10 frågor

Jag hoppas att jag inte tråkar ut mina läsare med en massa listor och annat... det var i alla fall ett bra tag sedan sist. Jag flyttar hemskt gärna fokus från mig själv till alla mina läsare. En del vet jag om er, men vill gärna veta mer. Jag är ett kattdjur av den nyfikna sorten och skulle bli glad om ni svarade på följande frågor som jag tog mig friheten att kopiera från Vargarnas tid.

1. hur gammal är du?
2. vart bor du?
3. vad gör du på dagarna (pluggar, jobbar, arbetslös, pensionär etc)?
4. hur länge har du läst (i know, kan vara svårt att minnas, men ungefär)?
5. nämn fem andra bloggar som du besöker regelbundet.
6. nämn i tur och ordning tre filmer/böcker/musikartister du gillar.
7. har vi träffats IRL (in real life)?
8. varför läser du, vad är bra/dåligt med bloggen, minns du något inlägg som du tyckte särskilt bra/dåligt om?
9. vilken var den första blogg du fastnade för?
10. vilken är din favoritprodukt på systembolaget?

Inte bara sommarplåga

Jag älskar musik men vissa låtar kan orsaka lindrigare form av nervsammanbrott. Då menar jag såna som fastnar på hjärnan och är nästan omöjliga att bli av med. Det räcker med att jag hör de första tonerna... och så var den dagen förstörd. Undrar vad det är som gör att vissa låtar fastnar. Man behöver ju inte ens gilla dem!

We had joy we had fun we had seasons in the sun...

You fill upp my senses, like a night in the forest...

Guess I´m gonna be ok,
guess I´m gonna be allright,
With my family here beside me,
my family is going to guide me...

Sommaren är kort, det mesta regnar bort...

Det lilla hjärtat

Farsan Baloo fick barn nyligen. Pumans dotter skickar ett STORT GRATTIS och hoppas att allt nu är OK efter en trapatsrik start på livet för lille Baloo. Efter ett besök hos barnkardiologen föddes idén att stödja forskning om hjärtsjukdomar hos barn. Så här skriver Marcus:

"Att man är lyckligt lottad i jämförelse med andra är något man allt för sällan reflekterar över. Halvtimmen på Drottning Silvias Barnsjukhus gav dock upphov till många tankar och det känns därför extra bra att skänka månadens hundring till Hjärt och Lungfondens insamling för forskning om hjärtsjukdomar hos barn. Klicka in dig på Solidaritetsbloggen och följ anvisningarna om du också vill vara med!"

Det är klart att jag vill vara med! Du också?

Puerto Viejo i Costa Rica

Inspirerad av Ninas Puerto Viejo-inlägg, vill jag ge min bild av Puerto Viejo... som alltså är en underbar liten by på Costa Ricas karibiska kust. På de här strandbilderna syns det inte, men jag har tidigare lagt ut en bild på svart vulkanisk sand nånstans på bloggen. Det ser jättehäftigt ut. Den nedersta bilden är byns busshållplats. Tyvärr syns inte texten (skylten som hänger från taket) men det står att människorna i Puerto Viejo tackar dig för ditt besök.




.

Jag föll pladask för Che

I ett svagt ögonblick för evigheter sedan lovade jag berätta hur det gick till när jag föll för Che. Det var inte alls så romantiskt eller omvälvande som man skulle kunna tro vid första anblicken, däremot gjorde det lite ont. Under Kubaresan kom vi till Santa Clara där man har rest ett mausoleum till Ernesto "Che" Guevaras minne 20 år efter hans död (invigdes 1988). Om hans kvarlevor verkligen finns där eller inte, råder det delade meningar om. Monumentet är hursomhelst jättelikt som man kan se på bilden. Om man tänker sig att den översuddade rutan är en person av medellängd får man en ganska bra uppfattning om monumentets storlek.

