Thomas Gustafsson

har börjat blogga om Kuba och Spanien. Det var på tiden! Synd bara att han skriver gul text på mörkt botten. Har alltid haft svårt för det eftersom det är mycket lättare att läsa mörk text på vitt botten. Hur som helst, kommer att läsa i alla fall.

UPPDATERING
Hoppsan, nu har han bytt design. Tack för det!

Semesterplaner

Sommar med sina 44% av rösterna (31 av 70) vann överlägset omröstningen om favoritårstid här på bloggen. 21 läsare röstade på Vår som hamnade på en hedervärd andra plats. Som en god trea kom Höst med 11 röster och Alla årstider undvek jumboplatsen med 5 röster mot 2 som Vinter lyckades få ihop.

Sommar och semester hör ihop och nu undrar jag var du tänker semestra i år. Rösta på bloggfrågan här till höger, om du inte redan har gjort det. Själv hade jag gärna åkt på en välbehövlig resa (lika trött och sliten som min kusin här nedan, bilden kommer från www.achetudoeregiao.com) men i år stannar jag hemma och njuter av den fina svenska sommaren. November är annars en perfekt månad att åka bort på, att fly från mörker och elände.

Blåslagen redan innan Valborg

Den unga kassörskan på ICA tittade konstigt på mig när jag kom fram för att betala. Blicken avslöjade hennes tankar med all önskvärd tydlighet - ingen finkänslighet där inte: "Undrar om hon har ragglat runt i fyllan, arma människa, eller har hon hamnat mellan knytnäven och spisen." Ingetdera av detta har inträffat och jag hade god lust att säga som min gamla mormor när hon hade ramlat av cykeln och gjort sig illa: "Mig är det ingen fara med, men du skulle sett den andra!"

Hur jag åsamkade mig skadorna? Det var en klantig historia mitt på blanka da´n på väg hem från biblioteket... snubblade helt enkelt på några ojämna betongplattor, tog emot med höger hand men handleden vek sig och jag hamnade rakt på ansiktet i asfalten. Hann vända vänstra kinden till så jag klarade mig från näsfrakturer men slog i kindbenet och skrapade glasögonen ordentligt. Som tur var gick de inte sönder. Dessutom var det hög tid att byta ut dem så det var ingen större olycka. På kvällen svullnade kinden upp och var svagt mörklila. Det här gick ju bra, tänkte jag, men när jag vaknade i morse hade det spridit sig och nu får jag går runt och sprida glädje som en avdankad boxare efter tre ronder och knock out. Förutom platta näsan, förstås!

En av årets värsta suparhelger närmar sig och en liten påminnelse är på sin plats. Oavsett om du är förälder eller inte borde det vara ganska självklart för alla att ungdomar inte gör som vi säger. De gör som vi gör (och kompisarna, men det är en annan historia). Tänk på det och var en god förebild för dina och andras barn i helgen!
Trevlig Valborg!

El costo de la vida - Juan Luis Guerra

Karibisk musik med budskap!

Är du en språkfreak?

Det trodde jag att jag var tills jag gjorde det här testet.
Men jag är åtminstonde ingen byrokrat!

Boys on Wheels

Jag avslöjade för inte så länge sedan att jag har varit på en Iglesias-konsert (gamla synder) och jag vet inte om mina kära läsare har hämtat sig från chocken ännu. Med risk för att orsaka bestående men hos vissa vill jag ändå berätta att jag gillar pojkband också. Är de inte oemotståndliga? Bedöm själv!

Livet är underbart

Den här tänkvärda berättelsen hittade jag hos en bloggkompis som bor på den amerikanska västkusten.

En liten fiskebåt gled sakta mot bryggan vid en liten by någonstans i Mexiko.

En amerikansk turist frågade fiskaren:
- Hur länge tog det för dig att få ihop fångsten?
- Inte speciellt länge, svarade mexikanen.
- Varför fiskade du då inte längre för att få mer fisk? undrade turisten.

