28 juli 2007

Pumans matvanor



verkar stämma ganska bra överens med de övriga invånarnas i Stockholmsområdet. Sushi-ätandet har ökat lavinartat och det ordnas till och med sushi-SM i stan i november, skriver DN. Mycket bra i dessa tider när man får läsa den ena larmrapporten efter den andra om hur stora skador köttproduktionen orsakar i vår miljö. Jag har varit en hängiven sushiätare i ganska många år och tröttnar aldrig. Tanken på inlagd ingefära och wasabipasta får det att vattnas i munnen på mig. Tycker bäst om den med lax, men den vegetariska varianten är också god. Nej, jag har inte lagat lunchen i bild, men jag har lagt upp den alldeles själv. Det är säkert inte så svårt att göra sushi om man har bra redskap men jag har inte riktigt de ambitionerna. Färdiglagat duger gott åt mig, men den ska vara färsk och inte plastinpackad och torr från butiken vid hörnet. Den är bara vidrig. Min favoritsushi, förutom restaurangen på Hasseluddens Yasuragi, finns på Sushi Bar Ichiban på Olof Palmes gata 29 och på Sushi Bar Onaka på Bryggargatan 12.

Grattis på födelsedagen, M!

Igår fyllde mitt fadderbarn 13 år! Han har blivit stor, den lille knatten på fyra år som log lite blygt bakom luggen på kortet jag fick med första brevet från Bolivia. Mycket har hänt under de här nio åren: han får gå i skolan och har lärt sig läsa och skriva, det finns skolskjuts för honom och hans skolkamrater, han har skolhälsovård och i datasalen får han lära sig använda en dator för att kunna hänga med i teknikutvecklingen. Om han behöver prata av sig eller har bekymmer av något slag finns det en kurator på skolan som hjälper honom. Han kan se på framtiden med mycket större tillförsikt än många andra barn i La Paz som riskerar att bli gatubarn och som väntar på att få en plats i verksamheten. Det saknas många faddrar. En kompis till mig kom hem från Bolivia förra helgen och hon som själv är lärare var mycket imponerad och ska själv bli fadder nu. Det är jättekul!

Missa inte insamlingen till Världsnaturfonden på Solidaritetsbloggen!

26 juli 2007

Gröna män och stora planer





Ledsen, mina vänner, det blir inte mycket till inlägg om gårdagens bild från hamnen i Veracruz, Mexiko, som jag hade tänkt mig. Jag minns att jag skrev av plakaten på alla statyerna när jag satt på en bänk och vilade fötterna efter en lång strandpromenad längs Malecón, men nu är mina anteckningar borta! Ska aldrig mer skriva nåt på lösa blad. Hursomhelst, här kommer de andra bilderna jag tog. Veracruz som ligger vid Mexikanska golfen var en viktig hamnstad redan vid kolonisationens början på 1500-talet. Därifrån skeppades de sydamerikanska rikedomarna till Europa. Pga stadens strategiska läge har den utsatts för många attacker: pirater, spanjorer, fransmän och nordamerikaner, och kallas därför cuatro veces heróica, fyrfaldig hjältinna. Bilden jag postade igår var alltså ingenjören som ledde arbetet med att rekonstruera hamnen. Minns tyvärr inte vad han hette, och nätet har inte varit till någon hjälp, men det var ett mödosamt och digert arbete alla dessa hjältar från Veracruz utförde. Det var lite lustigt med kommentarer om upptäcktsresanden och gröna gubbar från Mars... han längst ner ser ju nästan ut som en astronaut. Fast jag tror nog att han är dykare.


Bilden längst ner är tagen från hotellfönstret mot hamnen, Hotel Colonial.

24 juli 2007

Vilken tavla skulle du kyssa?

Snor helt fräckt frågan från Gueros spännande blogg som jag snubblade över idag. Den handlar om östra Afrika. Mitt svar skrev jag i hans kommentar, men kopierar över den hit. Det handlar alltså om amerikanskan som fick betala dyrt för att kyssa en tavla. Min kyss är mer symbolisk och svaret lyder som följer:

Kyssa en tavla? Tänka, tänka, tänka... Jag skulle kyssa Frida (Kahlo, tavlan med korsetten) på kinden och säga att jag beundrar henne.