Minnesmärket står på Plaza de la Revolución och trappstegen upp till monumentet är en halv meter höga. Jag gick på framsidan en bit ifrån, tittade upp och läste texten, Che´s berömda slagord, som står på kolossen: HASTA LA VICTORIA SIEMPRE! och helt plötsligt trampade jag i luften och föll handlöst ner. Oj då, det var ett trappsteg ner som jag hade missat. Konstigt nog landade jag rätt mjukt på vänster sida men fick ett fint blåmärke från höften till knäet. Jag hämtade mig rätt snabbt och var på benen på två röda.

Sedan var det bara att fortsätta utflykten till Tren blindado-museet och järnvägskorsningen där diktatorn Batistas tåg fullastat med vapen spårade ur vid barrikaderna som hade byggts av en lokal arbetare (det finns flera versioner om hur detta gick till) och de revolutionära kunde överta staden. Detta hände år 1958 och Batista flydde landet.

Länkar för den som vill veta mer om attacken i Santa Clara.
Batalla de Santa Clara (spanska), Battle of Santa Clara (engelska)

Månadens inlägg - tvåspråkighet

Månadens inlägg i juni hos Med barnen i Paris handlar om språk, ett av mina favoritämnen. Jag funderar ofta på hur mitt språk (eller mina språk?) har förändrats under åren i Sverige. Är jag tvåspråkig eller är jag halvspråkig? Samtidigt som finskan har blivit svagare och stagnerat, eller inte förnyats och utvecklats, har svenskan blivit allt starkare, men kommer aldrig att bli hundraprocentig - bara 99,99%. Jag har inget språk som är 100% mitt längre. De innersta känslorna uttrycker jag nog fortfarande bäst på finska och när jag upplever att jag känner en person väldigt väl kan jag utan att tänka mig för helt plötsligt säga något på finska till den personen trots att han/hon inte talar språket. Det sitter djupast.

När jag var nyinflyttad i Sverige lät det mycket märkligt i mina öron när några av mina bekanta med finska rötter som hade bott länge i landet blandade så många svenska ord i finskan. Efter att själv ha bott här i många år förstår jag dem lite bättre. Det känns lättare att säga det svenska ordet, speciellt när man vet att den som lyssnar förstår ändå, än att försöka komma på vad ordet heter på finska. Samtidigt kan jag tycka att det är slarvigt att inte anstränga sig mer för att tala rent. I skriftspråk skulle jag aldrig blanda på samma sätt. Några ord som jag inte översätter är: tunnelbana och pendel(tåg), platser som Drottninggatan eller Hötorget (de låter konstiga när man böjer dem enligt finsk grammatik, men de låter ännu lustigare om man översätter dem ordagrannt), landstinget eller ord som saknar exakta översättningar. Jag har t.ex. aldrig lyckats lista ut vad mähä heter på finska. Det låter så bra på svenska att till och med min mamma som inte kan svenska förstår vad jag menar.

Folk frågar mig då och då, vilket språk jag tänker jag på eller om jag drömmer på finska eller svenska. Det första beror på sammanhanget och vem jag är eller pratar med. När det gäller arbetsrelaterade saker tänker jag alltid på svenska eftersom jag använder bara svenska (ibland engelska) i jobbet, även med finsktalande personer. Om jag från första början har pratat svenska med en finsktalande person känns det onaturligt att tala finska med den personen senare. När jag läser en bok på finska, svenska eller spanska tänker jag på respektive språk. Drömmar på spanska? Neej, jag tror inte det. Jag drömmer nog mer i bilder än i ord... och i färg.

Hos Tolken hittar du andra bloggar som har skrivit Månadens inlägg.

Simsalabim!

Det här kallar jag för en nyhet! Chilenarna har trollat bort en hel sjö. Men snälla snälla, kan inte någon ta reda på hur man gör. Det finns många saker här hemma jag skulle vilja bli av med... som t.ex. alla onödiga prylar, den svenska regeringen osv.