Mexikanen förklarade att hans fångst var tillräcklig för att han och hans familj kunde äta sig mätta.

- Men vad gör du av den resterande tiden? undrade amerikanen.
- Jag sover länge på morgnarna, leker med mina barn, sover siesta med frugan i min famn. På kvällen går jag till byn för att träffa mina vänner, spelar lite gitarr och njuter av livet.

Då avbröt den amerikanske turisten honom:
-Jag har en akademisk examen från Harvard och jag kan hjälpa dig. Du måste fiska längre varje dag och då kan du sälja fiskarna som blir över och köpa en större båt. Då kan du tjäna mer pengar och köpa många trålare. I stället för att sälja fisken till en mellanhand, kan du förhandla direkt med en fiskfabrik eller kanske starta en egen. Då kan du lämna den här byhålan och flytta till Mexiko City, Los Angeles eller till och med New York. Därifrån kan du leda ditt företag.

- Hur länge skulle det ta? frågade fiskaren.
- En sisådär 20-25 år, svarade turisten.
- Och sen då?
- När affärerna går bra kan du sälja aktier och tjäna miljoner.
- Miljoner? Och sen då? undrade mexikanen misstänksamt.

- Det är då det roliga börjar, svarade amerikanen. Då kan du gå i pension, dra dig tillbaka och bosätta dig i en liten by vid kusten, sova länge på morgnarna, leka med dina barn, fiska lite, vila siesta med frugan i din famn, spendera kvällarna med dina vänner och kanske spela lite gitarr.

He´s my man

Matt Harding på TV4 ikväll kl. 22:14... enligt tidningen Metro alltså, det står inte i tablån på nätet. Hoppas att det är sant! Dansen är förstås oförglömlig, men hans reseberättelser och foton är också läs- och sevärda.

Frukost till ett ugandiskt gatubarn

Under maj-månad har jag långväga gäster vid mitt frukostbord. Solidaritetsbloggen slår ett slag för generös biståndspolitik genom att välja Världens barn som mottagare för månadens hjälpinsats. Med mina 100 kronor får ett ugandiskt gatubarn både frukost och lunch i över en månad. Ditt bidrag är viktigare än någonsin nu när den svenska regeringen har sänkt biståndet till fattiga länder med 700 000 000 kronor (enligt vårbudgeten).

Läs mer om hur du ska göra på Solidaritetsbloggen!

Sol och mina ekologiska fotspår

Det har varit ett par härliga sommardagar med mycket sol och jag har tillbringat dem mestadels utomhus utan att göra något speciellt.... bara njutit. Att ozonlagret är som tunnast just nu på våren och att man inte ska vistas i solen mitt på dagen (mellan 11.00 och 15.00 har jag för mig) har jag inte velat tänka på eller orkat bry mig om. Jag behöver solstrålarna och löftet om den annalkande sommaren. När jag satte mig framför datorn ikväll kändes det som ett knytnävslag i magen att läsa om mina ekologiska fotspår. Vad är några elaka solstrålar i jämförelse?

CATEGORY / GLOBAL HECTARES
FOOD 0.8
MOBILITY 0.5
SHELTER 1.3
GOODS/SERVICES 1.6
TOTAL FOOTPRINT 4.2

IN COMPARISON, THE AVERAGE ECOLOGICAL FOOTPRINT IN SWEDEN IS 6.7 GLOBAL HECTARES PER PERSON. WORLDWIDE, THERE EXIST 1.8 BIOLOGICALLY PRODUCTIVE GLOBAL HECTARES PER PERSON.

IF EVERYONE LIVED LIKE YOU, WE WOULD NEED 2.3 PLANETS!

Det här måste jag göra någonting åt! Testet finns här.

Design på låg nivå

Detta är precis vad vi behöver! *ler ironiskt* Snälla, gå inte på det! Man kan ändå inte låta bli att undra när pensionärsvarianten med bilder på gungstolar, garnnystan och dragspel kommer...