23 juli 2007

Dagens ord

är inte ett ord utan en bokstav, la U. Eftersom bokstav heter la letra på spanska, får bokstaven en feminin artikel, därav la ~. La U betyder också universitet i vardagligt språk framför allt i Centralamerika.

När man läser språk är det lättare att lära sig glosor om man kan associera dem till något välbekant eller roligt. Min minneshjälp till att komma ihåg vilken artikel bokstäverna ska ha var den här lilla sången, som säger: en åsna som du som inte förstår nånting (inte ens känner igen bokstaven u).

Borriquito como tú, que no sabe ni la u,
borriquito como tú, yo sé más que tú...

En sak till som är lite speciell i spanskan är hur bokstaven O ibland ändras till U (och bokstaven I ändras till E). De spanskspråkiga uttalar inte två vokaler, O eller I, efter varandra - två av samma sort alltså. Nästan alltid, det finns undantagsfall. Man utgår ifrån hur orden uttalas så det kan vara ett ord som börjar på ett stumt H. Har man ordet O, som betyder eller, framför ett ord som uttalas med O (eller stumt H+O) i början ändras bokstaven O till U. Man kan alltså inte säga plata o oro (silver eller guld) utan det heter plata u oro eller oficina u hogar (kontor eller hem).

22 juli 2007

Musik med budskap

Laura Pausini - Il mondo che vorrei

Mer fonetik

Nu när jag kom igång med fonetiken, är jag svårstoppad...
För länge sedan listade jag DIEZ PALABRAS, 10 ord som tilltalar mig på spanska, rent fonetiskt alltså, betydelsen är inte viktig, bara hur ordet låter. Nu listar jag mina italienska favoriter. Det visade sig vara svårare än jag trodde, men här kommer de:

IMMENSAMENTE
CORRAGIO
BISOGNO
TRISTEZZA
CITTÀ
ADESSO
SPAGLIARE
QUAI
PER PAURA
LASCIARMI

21 juli 2007

The rain in Spain stays mainly in the plain

Fonetik är kul! Rubriken har inte mycket med spanska eller Spanien att göra men desto mer med fonetik. Du hittar hela texten här. Språkdiskussionen fortsätter alltså och den här gången handlar det om spanska. Nadia skrev ett inlägg om sina spanska favoriter och eftersom jag har mycket att säga om detta skriver jag ett eget inlägg.

Första spanskan jag kom i kontakt med var den i Madrid och jag föll pladask. Den kärleken består än. Madrid-spanskan låter lite hård jämfört med spanskan i Latinamerika, men jag gillar det. Och så gillar jag ceceo, det där språkljudet som i folkmun brukar kallas för läspande.

I argentinsk spanska är det kul att höra de italienska influenserna. Språkljudet [ll] uttalas på ett speciellt sätt på rioplatense, alltså i Argentina och Uruguay och det låter mysigt i mina öron. Jag uppskattar också spanskan som Nadia kallar för bonnig, nämligen den i Bolivia och Ecuador. Spanskan i de andinska länderna präglas starkt av ursprungsbefolkningens språk. Jag kan inte säga exakt vilka drag i t.ex. boliviansk spanska som kommer från quechua eller aymara trots att jag hör skillnaden. Det låter som om man sväljer ord, som t.ex. när man säger cuantos låter det som [kwant´s] och [k] uttalas mot mjuka gommen (alltså långt bak). Jag har en känsla av att man har fler ”blåsljud” för sig när man talar den dialekten. I många länder i Latinamerika använder man flitigt diminutiv, alltså lilla ditten och datten med ändelserna –ito eller –ita i slutet av orden. Det är också trevligt, men kan bli lite för mycket.

Chilensk spanska låter ofta som läspande och lismande i mina öron, för mjukt på något sätt… ungefär som karibisk spanska i Kuba eller Dominikanska Republiken t.ex. Visserligen associerar jag, precis som Nadia, till merengue och svajande palmer, men den tillhör inte mina favoriter heller med sina borttappade d´n som [calla´o] i stället för callado och borttappade s´n som i [muchah cosah] istället för muchas cosas eller [dihguhto] i stället för disgusto. Egentligen borde jag skriva fonetisk text, men jag misstänker att jag är ganska ensam om att vara fonetik-freak.