När solen står i zenit

söker sig Puman till skuggan för att svalka sig och vila. Midsommarstång och små grodor känner hon inte till, och bryr sig inte heller om sill och nubbe, men vilan är välbehövlig och efterlängtad. När natten åter är längre än dagen smyger hon försiktigt fram från sitt gömställe och utbrister ett skrik (ett Månadens inlägg, kan hända...). Lev väl, mina vänner!

Sitt vackert!

Den här insändaren hittade jag i en tidning på bussen häromdagen:

Sittplatserna på tåget är till för människor

TRÄNGSELTRAFIK Denna insändare är riktad till dig - ja, just du! - som sitter där bekvämt på tåget eller bussen med din väska på sätet bredvid. Trots att du ser att jag går runt och letar efter en ledig plats tar du inte bort väskan eller ens låtsas om mig. Tror du att din väska har rätt till en egen sittplats? Om jag med ett artigt leende frågar "Ursäkta, är den här platsen ledig?" låtsas du inte höra utan sitter bara där och stirrar oförstående och hoppas att jag ska gå vidare. Jag är så trött på att behöva be om ursäkt för att få sitta, så från och med idag flyttar jag din väska utan att fråga. VI SES SNART

Men kära nån! Det är mycket som så populärt heter i-landsproblem numera och här har vi ett praktexempel. Om jag har en tung ryggsäck eller väska med mig på bussen eller tåget, borde jag sitta med den i knäet bara för att mina medresenärer inte vågar/vill säga att de vill ha en sittplats just bredvid mig? Jag varken slår dig eller spottar på dig, om du frågar. Du får ett vänligt leende, jag lovar! Om du däremot är en av dem som måste sätta sig bredvid mig för att markera att det inte är OK att ta upp två platser trots att bussen är halvfull... då kan du tyvärr inte vänta dig några sympatier från mig.

Ett litet tips: Du ska inte be om ursäkt, utan bara säga till att du vill sitta. Punkt slut. Så gör jag och det har aldrig varit något problem med att få plats.

Metrobloggen är fantastisk

Nu är Metrobloggen här och lockar till sig bloggare med diverse mer eller mindre välvalda argument.

Börja blogga
Det gör jag redan och har inget behov av att byta bloggverktyg.

Tjäna pengar - bli rik
Enligt Glamourprinsessan Karolina Lassbo kan man tjäna grova pengar på att blogga hos hennes nya arbetsgivare. Hon påstår på fullt allvar att man kan komma upp i en årslön på 50000 kronor. Tillåt mig le! Det var minst en nolla för mycket där. Hur många kan skryta med att ha 5000 besökare varje dag? Inte många. Dessutom måste man komma upp i minst 150 kronor för att det ska betalas ut överhuvutaget. Metro betalar 3 ören per sidvisning - prelskatt.

Bli känd
Varför skulle jag?

Karolina Lassbo ska hålla koll på vad som skrivs på Metrobloggen och välja ut det som läggs in i tidningen. Jag kan inte hjälpa det, men jag har ganska svårt för att lita på hennes omdöme, bland annat för att när hon fick frågan hur hennes bloggande ändras när hon börjar blogga på Metrobloggen, svarade hon nåt i stil med: istället för att blogga om korridorare som inte diskar efter sig bloggar jag om Metros redaktion som inte diskar. Jag är så nyfiken så jag döööör!