Kubafestivalen 25-29/4 2007

Här kommer ett hett tips till alla Kuba-intresserade. Kraft&Kultur ordnar en Kubafestival som pågår i hela fem dagar på olika ställen i Stockholm. På programmet står föreläsningar och politiska debatter (medverkande bl.a. journalisten och författaren Thomas Gustafsson, chefredaktör och författare Carlos Manuel Estefanía samt Mona Rosendahl, professor på Latinamerikainstitutet), filmvisningar (bl.a. Guantanamera och Fresa y chocolate), fiestas, konserter med både klassisk och modern kubansk musik, litteraturseminarium, rom- och cigarrprovning, salsakurs, fotoutställning och mycket annat. Läs mer på Kubafestivalen. ¡No te lo pierdas! Missa inte det!

Bilden är från staden Cienfuegos (januari -05).

Länktåget tuffar vidare utan mig

Jag har fått en fribiljett till Länktåget från Lo bloggar, Kulturbloggen och Funderingar från Göteborg. Det är förstås smickrande och kul att bli uppmärksammad, tack för det vänner, men det innebär att det finns "mellan tummen och pekfingret" ett 40-tal länkar i varje utmaning vilket gör totalt ca 120 st, kanske fler. Jag har inte räknat. Spontan som jag är har jag givetvis tackat ja till utmaningen men inser nu att det inte låter som någon strålande idé. Bara att sitta och länka till alla skulle ta en förmiddag för mig. När jag tänker efter lite till kan jag omöjligtvis läsa alla bloggar som hoppar på tåget och vars innehåll jag kanske inte ens kan/vill stå för. Det är roligt med bloggutmaningar men det kan bli för mycket av det goda ibland. Jag prioriterar solen i helgen och tar en bloggutmaningspaus åtminstone ett tag framöver. Det betyder inte att jag slutar tipsa om intressanta roliga bloggar - nej då, det gör jag som förut - men jag har inte skrivit det där inlägget om Baracoa ännu och har många andra idéer också som väntar på att sättas på pränt...

P.S. Kika gärna på mina favoritbloggar antingen på länklistan till höger eller specifika inlägg på Google Reader under rubriken Pumans dotter rekommenderar!

Pumans dotter i närbild

Anna Malaga utmanar mig och Thérèse, de blyga violerna som hon kallar oss, att lägga upp en närbild på bloggen. Som man kan konstatera av profilbilden högst upp till höger på bloggen är öronen en framträdande kroppsdel på undertecknad och därför bestämde jag mig för att föreviga ett av dem. Skickar utmaningen vidare till Elisabeth och Lo.

Vill väl men det blir fel?

Läste på SvD att skådespelaren Mikael Persbrandt vill åka till Irak i sitt arbete som UNICEF-ambassadör och även besöka andra krigshärdar och fattiga länder.

"Det är klart att det är jävligt farligt, men jag vill vara där det är som hetast. Jag bär kanske en naiv pojkdröm om att bli krigskorrespondent."

Stanna hemma och bilda opinion mot kriget här i Sverige istället. Du gör betydligt mer nytta här än om du skulle bli kanonmat därnere.

Henning Mankell hade många intressanta synpunkter om detta när han medverkade i Carin 21:30, bland annat att Afrika betackar sig för insatser à la sir Bob Geldof. Jag har funderat mycket kring det här med hjälp i och med att jag har skaffat mig fadderbarn och arbetat som volontär på Plan Sverige. En del av lösningen till u-landsproblemen är förstås hållbar utveckling till självförsörjning utan bidragsberoende, men vad gör vi fram till dess eller är vi ens på rätt väg? Det finns en anledning till att det ser ut som det gör i världen. Det finns ett samband mellan att en del äter ihjäl sig och andra svälter. Vill vi se det? Det är svåra frågor och det finns inga lätta svar, eller?

Läs också Johanne Hildebrandts kolumn om faddergalor.

En liten tröst

Jag kom aldrig till Pátzcuaro-sjön i Mexiko som jag hade tänkt mig... men jag kan åtmistone få en liten glutt hos Quistbergh.se. Fler fina bilder från området finns här.

