31 oktober 2006

De dödas dag - Día de los Muertos

Annelie föreslog i en kommentar att jag skulle förgylla tillvaron med att besöka Etnografiska museet som firar den mexikanska högtiden Día de los Muertos under Allhelgonahelgen. Mexikanska sällskapet arrangerar festligheterna Fira de dödas dag 4-5/11 2006. Under helgen finns det många aktiviter: mariachimusik och dans, marknad med mexikanskt hantverk, föredrag och utställning med berömda mexikanska konstnärer. Man bygger upp ett offerbord med gåvor till de döda. Kanderade döskallar och pan de muertos (de dödas bröd) låter riktigt spännande. Festen pågår mellan kl 13.00-14.30. I Skelettverkstan kan man göra döskallar, skelett och monster.

Octavio Paz skriver om De dödas dag i sin bok Ensamhetens labyrint:

Den ensamme mexikanen älskar fester och folksamlingar. Varje tillfälle att träffas tar man vara på. Varje förevändning att hejda tidens gång och att med festligheter och ceremonier hylla stora män och händelser är god nog./.../Tack vare fiestan förmår mexikanen öppna sig, delta, kommunicera med sina gelikar och med värden som skänker hans religiösa eller politiska existens dess mening. Det är betecknande att ett så dystert land som vårt har så många och så uppsluppna fester./.../För forntidens mexikaner var motsättningen mellan liv och död inte lika absolut som den är för oss. Livet fortsatte i döden och tvärtom. Döden utgjorde inte livets naturliga slut, utan var en fas i ett ändlöst kretslopp.

Läste i nyheterna att Halloween inte är någon större succé bland svenskarna. Många tycker att firandet är "ytligt och amerikaniserat". De dödas dag kan vara ett alternativ. Du kanske firar det redan? Berätta gärna hur.

Mer att läsa om De dödas dag

Fina bilder
Recept på de dödas bröd
Bilder, bakgrund och traditioner på engelska
Viktiga ord på spanska

Bilden föreställer "La Calavera de la Catrina" av konstnären Posada.

30 oktober 2006

Argentinazo

Filmfestival i Malmö 25-26/11 2006

Workshop, utställning, bokbord, tangoskola och
annat kul för alla som är intresserade av Argentina!

Dagens ord

"Indicó que se debe investigar quienes son los responsables de los homicidios y proceder en consecuencia, al subrayar que "no es posible que en un Estado de derecho haya grupos armados que se pueden pasear impunemente y disparen a mansalva a las personas". El ombudsman capitalino planteó que el Estado debe garantizar a la sociedad el derecho a la seguridad sin eludir esa obligación y reiteró que es inadmisible la impunidad..."

Och dagens ord är... det tänkte jag du kunde lista ut själv. Inte så svårt även om du inte kan spanska. Jag "ramlade över" ordet när jag läste om händelserna i Oaxaca i La Jornada. Diccionario Panhispánico de Dudas förklarar ordet på följande sätt: "alto funcionario público encargado de proteger los derechos fundamentales de los ciudadanos ante los poderes públicos", alltså ungefär "hög tjänsteman som är ansvarig för att säkra medborgarnas grundläggande rättigheter inför myndigheterna". Enligt DPD ska ordet ersättas med egna översättningar för varje spansktalande land, som t.ex. defensor del pueblo (folkets försvarare) i Spanien eller defensor de los derechos humanos (försvarare av mänskliga rättigheter) i flertalet sydamerikanska länder.

Detta svenska låneord finns också i engelskan. Du kan läsa mer om det här.

29 oktober 2006

Konflikten i Oaxaca

i sydöstra Mexiko närmar sig en lösning? Skolorna öppnar imorgon igen men vad som kommer att hända i övrigt återstår att se. Guvernören Ruíz sitter kvar och har inga planer på att avgå.

Det började i slutet av maj som en lärarstrejk organiserad av sektion 22 i SNTE, Sindicato Nacional de Trabajadores de la Educación. Som mest demonstrerade 70 000 lärare för högre löner och bättre arbetsvillkor. Efterhand förvandlades protesten till en social rörelse. Grupper av studenter, bönder, fackföreningar och ursprungsbefolkning bildade organisationen APPO (la Asamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca) och stödde lärarna i kampen för att avsätta delstatsguvernören Ulises Ruíz Ortiz som anklagas för brott mot mänskliga rättigheter, kidnappningar (minst 50 lärare har försvunnit) och våld mot sociala organisationer, valfusk och korruption. Han är ansvarig för att myndigheter, polis, militär och paramilitär, som förföljer och trakasserar folk, för makthavarna obekväma personer, inte straffas för sina brott.

Den 14. juni satte guvernören in polis mot demonstranterna, men de vägrade backa. Då kallades presidenten Vicente Fox in för att medla. Han lovade lösa konflikten innan mandatperiodens slut i december. Förhandlingarna var resultatlösa och protesterna spred sig till hela delstaten. Det har skett många beväpnade överfall och beskjutningar under den fem månader långa konflikten. Fjorton människor har dött och många fler har skadats. Enligt talesmannen för APPO fanns det träningsläger för polis och paramilitärer utanför Oaxaca och första helgen i oktober började militärhelikoptrar cirkulera ovanför staden. I måndags nådde 3000 människor huvudstaden Mexico City efter att ha marscherat hela den 45 mil långa vägen från Oaxaca för att protestera. På torsdag bestämde den mexikanska senaten att Ruíz Ortiz inte ska avgå och på lördag (igår) meddelade Vicente Fox att federala styrkor skickas till Oaxaca för att återställa lag och ordning.

Enrique Rueda, ordförande för sektion 22 av SNTE, meddelade idag att ett avtal (på spanska) har träffats mellan inrikesministeriet och lärarna. Bland annat mot garantier om lärarnas säkerhet och löfte om frigivning av politiska fångar återgår lärarna i arbete. När skolorna öppnar imorgon måndag får en miljon barn, som inte har fått någon undervisning på fem månader, gå i skolan igen.