Måsten i Mexiko

Annelie frågade mig vid något tillfälle för rätt länge sedan om jag kunde rekommendera ställen att besöka eller saker att göra i närheten av Cuernavaca eftersom hon ska semestra i Mexiko i sommar. Nu tror jag säkert att hennes släktingar i landet har bättre koll på vad som är sevärt i just i delstaten Morelos och däromkring än jag som bara var i södra Mexiko och på Yucatán i sex veckor i somras. Cuernavaca som ligger väster om Mexiko City passerade jag bara under en bussresa från Taxco till Querétaro och känner inte till den mer än busstationen. Hursomhelst, inte alltför långt ifrån Cuernavaca ligger t.ex. silverstaden Taxco som jag varmt kan rekommendera. Jag hade gärna åkt till Pátzcuaro-sjön och Isla de Janitzio, kanske staden Toluca som är omgiven av vacker natur, men tiden räckte inte till. Ett annat ställe som jag inte borde ha missat är Tlacotalpan, men det ligger i Veracruz. Båtresan genom Cañón del Sumidero (utgår ifrån Chiapa de Corso i Chiapas, alltså långt ifrån det också), en 1 km djup och 1,5 mil lång ravin, var en mäktig upplevelse. Under resans gång såg vi gamar, spindelapor, kajmaner och pelikaner.

Eftersom jag har fått en fråga om mina favoriter från annat håll också ska jag försöka välja ut de bästa. Om jag bortser från sol och lata dagar på Yucatán-halvöns underbara sandstränder med turkost vatten eller i surfingparadis som Puerto Escondido eller Huatulco vid Stilla Havskusten har jag med viss vånda valt de här fem som mina absoluta favoriter i Mexiko.

Mexico City
- Antropologiska museet, helt fantastiskt!
- charmiga stadsdelen Coyoacán (Museo Frida Kahlo, marknader)
- Zócalo (Palacio Nacional, Templo Mayor, Catedral Metropolitana)
- UNAM, latinamerikas största universitet och dess bibliotek
- Chapultepec-parken
- Pza Garibaldi med mariachis
- Plaza de las Tres Culturas
osv.

Teotihuacán, "Platsen där män blir gudar", otroligt imponerande tempel och pyramider utanför Mexiko City, framför allt den berömda Solpyramiden och Dödens väg.

San Cristóbal de las Casas, underbar kolonialstad med många indianbyar runtomkring (missa inte San Juan Chamula, tzotzil-byn med den vackra och mycket speciella kyrkan), historisk mark där zapatisterna startade sitt uppror 1994.

Chichen Itzá, den bäst bevarade staden på Yucatán-halvön som beboddes av ca. 35 000 människor under 1200-talet: Slottet El Castillo vid vars fot tusentals människor idag firar vår- och höstdagjämning, Bollplanen där man spelade det rituella spelet "pelota", Krigarnas tempel och Observatoriet.

Silverstaden Taxco de Alarcón, en charmig liten stad i bergigt landskap: handgjorda silversmycken, konsthantverk och livliga marknader, trevliga caféer och barer, hög mysfaktor.

Dagens ord

är TOPE och betyder många olika saker som t.ex. gräns eller dörrstopp, eller som fecha tope = deadline. I Ecuador använder man pluralformen som en hälsningsfras, alltså ¡Topes! i stället för ¡Chau! = Hej då! Anledningen till att jag tar upp det här ordet är att det betyder farthinder på mexikansk spanska. Jag såg massor med skyltar vid vägarna i Mexiko, där det stod TOPE, en del med bara texten och andra med bild som nedan.

Det finns inget annat land som jag har besökt (och de är drygt 20 vid det här laget) som har lika många farthinder som Mexiko. Åndå... eller kanske på grund av det... är farten och körstilen inte alls lika hysterisk som i många andra latinamerikanska länder. Inte ens i Mexico City där trafiken är kaotisk.

Bilden är från Tulum 2006.

Doften av nektarin

är oemotståndlig. Enligt Wikipedia äter puman "allt från mindre gnagare till bäver" men undertecknad betackar sig för den sortens föda. Det är inte svårt att äta hälsosamt när man har tillgång till alla dessa läckerheter. Mina favoritfrukter förutom nektarin är avokado (nej, det är inte närproducerat, men någon last måste man ju ha), mango och apelsiner. Cherimoya äter jag också gärna, och ananas, men de brukar inte vara så goda här i Sverige. Som söndagsgodis äter jag babyplommontomater... jag är inte så präktig som det låter. Choklad är inte så dumt heller.