Colombiansk spanska har jag tyvärr hört för lite för att ha en uppfattning, men mexikansk spanska tycker jag om. Den är tydlig och liknar ganska mycket spanskan i Spanien. I vissa delar av landet märker man hur engelskan smyger sig in i språket mer och mer precis som här i Sverige.

Vad händer 2007-07-21?

Förutom världshändelser som Pumitas namnsdag (jag vet att jag är tjatig, nu ska jag inte nämna det förrän tidigast nästa år), det stora tågrånet med Jesse James 1873 och utgivningen av den allra sista Harry Potter-boken (Kulturbloggen har skrivit ett roligt inlägg om tillställningen där boken släpptes), firar Belgien sin nationaldag idag. Det var nämligen denna dag år 1831 som kung Leopold I tillträdde tronen i flamländarnas och vallonernas land.

Vadan detta plötsliga intresse för Belgien? Det beror på att landet inom en ganska snar framtid ska få celebert besök i form av en gul randig katt med stora trasiga öron... och det måste förberedas. Vad finns det för intressant i Belgien kan man fråga sig. Jag har precis påbörjat reseplaneringen och har hittills stött på följande saker: diamanter i Antwerpen, George Simenon, världsutställningar 1935 och 1958, Jacques Brel, gamla spetsar, René Magritte och Tintin. Och öl förstås. En mörk Leffe kommer att sitta fint. Nu ska jag ut på nätet och jaga nånstans att bo. A tout à l´heure!

20 juli 2007

Gröna fingrar
























har jag inte, men några växter har jag lyckats hålla vid liv rätt länge. Mina orkidéer blommar för fullt och det gör hibiscusen också, men de blommorna vissnar väldigt fort. Det har varit prat om chiliodling lite varstans på olika bloggar och jag kom att tänka på en växt som jag faktiskt har planterat alldeles själv. Här kommer bildbeviset. Vad kan det vara?

Uppdatering 2007-07-21
OK, jag ger en ledtråd:
Vissa tänker på kläder när de hör det här ordet.

19 juli 2007

Zapatos nuevos - Nya skor

Idag ska jag se en kortfilm, regisserad av Cameron B. Alyasin, som handlar om föräldralösa barn i Europa. Zapatos nuevos visas på TV2 kl. 21:30.

Valdštejnská zahrada

Så här ser de läskiga figurerna ut på långt håll.



När jag gick av på metrostationen Malostranská och skulle upp till slottet var det en äldre herre som undrade vart jag var på väg. När jag berättade att jag skulle först upp till slottet Prazský hrad och sedan till Zlata Ulicka (Guldsmedernas gata med pyttesmå gulliga hus från 1400-talet. Franz Kafka bodde där under en tid), sa han att det finns en mycket intressant trädgård på vägen som jag inte fick missa. Platsen heter Valdštejnská zahrada, Wallensteinträdgården, och ligger alltså i Prag. Förutom den här speciella muren finns där en marmorfontän, en konstgjord grotta och en bronsstaty av Venus. Statyerna som står i trädgården är kopior av originalen som svenskarna tog som krigsbyte efter 30-åriga kriget i mitten av 1600-talet. De står idag på Drottningholms slott utanför Stockholm. Barockpalatset som ligger i parken används av den tjeckiska senaten och i trädgården spatserar en ståtlig påfågel. Det är inte helt lätt att hitta till Wallensteins om man inte vet var den ligger. Man kan nämligen gå utanför den höga muren på Letenská-gatan utan att se in och det finns bara en liten dörr som är lätt att missa. Här finns en liten filmsnutt från den fina trädgården.

18 juli 2007

Ordlös Onsdag



Dennna bild ingår i kedjan Ordlös onsdag.

14 juli 2007

En het historia

Både Thérèse och Nadia (ska testa linssoppan och pebre-receptet) har bloggat om heta smaksensationer med chili inblandad och det får mig också att skriva om mina favoriträtter.

På mina resor till trakter där chilipepparn växer har jag fått lära mig att äta mango, ananas och papaya med chilipulver. "Det kan inte vara gott!", tänkte jag innan jag tog första tuggan, men upptäckte snart att det kan det! Mycket gott till och med, den eldiga pepparn lyfter smakupplevelsen till oanade höjder. Mexikansk frukostomelett utan chili är bara en blek och mesig kopia av originalet som ska avnjutas med tillhörande bönor och tortillas (tillagas här nedan).