28 oktober 2006

Tre döda i Oaxaca

Tre människor dödades i sammandrabbningar mellan demonstranter och polis i staden Oaxaca i Mexiko. Konflikten har pågått sedan i våras. Jag skriver mer om händelserna senare. Dagens nyheters artikel kan du läsa här.

Etiketter - labels

Jag är inte känd för att vara någon it-virtuos (nej, det ordet finns inte vad jag vet - jag kom på det alldeles nyss) så det tog ett tag innan jag förstod vad de där etiketterna i nya Blogger-versionen är bra för. Om jag sätter etiketten Ecuador på alla inlägg som jag har skrivit om det landet så kan man genom att klicka på etiketten, label, få fram dem med ett enda klick. Smart! Så nu har jag roat mig med att sätta etiketter på mina inlägg.
bild: www.ing-comercialamerica.com

27 oktober 2006

Världens vänligaste stad

är New York, åtminstone om man ska tro på Reader´s Digest läsare i 35 länder där tidskriften publiceras. Testpersoner skickades ut för att kontrollera hur folk reagerar när någon tappar en bunt papper, om folk håller upp dörren åt varandra och hur man blir bemött av kassörskan. Stockholm hamnade på 10. plats efter Mexico City. Läs hela artikeln här.

Urvalet kan förstås ifrågasättas precis som det faktum att man utgår ifrån den västerländska kulturen. Jag har själv inte varit i New York eller största delen av städerna som finns med på listan, men min erfarenhet är att främlingar allt som oftast blir vänligt bemötta var de än befinner sig. Det hänger mycket på den egna inställningen och hur man själv beter sig gentemot andra människor. Ett leende smittar. Läs också Thérèse och barajagjohannas inlägg runt samma tema.

De 10 vänligaste städerna
1. New York, USA
2. Zürich, Schweiz
3. Toronto, Kanada
4. Berlin, Tyskland
5. São Paulo, Brasilien
6. Zagreb, Kroatien
7. Auckland, Nya Zeeland
8. Warszawa, Polen
9. Mexico City, Mexico
10. Stockholm, Sverige

De 10 ovänligaste städerna
26. Hong Kong
27. Ljubljana, Slovenien
28. Jakarta, Indonesien
29. Taipei, Taiwan
30. Moskva, Ryssland
31. Singapore
32. Seoul, Sydkorea
33. Kuala Lumpur, Malaysia
34. Bukarest, Rumänien
35. Mumbai, Indien

Hela listan finns här.

26 oktober 2006

Tack alla som har skrivit på!

[Uppdaterat 2006-10-26 kl.14:50]........ men det är inte slut än!

"Unga tittares protester mot SVT:s tänkta neddragningar av samhällsprogram gav resultat. Nästa år blir det nya samhällsprogram och förslag till minst ett nytt utrikesmagasin. Det lovade Johan Lindén, genrechef för SVT samhälle/.../den största protesten hittills mot SVT:s programverksamhet. Lindén sade att han delar protestlistans uppfattning om att SVT:s bevakning av omvärlden är för liten." SVT

Minst ett nytt utrikesmagasin, det låter som en utmärkt idé!

***
[Uppdaterat 2006-10-17 kl. 22:20]

Klicka på länken nedan för att hålla dig informerad om vad som händer i kampanjen.

INGA SÅPOR I STÄLLET FÖR NYHETER

***
[Uppdaterat 2006-10-16 kl. 10:48] Passerat 17 000 namn!

"Måndagen den 16:e oktober klockan 10.00 kommer vi att träffa och föra en dialog med Johan Linden (SVT:s samhällschef), Claes Elfsberg (SVT:s tittarombudsman), Mikael Sterner (programchef Samhälle), Hans Karlsson (projektledare Samhälle) och Carina Brorman (enhetschef SVT Syd) på Sveriges Television i Malmö. Under mötet kommer vi att framföra våra synpunkter och överlämna vår protestlista som nu passerat 16 000 namn och slagit rekord! Media är välkomna att vara med på mötet/vid överlämnandet!

På kvällen samma dag kommer vi att medverka i Publicistklubbens debattpanel i Stockholm tillsammans med bl.a. SVT:s och SR:s programdirektörer Leif Jakobsson respektive Eva Blomquist."

25 oktober 2006

Rör inte a-kassan!

Namninsamlingen startades 21/9 2006 och över 22 000 personer har redan skrivit på. Gör det du med!

RÖR INTE A-KASSAN!

Glimtar från Ecuador, del 10



På måndagmorgon åkte vi buss till Agua Blanca i Machalilla nationalpark (45 min) och gick runt på museet där. Guiden David berättade om manteño-kulturen (800-1500 e.kr.) som hade mycket samarbete med inkorna i inlandet. Manteñorna var också starka precis som inkorna så det uppstod ingen beroendeställning. Det fanns många intressanta föremål på museet t.ex. en gravurna, där den döde begravdes i fosterställning och sedan lades locket på. Man kunde begrava två personer i samma urna. Först torkades det ena liket i solen tills bara skinn och ben var kvar och sedan begravde man den andra. Urnorna förvarades i huset eller i närheten av det. Man begravde också mat och bruksföremål med de döda.

Det fanns smycken av koppar, mässing och silver, bänkar av sten som bara de mäktigaste personerna fick sitta på, jättestora snäckor som man blåste i och ljudet hördes på flera kilometers avstånd! Det lät som en ångbåt! Vi tog en lång promenad i området och såg en plats där man hade hittat gravurnor, ett bostadshus och en mötesplats med likadana stolar för mäktiga män som fanns på museet. Det fanns medicinalväxter (en som användes som borste eller tvättsvamp, en annan som tvättmedel, en tredje som schampoo), alla möjliga fåglar, fjärilar och ödlor. Vi gick till svavellagunen, men jag badade inte eftersom det luktade så illa, som ruttet ägg. Sedan tackade vi David och åkte till Carmitas i Puerto López för att äta lunch. Jag beställde pescado al vapor (fiskgryta och ris). Det kändes i smaken att fisken var nyfångad! Det var lök, tomat och örtkryddor och tillräckligt med salt vilket var ovanligt. Enkelt och mycket gott!

