Faddergala från Colombia

Fredagen den 8/12 2006 kl. 20 sänder TV4 Plans faddergala direkt från en by utanför Cartagena i nordvästra Colombia. På galan uppträder både kolombianska och svenska artister, bland andra Blacknuss, Lisa Miskovski, Moneybrother, Carola och Darin. Du får en inblick i Plans arbete i Colombia och under programmets gång visas resereportage från olika projekt runtom i världen med Carolina Klüft, Michael Nykvist, Suzanne Reuter, Agneta Sjödin och Bengt Magnusson. Läs mer på Plan Sveriges hemsida.

Tema: Fidel Castro

Missa inte temakväll om Kuba på SVT2 nu på lördag den 2/12 2006: dokumentärer och samtal i studion med Anja Karlsson Franck, debattör, René Vázquez Díaz, författare och Dick Idestam-Almquist, tv-producent. Programtiden är 20.00 - 00.10.

Ikväll ska jag se Nya drömjobbet på Kunskapskanalen kl. 18.00. Programmet handlar om diskriminering i arbetslivet.

Pittoreskt men soligt boende

Bocas del Toro, Panama

Nyhetsrapportering

Punktmarkering samlar på intressanta tidningsklipp.

Årets julklapp: en vuxen

Det fick mig onekligen att haja till - tills jag förstod att det var frågan om BRIS, Barnens rätt i samhället, som ville ha en julklapp till alla nödställda barn i Sverige. Det är mycket snack om jul och julklappar just nu. Jag är antagligen helt fel person att kommentera detta eftersom mina julklappsinköp i stort sett består av paket till alla tindrande barn i släkten (de är inte speciellt många). Resten får nöja sig med trevlig samvaro och snälla tankar.

Enligt Handelns utredningsinstitut kommer årets julklapp att bli en ljudbok, men det är nog rätt många som vill ha en platt tv också. Jag tycker att köphysterin inför julen är helt vansinnig och det finns inget som får mig att springa benen av mig för det. Jag ställer inte upp på att "byta pengar" längre.

Vad jag önskar mig i julklapp? Jag skulle kunna dra till med world peace, men det låter så klyschigt. Jag önskar ändå alla barn nyktra föräldrar på julafton. Om jag är tvungen välja en sak, så blir jag riktigt glad över en hemmagjord julklapp som givaren har slagit in med omtanke och kärlek.

Gosskören

Jag såg den franska långfilmen Gosskören i helgen. Det är en berättelse om en arbetslös misslyckad musiker som börjar tjänstgöra som tillsynslärare på en internatskola för missanpassade pojkspolingar. Rektorn på skolan är ett monster och hans uppfostringsmetoder liknar mer kadaverdisciplin på främlings- legionen än fungerande pedagogik. Med musikens hjälp lyckas läraren få fason på sina bångstyriga elever. Det här är en måbra-film som man blir glad av. Om du tyckte om Döda poeters sällskap eller Så som i himmelen, ska du absolut se den. Det finns rätt många likheter.

Panama City

Isla Taboga - Blommornas ö

Blommande ananas och hibiskusar, fina sandstränder och klarblått vatten, sol och varma vindar, segelbåtar och stora fartyg som sakta glider förbi i fjärran på sin väg från Stilla havet till Karibiska havet och Atlanten. De passerar den mäkta imponerande bågbron Puente de las Américas i kanalens mynning. Storstadens myller i Panama City ligger bara en timmes båtresa bort. Isla Taboga är en fridfull paradisö där tiden verkar stå stilla.

Byn på den lilla ön i Panamabukten döptes till San Pedro, men kallas oftast med sitt indianska namn Taboga som kommer från ordet aboga och betyder mycket fisk. Ön upptäcktes av Vasco Nuñez de Balboa år 1513 och har genom tiderna plundrats av många sjörövare, bland andra den ökände walesiske buckanjären Henry Morgan som stormade Puerto del Príncipe på Kuba och blev guvernör på Jamaica.