Jag är mycket förtjust i indisk och thailändsk mat (och mat från Mellanöstern eller Nordafrika) och provar gärna nya maträtter så länge de inte innehåller kött. Tycker om kokos, garam masala, både grön och "vanlig" curry, ingefära och spiskummin för att nämna några favoritkryddor och kryddblandningar. Basilika är annars en krydda jag inte kan leva utan, men den har inte så mycket med het mat att göra. Hur stark mat man klarar av att äta eller tycker om är mycket en vanesak. Under min uppväxt fick jag inte speciellt kryddstark mat och det fanns betydligt färre utländska influenser på det finska (eller svenska för den delen) matbordet än vad det finns idag. Då använde man mest salt och peppar som krydda. Ganska trist. Det kanske är därför jag tar igen det nu och moffsar i mig indisk palak panir eller veggie thali med svettpärlor i pannan.

Language is wine upon the lips

Alla nattugglorna har svarat på bloggfrågan nu (bara knappt 10% av Pumans dotters läsare är morgonpigga) och det är hög tid att byta bloggfråga. Tänkte först att jag skulle fråga om monarki vs republik, men det kanske inte är rätt dag att ställa den frågan när trikoloren svajar och det firas både här och där. Jag är inte sämre än att jag kan säga Grattis Victoria och Vive la France!

Det kan inte ha undgått någon som har läst bloggen att jag är språkintresserad och kanske inte heller att spanskan klingar allra vackrast i mina öron. Nu undrar jag vad som är läsarnas favoritspråk och varför. För enkelhetens skull... eller för att slippa bli anklagad för att favorisera det ena eller andra språket har jag lagt dem i alfabetisk ordning... med viss tyngdpunkt på romanska språk, men det går bra att välja alternativet Annat om man är helt såld på nederländska, ryska, hindi eller swahili.

Rubriken kommer från Virginia Woolf.

12 juli 2007

Jag önskar att jag vore där

Idag hinner jag inte skriva något eget inlägg men jag kan varmt rekommendera Annelies blogg och hennes reseberättelser från en pågående Mexiko-resa.

Dagens skratt

Haydee, you made my day!

11 juli 2007

Ordlös Onsdag




Ugglor i mossen

eller hos Pumans dotter åtminstone. Av de 151 läsare (om det inte är en robot som har varit i farten, för det är många fler svar än på mina tidigare enkäter... eller så har någon röstat flera gånger) som har svarat på min bloggomröstning Nattuggla eller Early Bird hittills är det bara 11 som vill vara uppe i ottan. Jag är inte så förvånad eftersom bloggstatisken visar liknande tecken. Inte så många besök mitt i natten, men vid midnatt är det rätt många som läser här. Bloggare verkar vara kvällsmänniskor.

10 juli 2007

Bläddrat i blaskan

Sänkt skatt för kvinnor De måste ha gnuggat geniknölarna ordentligt för att kunna komma på ett så fantastiskt förslag! For Pete´s sake! Jag vill inte tillhöra något B-lag. Det ska vara lika mycket stålar i lönekuveret oavsett vad man har i brallorna.

Ska jag nån gång åka till Danmark, måste jag hit!

Varningstext på ölburkar? Undrar hur många tonåringar låter bli att dricka efter att ha läst texten: "Under 18 år? Avstå alkohol!"
Skulle tro att de är lätträknade.

Jag kanske inte vill leva under ett träd, men fick många trevliga tankar när jag läste Alexandra Pascalidous kolumn om livsval. Fler såna förebilder!

9 juli 2007

Intensivkurs i franska

Jag vet att några som läser min blogg har pluggat/talar franska. Jag har ungefär en månad på mig att lära mig lite elementära användbara fraser osv för att inte bete mig som en fullständig idiot när jag ska ut och resa i höst. Hur ska jag gå tillväga? Vilken bok eller parlör ska jag använda? Kurs på nätet? Alla tips är välkomna!

Brutalt uppvaknande

Det är inte kul att få någons underliv (på en helsida) uppslängd rakt i nyllet när man sitter på bussen på morgonen, fortfarande halvvägs från John Blund, och försöker läsa dagens händelser i gratistidningen som räcks fram av outtröttliga tidningsutdelare. Är det bara jag som reagerar? Skärpning reklammakare!