Vi kom överens med chauffören att han skulle komma tillbaka två timmar senare och då skulle vi åka till Los Frailes och bada. Den stranden var ungefär som vår egen, lite finare sand kanske, men det var lika höga vågor så det gick inte att simma, bara doppa sig. En gång fick vågen tag i mig och jag dök som en missil mot stranden. Det var inte så djupt, men däremot fick jag sand överallt, i hårbotten, i öronen – ja, precis överallt. Det var inte så lätt att skölja bort så jag hade säkert sand i öronen efter flera månader!

På eftermiddagen skrev jag följande i min dagbok:

Jag sitter på stranden och lyssnar på vågorna. Solen skiner och det är riktigt varmt men lite disigt. Det brukar vara 28-30 grader i skuggan. Sanden är jättevarm och det springer runt små rosa eller gråfläckiga krabbor. De gömmer sig i sina gångar i sanden, man ser bara en massa små hål överallt. Jag får flytta på mig lite högre upp eftersom vattnet stiger… Det är fint att titta på havet, men bada lockar inte så mycket, eftersom det inte går att simma. Det är inte helt enkelt att försöka hålla sig på benen. Man får ställa sig sidledes när de största vågorna kommer för att kunna hålla balansen. Och när vågen drar sig tillbaka tar den med sig en stor del av sanden du har under fötterna så du hamnar i en grop. Undrar varför det heter Stilla havet egentligen? En pelikan gör störtdykningar för att fånga fisk.

På kvällen läste jag ut García Márquez bok, som jag hade köpt i Cuenca. Det var en märklig bok som hette: La increíble y triste historia de la cándida Eréndira y de su abuela desalmada. Den svenska översättningen lyder: Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor.

Hade satt klockan på ringning men vaknade tidigt. Spindeln på mitt fönster var kvar på samma ställe. Jag hade ett myggnät så jag slapp alla småkryp. Stora kackerlackor, cucarachas, fanns det som tur var bara i köket på nedre våningen. Sovrummet där hade myrinvasion och rödmyrorna hade smaskat i sig en svart Ericsson t-shirt. Den var alldeles ihålig.

Efter frukosten mötte jag några av mina reskamrater på väg till stranden, några av dem på hästryggen och andra med kamerorna i högsta hugg. Jag gjorde dem sällskap. Det blev en skön lat dag på stranden och en god lunch på Alandaluz. Jag åt en vegetarisk viudo (änkling), som var grönsaker i jordnötssås och det serverades i ett bamburör.

Dagen därpå var det dags att åka till Portoviejo, provinshuvudstaden i Manabí.

24 oktober 2006

Djävulens ryggrad

El espinazo del diablo är en spansk/mexikansk thriller, regisserad av Guillermo del Toro, som handlar om 10-åriga Carlos, son till en krigshjälte från spanska inbördeskriget. Han kommer till ett undangömt barnhem som drivs av motståndsrörelsen. Filmen visas på TV2 ikväll kl. 22.30.

23 oktober 2006

Verktyg och murbruk












Jag har precis köpt verktyg och murbruk för 125 kr för att delta i ett skolbygge i Malawi, Afrika. Solidaritetsbloggen stödjer den här gången UNICEF Sveriges kampanj i ett av Afrikas fattigaste länder. 1 130 skolor ska byggas och/eller renoveras inom tre år, utrustas med toaletter och rent vatten, möbler och skrivtavlor. Dessutom kommer 8 000 lärare att utbildas och bland annat ska 10 000 föräldralösa barn få börja i dessa skolor. Läs mer om hur du ska göra på Solidaritetsbloggen!
Bilden och delar av texten är från UNICEF Sveriges sajt.

Glimtar från Ecuador, del 9

Vi lämnade Guayaquil vid lunchtid på lördag. Den staden kommer jag inte att sakna det minsta. Vi åkte buss kustvägen till Puerto López, som var närmaste staden på en halvtimmes bussresa från Las Tunas och vårt boende på Hostal Quinta Azuluna. Vi hade kommit till paradiset! Bambuhusen med tak av palmblad som vi skulle bo i var utrustade med ett litet kök med gasspis och kylskåp. På altanen hade vi hängmattor och trädgårsmöbler. Där kunde vi äta frukost eller beundra solnedgången över Stilla havet. Utanför växte stora hibiskusträd och andra fina blommor och buskar.
Bilden är från www.igtravel.com.


På söndagmorgon startade vi med frukost på Alandaluz, som ligger på 5-10 minuters promenad från Quinta Azuluna. Inte så dumt, men ganska dyrt. Efter frukost åkte vi lokalbuss till Puerto López, en fiskeby med drygt 15 000 invånare. Där fanns det flera restauranger, mat- och prylmarknad, Banco de Pichincha, internetcafé etc. Jag växlade en 100 dollars sedel på banken. Han gjorde ett undantag för min skull. Rätt ovanligt med en sådan servicevilja! Gick på internetcafé och mejlade, men orkade inte sitta så länge, eftersom datorn var mycket långsam.

På stranden tog vi av oss skorna och slängde dem i en stor svart säck. Vi skulle vada till båten som tog oss till La Isla de la Plata, även kallad fattigmans Galápagos. Vi var sexton personer och fyra besättningsmän. Vågorna var högre än vad jag är van vid i en så liten båt, men det var ingen fara.

På Isla de la Plata hade vi med oss en guide som berättade om blåfotsulor, de konstiga fåglarna med blåa fötter, och en massa annat intressant om ön. Jag hjälpte till att översätta, eftersom vår guide hade gått med den andra gruppen. Det ska finnas en skatt på ön efter en skotsk sjörövare. Det var han bergsäker på. Ja, vem vet? Vi gick en runda och tittade på ruvande fåglar (på avstånd), fregattfåglar och pelikaner. Den andra gruppen som gick en annan runda hade sett en haj och ett sjölejon också. Tyvärr var det fel årstid för att se valar och delfiner. Det var vansinnigt varmt och torrt. Vi fick mackor och läsk till lunch innan vi åkte vidare till andra sidan av ön för att snorkla.