El Morro heter en ännu mindre ö som ligger precis intill. Spanjorerna byggde den för att kunna försvara Taboga. När det är lågvatten kan man gå över till El Morro, men det gäller att vara på sin vakt: en salvadoransk kvinna, som besökte Taboga för andra gången, berättade för mig att hon somnade en gång på stranden och väcktes av att det salta vattnet sköljde över hennes ansikte.

Det finns många promenadstigar på Isla Taboga och om du orkar klättra upp till Cerro de las Tres Cruces öppnas fantastiska vyer över arkipelagen framför dina ögon. När det är fint väder kan du se ända till Panama City. Mitt i byn finns San Pedro-kyrkan och även ett museum med vacker trädgård.

När man tänker på Panama är sandstränder kanske inte det första som dyker upp i huvudet, men det finns många fina platser att besöka i det här lilla landet. Ett annat paradis är Isla Bastimentos i provinsen Bocas del Toro vid den karibiska kusten.

Spanien - Kuba - Latinamerika

Jag har skrivit om Thomas Gustafsson och hans böcker tidigare, men nu har jag hittat till hans hemsida. Den innehåller information om Spanien och Latinamerika, allt från fakta om olika länder till praktiska råd och tips inför en resa. Mycket läsvärd!

Vägen till drömjobbet

Sök jobb som kaffeplockare i Honduras!
Testet är ett par år gammalt men fortfarande lika aktuellt.

När jag ändå är inne på ämnet Rättvisemärkt kan jag passa på att skicka en stor bukett björkris till Stockholms stads nya ledning. Enligt tidningen Metro har Stockholm deltagit i projektet Fair Trade City och skulle bli en Rättvisemärkt stad, men den nya majoriteten har satt stopp för de planerna. Stockholm uppfyller alla kriterier, men politikerna vill inte ta emot diplomet eftersom "man håller på att ta fram en ny upphandlingspolicy". Enligt statsdirektören Irene Svenonius kan kravet på Rättvisemärkningen bryta mot lagen om offentlig upphandling. Hon menar att man ska ha bra varor och tjänster från seriösa leverantörer medan märkningen kanske inte är så viktig.

P.S. Glöm inte detta imorgon! Eftersom jag inte ska slösa tid på att shoppa, skriver jag några rader om en liten pärla vid Panamas kust.

Babel

Uppdatering 16/1 2007

Filmen valdes till Årets bästa film på Golden Globe-galan 2007.

Babel är en stark och spännande film regisserad av Alejandro González Iñárritu (Amores perros och 21 gram) med bland andra Cate Blanchett och Brad Pitt i huvudrollerna. Den handlar om relationer mellan människor (brist på kommunikation, ensamhet, hur man reagerar i krissituationer) och tar upp aktuella frågor som illegala flyktingar, dvs. mexikaner, i USA och kriget mot terrorismen. De parallella historierna utspelar sig växelvis i Japan, Marocko, Mexiko och USA och vävs ihop på ett skickligt sätt.

Movienet.nu om Babel (ganska detaljerad beskrivning av handlingen, läs "på egen risk")

Moviebox.se om Babel

Fattigdom är den värsta formen av våld

Tittade häromkvällen på ett program om tobaksindustrin i Nicaragua. Aganorsas cigarrfabrik i Estelí drivs av kubaner som säger sig vara måna om sina anställda. De delar ut gratis mediciner mot huvudvärk och illamående till arbetarna, men det räcker inte på långa vägar. Arbetsmiljön i fabriken och på odlingarna är vedervärdig och lönerna låga. Gifterna (paraquat och gastoxin) som används i produktionen tillverkas av företaget Monsanto i USA men är förbjudna där (och i Sverige sedan 1983) eftersom de är för farliga för att användas.

Ventilationen i fabriken är dålig eftersom en effektivare luftcirkulation skulle torka och förstöra tobaken. Bara en av arbetarna använder skyddsmask för att han vistas längre tid inomhus än de andra. Många av arbetarna har förgiftningssymptom, huvudvärk, kräks och svimmar. Flickan som arbetar med att duscha tobaksbladen har svamp och infekterade sår på händerna. En kvinna tappar rösten när hon kommer tillbaka till arbetet efter en ledighet. Kemikalierna och dammet på fabriken orsakar lungsjukdomar.

