att få plats. För platsbiljett ska man ha... inte så mycket utrymme för spontanitet med andra ord. Biljetten köper man enklast från Ticketbus-automater eller på deras kontor i stan (de tar en avgift på 6$ per biljett men det är ju inga pengar!) om man inte vill använda Ticketbus på nätet eller åka till busstationen, men det tar längre tid och är krångligt eftersom det finns så många olika privata bussbolag och i stora städer finns det flera terminaler. Ringa går också bra om man talar spanska. På stora terminaler finns det en disk där man lämnar väskorna som ska till bagageutrymmet på bussen och då får man ett kvitto på inlämnat bagage. Man ska oftast vara på plats en halv timme innan bussen går.

Det är smidigt att åka nattbuss i Mexiko. Om man inte väljer de allra billigaste alternativen, är sätena mycket bekväma med gott om benutrymme och man får till och med en kudde och en påse med snacks (fralla med dricka och en påse nötter). Det visas ett par filmer på de flesta bättre långfärdsbussarna men utbudet är inte så stort så efter några resor har man sett dem ett par gånger. Jag har nog åkt med lite finare bussar den här gången än vad jag har gjort på mina tidigare resor. Till de bättre (och lite dyrare) bussbolagen hör PrimeraPlus, Flecha Roja, Flecha Amarilla och ADO.

Även chaufförer blir trötta på de långa resorna och de turas om att sova. Det finns ett speciellt kryp-in för det ändamålet nere vid bagageutrymmet. Vissa av dem har till och med fönster och gardiner. Hur man nu kan sova där, det är för mig en fullständig gåta. På en resa var jag med om att chauffören behövde plåstra om sin fot. Han stannade helt sonika vid vägkanten efter en betalstation (vägavgifter är mycket vanliga) och gick till en mobil läkarmottagning, som såg ut som en större ambulans. I den öppna bilen satte han sig på britsen och slängde upp foten på bordet framför vårdpersonalen, medan de förvånade bussresenärerna undrade vad som pågick. Efter omplåstringen fortsatte resan som vanligt. En tjänsteförmån busschauffören har är att han låter en ambulerande försäljare följa med en bit på bussen och passar på att förse sig själv med en gratis ranson av läsk, chips, nötter eller glass eller vad det nu är de säljer.

Mexikanerna äter otroliga mängder med snacks och dricker litervis med läsk på sina bussresor. Det finns oftast inga nyttigare alternativ på busstationerna. Ibland kan man hitta ett bageri som säljer piroger eller någon torghandlare som säljer färdigskuren frukt i plastburk med gaffel: ananas, mango, banan, papaya och kiwi med lime och chili på för den som vill ha. På de största busstationerna finns det alla möjliga affärer och det går att hitta det mesta, allt från elektronik till kläder och färskt bröd. På Querétaros terminal råkade jag passera en tandläkarmottagning som hade extrapriser på sina behandlingar. Det kanske vore något för Sverige att ta efter?

Några av mina bussresor
Mexico City - Oaxaca, 6 timmar, 261$
Mérida - Chichén Itzá, 2 timmar, 52$
Chichén Itzá - Tulum, 3 timmar, 99$
Tulum - Chetumal, 4 timmar, 144$
Chetumal - Veracruz, nattbuss 16 timmar, 619$
Veracruz - Xalapa, 3,5 timmar, 73$
Xalapa - Puebla, 3,5 timmar, 104$
Puebla - Taxco, 3,5 timmar, 160$
Taxco - Cuernavaca, 1,5 timme, 50$
Cuernavaca - Querétaro, 5 timmar, 210$
Querétaro - Guanajuato, 3 timmar, 110$
Guanajuato - Mexiko City 4,5 timme, 273$

1 MXN (mexikansk peso) = ca. 0,70 SEK
tiderna är ungefärliga, ankomsttid brukar inte uppges

Jippiii!

Jag ska bli gammelmoster! Observera betoningen på moster! Det andra låter inte så upplyftande, har trots allt inte nått medelåldern än. På låånga vägar, skulle jag vilja tillägga. När man läser detta så får man för sig att det kanske finns en liten farmors- eller mormorsgen i mig också, trots att jag inte trodde det. Den kanske inte har vaknat till liv än. För mig får den gärna slumra ett tag till. Inte för att jag tror att jag blir tillfrågad, men... Jag måste ju hinna med att åka till alla spännande platser först. Halva Sydamerika är ju oupptäckt fortfarande för att inte tala om Asien.