På hemvägen blåste det mer och M skrämde livet ur mig. Hon skrek rakt ut när det smällde till. Hon satt mittemot mig och såg helt förtvivlad ut så jag trodde att hela båten höll på att gå av. Jag såg ju inte vad som hade hänt. Det var bänken bredvid I som hade gått sönder av smällen när båten slog ner mot vågorna. Efter det körde de lite långsammare och det var lättare att hålla sig fast vid bänken. Båtresan tog kanske en och en halv timme i en riktning.

Dagens ord

är PAZ som betyder bland annat fred och ro.
Det härstammar från latinets pax och finns i alla romanska språk. Ordet fanns i kastilianskan redan på 1100-talet i hjältedikten El Cantar del mío Cid. Paz används som både för- och efternamn. Paz Vega är en populär aktris (Spanglish, Tala med henne) och författaren med förnamnet Octavio fick Nobels litteraturpris 1990.

22 oktober 2006

Söta dockor från Guatemala




Enligt en guatemalansk legend finns det ett bra sätt att bli av med sina problem. Man berättar dem vid sängdags för en muñequito de preocupación eller worry/trouble doll som den heter på engelska. Vet faktiskt inte vad man brukar kalla den på svenska. Det är en liten docka som man sedan låter sova under kudden och på morgonen när man vaknar är alla bekymren borta. Här har jag mina bekymmersdockor i form av två fina kylskåpsmagneter. En enklare docka brukar vara gjord av pinnar och garnstumpar. Pärlarmbandet har jag fått av en liten maya-flicka i Belice.

21 oktober 2006

Eldblommor

heter en amerikansk dokumentär om ett matriarkat i Mexiko som SVT Kanal 1 visar ikväll. Filmen börjar klockan 22.45 och handlar om zapotekernas kultur i Juchitán i delstaten Oaxaca. Jag kommer att sitta som fastklistrad i tv-soffan!

20 oktober 2006

4 minuter

"Luta dig tillbaka i Din stol, lyssna efter ljuden eller tystnaden, radiopratet eller vinden utanför Ditt fönster. Blunda en kort sekund, så länge att det bara känns lite mer än bara en blinkning. Ditt liv är mer än bara ett kort ögonblick."

En nätkrönika av Valdi Ivancic som väcker många tankar.

19 oktober 2006

Glimtar från Ecuador, del 8

Framme i Guayaquil kördes vi till Hotel California och fick utegångsförbud – eller avråddes starkt från att gå ut! Klockan var närmare halv nio på kvällen och då var det bäst att hålla sig inomhus. Hamnstaden Guayaquil, som ligger vid floden Guayas mynning vid Stilla havet, är Ecuadors största stad med sina ca tre miljoner invånare. Det är en farligare stad än New York och det sker många rån och överfall där. När rivaliserande gäng slåss är mord vardagsmat och som turist är man ganska utsatt också. Rätt som det är kommer någon in på en restaurant eller bar och mejar ner halva stället mer en k-pist. Hotellbaren var stängd men personalen sprang iväg och handlade dricka till oss medan vi satt i hotellobbyn, pratade och spelade kort.

På lördag morgon träffades vi för att gå i samlad trupp till Malecón 2000. Först skulle jag bara lämna mitt pass och kreditkort till caja fuerte, säkerhetsboxen alltså. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när receptionisten öppnade en låda under disken, stoppade in påsen, stängde lådan och så var det klart! Vi blev fem personer som gick tillsammans. Det var inte att rekommendera att gå ensam. Malecón är ett över två kilometer långt byggnadsverk med strandpromenad och stadens främsta turistattraktion. Det var soligt och runt 30 grader varmt i skuggan men det blåste ljumma vindar från Stilla havet. Strandpromenaden Malecón var tjusig med träd och blommor, lekplats för barn och restauranger. Här finns det flera monument bland annat ett berömt klocktorn från slutet av 1700-talet och ett stort halvcirkelformat monument La Rotonda där de två frihetshjältarna Simón Bolívar och José San Martín träffades 1822. När jag gick förbi där var det en kvinna och hennes son som ropade på mig att jag skulle komma och lyssna. Jag förstod ingenting, men när jag gick dit, visade det sig att det ekade. När man pratade i ena änden av monumentet, kunde man höra det i andra änden! Häftigt! Det fanns ett stort och modernt köpcentrum under strandpromenaden. Där var det svalt och skönt! Jag handlade inget men det var roligt att gå och titta lite.

Vi var bara på genomresa till Puerto López så besöket i Guayaquil blev kort. Annars sägs den äldre delen av staden Las Peñas vara sevärd. Här finns några andra tips om vad man kan göra. Om du besöker staden i slutet av juli kan du räkna med festligheter med dans parader och fyrverkerier. Den 24. juli firas nämligen Bolívars födelsedag och dagen därpå årsdagen av Guayaquils grundande (1538).

flaggan är från www.mci.gob.ve

18 oktober 2006

Snart november


Hjälp mig, säg något positivt om den månaden!

1. Det finns saftigare apelsiner i affärerna.
2. Sitta och mysa i soffhörnet med en god bok.
3. ?

Bild från www.emittor.se

17 oktober 2006

Say buy bye!

Om en dryg månad, lördagen den 25/11 2006, firas En köpfri dag runtom i Europa. I USA och Kanada hålls kampanjen dagen innan pga Thanksgiving-helgen. Rörelsen startade i Kanada 1992 och uppmärksammades här hemma för första gången för 10 år sedan. Idén verkar inte ha gått speciellt bra hem i stugorna eftersom jag aldrig har hört talas om dagen och känner ingen som har gjort det heller. Kampanjen uppmanar oss att handla mindre (att avstå helt under 24 timmar och det gäller all konsumtion även livsmedel) eller åtminstone bli medvetna om våra köpvanor och ifrågasätta konsumtionssamhället.