Barnarbete är vanligt. Mammorna tar med sig äldre barn till fabriken för att de ska hjälpa till. På åkrarna arbetar barn långt innan de kommer upp i skolåldern. En tobaksarbetare tjänar 150 córdobas per vecka*), alltså knappt 60 svenska kronor, vilket kan jämföras med priset på ett läkarbesök: 200 córdobas. Kostnaden för att odla tobak är ofta större än intäkterna och detta tvingar många bönder att ständigt ta nya lån. Det orsakar stora sociala problem, missbruk, kvinnomisshandel osv. Vanliga familjefäder förvandlas till bazuqueros, a-lagare.

Nicaragua är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Tobaksindustrin har jordbruksministeriet i sitt hårda grepp och befolkningen tvingas till att odla tobak i stället för att odla mat. Skogsskövling för att bereda mer mark till tobaksodling får negativa konsekvenser för miljön. Monopolet av ett fåtal stora företag delar marknaden mellan sig och pressar ner priserna.

Sist vill jag göra reklam för kampanjen mot IMF´s krav som jag hittade på Sven Elanders blogg. Den handlar om att protestera mot att Internationella valutafonden styr demokratiskt fattade beslut i fattiga länder genom att villkora betalningarna och t.ex. tvinga Nicaragua att satsa ynka 3% av sin statsbudget på utbildning. Det försvårar landets kamp mot fattigdomen.

Citatet i rubriken är av Mahatma Gandhi

*) Årslönen för Philip Morris verkställande direktör är 10 miljoner USD.

Vill du adoptera mig?

Nej, inte mig personligen, men på Världsnaturfonden kan du adoptera en panda, tiger eller bergsgorilla och bli djungelfadder. Antalet tigrar har minskat från 100 000 till 5 000 från 1900-talets början, pandor finns inte mer än ca 1 600 kvar och de 700 utrotningshotade gorillorna som bor i ett litet regnskogsområde (Rwanda, Republiken Kongo coh Uganda) behöver också hjälp med att överleva. Bra julklappstips till någon som "har allt"!

Skriver du ogräs?

Ja, jag erkänner. Det gör jag alldeles för ofta, men nu kan jag råda bot på mina värsta skavanker när jag har hittat bra tips hos Skrivarcoachen. Lix-räknaren är ett användbart verktyg som räknar fram hur svårläst en text är. Det kan användas på andra språk också, inte bara svenska. På Språkmakargatan finns det spännande länktips för alla språkintresserade.
Kort och koncist. Bra, eller hur?

Hands off Oaxaca

Manifestation på Sergels torg i Stockholm, måndag 20/11 2006 kl. 18.00, årsdagen av den mexikanska revolutionen.

Glimtar från Ecuador, del 11

Det har blivit mycket Mexiko på sista tiden, men nu tänkte jag avsluta rundresan i Ecuador. Första bilden är ett sagoslott någonstans i huvudstaden Quito (det vore kul att veta vad det är för byggnad), i bilden i mitten kan man svagt se El Panecillo-monumentet som vakar över staden och till höger La Mitad del Mundo, Världens mitt, vid ekvatorn. Man kan klicka på bilderna för att se dem i normalstorlek.

Resan från kusten mot huvudstaden började tidigt på morgonen med buss till Jipijapa. Ju längre dagen skred desto varmare blev det. Redan på förmiddagen passerade kvicksilvret +30 grader. När vi kom fram till Manabí-provinsens huvudstad Portoviejo upptäckte vi till vår stora förvåning att flygplatsen var stängd och flyget till Quito inställt! Skälet till det sas vara att det saknades tillräckligt med ljus på landningsbanan. Otroligt! Men vad skulle vi göra?

Gruppen skulle flyga hem till Sverige från Quito morgonen därpå, alla utom jag. Vi spekulerade hejvilt och räknade på hur lång tid det skulle ta att åka buss från Portoviejo till huvudstaden… troligen tolv timmar. Guiden åkte taxi till TAME (flygbolaget) på stan och vi väntade på flygplatsen. Han kom tillbaka med en TAME-tjänsteman som öppnade VIP-rummet så att vi kunde lämna allt bagage där. Vi åkte taxi in till stan för att äta lunch. Halv fem skulle vi vara tillbaka på flygplatsen för att åka buss till Manta (stad på kusten med en amerikansk militärbas) och sedan flyga till Quito vid 20-tiden på kvällen.