Mexikansk musik

visste jag inte speciellt mycket om innan jag åkte till Mexiko och jag är inte så säker på att jag vet så mycket mer idag heller. Självklart lyssnade jag på marimba-spelare redan under min resa genom Centralamerika, kände väl till Santanas fina Oye como va (+ några till) eller Marco Antonio Soliz landsplåga Si no te hubieras ido. Visst lyssnade jag igenkännande när jag hörde mariachis spela sin bröllopsmusik, men några djupare kunskaper om mexikansk musik besitter jag fortfarande inte. Det jag tyckte mig höra mest var reggaeton. Daddy Yankees Lo que pasó pasó ekade överallt, precis som på Kuba för 1,5 år sedan.

Ett vanligt inslag i gatubilden var alla försäljare som sålde piratkopierade cd-skivor och skivor med mp3-filer för inga pengar alls. Många av dem går på tunnelbanetågen med väldigt avancerad utrustning = inbyggda högtalare i ryggsäcken och spelar på högsta möjliga volym för alla trötta resenärer, vare sig de vill höra eller inte. Alla är så vana vid dem antagligen att de inte bryr sig. På något sätt måste de ju skaffa sig det dagliga brödet. Enligt den officiella statistiken är arbetslösheten inte speciellt hög, runt 4% (25% arbetar mindre än de skulle vilja/behöva), men med en mycket stor informell sektor där försörjningen är osäker tar man till alla knep som finns. Om man nu inte har släkt i det stora landet i norr som kan hjälpa till. Oj, nu kom jag ifrån ämnet helt...

Lite ny musik fick jag med mig från resan i alla fall. Förutom att jag fick mersmak för Maná, fick jag två nya bekantskaper: den ena är Elefante, som jag inte har hunnit lyssna på ännu och den andra är Alejandro Filio, en trubadur med en fantastisk röst och fina texter. Han liknar kubanen Silvio Rodríguez. Min favorit just nu är Un precio, som handlar om hur allt har ett pris.

Att förflytta sig i Mexiko, del 1

Att gå eller springa är ju bra för hälsan, men om man nu inte är en Forrest Gump som kan springa över halva kontinenter så är det ganska smart att ta till något transportmedel. Det här inlägget handlar om att ta sig från punkt A till punkt B, företrädesvis i Mexiko då, hur lång tid det möjligen tar och hur mycket det belastar reskassan.

Att åka metro är det snabbaste sättet att förflytta sig i Mexiko City och kostar 2$ (ca. 1,40 SEK) per resa och du kan åka hur långt du vill bara du inte passerar spärren emellan. Biljetten eller biljetterna (boleto, det finns inga remsor) köper du vid stationens biljettlucka (taquilla). Metronätet är stort (11 linjer, närmare 200 stationer) men det är enkelt att lära sig att hitta: det gäller bara att hålla koll på vilken färg det är på linjen och vilken slutstation man ska åka mot (dirección a Cuatro Caminos t.ex.) och vilka linjer olika stationer har anslutning till (correspondencia). Sedan är det ju bra att ha sin ryggsäck eller vad man nu har för bagage på magen, precis som i alla storstäder, eftersom det finns gott om ficktjuvar.

Vill man åka ovanför jorden finns det några alternativ: vanlig buss, pesero (även kallad micro eller minibús, där routen står på vindrutan) och trolleybus. Det finns ett annat tåg också som heter "Tren ligero", som har egna biljetter till ungefär samma pris som metro. Om man ska åka med taxi eller metro etc. är en fråga om tid, kostnad, bekvämlighet och säkerhet. Oftast ska man beställa taxi vid hotellet och inte ta det på gatan (då menar jag i Mexiko City, det beror förstås på var man är). Jag är inte speciellt rädd av mig, men man ska använda sunt förnuft och inte utsätta sig för onödiga risker. Den vanligaste taxibilen är en VW-bubbla, i mer eller mindre bra skick. I Taxco åkte jag med en vars framsäte bredvid chauffören var borttagen. Vet inte om det var för att underlätta på- och avklivandet, eller om den hade varit så trasig att den blivit kasserad. Annars är det ju rätt vanligt med ombyggda bilar och micron i Latinamerika.