Bloggberoende

Hittade länken till det här testet hos Nejma.
Inga större överraskningar... nöjd med att det inte är över 100%.

71%How Addicted to Blogging Are You?

8 juli 2007

Dagens skratt

Behöver du ett gott skratt en gråmulen regnig dag? Läs då detta!
Vissa dagar känner jag verkligen "Ge mig ett hotellrum, snälla!"
men idag är inte en sån dag.

Dessutom prickade jag in 5 av 7 av de nya underverken. Inte så illa!

7 juli 2007

Dagens bildgåta

2007-07-08 Vad kan det här vara? Bilden är lite suddig för att min kamera lider av svåra ålderskrämpor, men det kanske går att gissa ändå.

Uppdatering 2007-07-08

Bildgåtan är svår, speciellt om man inte har sett föremålet tidigare, och därför ger jag två ledtrådar... nej förresten, det får bli tre:

Ledtråd 1: Smart grej att ta med på resa

Ledtråd 2: Bra att ha efter duschen

Ledtråd 3: 100% bomull


Uppdatering 2007-07-09

Här kommer lösningen till bildgåtan.

Magiska under

Först när jag publicerade mitt första inlägg för dagen och inte fick till rubriken, jeevla Blogger, (det har fixat sig nu) slog det mig att det är det magiska datumet idag: 2007-07-07. Tur för en del, otur för andra... som historian om den kinesiska bonden, som en del av er kanske kommer ihåg. Annars finns den att läsa här! Många sjuor är det! Men jag kommer inte upp i 70000 besökare förrän imorgon. Snart får vi veta vilka de sju nya underverken är. Man kan till och registrera sig för att få resultatet live. Själv har jag röstat på

• Alhambra, Spanien
• Kinesiska muren, Kina
• Taj Mahal, Indien
• Petra, Jordanien
• Påsköstatyerna, Chile
• Machu Picchu, Peru
• Chichén Itzá, Mexiko

Av dem har jag besökt Alhambra, Machu Picchu och Chichén Itzá. Både Petra och Taj Mahal är på drömlistan. På tal om magi, tur och otur... ok, det återstår att se, men jag har precis fått veta att jag har ett nytt spännande jobb att se framemot i höst. Just nu är jag bara så lycklig! Nu tar jag helg. Sköt om er alla!

P.S. Missa inte Thérèse´fina inlägg om Uppsala!
Visst går det att turista på hemmaplan också.

Sverige är bäst!

Sverige toppar nämligen listan över länder i världen som mäter miljöarbete, arbetsrätt och förmåga att uppfylla MR enligt SR Ekot.

Slå dig inte för hårt i bröstet, lilla Svea, du kan få andnöd! Med det nuvarande styret kan dina dagar som listetta vara räknade. När jag tänker på arbetsrätt får jag såna otrevliga associationer som projekt- och timanställningar, obetald övertid, bemanningsföretag, otrygga anställningsvillkor och lönedumpning. Men det är klart att det låter bättre med flexibilitet och valfrihet och sånt.

På tal om löner, Andromeda undrar om 11 514 kronor verkligen är en heltidslön. Det undrar jag också!

6 juli 2007

Stjärnorna avslöjar

Måndagsbarn är en ögonfröjd och är snällt och rart. De som är födda på en måndag, är oftast svärmiskt lagd, och har ett sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull.

Tisdagsbarn är älskvärdhet och gör allt med fart. De som är födda på en tisdag, är vanligen starka och handlingskraftiga, men de är ofta krigiska och går anfallsvis tillväga.

Onsdagsbarn får lida ont, men kärt besvär. De som är födda på en onsdag, har snabb uppfattningsförmåga, de är intelligenta och läraktiga, men de kan också vara ganska självsvåldiga.

Torsdagsbarn sliter tungt, och gör fin karriär. De som är födda på en torsdag, är gärna energisk och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt.

Fredagsbarn är goda och givmilda och gör gärna gott. De som är födda på en fredag, är kärleksfulla och trofasta. De förstår att skapa ett lyckligt hem och har i regel tur med kärlek.

Lördagsbarn får arbeta för födan och slita hårt. De som är födda på en lördag, har sällan tur med kärlek. De har vanligen lycka med sig i handel och penningaffärer.