Barnens framtid

heter den utmärkta tidning som Plan Sverige ger ut. Det senaste numret, som kom ut för ett par veckor sedan, handlar bland annat om barnarbete på tobaksfälten i Malawi, rökning bland svenska ungdomar, A Non Smoking Generation och tobaksbolagens sponsring av rockfestivaler i Indonesien. Läs den!

Uppdatering: Missa inte Barajagjohannas inlägg om detta!

Bäst att stänga av datorn

när man upptäcker på Weather Pixie
på bloggen att det regnar här hemma.

Den där hunden förföljer mig.
Jag har inte skaffat den.
Den har adopterat mig.

It´s all about the money

Det kom ett mejl från mrodriguez@chiquita.com. Spam skulle man kunna tro, men nej, det var ett viktigt meddelande från Manuel Rodríguez. Han är Senior Vice President och Corporate Responsibility Officer på Chiquita Brands International i Costa Rica. Han ville informera mig om att hans anställda, som hade kritiserat företaget för användning av livsfarliga växtgifter och fått sparken, nu hade återanställts. So far so good! Det förstår ju vem som helst att 3437 mejl till företaget inte kan ignoreras om man är rädd om sitt rykte.

Rättvisan är bara en klick bort på Labour Start. Vägen dit är både lång och krokig men det här är ett första steg och en bra början. Vi har ögonen på er, señor Rodríguez. Så länge ni levererar bananer som producerats under såna förhållanden att arbetarna riskerar sin hälsa och inte får en skälig lön för sitt jobb kommer jag att köpa rättvisemärkta bananer. Rainforrest Alliance-policyn är långt ifrån tillräcklig. Bättre kan ni!

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förvånad när jag läste om att Chiquita har betalat miljontals kronor för beskydd till högermilisen i Colombia som mördat och lemlästat tusentals människor. Hos Ali Esbati hittade jag en länk till Frasses blogg som skriver bl.a. om Colombia.

Nabila Abdul Fattah skrev en intressant kolumn i torsdagens Metro om avokadon. Jag har många gånger ställts inför samma dilemma, men numera har jag inga problem med att välja. Inga Carmel för mig, tack! Det gäller dock att vara uppmärksam. En gång när jag skulle handla just avokadon, stod det ursprungsland Spanien på skylten och på lådan de låg i, men frukten var märkt Carmel = Israel. Jag köpte istället tre härliga peruanska avokadon, stora som två knytnävar, till det facila priset av tio riksdaler... från en annan affär. Alla kan inte ställa sig framför bulldozrar, men glöm inte att money talks!

Bra köptips hittar du hos Klotet 2007.

TV på sommaren

brukar mest vara repriser och gammal skåpmat så jag blev jag glatt överraskad när jag såg att TV2 har startat en argentinsk - ja, du läste rätt... det ser man inte varje dag! - argentinsk thrillerserie på fredagkvällar. Den heter Epitafios och utspelar sig i Buenos Aires. Seriemördare är jag kanske inte så road av, men bara för att få höra spanska kan jag offra mig.

Om du inte har sett Almodóvars Tala med henne, missa inte chansen ikväll. Filmen visas på samma kanal kl. 21:15. Härligt, SVT!

Sajten Hable con ella har mer info både på spanska och engelska.

¿Cómo hacer feliz a una mujer?

Det krävs inte så mycket för att göra en kvinna lycklig. För mig räcker det just nu med ledig tid utan en massa måsten. En anonym källa på nätet hade en annan syn på det. Tyvärr utan översättning den här gången, men det kanske inte är så svårt att räkna ut det där med ärlighet, intelligens, tolerans, snickarkunskaper, att inte glömma födelsedagar... Sista meningen är roligast: Även om du fyller alla dessa krav är det inte säkert att hennes lycka är gjord. Hon kan känna sig kvävd av det perfekta livet och rymma med första bästa odåga till karl som dricker för mycket och roar sig med andra kvinnor.