Det första jag gjorde när jag landade på Benito Juarez-flygplatsen, var att gå till en kiosk där jag kan köpa en biljett till en auktoriserad taxi. Jag skulle till Centro histórico och det gick på 205$ (i en vanlig taxi hade jag i värsta fall fått betala det dubbla). Med min biljett travade jag sedan till taxikön för att vänta på min tur. Det finns lite olika system på olika terminaler/busstationer, men ofta står numret på taxibilen på biljetten och det bör man kolla så att man hamnar i rätt bil. Ofta finns det en person från taxibolaget som hjälper dig rätt. Det här är ett mycket bra system, för då har du resan betald och behöver inte bekymra dig om att bli lurad. Chauffören väntar sig ingen dricks men blir förstås glad över en liten peng om du har många väskor att lyfta till bakluckan. Eftersom trafiken i Mexiko City är kaotisk får man räkna med att det tar tid: t.ex. från centrum till flygplatsen (en sträcka på ca. sex kilometer) tar uppemot en timme. Den resan kostade 120$, i andra städer är det mycket billigare och där kan en liknande resa gå på 15-40$. Taxi från Terminal Norte, en av de stora bussterminalerna, in till stan kostade 85$. Att åka taxi är med andra ord inte alls dyrt, trots att det kostar mycket mer än att åka metro eller buss.

Det är inte alltid man blir trevligt bemött när man åker taxi. Ingenstans har jag sett så slöa taxichaufförer som i Mexiko: det är snarare regel än undantag att han (för det är alltid en han) sitter kvar bakom ratten, öppnar fönstret på passagerarsidan för att höra vart du ska och komma överens om priset. Kommer ni överens, öppnar han bakdörren utan att lyfta på ändan och låter dig trycka in allt ditt bagage i baksätet (kan vara tungt, trångt och bökigt med en backpack och en mindre ryggsäck). Någon enstaka gång var jag med om att han självmant gick upp för att öppna bakluckan, men jag fick fortfarande oftast sätta dit mitt bagage själv. En gång blev jag tillfrågad om bakluckan skulle öppnas. Men nu ska vi inte dra alla över en kam: det finns solskenshistorier också, som den äldre mannen som körde mig till flygplatsen när jag skulle hem. Han lyfte ut mitt bagage, tog mig i hand och sa: "Jag hoppas att du återvänder till Mexiko så snart som möjligt. Vi väntar på dig och tar emot dig med öppna armar. Ha en trevlig resa hem!" Jag trodde nästan att han skulle krama mig också... en helt främmande människa. :)

Att åka buss längre sträckor är ett kapitel för sig så det tar jag nästa gång.

Kaffet är vägen till himlen

Om man ska tro på en skylt på ett café i Palenque. Och varför skulle man inte? Logiken i den kanske inte höll hela vägen, men så här löd den i alla fall:

El café despeja la cabeza
con la cabeza despejada se trabaja muy bien
trabajando muy bien se obtienen ganancias
las ganancias producen dinero
el dinero produce buen humor
el buen humor produce felicidad
el que es feliz se haya dispuesto para el bien
las buenas obras conducen al cielo
por lo tanto:
EL CAFÉ ES EL CAMINO AL CIELO

och här kommer min amatöröversättning:

Kaffet gör att huvudet klarnar
med klart huvud arbetar man mycket bra
arbetar man mycket bra får man vinst
vinst producerar pengar
pengar för med sig välbefinnande
välbefinnande för med sig lycka
den som är lycklig uträttar något gott
goda gärningar är vägen till himlen
alltså:
KAFFET ÄR VÄGEN TILL HIMLEN


Nu skriver jag om kaffe igen, men det tillhör ju livets glädjeämnen, så... Mexiko är ett stort kaffeproducerande land och låg på en delad femte plats med sina 4% av den totala världsproduktionen år 2004. Men, och det är ett stort men, tro inte att du blir serverad underbart gott kaffe på varje café du råkar besöka, snarare tvärtom: det finns några pärlor, som jag tänker avslöja här, och en varning jag tänker utfärda (obs! ingen mysfaktor medräknad). I övrigt är kaffet oftast ganska intetsägande och blaskigt. Enligt min mening produceras det allra godaste kaffet i Chiapas (i Mexiko alltså), men det är en högst personlig uppfattning och jag utgör mig inte för att vara någon expert. På Café Ruíz i Panamá fick jag lära mig att rostningen till den europeiska marknaden skiljer sig rejält från den till den latinamerikanska marknaden. Europeerna vill ha kaffe som smakar på en gång och då mest på tungspetsen, medan latinos helst dricker kaffe som smakar efter ett tag och då i gommen och på båda sidorna av tungan. Hur som helst, ekologiskt odlat ska det vara och Rättvisemärkt, om jag får bestämma.