Portoviejo var ingen speciellt rolig stad. Vi hittade dock en bra restaurang, La Carreta. Gick runt på marknaden och S lyckades bli av med sina pengar, 40-50 dollar den här gången. Stoppade av misstag portmonnän i ryggsäckens ficka och det är ju som att säga ”Var så god!”. Själv klarade jag mig genom hela resan utan att bli bestulen tack vare hänglås på ryggsäcken och lite tur också.

När vi kom tillbaka till flygplatsen kl. 16, kryllade det bokstavligen av poliser! Där stod tv-team, journalister från tidningen El Comercio och flera av stadens "höjdisar". Vad var det som hände? Säkerhetsvakterna frågade oss hur många vi var och höll oss under uppsikt! En donna i högklackat och kortkort hade en bukett med blommor så någon sorts välkomstkommité måste det ha varit frågan om. Det verkade mystiskt tills vi fick höra från några "gorillor" som satt i en bil med mörka rutor: Lucio Gutiérrez, landets nytillträdde president, skulle landa där klockan 17.00. Vi fick alltså stå där och vänta och vänta och vänta i den stekheta solen tills bussen kom. Inte fick vi se en skymt av presidenten heller. Hans anhängare som hade kommit med flaggor och banderoller (+ t-shirts med hans bild) måste ha varit ännu mer besvikna, eftersom det sas att han hade landat i Manta istället! Det var staden vi skulle till. Väl framme i Manta började det bli mörkt och svalare. Det var jätteskönt!

Under flygresan fick jag många bra tips om vad jag kunde göra under de återstående dagarna i Quito: t.ex. ta spårvagnen till Gamla stan och besöka La Mitad del Mundo, världens mittpunkt, som var ett måste. Staden Quito ligger på närmare 3000 meter över havet vid vulkanen Pichinchas fot och blev ett av de 12 första som valdes till UNESCOS världsarv (1978). För att få en bra bild av Quito ska man ta sig upp till berget där El Panecillo-monumentet finns. Utsikten är fantastisk. Namnet Panecillo betyder liten bulle och statyn är en modern version av Quitos jungfru som finns i San Francisco-kyrkan. Flygresan tog bara 35 minuter så det fanns inte tid för fika men vi blev bjudna på bakelser på planet. Det kändes konstigt att äta sånt klockan åtta på kvällen.

När vi hade installerat oss på hotellet, åt vi middag på en pakistansk restaurang. Ovanligt lite kryddor i maten så det gick åt rätt mycket ají (stark sås) vid vårt bord! Det blev ganska sent eftersom maten kom in först kl. 23.30! Det hade varit en lång dag för oss alla, tolv timmars resande, men på något sätt så piggnade jag till i Quito (kylan kanske)! Taxi hem och direkt i säng! Det var första gången jag var kartläsare i en taxi, men vad gör man när chauffören inte hittar eller kan läsa en karta!

Morgonen därpå när jag hade vinkat av mina reskamrater bytte jag till ett mer centralt boende på Hostal Cayman i Gringolandia (område mitt i stan med många turister). På Avenida Colón ganska nära trolé-stationen (spårvagn) hittade jag ett trevligt ställe för frukost. Fick varma mackor, äggröra och café con leche. Gott, men åh vad jag saknade mörkt bröd!

Efter frukosten åkte jag spårvagn söderut till Gamla stan: ”Plaza Grande, la próxima parada - Stora torget, nästa hållplats”. Det finns många vackra byggnader i Gamla stan, men också gott om ficktjuvar. Först var jag på Plaza Independencia och i katedralen, sedan gick jag till Plaza San Francisco och kyrkan där. Det är ett av de ökända ställena där man inte plockar upp kameran i onödan. Jag gjorde det väldigt snabbt och stoppade ner den i ryggan lika fort. Det gick runt en massa vakter med blodhundar, som såg ut att kunna hugga armen av dig utan att blinka! Det kändes tryggt, konstigt nog! Nära San Francisco-kyrkan finns det en bra restaurang som heter Tianguez.