Alejandro Filio - ... a quién?

A quién tocará esta vez
para echar a correr y escapar de este lobo
o quién mirará con terror
la muerte, la angustia y el polvo.

A quién morderá la verdad
de si instinto animal, obscureciendo el cielo
o quién buscará la mitad
de su libertad por el suelo.

Y quién perderá la memoria
en un mundo que apaga la luz
que se esconde como el avestruz
y pretende pensar que jamás llegará
a su guarida el lobo.

A quién pensará liberar
esta bestia fatal con disfraz de cordero
a quién proteger y abrazar
a quién triturando lo huesos.

A quién pensará convidar
a la complicidad del poder y el dinero
a quién borrará de esta faz
mintiendo la paz de otro pueblo.

Sanningens ögonblick - Elvis och jag

Kvällen var perfekt. Löven på den blommande hibiskusbusken susade av en svag bris som kändes behaglig och svalkande efter en lång dag i den starka solen. De färggranna fåglarna kvittrade förtjust till varandra i den brunkande trädgården. Doften av underbar mat letade sig ut från det lilla köket och snart dignade middagsbordet på innergården av alla läckerheterna. Hummern var utsökt och sällskapet mycket trevligt hemma hos charmige Elvis (med efternamnet Turiño Vilvas) och hans kära fru Marely på Francisco Cadahía-gatan No. 120 i den underbara kolonialstaden Trinidad på Kuba. Familjen har en casa particular (typ pensionat som har tillstånd av staten att ta emot turister och får ersättning för det) som Elvis driver medan Marely arbetar som lärare. I familjen ingår tvillingpojkar och två nyfikna taxar. Kan varmt rekommendera dig att bo hos dem om du har vägarna förbi Trinidad. Om jag fick välja skulle jag hellre uppleva detta igen än äta middag hos the Presley´s på Graceland.

Med uteslutningsmetoden kan man alltså konstatera att jag inte har kört bil, vare sig med eller utan körkort, i Bolivia. Min självbevarelsedrift är starkare och lusten att leva väger tyngre än så. Ta en titt på Dödens väg och helt plötsligt är det inte så svårt att förstå. Nej men allvarligt talat, trafiken i storstäderna dödar många människor och är det största hotet för en turist... inte att dö av någon svår sjukdom eller att bli rånad och kidnappad eller att bli utsatt för andra brott.

Mireille Mathieu och La vie en rose

När jag som barn botaniserade i mina föräldrars skivsamlingar hittade jag en skiva som gjorde ett starkt intryck på mig. Nu när Piaf-febern sveper över Sverige kom jag att tänka på en annan fransk med minst lika fantastisk röst som Edith Piaf, nämligen Mireille Mathieu. När hon sjöng om Martin med sina skorrande 'r' rös jag i hela kroppen. Då tyckte jag att franskan var det vackraste språket i hela världen. Tycker fortfarande att det är vackert men bleknar i jämförelse med spanskan... men det är en helt annan historia. Även om Piaf inte tillhör mina absoluta favoriter kommer jag att se filmen eftersom den har en intressant story att berätta.

Ha en skön helg!

UPPDATERAT med påskpyssel

Hur många ord kan man få fram av GLAD PÅSK?

GLAD, PÅSK, ÅSKA, SÅ, DÅ, PÅ, GÅ, DASK, LÅDA, SÅLD...

Bolivia är inte bara droger och misär

Bäst-före-datumet för det här inlägget, åtminstone vissa delar av det, har nog gått ut redan eftersom jag började skriva det när jag hade sett programmet Stina på TV för några veckor sedan, men hur som helst, jag publicerar det i alla fall.