¡No es tan complicado!

Para hacer feliz a una mujer basta ser:

1. Amigo
2. Compañero
3. Amante
4. Hermano
5. Padre
6. Maestro
7. Educador
8. Cocinero
9. Carpintero
10. Fontanero
11. Mecánico
12. Decorador
13. Estilista
14. Sexólogo
15. Ginecólogo
16. Psicólogo
17. Psiquiatra
18. Terapeuta
19. Audaz
20. Organizado
21. Buen padre
22. Muy limpio
23. Simpático
24. Atlético
25. Dulce
26. Detallista
27. Galante
28. Inteligente
29. Gracioso
30. Creativo
31. Tierno
32. Fuerte
33. Comprensivo
34. Tolerante
35. Prudente
36. Ambicioso
37. Capaz
38. Valiente
39. Determinado
40. Fiable
41. Respetuoso
42. Apasionado

SIN OLVIDAR:

43. Hacer cumplidos a menudo
44. Adorar ir de compras
45. Ser muy rico
46. No ponerla de los nervios
47. No mirar a otras mujeres

Y AL MISMO TIEMPO TAMBIEN SE HA DE:

48. Estar loco por ella, sin llegar a ser celoso
49. Llevarse bien con su familia, pero dedicándole siempre el mismo tiempo a ella
50. Dejarle espacio, pero mostrar interés por lo que hace

ES MUY IMPORTANTE, no olvidar nunca:

· Cumpleaños
· Aniversarios
· Bodas

Desgraciadamente, incluso cumpliendo estas reglas a rajatabla, su felicidad no está garantizada, ya que podría sentirse agobiada por una vida de asfixiante perfección y largarse con el primer desgraciado-alcohólico-mujeriego que encuentre.

Dagens skratt

Missa inte frugan med handväskan!

Hur lagom svensk är du?

Så här på nationaldagen passer det bra att ta reda på om du verkligen är så svensk som du tror. Jag fick lite högre procentsats än jag hade väntat mig = 68%.

Här hittar du testet som jag snodde hos Sassa.

Graffiti a la mexicana

En bild till på fasadtemat, tagen i Veracruz, Mexiko.
Inte svårt att lista ut att det är en hamnstad när man ser mössorna.

Grattis Sverige!

Jag är ledsen att jag inte är så bra på att komma ihåg din högtidsdag, men det är inte illa ment på något sätt. Vi har trots allt kommit rätt bra överens även om jag var nästan vuxen när jag blev ditt bonusbarn. Hursomhelst, idag vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för Dig, min plastmamma och moder Svea:

Du leve Hurraa, hurraa, hurraa, hurraa!

Men säg nåt då!

Läs denna underbara krönika av Marie Birde och tänk till! Jag vill inte tro att folk i allmänhet inte bryr sig... jag kan ha fel, men vill inte!... och därför undrar jag: Varför är vi så rädda för att prata med varandra och vill helst inte titta på varandra utan bara går i vår egen lilla värld utan att ägna en tanke åt våra medmänniskor? Jag tror att det beror på rädsla för vad andra ska tänka om oss, rädsla för att bli uppfattad som påflugen. Den andra kanske inte uppskattar vår omtanke och då är det bättre att inte säga något. Man slipper bli "avvisad". Förutom de snorkiga egoisterna, förstås. Thérèse och Tolken har bloggat runt samma tema, alltså hur vi bemöter främmande människor i offentliga miljöer. Sassa tar också upp det.

Bild på väggen

Hittade en husfasadsbild hos Nadia och kom på att jag också har en, minst. Den här är från Xalapa i Mexiko (mittemot en kubansk restaurant på en liten tvärgata till C/Primo Verdad där man kan få en äkta bucanero efter lite tjat... kan vara bra att veta ifall du har vägarna förbi), fast det kanske är svårt att tro när man ser vem bilden föreställer. Har du någon liknande bild? Fram med den bara och glöm inte att berätta i kommentaren så jag kan komma och kika!