SITT OCH NJUT LÄNGE

Palenque: Café Te´el, Av. Hidalgo 68

gudomlig latte 12$, absolut bäst av alla nämnda

Veracruz: Gran Café del Portal, Av. Independencia y Zamora vid Zócalo

här blandas kaffet vid bordet (servitören går runt med en kanna i varje hand och

häller både kaffet och den varma mjölken i en lååång stråle i din kopp)

Querétaro: Café del Fondo, Pino Suarez 9

mycket gott kaffe

Bisquet Qro, Pino Suarez

här blandas kaffet precis som du vill ha det

Coatepec: Café Casú

god frappuccino 17 $

Tulum: Trecelunas

mycket gott iskaffe 20 $

Mexico City: Café el Popular, Av. 5 de Mayo (50?)

kaffet mycket gott, personalen kanske inte så trevlig

GÅ INTE HIT

Taxco: Café Reyna
Vidrigt iskaffe som bara smakar bränt

De övriga mindre bra har jag nog lyckats förtränga.

Glada färger i Guanajuato

VOTO x VOTO

San Cristóbal de las Casas, en förtjusande stad i Chiapas. Här var vi på valdagen den 2/7. På tal om val, nu har den mexikanska valmyndigheten TEPJF (El Tribunal Electoral del Poder Judicial de la Federación) bestämt sig för att kontrollera en del av rösterna, resultatet från 11 839 vallokaler, vilket motsvarar ca. 9% av det totala antalet. De har alltså inte hörsammat kravet från manifestationerna: VOTO x VOTO (röst för röst) och detta kommer inte att lösa konflikten, eftersom demonstranterna ser öppningen av alla valurnorna som det enda alternativet.

Home sweet home

Tjejen i kassan på ICA tittade lite fundersamt på mig när hon gav mig växelpengarna och jag sa: ¡Gracias! Jag hade ju handlat där under flera års tid och hon hade inte sett några tendenser till språkproblem tidigare.

Efter att ha varit och växlat tillbaka mina pesos till riktiga pengar genade jag över gården vid Klara kyrka. Dörren stod öppen och jag gick in... som jag har gjort så många gånger under de senaste veckorna. Det var bara ett infall och det slog mig att jag aldrig hade varit där förut. Det var ju riktigt vackert. Oj, där står en staty av Bellman också. Den har jag aldrig sett.

Att komma hem efter en långresa har sina sidor...

Jag tar fördelarna först, annars ingen rangordning. Jag lär missa en hel del. Som den äkta dromoman jag är (Johan Tell är ett geni) gäller det ju att försöka undvika svårare anfall av PTD (Post Travel Depression).

FÖRDELAR
- träffa sina närmaste efter en lång tid
- det finns tillräckligt med klädhängare i garderoben
- duschen har fler än tre strålar och tvålen luktar inte rosor, liljor och violer
- det är lättare att hitta sina saker, eftersom man inte packar och packar upp dem var 3. dag
- man kan dricka vatten direkt ur kranen om man känner för det (och det är gott!)
- boendet betalas månadsvis och det sköter sig självt
- inga bussbiljetter att boka eller flygbiljetter att återbekräfta
- kartan för den här stan känns bekant, valutan likaså
- det finns en viss trygghet i att veta hur allt fungerar... och att det oftast gör det

NACKDELAR
- tillfällen att träffa nya trevliga människor och att besöka spännande platser är färre
- vidga vyerna är betydligt svårare på hemmaplan (vanans makt är stor)
- att gå i gamla fotspår blir tråkigt i längden
- det är dålig service på den här restaurangen och det går inte att klaga
- att diska eller städa är fortfarande inte kul

Här kommer mina tre

Listor är kul. Den här listan snodde jag av Nadia. (bloggen raderad)

Vilka tre böcker köpte du senast (till dig själv)?

La silla del águila (Örnstolen) - Carlos Fuentes

Los años con Laura Díaz (Åren med Laura Díaz) - Carlos Fuentes

Mexico - Lonely Planet reseguide

Vilka tre böcker läste du senast ut?