Min sista dag i Ecuador åkte jag buss från Avenida América till ekvatorn La Mitad del Mundo, som ligger cirka två mil norr om Quito. När man väl är där hör det till att man blir fotograferad stående med ena foten på det södra halvklotet och med andra på det norra. Det får man inte missa, det gör alla. Dessutom finns det ett fint etnografiskt museum på nedersta våningen av monumentet och ett planetarium. Att den verkliga ekvatorn enligt de senaste mätningarna inte alls ligger här utan en bit bort är en helt annan historia.

Forum i min smak

Riktigt kaffe
Det här är riktig konst!

Det kom ett mejl

Det är en kinesisk historia om en till åren kommen bonde, som jobbade flitigt på åkern med sin gamla häst. En dag ville det sig inte bättre än att hästen slet sig och rymde till bergen. Grannarna visade sitt medlidande med den gamle mannen för att han hade sådan otur, men denne svarade bara kort: ”Otur eller tur? Vem vet?”

En vecka senare kom hästen tillbaka från bergen, med en stor flock unga hästar i släptåg. Nu var alla grannarna överförtjusta för bondens skull och gratulerade honom för hans tur. Men det enda de fick till svar var: ”Otur eller tur? Vem vet?”

När bondens son försökte tämja en av de vilda hästarna, ramlade han av hästen och bröt foten. Alla tyckte att han hade haft riktig otur. Men bondens enda reaktion var: ”Otur eller tur? Vem vet?”

Efter några veckor kom armén marscherande in i byn och tog alla friska ynglingar med sig. När de såg bondens son med den brutna foten lämnade de honom. Var det otur eller tur? Vem vet?

Texten är från Anthony de Mello, Sadhana; A Way to God, Gujarat Sahitya Prakash, Anand, 1979

Existerar tur och otur? Eller handlar det om vilken inställning man har till det som händer?

Livet i Bahia och Hälsans marknad

Idag ägnar Kunskapskanalen en hel timme åt Brasilien, som "har seglat upp som det nya turistlandet i spåren av tsunamikatastrofen och den internationella terrorismen. Nya arbeten uppstår men turismen skapar också kulturkrockar. Mötet mellan välbeställda turister och de fattiga urinvånarna är inte problemfritt." (texten hämtad från tablån) Programmet sänds kl. 22.00 och reprisen imorgon 18.30.

På torsdag 16/11 visas Hälsans marknad som handlar om Chagas sjukdom i Bolivia. Det är en parasitsjukdom som hotar 100 miljoner människors liv i Latinamerika. Sändningstiden är 22.30 och programmet repriseras på fredag kl. 19.00.

"Chagas sjukdom är en parasitsjukdom som bara förekommer i Latinamerika, där den utgör ett hot för 100 miljoner människor. Parasiten, som sprids av en sorts skalbagge, angriper människornas inre organ. Ungefär 50 000 personer dör varje år av Chagas sjukdom, oftast till följd av hjärtstillestånd. De behandlingar som finns är farliga och tar lång tid att slutföra. De är dessutom bara effektiva under sjukdomens akuta fas. Mot den kroniska formen av Chagas sjukdom finns i dag inget botemedel."

Läkare utan gränser

Det svaga könet?

5 000 kvinnor omringade polisen. Det kallar jag för GIRL POWER!

Dagens bild

Inspirerad av alla som har bloggat om rutor, ränder och blommor den här veckan, tog jag denna bild. Någon som kan gissa vad den föreställer?

Bloggar med fina foton
Dagens bild
Bildtexterna på svenska, engelska och spanska är riktigt underhållande!
Lo bloggar
Lo är en hejare på att laga mat och gör fina gå bort-paket!

Dagens ord

är COCO som betyder kokos/-nöt, men är också ett slangord för huvud eller skalle med andra ord. Ordet förekommer i uttrycket comerse el coco, direkt översatt att äta upp sin skalle, som betyder att oroa sig eller fundera för mycket. Ser un coco är samma sak som att vara jätteful.