Det är tydligen många människor som blir väldigt provocerade av att man ifrågasätter deras rätt att köpa och ser det som ett hot mot den fria marknaden. Jag blir snarare glad över att det här budskapet sprids och välkomnar kampanjen. Jag har aldrig varit intresserad av shopping som tidfördriv eller hobby och prioriterar andra intressen. Den hysteriska julkommersen får mig nästan att må illa. Tänk om folk gav varandra tid i stället för att byta pengar!

IDAG SÄLJER VI VÅR TID FÖR PRYLAR.
Erik Hallklint, en av initiativtagarna i Sverige

Läs hela artikeln på tidningen Stockholm CITY!

Testa dig själv. Är du köpberoende?

16 oktober 2006

Tema: språk

på Kunskapskanalen ikväll kl. 20:00. Dagens tablå kan du läsa här.

Språket som arena
Vad gör vi med svenska språket just nu? Och vad gör det svenska språket med oss? Gäster är Ebba Witt Brattström, professor i litteraturvetenskap, författare och språkdebattör samt Martin Gellerstam, huvudredaktör för svenska akademiens ordlista.

Dagens ord

är PUENTE som betyder både bro och klämdag. Att vara ledig en vardag mellan två helgdagar heter alltså hacer puente, "att göra en bro". Om man sätter en spansk eller engelsk ändelse efter ordet får man puentismo eller puenting och det är en aktivitet jag inte har några planer på att ägna mig åt. Vad jag vet har vi inget ord för det i svenskan utan använder engelskans bungy jump.

14 oktober 2006

Gärdsgård i Indonesien

När jag läste om Thérèse favoritplatser kom jag på att jag inte har skrivit någonting om Resmässan förra helgen. Det ska jag råda bot på omedelbums.

Trots att det var en solig och fin höstdag var det många som hade hittat till Resmässan i Streets lokaler vid Hornstulls strand för att hämta inspiration till nya spännande äventyr ute i vida världen. Det vimlade av folk som var där för att skaffa information om volontärsarbete eller att lyssna på olika föreläsningar, kanske bara för att få sig en dos Dukoral eller ta en fika med sina resgalna kompisar. Själv sprang jag på ett par gamla bekanta från Ecuador-resan som jag inte har träffat på tre år. Deras senaste resa hade gått till Tanzania och nu var de på väg till Centralamerika. Det var roligt att utbyta erfarenheter och tipsa varandra om ”saker man inte får missa”. Det var lotterier (Kilroys idé att göra pappersflygplan av frågeformuläret och försöka träffa hinken får en guldstjärna), dans och filmvisning. Jag köpte också med mig hem en dvd-film om Maya-kulturen av Reseskafferiet. Jag var nöjd med Resmässan i stort och kommer garanterat att besöka den även nästa år.

Konstig rubrik? Ja, det kan tyckas, men då kan jag berätta att det faktiskt finns gärdsgårdar i Indonesien. Det fick jag bildbevis på när jag lyssnade på Lina Karlbergs (Läs och Res) föreläsning om landet. Jag kom hem med en kasse broschyrer från många olika utställare som jag kommer att plöja igenom under de mörka höstkvällarna vi har framför oss. Honduras, El Salvador och Nicaraguas ambassader var också representerade och jag började genast fundera på om jag inte borde åka till El Salvador och stifta närmare bekantskap med Nicaragua. Ge det en andra chans.

Mina favoriter

BOLIVIA
otroligt vacker natur, välbevarad indiankultur, intressant historia
La Paz – snöklädda bergstoppar av Illimani, häxmarknad, Måndalen
Titicaca-sjön och Solön - världens högstbelägna segelbara sjö
Tiahuanaco den historiska staden med Solporten
Salar de Uyuni - saltöken lika stor som Skåne med salthotell,
kaktusön Isla del Pescado, laguner och flamingos

GUATEMALA
spännande land med rik kultur, vänliga leende människor och underbar natur
Tikal – en av de viktigaste mayaruinerna som ligger mitt i djungeln i Petén
Antigua - underbar pittoresk kolonialstad där du kan bättra på din spanska
Chichicastenango med Centralamerikas största indianmarknad
Atitlán-sjön och alla småbyarna runtomkring
Livingston med fascinerande afrokaribisk befolking och väldigt laid back-livstil


Cuba, México och Ecuador får dela bronsmedaljen. Om de två sistnämnda har jag skrivit resedagbok här på bloggen. Cuba kommer jag säkerligen att skriva om någon gång i framtiden. Jag tycker förstås mycket om att resa i Europa också. Madrid, Granada, Prag och Florens (eller snarare hela Toscana) är några givna favoriter.

Jag vill åka till
Madagaskar för det spännande djurlivet
Venezuela för Salto del Ángel-vattenfallen
Argentina för att jag vill se pingvinerna

13 oktober 2006

Om ett ord

Prenumerera på Om ett ord så får du lära dig ett och annat om både nya och gamla ord och deras historia. Igår var ordet paparazzi.

"En paparazzi är ett slags fotografernas krypskytt som tar bilder av kändisar i smyg. Han eller hon skyr sällan några medel för att en smaskig bild. Ursprunget till ordet finns i filmen Det ljuva livet av den italienske filmmakaren Frederico Fellini. I filmen var Paparazzo en ung fotograf som gick mycket långt för att kunna ta bilder på amerikanska filmstjärnor. Fellini tros ha hämtat namnet från en karaktär i boken The Ionian Sea av George Gissing. Paparazzi är pluralformen av namnet. I svenskan började ordet användas i samband med filmens premiär 1960, men fick ett ökat bruk under 1990-talet."

11 oktober 2006

De skapade historia

heter Kunskapskanalens serie i 10 delar och handlar den här veckan om Daniel Ortega och Nicaragua. Programmet sänds fredagen den 13/10 2006 klockan 21.30.
Möt gerillaledaren, den folkvalda presidenten och sedermera förloraren av den högsta politiska makten i Nicaragua. Daniel Ortega, nyss fyllda 60 år, hoppas återigen bli landets nya president. Del 5 av 10. Även 16/10. Text-tv sidan 793.