När bönderna demonstrerar på La Paz gator och sammandrabbningarna med polisen och/eller armén resulterar i många skadade eller rent av dödsoffer, då rapporteras nyheten i svensk massmedia. När en svensk man, efter att ha avtjänat sitt straff för ett grovt narkotikabrott i ett ökänt fängelse i den bolivianska huvudstaden, återvänder hem blir han mottagen närmast som en hjälte. Det är beklämmande att han får så mycket utrymme i media. Häromkvällen satt han i tv-soffan hos Stina Lundberg Dabrowski, antagligen för att saluföra sin bok. För övrigt är jag rätt besviken på programmet (länk till SVT, där man kan se programmet under en viss tid efter att det har sänts). Jag hade höga förväntningar efter att ha sett hennes tidigare intervjuer, men den här gången var det mest trams. Skärpning! Har inte sett hennes senare program men hoppas att de håller samma höga kvalitet som tidigare... att detta var ett undantag.

Boliviansk historia och kultur hamnar sällan eller så gott som aldrig i rampljuset här hemma. Om du vill veta mer om Bolivia kan jag rekommendera boken Under solen ur jorden, utgiven av UBV eller Ursprungsfolkens röster, utgiven av Svalorna. Författaren och journalisten Stefan Strömberg har skrivit mycket om landet, t.ex. i boken Latinamerika - utveckling eller avveckling och Bolivia blues. Víctor Montoya, en boliviansk författare bosatt i Sverige (född i La Paz, 1958), har skrivit många spännande böcker som Aymará-Bosquejo de otoño (noveller), Cuentos en el exilio (berättelser i exil), Cuentos de la mina (berättelser från gruvan), Palabra encendida (korta texter, t.ex. en om ett foto på den argentinske författaren Julio Cortázar) samt många artiklar i tidningen Liberación som handlar t.ex. om myten och legenden kring el Tío, djävulen i gruvan. Jag är dock osäker på om han är översatt till svenska.

Julio och jag

Tro´t eller ej, men jag har "stått bland kvinnor med fuktig blick och torkat tårarna - på en Julio Iglesias-konsert"! Fast det är inte riktigt hela sanningen. Det här är ett av mina knäppa infall (kul med spontanitet och galna upptåg) som blev mer lyckad än vad jag hade tänkt mig från början. Ju mer Julio stönade och ålade sig på scenen desto mer skrattade jag. När han avfyrade sitt mest bländande leende höll jag på att kikna. Magmusklerna fick jobba hårt och jag hade ordentlig träningsvärk efteråt. Det kanske han hade också... vad vet jag. Det var inte många smulor kvar av mascaran i ansiktet när jag gick ut från Globen, ledd av en lika utmattad kompis. Kvinnorna omkring oss på parketten var nog lika glada över att vi var där med tanke på alla kyliga blickar vi fick.

P.S. Anna, kan du inte skriva lite om fenomenet Julio i Spanien?

Det är också sant

att jag har blivit undersökt av en norsk tandläkare i fullmånens sken. Det hände också i Ná Luum Ca, samma mopan-by (mopan är en grupp av maya-indianer) i Toledo-distriktet i Belice. När medicinmannen Emeterio hade botat mig från Montezumas hämnd var det dags för nästa äventyr.

Jag sov mycket gott i det lilla huset till vänster i bild (se förra inlägget), men en natt vaknade jag av någon konstig anledning. Skulle bara vända på mig och somna om när jag gäspade... och helt plötsligt kunde jag inte stänga munnen. Mina käkben hade "gått i baklås"! Det var inte första gången så jag visste precis hur jag skulle göra: trycka hårt med båda tummarna bakom visdomständerna. Det brukade släppa då, men inte den här gången... Vad skulle jag ta mig till? Här ligger jag mitt i natten i en liten hydda på två-tre timmars bussresa från civilisationen... (inte för att det gick några bussar och inte fanns det någon bil heller, bara en häst) och kan inte stänga munnen. Efter ett tag började det göra ont också. Jag väckte min resekompis och försökte förklara med teckenspråk hur det låg till.