Kokosmjölk på gång

Svinalängorna

Anna Malaga bad mig berätta om Svinalängorna, men jag vet inte om jag har så mycket att säga om den boken att det räcker till ett helt inlägg. Kan dock tipsa om Annelies inlägg om Alakoski. Jag tyckte inte att boken var speciellt intressant och jag kände inte igen mig i mycket av det finska lynnet heller. Boken gav en rätt enformig bild. Nej, jag skriver hellre om Antonias värld som jag också såg i veckan men glömde att nämna i mitt tidigare inlägg.

Antonias värld är en varm och härlig dramakomedi om flera generationer kvinnor och deras liv i ett bondesamhälle i Holland. Filmen börjar med en scen där Antonia går upp på morgonen och bestämmer att det är sista dagen i hennes liv. Hon ska bara lägga huvudet på kudden och dö men innan dess ser hon tillbaka på sitt liv - många minnen rullas upp och många speciella personer skildras... den galna katolskan som ylar mot fullmånen och hennes protestantiske älskare, filosofen med det krokiga fingret som hatar allt och vill bara dö, underbarnet med flera. Visst låter det nästan för mycket, men det är det inte! Filmen är helt underbar!

Hänt i veckan

* Läste i tidningen om rumänska barn som tigger i shoppinggalleriet vid Slussen. Tiggeri är inte olagligt och polisen försöker bara störa verksamheten. Omhändertagande av tiggarbarn är ovanligt trots att möjligheten finns. Jag undrar hur myndigheterna hade agerat om det hade handlat om svenska barn. Är det inte hög tid att den lagen ändras?

* Almodóvars Att återvända var precis lika underbar som första gången jag såg den. Det är ett mästerverk! Jag har svårt att förstå hur en man kan beskriva den spanska kvinnan så väl. Det kan nog bara Pedro.

* Öppnade en fortune cookie: It´s not fun unless it´s hard. Auf Regen folgt Sonnenschein. Efter regn kommer solsken. Ja, det känns som att solen äntligen har återvänt. Härligt!

* Besökte Etnografiska museet: en superintressant utställning 3 * Kongo som skildrar bland annat vardagslivet i byn Sundi Mongo i sydvästra Kongo och Hard rain, en fotoutställning (utanför entrén) till Bob Dylans text med samma namn. Bilder som berör och upprör. Utställningen pågår till den 15/6 2007. Missa den inte! Mer info om projektet finns här. Aftonbladet skrev också om det här.

Fick också lära mig att man aldrig ska gå mellan eldstaden och människorna som sitter runt den när man besöker en tipi (indiantält) och när värden börjar rensa sin pipa då är det dags för gästerna att gå hem. Så går det till bland de nordamerikanska indianerna alltså, navajo om jag inte minns fel.

Den vegetariska mezzetallriken på Babajan fick mig att bli lyrisk.

* Köpte en reselott och väntar med spänning på dragningsresultatet.

* Smakade inte på Stockholm, men däremot på ett mycket gott vitt vin från Alsace och tamarindgodis med chili... fast inte samtidigt.

* Läste ut Alakoskis Svinalängorna, men måste säga att jag blev lite besviken. Hade kanske för höga förväntningar eftersom boken har höjts till skyarna. Jag tycker att den bleknar bredvid Mikael Niemis Populärmusik från Vittula.

* Fotboll är inte lek. Det är blodigt allvar. Moderna gladiatorspel kanske? Jag förstår nada.

* Lånade The Last Song of Dusk av Siddharth Dhanvant Shanghvi på bibblan. "A magical piece of storytelling" enligt Sunday Times. We´ll see.

* Lyssnade på Manu Chao.

I övrigt mest jobb och slit för brödfödan.