10 oktober 2006

Höst i Paradiset






Dagens ord

är REMESA och betyder försändelse. Termen syftar bl. a. på överföring av pengar som utvandrade medborgare skickar till sina familjer i hemlandet. Den här inkomsten är livsviktig för många på ett individuellt plan men utgör också en betydande del av många latinamerikanska länders ekonomi, framför allt i Centralamerika. I Nicaragua och El Salvador motsvarar intäkterna närmare 15% av landets bruttonationalprodukt. Enligt statistik från Interamerikanska Utvecklingsbanken (IDB, på engelska) uppgick summan av remesas till 55 000 000 000 USD år 2005, vilket är nästan en fördubbling på tre år. Länder som tog emot mest pengar var Mexiko, Brasilien, Colombia och El Salvador.

Höpöhöpö - snicksnack

Finska som andra språk? Då kan den här bloggen vara användbar.

9 oktober 2006

Glimtar från Ecuador, del 7

Vi tog bussen norrut till Riobamba. Därifrån skulle vi dagen efter ta det där spännande tåget söderut till Alausí. I Riobamba övernattade vi på ett hotell som hette Tren Dorado i närheten av tågstationen för att kunna gå tidigt till tåget och få bra platser på taket. Det var ett bra hotell och frukosten var underbar: naturell yogurt och müsli! Första gången på 1 ½ månad! Jag njöt. Kaffet var också gott. Riobamba var en trevlig liten stad med närmare 130 000 invånare (år 2004). Det kunde man inte tro, men det är i alla fall Chimborazo-provinsens huvudstad och ligger så gott som mitt i Ecuador. Glöm allt snack om att alla vägar leder till Rom! De leder nämligen till Riobamba, Andernas sultan! Det fick jag veta från en säker källa! Jag åt camarón al picante-lunch, räkor i stark sås, på en enkel chifa (kinesrestaurang) som låg vid tågstationen och hette Joysing. Rekommenderas varmt om den finns kvar, det vill säga.

Jag hade svårt att bestämma mig om jag skulle våga åka på taket. Det var i alla fall SJU timmar! Men jag tänkte att jag kommer att ångra mig för resten av livet om jag stannar därnere så jag klättrade upp! Det var en knyckig och skranglig färd. I början undrade jag om jag verkligen skulle hålla mig kvar på taket under hela resan. Farten var inte svindlande men inte långsam heller. Jag vande mig efter en stund och började njuta av utsikten. Den var helt underbar! Vädret var soligt och lagom varmt. Jag hade vindjacka på mig och tog av den när solen kom fram. Sista biten från Alausí till La Nariz del Diablo (Djävulens näsa som en av bergstopparna heter) var bäst. När jag satt och tittade nedanför mina fötter såg jag varken tåget eller rälsen, bara ett stup på flera hundra meter ner. Enligt Lonely Planet är det en höjdskillnad på 1000 meter under resans gång, enligt andra uppgifter 2000 m. Det var häftigt oavsett vilket! När vi satt där på taket var det några barn som gick runt och sålde snacks. De balanserade på kanten medan de gjorde affärer och det var rena turen att ingen ramlade av det zickzackande tåget. Väl framme var själva berget, Djävulens näsa (se foto), inte så märkvärdigt. Men det är ju vägen och inte målet som är det viktiga som det heter. Vi stannade ett tag och åkte sedan samma väg tillbaka till Alausí. Det tog två timmar tur och retur (+ tågresan på fem timmar från Riobamba). Det är mycket vanligt med tågurspårningar eftersom spåren är i ganska dåligt skick. Nu var det ju vackert väder och torrt, inga jordskred med andra ord, så det gick bättre än väntat. Ett par gånger var vi tvungna att backa och ta sats.

När vi kom tillbaka till Alausí var det en egen buss som väntade på oss. Det blev mycket åkande den dagen, men det var inte alls ansträngade! Jag var så glad dels för att jag mådde bättre och för att tågresan var så härlig. Inte alls läskig som jag hade trott. Man inbillar sig så mycket i förväg! På vägen till Guayaquil stannade vi i El Triumfo (en stad halvvägs till kusten) för att äta kombinerad lunch och middag. Ju närmare kusten vi kom, desto varmare och fuktigare blev det! Mycket bananodlingar på båda sidorna av vägen. Det var väldigt platt jämfört med början av resan då vi åkte mest uppför och nedför olika berg. Stannade till för att fotografera också. Vyerna var bedårande. Från El Triumfo var vägen som tyska Autobahn och chaffören tryckte gasen i botten! Mig störde det inte. Jag har någon konstig reflex som gör att jag blir sömnig så fort jag sätter mig på en buss! Till kvällen var vi framme i Guayaquil.

1967-10-09

Idag är det årsdagen av Ernesto "Che" Guevaras dödsdag.
Läs mer om den mytomspunne revolutionären här.

Samtidigt kan jag passa på att påminna om filmen
Dagboken från en motorcykel.

6 oktober 2006

Vilket land kommer du ifrån?

Annelie skrev om funderingar kring ursprung på sin blogg Alla vägar bär till Tensta. Det fick mig att tänka på ett samtal med en 7-åring en gång för länge sedan. Jag måste medge att jag blev lite ställd när han sa så här:
- när jag kommer till mammas hemland är jag utlänning
- när jag kommer till pappas hemland är jag utlänning
- när jag är i Sverige är jag utlänning
- vad är jag då?
Bästa svaret jag kunde komma på just då var: "Du är namn". Vad känner du dig som? Jag kunde kanske ha lagt till att han inte behövde välja och att det var OK att tycka om alla tre länderna och att ingen annan kunde bestämma vad han var för något. Jag får då och då frågan om jag ser mig själv som svenska eller finska och jag har under årens lopp kommit till slutsatsen att jag inte behöver välja. Jag kan plocka russinen ur båda kakorna. Lyxigt, eller hur?