Söndagsbarn är sött och snällt, har det alltid bra och får det mesta de vill ha. Det har alltid ansetts för lyckligt att vara född på en söndag. De kan se in i framtiden, nästan allting lyckas för dem och de har en livlig fantasi.

Intelligent och läraktig?! Det gillar jag.

5 juli 2007

Det finns minst tre goda skäl

till varför man ska åka till Göteborg i sommar. Det tyngsta är förstås att Manu Chao är i stan, på Way Out West närmare bestämt. Jag skulle kunna släppa allt och ta tåget den 10/8, men misstänker att det inte blir så. Det andra är sälungarna i Slottskogens säldamm och det tredje är för att det är en så himla mysig stad.

Dagens tanke

är inte min egen, men skulle kunna vara:

SLUTA INREDA, SKAFFA DIG ETT LIV!

Inreda kan förstås ersättas med något annat som passar,
som t.ex. blogga, shoppa, spela golf, skvallra, städa...

3 juli 2007

Bokmärken

Såg fina bokmärken hos Nadia och tänkte genast att jag måste lägga ut några egna. Den i mitten är från Chile, som synes, och de andra två från Mexiko. Till vänster indianhövdingen Pakal och till höger symbolen för september, min månad, i mayakalendern. Jag håller på att läsa Karen Blixens bok Skuggor över gräset (Sombras en la hierba), berättelser från en kaffefarm i Kenya.

2 juli 2007

Bolivia

För ett tag sedan hade Nadia och jag ett snack om Bolivia vs Peru eller snarare undrade hon varför jag tycker så mycket om Bolivia... och igår fick jag en liknande fråga från Anna Malaga. Hon frågade varifrån mitt intresse för Latinamerika har kommit. Jag vet det knappt själv men jag ska försöka svara utan att svamla för mycket. Allra först, bara för att få det klargjort, kan jag säga att jag varken är eller har varit gift/sambo osv. med, eller ens kär i, en latino/-a. Det brukar för de flesta vara den enda eller åtminstone naturligaste förklaringen till varför man överhuvudtaget är intresserad av den världsdelen. Det har blivit mycket prat om Bolivia för min del eftersom jag vinkade av en kompis igår som skulle dit. Jag undrade förtvivlat var min ryggsäck var någonstans... Det kunde ju inte vara möjligt att jag inte skulle med.

Det var en slump att jag skaffade ett fadderbarn i just Bolivia. En arbetskamrat till mig hade besökt fadderverksamhet i landet och hade själv ett fadderbarn där. Hon visste att hjälpen kom fram och gjorde nytta och då blev det så. Intresset för Latinamerika har väl funnits tidigare också, men det var inget jag funderade speciellt mycket på. Eftersom jag alltid har varit språkintresserad och spanska har klingat vackrast i mina öron föll det sig naturligt att jag skulle åka till Bolivia, träffa mitt fadderbarn och lära känna ett spännande land med intressant historia och kultur. När jag väl kom dit, var jag fast och nu finns det ingen återvändo.

Människorna är alltid den största behållningen vart jag än åker. I Latinamerika fascineras jag av folks spontanitet, öppenhet och livsglädje, stolthet över det egna ursprunget (till exempel maya eller aymara), mod och kamplust trots svåra förhållanden osv.

Det finns vissa likheter med min finska påbrå och det bolivianska lynnet, hur konstigt det än låter. Vi har melankolin, blygheten och allvaret gemensamt, grovt generaliserat förstås. Jag beundrar många egenskaper hos bolivianer jag har träffat. Vi har mycket att lära av aymaras respekt för naturen och samhällssyn där ledare tjänar folket och allas väl och ve prioriteras framför det individualistiska tankesättet som råder i västvärlden.

Bolivia är inte bara intressant och spännande utan också otroligt vackert. När flygplanet svävar likt en kondor över Andernas snötäckta bergstoppar är det en naturupplevelse som inte lämnar någon oberörd. Landet består av tre olika klimatzoner: bergen, högplatån och regnskogen och alla de har sin tjusning. Om jag bara ska nämna tre saker man inte får missa när man åker till Bolivia ska man absolut till saltöken, Salar de Uyuni, Titicaca-sjön och regnskogen Los Yungas.