Nu hade jag sådan tur att en norska som åkte tillsammans med oss och bodde i en annan hydda längre bort var tandläkare. Vi kravlade oss iväg i mörket och försökte smyga så tysta som möjligt för att inte väcka byns alla hundar. Det lyckades inte speciellt bra. Vi hittade norskan till slut och hon kom ut för att hjälpa mig. Inomhus var det ju becksvart. Hon hade en pannlampa att lysa med. Jag satt mittemot henne på en träbänk mitt ute på gräsmattan i fullmånens sken när hon undersökte mig, tryckte på kinderna för att veta hur hon skulle koppla greppet. Jag var halvt desperat och hon undrade om det skulle funka överhuvudtaget. Kände mig rejält misshandlad när hon var klar efter en dryg halvtimme. Vi var helt slutkörda båda två. Hon hade träningsvärk i armarna trots att hon var vältränad och jag var alldeles mörbultad. Jag lovade henne och mig själv att inte gäspa mer den natten... eller helst aldrig någonsin.

Det är sant

att jag har blivit botad med grumlig mörkgrön brygd av en medicinman, men det var dock inte i Amazonas, som Thérèse trodde, utan i Belice. Jag bodde hos maya-indianer och råkade ut för en riktigt ordentlig magsjuka à la Montezumas hämnd. Maya använder mycket naturmediciner och det här var en gammal beprövad metod. Jag var först lite tveksam till att kurera mig med deras medikament, men när jag tänkte efter hade jag ju ingenting att förlora. Jag hade varit sjuk i flera dagar och led av vätskebrist. Kommer inte ihåg vilka växter det var, men man kokade ihop dem i många timmar till ett koncentrat och lät brygden svalna. Jag fick en hel mugg med denna mörkgröna grumliga dryck och skulle dricka upp allt på en gång. Det var det äckligaste, ABSOLUT VIDRIGASTE jag har smakat på i hela mitt liv! Ändå är jag inte speciellt kinkig. Bara tanken får mig att rysa. "Om detta inte hjälper, så hjälper inget", tänkte jag på kvällen när jag svepte innehållet i muggen. På morgonen var jag frisk. Då gick jag och tackade shamanen.

UPPDATERING Här bodde jag i Belice.

Vänster

Så här ser det ut till vänster om min dator. Idén norpade jag från bloggen Costa Rica, som... när hon inte tittar till vänster, berättar om vardagslivet i Centralamerika och lägger upp många fina och roliga bilder. Rekommenderas!

Riskbedömning, någon?

Hells Angels hotar KappAhls personal med misshandel om de inte drar in en barntröja för att trycket är för likt deras klubbemblem.

Och vad gör polisen? De är ute och spanar efter musl... jag menar hyresgäster.

(ingen polisanmälan är gjord)

Let´s dance-finalen var avgjord på förhand

Juryn mutades med skånsk sill. Nej, det här går bara inte. Jag kan inte komma på något roligt och trovärdigt aprilskämt så jag överlämnar det med varm hand till andra som är mer påhittiga. Framför allt ska man nog inte ge sig på saker som man inte vet någonting om. Visserligen har jag goda meriter när det gäller aprilskämt, eftersom jag en gång lyckats lura en person till den milda grad att hon inte har förlåtit mig än. Nej, vi är inte ovänner idag.

Dagens roligaste aprilskämt står Nyligen.se för. Missa den inte!
Skrattade åt DN´s skämt om nya semesterregler inom EU som den tyske kristdemokraten Inge Urlaub (semester på tyska) kritiserade.

Istället för aprilskämt kör jag ett varv till på ljugarbänken i stil med den här bloggutmaningen som går ut på att resonera sig fram, vilket påstående som är falskt. Alltså, är detta ljug eller är det ljug? *fniss*

1. Jag har stått bland kvinnor med fuktig blick och torkat tårarna - på en Julio Iglesias-konsert.

2. Jag har blivit botad med grumlig mörkgrön brygd av en medicinman.

3. Jag har kört bil i Bolivia, trots att jag inte har körkort.

4. Jag har blivit undersökt av en norsk tandläkare i fullmånens sken.

5. Jag har ätit middag hemma hos Elvis.

De rätta svaren finns här, här, här, och här.