Kokos är en mycket vanlig ingrediens i karibisk matlagning, men växten har många andra användningsområden också. Palmens stam används som virke, bladen till att laga mat i, att täcka tak med eller att göra korgar av. Skalen blir ofta skålar och kärl, fruktfibrer tillverkar man rep av. I Tela på Honduras karibiska kust går många garífuna-kvinnor på stranden och gör rastaflätor eller säljer pan de coco, kokosbröd, som är supergott och saftigt. Kubanerna älskar sin kokosglass (all annan glass också för den delen) och många tycker att kokos och ananas en ypperlig kombination i en piña colada.

"Dess upphovsman var bartendern på Hotel Caribe Hilton i Puerto Rico, Ricardo Garcia. Drinken kom till som en nödlösning; den vanliga välkomstdrinken som serverades på hotellet, Coco-Loco, gjordes på kokossaft, rom och kokosgrädde och serverades i en kokosnöt. Men plötsligt strejkade kokosnötsplockarna och man stod utan nötter. Då fann Garcia ett stort lager ananasfrukter och använde istället dessa som drinkens behållare."

P.S. Recept på pan de coco på engelska.

Det gläder mig

att ~Le petite Haydee~ har blivit världsförälder på UNICEF!
Om jag inte hade fadderbarn redan, skulle jag hänga på.

Blogger-frågor

Anna i en kommentar:

"Ah, jag hade en beta-frâga ocksâ: kan man bara byta till beta om man har blivit "inbjuden"? Jag ville byta, men lyckas inte hitta nâgon blâ kvadrat... men jag är verkligen inget datasnille *s*"

Jag är inget datasnille heller... det mesta har jag lärt mig via trial and error. Det är ett tag sedan jag bytte till beta-versionen men då var det bara en liten del av bloggarna som kunde byta. Det verkar gälla fortfarande:

"The Blogger in beta program is going to start out small, so only a low percentage of people who log in to Blogger will see the option to switch over. If you're one of them, you'll see a blue box in the sidebar of your dashboard highlighting the new Blogger in beta."

Som jag berättade för Nadia i inlägget om etiketter så var jag tvungen att lägga in alla mina länkar i mallen igen och uppdatera mina inställningar. Det var lite pyssel med det. Jag har alltså ett mellanting mellan den nya och gamla eftersom jag inte har uppdaterat "template" = mall (vågar inte) så jag får greja och pilla lite fortfarande. Velar mellan att uppdatera mallen och att starta en helt ny blogg i beta-versionen. Den är mer användarvänlig på många sätt. Vore intressant att höra hur det funkar att uppdatera mallen, om någon av er har gjort det.

Kuba efter Castro

Ikväll ska jag se Argument på SVT1 kl 22.00. Repris sänds den 9/11 kl 12.05 och den 10/11 kl 15.00.

"Möte med författaren och journalisten Thomas Gustafsson som är den senaste, kanske den siste, svensk som intervjuat Fidel Castro. Han berättar om sin upplevelse och siar om vad som kan hända med Kuba och kommunismen efter Castros död."

Böcker etc. av Thomas Gustafsson:

Analys om läget i Aftonbladet här och här.
Kuba
Kuba - Konflikt och salsa i Karibien

Nyhetsrapportering

[Uppdaterat 2006-11-07 kl 18:15] Rebecka Koritz har fått svar från några journalister som hon hade skickat sitt brev till. Läs hennes artikel.

***
[2006-10-31 kl 15:00] Jag reagerade på Dagens Nyheters rapportering om upproret i Mexiko, framför allt när lärarstrejken i Oaxaca beskrevs som en årlig tradition. Rebecka Koritz på nättidningen Yelah, som för övrigt har utförlig information om konflikten, skriver ett öppet brev till DN och ifrågasätter tidningens källor och objektivitet.

Det senaste från Oaxaca: lärarstrejken fortsätter pga helgens händelser och lärare i andra delstater har börjat sympatistrejka, tusentals beväpnade poliser patrullerar på stadens gator, senaten kräver guvernörens avgång (vilket inte stoppar oroligheterna enl. APPO).