De speciella tonerna av charango får mig att le och vicka på foten. Jag häller ut lite ur glaset till Moder Jord, Pachamama, innan jag dricker. Jag blir så förbannad att det slår gnistor ur ögonen när jag ser förskolebarn ta hand om sina småsyskon på gatan istället för att gå i skolan... eller skoputsarpojkar som har pasamontañas för att slippa skammen att bli igenkända av sina klasskompisar. Bolivia väcker många känslor.

***

Idag hände något som också passar ihop med det här inlägget. Jag satt på tåget och läste en bok, Karen Blixen på spanska. Noterade i ögonvrån att en tjej satte sig bredvid mig. Tänkte inte mer på det tills jag hörde en försiktig fråga: "Ursäkta mig, men är du spansktalande från början?" Jag lyfte blicken och såg en blond jättesöt tjej i 20-års ålder som tittade nyfiket på mig och min bok. Och så var samtalet igång! Vi var på samma våglängd direkt trots en ganska stor åldersskillnad. Det riktigt lyste om henne när hon berättade att hon hade bott i Mexiko och längtade konstant tillbaka. Vi pratade om olika ställen vi hade besökt och vad vi tyckte om dem, hur vacker spanskan är osv. Båda undrade nog om det var helt OK att prata med en helt främmande människa så där utan vidare. Det är ju så osvenskt. Jag blev på strålande humör och log hela vägen till jobbet. Hon hade smittat mig med sin entusiasm och spontanitet. Vilken härlig människa!

En bok för alla hotas av nedläggning

Protestera! mot Kulturdepartementets förslag om att dra in stödet till En bok för alla som ger ut billiga kvalitetsböcker till både barn och vuxna. Regeringen gillar inte läsfrämjande, skriver Kulturbloggen och Ingemars blogg. Det kan hända, men det finns många som har en annan åsikt, av namninsamlingen att döma.

Skriv på du också innan det är för sent! 2186 har redan gjort det.

1 juli 2007

Pablo Neruda och Paulo Coelho på SVT

Ikväll ska jag se en tysk dokumentär om den chilenske poeten och Nobelpristagaren Pablo Neruda. Programmet visas på tv2 och börjar kl. 22.10. Lite konstig planering, kan jag tycka, när SVT1 visar en dokumentär om den brasilianske författaren Paulo Coelho samma kväll. Det börjar kl. 23.25, alltså tio minuter innan programmet om Neruda slutar på grannkanalen. Tur att det finns video!

Spansk effektivitet



På min första resa till Granada i Spanien (år 2000) besökte jag förstås stadens stora sevärdhet Alhambra. Hade bokat biljett i förväg på internet och behövde inte alls stå länge i kö för att komma in. På den tiden kunde man boka antingen förmiddag eller eftermiddag och jag var där tidigt för att hinna undan innan folkmassorna vällde in. Nu har jag trasslat in mig i nånting annat än det jag skulle berättta... Alhambra är helt underbart och det tar några timmar att gå runt. I värmen blir man rätt trött så jag satte mig på en bänk för att vila en stund på Plaza de las Armas i Alcazaba. Plazan höll på att rustas upp, man grävde här och där och gjorde i ordning. Det var ett antal arbetare på plats. När jag satt där framför det låga staketet och iaktog hur arbetet framskred fick jag se en av männen gå fram till porten... mannen var inte speciellt lång, men staketet nådde honom upp till halva låret ungefär... ta fram en stor svart järnnyckel ur fickan, öppna den lilla porten, gå till andra sidan och låsa den lilla porten. Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i skratt. Han tittade förvånat upp och såg ut att undra vad jag skrattade åt. På vägen ner mot stan på Paseo de los Tristes-gatan såg jag en liten nyckel i skyltfönstret hos en silversmed. Den nyckeln fick bli min nyckel till Alhambra. Jag kan inte tro annat än att den kan öppna alla portar.



Bilden ovanför texten är Pilar de Carlos V som ligger på vägen upp från Plaza Nueva till Alhambra. Den sattes upp i mitten av 1500-talet och symboliserar förnyelse och kristnande av Granada. Bilden nedanför texten är Alhambra, sedd från utsiktsplatsen Mirador San Nicolás som i sin tur syns i bilden nedan.