Ser como ellos y otros artículos (tidningsartiklar i bokform) - Eduardo Galeano
- hade den som reselektyr och gav bort sedan

Tänkt och sagt av George W. Bush - Leif Eriksson och Kristoffer Lund
- lite smårolig, men man undrar ju förstås hur mycket som är sant

When in Mexico, DO AS THE MEXICANS DO - Herb Kernecer
The Clued-In Guide to Mexican Life, Language, and Culture
- rolig både före och efter resan

Hur många gånger kan man döda en man? - Raymond Paredes-Ahlgren
- Eduardo "Coco" Paredes var en av Pinochets närmaste män. Hans son flyttar till Chile för att hitta faderns kamrater och för att ta reda vad som hände dem vid statskuppen den 11. september 1973.

Oj, det blev visst 4.

Vilka tre böcker slängde du senast utan att läsa ut?

Jag slänger inga böcker! Dem jag inte ger bort förvarar jag i pappkartonger i källaren.
Den tråkigaste boken jag någonsin har läst (inte ut) är Skräddaren i Panamá av John le Carré.

Vilka tre böcker läser du just nu?

La silla del águila - Carlos Fuentes
Har kommit halvvägs. Jag läser helst en bok åt gången.
Börjar jag på flera, brukar jag läsa ut max en av dem, ibland ingen.


Vilka tre böcker ligger på sängbordet och väntar på att bli lästa?

Alledeles för många, men jag ser framemot att läsa:

Dårskap och kärlek - René Vázquez Díaz
- en roman om Kuba

The Kalahari Typing School for Men - Alexander McCall Smith

Vilda svanar - Jung Chang

Vilka tre böcker längtar du efter att köpa?

Det är väldigt sällan jag planerar bokköp utan impulsköper (eller hamstrar) det jag råkar se.

Casa Azul

Här kommer några bilder från Frida Kahlo-museet, som är känd som det Blåa huset och ligger i stadsdelen Coyoacán (betyder 'kojoternas plats' på náhuatl, aztekernas språk). Det var strängt förbjudet att ta kort inomhus. I det stora ljusa arbetsrummet med många fönster mot trädgården (gick inte att ta kort på för alla träden) fanns en oavslutad målning på Stalin och Fridas rullstol framför den. I sovrummet bland hennes käraste ägodelar, leksaker och annat fanns urnan med hennes aska. På sängen låg en av Fridas gipskorsetter, dekorerad av henne själv. Paret hade en rätt stor samling prehispaniska föremål. Jag kom till museet strax efter öppnandet och då var det inte mycket folk alls. Bilden på kön tog jag när jag var på väg därifrån. I trädgården visades intressanta dokumentärer varje heltimme och det fanns ett litet café och en ovanligt bra presentbutik: böcker etc. i stället för en massa krimskrams. Jag satt och drack en cappuchino (spansk stavning) och undrade vad Frida skulle ha tyckt om att hennes hem och porträtt var "till salu".

Pari kuvaa Frida Kahlo-museosta, jota kutsutaan myös Siniseksi taloksi. Se sijaitsee Coyoacánin kaupunginosassa (mikä tarkoittaa 'kojoottien paikka' náhuatl-kielellä). Juuri avaamisen jälkeen siella oli vähän ihmisiä ja sai ihan rauhassa katsella (sisällä ei saanut ottaa kuvia). Kuvan jonosta otin poislähtiessä. Suuressa valoisassa työhuoneessa (puutarha oli niin vehreä etten saanut kuvaa monista ikkunoista) oli kesken jäänyt maalaus Stalinista ja sen edessä rullatuoli. Pariskunnalla oli suuri kokoelma vanhoja meksikolaisia esineitä. Makuuhuoneessa oli Fridalle rakkaita esineitä, leikkikaluja jne. ja peilipöydälla hänen uurnansa. Sängylle oli asetettu yksi kipsikorseteista, Fridan koristelema. Puutarhan yhteydessä oli pieni epätavallisen hyvin varustettu matkamuisto- ja lahjakauppa, missä oli kirjoja tms. eikä vain rihkamaa. Siellä näytettiin myös tasatunnein mielenkiintoisia dokumenttielokuvia pariskunnan elämästä ja tuotannosta. Join cappuccinon pienessä kahvilassa ja mietin mitä mieltä Frida mahtaisi olla siitä että hänen muotokuvansa ja kotinsa "oli myytävänä".