Grbavica - tiden läker alla sår?

Jag var på bio igår och såg Grbavica, en prisbelönad film (Guldbjörnen i Berlin) regisserad av Jasmila Zbanic. Filmen handlar om den ensamstående mamman Esma och hennes tonårsdotter Sara i en förort till Sarajevo. Esma arbetar på en skofabrik och har svårt att försörja sig själv och Sara. Situationen blir akut när dottern behöver pengar till en skolresa. Jag vill inte avslöja mer om handlingen för att inte förstöra upplevelsen, men jag kan varmt rekommendera denna film. Den både berör och upprör, är rolig och känns väldigt äkta.

Plan söker volontärer

Plan Sverige söker volontärer med spanskakunskaper
som kan arbeta som översättare.

Nya regler för handbagage

Tänk på att de nya reglerna för handbagage börjar gälla imorgon. Till exempel att all vätska ska packas i förpackningar som innehåller max 1 dl och de ska få plats i en genomskinlig återslutningsbar 1 liters plastpåse. Läs mer på Luftfartverkets hemsida.

De dödas dag på Etnografiska

Tusen tack till Mexikanska Sällskapet, Etnografiska museet och alla andra inblandade för en trevlig fest! Vi fick njuta av fina dansföreställningar av gruppen México lindo och skönsång av en ung man med en fantastisk röst (Magnus var förnamnet, efternamnet har jag tyvärr glömt) och smaska i oss varma pan de muertos (de dödas bröd). Utställningen med José Guadalupe Posadas gravyrer (1852-1913, en av Mexikos främsta konstnärer) var mycket intressant likaså presentationen av boken Día de muertos - De dödas dag i Mexiko, skriven av Staffan Brunius och foto av Lars Svanström.

Pumans dotter

Jag har tidigare nämnt boken/filmen Pumans dotter här på min blogg. Häromdagen när jag googlade på boktiteln hittade jag en sajt om henne. Hon finns inte längre. Hon miste livet endast 31 år gammal i samband med en graviditet pga brist på sjukvård. Det som är en självklarhet för oss här i Sverige är ett mycket vanligt problem för kvinnor i tredje världen.

Blogg- och länktips

TEMA OAXACA artiklar på Yelah.
TRICKLE UP Johan Genberg skriver från Mexiko.
Latinamerika-länkar pdf-fil, sammanställning av Den Globala Skolan.
The World Factbook mycket info om världens alla länder

Kuna i Panama

När jag strosade runt i Casco Antiguo, Gamla stan i Panama City, mötte jag kortväxta nätta kvinnor med mycket speciellt utseende. De hade färggranna kläder och massor med ringar runt armar och ben. De här kvinnorna är kuna-indianer och kommer ursprungligen från San Blas-öarna på den Karibiska kusten. De är kända för sina vackra textilier, som kallas molas. Kuna lever i huvudsak på fiske, kokosnötter och turism. Jag hade ingen möjlighet att besöka regionen då, men ska stifta närmare bekantskap med kulturen genom att titta på dokumentären Kantules skugga i SVT ikväll. Den sänds i SVT1 kl 22.00 och reprisen lördagen den 4/11 kl 12.05.

www.downtheroad.org.

Frida

Nytt skrivbordunderlägg idag. När jag loggade in igen kom jag att tänka på en historia. Egentligen borde jag inte sprida det här men i trick or treat-tider (bus eller godis) kanske det är OK. Dessutom var det rätt oskyldigt och hände så länge sedan att det är både preskriberat och förlåtet. Så här var det: Jag höll på att orsaka både hjärtflimmer och sjukhusbesök när jag skojade med en kompis. Kopierade skrivbordet på datorn, vände bilden upp och ner och lade in den i Autostart. Nästa gång när hon loggade in fick hon den uppochnervända bilden på skärmen i stället för sitt riktiga skrivbord. Klick, klick, klick! Inget hände och hon blev gaaalen. Jag kunde ha ”trollat bort” ikonerna och startknappen också, men det vågade jag inte. Obs! Gör inte detta hemma om du inte är säker på att ditt offer kan hantera det på rätt sätt.