"Tänk att bli utsatt för det ständigt genom omgivningens välmenande intresse. Det måste vara väldigt tröttsamt i längden...", skriver Annelie. Oh ja, det är det! I min bekantskapskrets brukar vi skoja om de tre ständiga frågorna:

1. Var kommer du ifrån?
2. Hur länge har du varit Sverige?
3. Trivs du bra här?

Och efter det får man ofta höra, lite beroende på hur länge man har bott i Sverige, hur bra man talar svenska. I ärlighetens namn gör jag mig skyldig till samma sorts kommentarer ibland, om jag inte hinner bita mig i tungan innan dess... men som sagt det är rätt tjatigt efter femton år.

Bland nysvenskar har namnbyte blivit allt vanligare för att de lättare ska integrera sig i det svenska samhället. För ett antal år sedan tog jag själv mitt andra förnamn som tilltalsnamn för att kunna skaffa mig ett arbete. Telefonen började ringa direkt när jag hade skrivit J istället för S i mina ansökningar. Sorgligt!

Innan jag bestämde mig funderade jag mycket kring namn och identitet. Om jag inte bytte namn, fick jag då offra mig själv och mitt liv för den goda sakens skull (mindre möjligheter till bra jobb, lägre status etc.)? Om jag bytte namn var det värt det? Tappade jag bort mig själv? Borde jag inte vara stolt över mitt ursprung och min identitet, vilket jag var då och är idag, även om det fick konsekvenser? Skulle jag ta den lätta eller svåra vägen? Vågskålarna vägde nästan jämnt, men jag valde att byta. Idag känner jag att jag gjorde rätt... och det är rätt skönt att slippa bokstavera sitt namn varje gång man ringer ett telefonsamtal eller presenterar sig.

56 x 45 x 25

Lägg de siffrorna på minnet! Vad det är? Vad tror du?

5 oktober 2006

Porr eller inte?

Nyfiken som jag är, kollade jag på min statistik häromdagen och fick se att någon hade hamnat på min blogg genom att googla barn och por (lär dig åtminstone stava ditt äckel!). I mitt inlägg La historia de Juan hade jag använt båda orden eftersom jag blandade svenska och spanska. Dessutom såg jag på nätet att namnet på en sajt med suspekt innehåll (väldigt intimt umgänge) har vissa likheter med mitt bloggnamn. Hade jag vetat det hade jag nog valt ett annat namn. Porr kommer jag aldrig att skriva om än mindre visa några vågade bilder. Inte på det sättet som en del verkar tro i alla fall. Hoppas att jag har klargjort detta nu en gång för alla!

Testa dina värderingar på ECPAT mot barnsexhandel!

4 oktober 2006

La vida es sueño - Livet en dröm

Efter att ha läst Thérèse och Annas inspirerande inlägg om Andalusien kan jag inte låta bli att börja planera en Spanienresa till våren! Något att drömma om nu när dagarna blir kortare.

Vad är livet? Blott en hägring,
Blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
Själva drömmen drömmer vi.

Calderón de la Barca i Livet en dröm
översättning Erik Blomberg

Glimtar från Ecuador, del 6

Santiago är en liten by som Gud glömt precis vid utkanten av regnskogen. Boendestandarden var minst sagt basic och det fanns antagligen bara en servering i byn, den på Hostal Interoceánico. Maten var väldigt enkel (grönsaksomelett, stekt yuca och ris) men helt ok… tills jag blev magsjuk i Méndez. Vi hade en stor spindel bosatt på den gemensamma toaletten och två döda kackerlackor (lika stora som mitt lillfinger) under sängen. Tyvärr förevigade jag dem aldrig. Annars var allt helt OK förutom att det låg en militäranläggning ganska nära så det var mycket trafik på vägen hela natten. Det var någon som sökte härbärge strax efter midnatt och fick knacka rätt länge innan ägarna vaknade till liv. Tupparna började gala vid halv tre och slutade aldrig. Det var ett himla liv, men så är det ju alltid… Vi tog bussen till Méndez på morgonen efter frukost ecuatoriansk tid = minst en halv timme försenade. Méndez med sina två tusen invånare var inte så mycket större än Santiago, men en trevligare stad med massor med träd och vackra blommor och hus med röda tegeltak. Boendet på Hostal Los Ceibos var helt underbart. Egentligen konstigt att inte fler turister hittade dit.

Bussresan från Méndez till Cuenca tog ca. fem timmar och var rätt häftig. Vi åkte i bergen och vyerna var fantastiska. Inga större jordskred, det var bara ett ställe där regnet hade förstört vägen. Efter en stunds dividerande kom vi över. Jag åt ingen frukost innan resan eftersom jag var magsjuk, bara té och en liten bit bröd. Guiden köpte en frukt (mörkgrön avlång med vitt fruktkött och långa mörkbruna kärnor) när vi väntade på bussen. Jag smakade lite på frukten och den var jättegod, smakade nästan som cherimoya. Jag hade för mig att den hette guava, men har inte lyckats hitta en bild på en sådan på nätet. Guava som jag har hittat ser inte alls likadan ut.

På kvällen i Cuenca åt vi middag på Raymipampa, en trevlig restaurang med mycket god mat vid huvudtorget Plaza Calderón. Samtidigt planerade vi de kommande dagarnas program. Gruppen skulle till nationalparken El Cajas dagen därpå. Cuenca-vistelsen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det var ju inget jag kunde göra åt det. Blir man sjuk så blir man. För övrigt har jag aldrig sett en stad med så många otroligt vackra byggnader! Helt fantastisk! Den är med på Unescos världsarvslista från 1999. Cuenca är Ecuadors tredje största stad efter Guayaquil och huvudstaden Quito. Levnadsstandarden är märkbart hög. Hela Azuay-provinsen är förmögen tack vare sina många gruvor. Det finns mycket guld och andra mineraler där. Det märktes på stan också: på antalet guldsmedsaffärer. Smycken är ett bra shoppingtips om man inte föredrar att köpa en Panama-hatt. Den kommer ursprungligen från Ecuador och inte från Panama som man skulle kunna tro. Marknadsdagen i Cuenca är torsdag.