Mexikanska valaffischer

Alla medel är tillåtna... Demonstrationerna fortsatte på Zócalo på måndagen, även om med förminskad styrka, troligen beroende på att det var en arbetsdag. Det fanns stora tält uppställda på det gigantiska torget och flera gator runtomkring var avstängda vilket ledde till en ännu större kaos i trafiken i denna miljonstad (20-25 milj. invånare). Taxiresan från Centro histórico, eller Gamla Stan, till flygplatsen är ca. 6 km och tar ungefär en timme i vanliga fall. Nu hade en del lämnat bilen hemma och det var ju glädjande för mig som skulle hinna till flyget. Skulle vara på plats tre timmar innan avgång. Vad jag inte hade väntat mig var att alla väskor skulle öppnas och gås igenom vid in-checkningen, en del väldigt noggrannt. Vi turister kommer lite lindrigare undan i såna här lägen, har jag märkt. Av någon anledning var vi en timme försenade i starten och det gjorde att tiden jag skulle ha på mig att hinna till anslutningsflyget i Amsterdam krympte till en kvart. När jag hade sprungit, för det gjorde jag... det ska gudarna veta, från F7 till D86, var det sju minuter kvar tills planet skulle gå. Rätt bra jobbat om jag får säga det själv. Då hade jag ända varit igenom pass- och säkerhetskontrollen. Det var tur att de inte var lika nyfikna på den röda maguey-masken i mezcal-flaskan, som killen på Benito Juárez i Mexico City. Han vände och skakade på flaskan och undrade om jag tänkte dricka och äta upp innehållet själv. När jag sa att det var en present, ville han väldigt gärna övertyga mig om att den var "muy rico" (mycket god) och tyckte att jag borde köpa en till mig själv också. Jag hade fått smaka i taxfree-butiken om jag hade velat... ibland är det rätt skönt att vara vegetarian.

Meksikolaisia vaalimainoksia

Kaikki keinot ovat sallittuja... mielenosoitukset jatkuivat Zócalo-torilla vielä maanantaina, vaikkakin pienemmässä mittakaavassa, luultavasti sen takia että oli arkipäivä. Tuolla valtavalla torilla oli suuria telttoja (näkyivät Torre Latinoamericana-tornista) ja monet kadut, kuten esim. Reforma olivat suljettuina, mikä aiheutti entistä pahemman kaaoksen tämän miljoonakaupungin (noin 20-25 milj. asukasta) liikenteessä. Taksimatka Centro históricosta, siis vanhasta kaupungista, lentokentälle on n. 6 km ja kestää tavallisesti tunnin verran. Nyt monet olivat jättäneet auton kotiin ja se oli tietysti minulle ilouutinen, koska minun piti ehtiä koneeseen. Oli määrä olla kentällä kolme tuntia ennen koneen lähtöä. Tuli kuitenkin yllätyksenä että kaikkien laukut tarkastettin lähtöselvityksessä, enemmän tai vähemmän huolellisesti. Me turistit pääsemme yleensä vähän helpommalla näissä tilanteissa. Lento oli jostain syystä jo lähdössä tunnin verran myöhässä ja sen seurauksena vaihtoaika Schipholissa Amsterdamissa kutistui varttiin. Juoksin kieli vyön alla F7´sta D 86´een ja siinä välissä vielä passi- ja turvatarkastus, aika hyvin vaikka itse sanonkin... ja ehdin Tukholman koneeseen, mutta rinkka ei. No, vähemmän oli raahattavaa parkkipaikalle, kun toivat kotiovelle. Tilaan saman palvelun ensi kerrallakin. Tuuri vaan, etteivät Amsterdamissa olleet yhtä kiinnostuneita siitä punaisesta maguey-madosta mikä oli ostamassani mezcal-pullossa. Kaveri Benito Juárezin turvatarkastuksessa (Meksiko Cityn lentokentällä) käänteli ja väänteli pulloa ja halusi tietää aioinko itse juoda ja syödä sen sisällön. Kun sanoin että se oli lahja niin hän halusi kovasti mielellään yrittää ylipuhua minua ostamaan itselleni samanlaisen. Oli kuulemma "muy rico", siis oikein hyvää. Olisin saanutkin maistaa samanlaista juomaa taxfree-myymälässä, jos olisin halunnut... mutta kieltäydyin kohteliaasti. Joskus on hyvä, ettei ole lihansyöjä!