Ingen utflykt till El Cajas som sagt utan jag stannade "hemma" på Hostal La Latina och vilade. Tänkte skriva lite dagbok men somnade och vaknade efter en timme med pennan i handen. På dagen gick jag en runda på stan och fotade några dockor som folk hade ställt överallt på gatorna. De var i naturlig storlek (eller större) och liknade omtyckta eller hatade kändisar. Ecuador är nämligen pyromanernas paradis på nyårsafton. Vid midnatt eller när affärerna stängde för helgen brände man de här dockorna och med dem allt som hade med det gamla året att göra. Så välkomnade man det nya året. Precis som i Spanien äter man en vindruva för varje klockslag vid tolvslaget.

Kl. 21 samlades vi på hotellet för att gå till nyårsmiddagen på Hotell Crespo. Det var ett trevligt ställe och maten var visst god också men jag åt inte så mycket eftersom jag hade hög feber. Vi sjöng alla möjliga sånger när vi väntade på tolvslaget, allt vi kunde komma på så det blev en del Taube och Bellman och Gaudeamus igitur...

Jag tyckte att jag orkade rätt länge eftersom jag följde med till en bar efteråt och drack en caliguay = torrt vitt vin och Sprite. Baren var tyskägd och hette Wunderbar. Namnet är som ett dåligt skämt, men det var ett bra ställe. Sedan var det några som skulle hem och jag följde med. Hade 39,5 i feber på nyårsdagsmorgonen och var rätt borta på förmiddagen. Vid 11-tiden tog jag i alla fall en massa piller (som jag hade hämtat ut på apoteket två dagar innan ifall att…) och kände mig som en annan människa efter det. Jag åt lunch på den vegetariska restaurangen El Paraíso som jag hade hittat i Lonely Planet. För första gången på länge tyckte jag att maten smakade något. Tog in bara en varmrätt (risotto av något slag) och en milkshake av björnbär som jag bara älskade. Jag kunde ha levt på batido de mora (björnbärsmoothie) Det var många som satt med stora skålar med fruktsallad som såg riktigt smaskig ut, men det vågade jag mig inte på. Det verkade som om folk skippade lunchen och åt fruktsallad istället. Inte helt fel i värmen.

På nyårsdagen hände det inte så mycket, det mesta var stängt på stan. Jag hade tänkt gå på bio för att se Almodóvars Hable con ella, men Casa de la Cultura var också stängd. På kvällen var vi ute och åt på en italiensk restaurang som hette Bella Casa eller något liknande. Vi satt i en trevlig patio som var full med buskar och blommor. Det var bra service och god mat också. Den italienske kocken var ute och småpratade med oss.

På torsdagmorgon kände jag mig ganska mycket piggare, men åt fortfarande febernedsättande. Jag ville ju inte missa den spännande resan på tågtaket mellan Riobamba och Alausí. Det blev inte så många kort i Cuenca men här ovan finns i alla fall två: den övre föreställer dockan som skulle brännas på nyårsafton och den undre de vackra blåa taken på den nya katedralen.

3 oktober 2006

Inga såpor i stället för nyheter!

Redigerat 2006-10-03

Över 8 000 namn på listan, inte illa, men 10 000 jämt vore fint!
Du som inte har skrivit på ännu. Gör det!

SVTs ledning planerar att skära bort 30 miljoner kronor från nyhetsprogrammen och lägga ner samhällskritiska program som Dokument utifrån och Faktum för att i stället satsa på en väldigt dyr dramaserie. Ledningens främsta argument för detta är att unga inte är intresserade av nyheter och utrikespolitiska frågor!

SKRIV PÅ HÄR!

Senast den 15. OKTOBER 2006

Sprid länken till så många som möjligt!



Vill bara tillägga att det är både unga och gamla som skriver på den här listan. Även om du inte är purung längre så gör det i alla fall. Ju fler vi är desto bättre!

Rättvis handel

Forum 2006 i Uppsala 27-28/10 2006. Läs mer här!

2 oktober 2006

Diez palabras - Tio ord

¿Cuáles son las DIEZ PALABRAS más lindas, más hermosas, más bellas, más sonoras, más evocadoras del castellano o español? No se buscan palabras que señalen conceptos nobles o inspiradores, como «madre», «amistad» o «justicia», sino palabras que por su sonido y reverberación resulten sugestivas y reconfortantes para el gusto artístico.

Bloggen Diez palabras efterlyser läsarnas 10 finaste och vackraste ord på spanska. Det är inte ordens betydelse som är det väsentliga utan på vilket sätt deras ljud och klang tilltalar läsarens estetiska och konstnärliga sinne.

Min lista ser ut så här:
amapola
Chichicastenango
rocío
Jipijapa
amanecer
tirita
palta
guacamayo
expropiar
rascacielos

Dagens ord

eller snarare tecken är @ som används i mejladresser och heter ARROBA på spanska. Ordet kommer från arabiskans rub och är ett gammalt mått som fortfarande används när man handlar med apelsiner i grossisthandeln i Valencia eller med kött i Brasilien. I vissa delar av Spanien talar man än idag om arroba de vino eller arroba de aceite.

I spanskan använder man maskulin eller feminin form av ett ord, t.ex. vänner, om minst en av personerna är manlig. Har du tio kompisar och en av dem är kille heter de amigos. Skulle alla vara tjejer heter de amigas. Nuförtiden har det blivit allt vanligare att använda arroba-tecknet i stället för maskulin form, dvs. l@s amig@s eller l@s niñ@s. Detta bruk är dock inte godkänt av la RAE (Real Academia Española).

Kärt barn sägs ha många namn och det stämmer ju när det gäller @-tecknet. På svenska kallas det både snabel-a och kanelbulle, men jag har inte hört några andra namn än orejilla på spanska. Så illa ställt kan det väl ändå inte vara med den spanska/latinska fantasin?