Ordlös onsdag

Så kom shuar-indianerna till

Gud skapade mannen genom att göra lerfigurer

och bränna dem i ugnen.

Den första tog han ut för tidigt

och den fick bli den vite mannnen,

den andra brände han vid

så den fick bli en afrikan,

den tredje blev alldeles perfekt.

Det är den som blev en shuar-indian

som lever i regnskogen.

Hellre sand i timglas än pengar

Jag hade inte tänkt uppmärksamma övergången till vintertid men den här bilden kan jag inte motstå - av genio e ingenio Salvador Dalí.

Fria Burma nu!

Min ruta är nr 6957. 9712 till väntar på att fyllas.

En söndag för Burma, 2007-11-04

Från en annan vinkel

Här kommer några bilder till på det lilla huset i Chiapas (Mexiko) vars foto jag visade på Ordlös onsdag i veckan.

Knarkreklam på Packat och klart

SVT´s reseprogram Packat och klart har lyckats reta upp tv-tittare genom att reportern Jorun Collin stoppade en näve kokablad i munnen på bästa sändningstid. En pappa anklagar SVT för att lära hans 8-åring att knarka och enligt läkaren Kai Knudsen är "det här en otroligt beroendeframkallande drog som hon aldrig ens borde haft i munnen". I så fall borde jag vara upp över öronen i knarkträsket efter att vid flera tillfällen ha medicinerat mig med mate de coca, te bryggt på kokablad, mot höjdsjuka men det är jag inte. Och inte har jag någon längtan till att dricka mer mate heller för det är inte speciellt gott. Men det är effektivt. Jag är ingen knarkliberal men ärligt talat har jag ganska svårt att förstå upprördheten. Blir lätt irriterad över att man benämner kokablad som knark, vilket det inte är förrän man har förädlat bladet och tillverkat kokain av det. Men rubriken säljer. Risken att folk skulle börja tugga koka härhemma är dessutom inte överhängande precis.

Ordlös onsdag

Fadder på Plan Sverige

Jag surfade runt på Plan Sveriges hemsida och upptäckte att de har startat en ny sorts internetbaserat fadderskap: e-byfadder. Du får löpande information om byn som du stöder (6 de Febrero i norra Colombia) via sajten och kan ställa frågor direkt, diskutera med andra faddrar och skapa en egen sida där du berättar om dig själv och Sverige och kan lägga ut bilder om du så önskar. Det lät spännande. Det kostar bara 100 kr/månad att vara e-byfadder. Jag skulle hoppa på det direkt om det inte var så att jag redan har anmält mig som fadder till ett barn någonstans i Latinamerika.

Jag ska alltså skaffa ett fadderbarn till. Eftersom jag inte har några miljoner att bygga skola med som Henning Mankell får jag bidra med det jag kan. Nu har jag räknat mina surt förvärvade slantar och eftersom jag inte är så dyr i drift konstaterade jag ganska snabbt att jag har råd. Man kan ju inte mer än bo och äta sig mätt och lite till. Jag är inte intresserad av att samla pengar på hög eller att leva lyxliv. De pengarna kommer till mycket större nytta om jag hjälper ett barn till ett drägligare liv.

Månadens inlägg - Fördomar

För-dom. Ja, det är precis vad det låter som.
Att döma före. Innan man vet. Hur det egentligen är.

Förutfattad mening som inte är grundad på egen eftertanke,
säger ordboken.

Alla har vi fördomar. Den moraliska medvetenheten ger hopp. Så länge jag erkänner för mig själv att jag tänker fel har jag goda förutsättningar för att tänka om och bli en bättre människa. Men om jag bara konstaterar faktum, kanske rycker på axlarna, och använder det som ursäkt för att behålla mina inrotade vanföreställningar är inte mycket vunnet.

När jag brainstormar kring ordet fördom, det första som dyker upp är ordet invandrare. I min hjärna finns det en stark koppling mellan de två orden. Det är nog den fördomen jag skäms mest över och som känns mest angelägen att jobba med. Nej, jag har inga hakkors tatuerade på överarmen och deltar inte i några demonstrationer den 30. november. Jag tycker inte att folk från andra länder och kulturer är mindre värda eller ett hot mot det svenska samhället. Mina förutfattade meningar finns på ett annat plan. Jag kan ta ett konkret exempel: vid ett par tillfällen har jag mött en färgad medelålders man på gatan där jag bor. Jag känner honom inte, bara känner igen honom. Utseendemässigt avviker han inte på något sätt från hur män i hans ålder klär sig eller ser ut i övrigt. En helt vanlig svensk skulle man kunna säga om det inte var för hudfärgen. Jo, jag är fullt medveten om att en svensk inte alltid är blond och blåögd men nu berättar jag hur mina inrotade tankegångar fungerar. Jag blev något förvånad när jag träffade på honom i ett annat sammanhang, i vit rock på hans arbete. Men jag blev också glad över att han inte slösade bort sitt liv som outnyttjad resurs i ett restaurangkök.

När jag sätter ord på mina tankar och skriver ner dem, känns tankarna mer påtagliga. Jag tänker ett varv till och reflekterar mer över vilka mönster jag upprepar än vad jag gör i vanliga fall när tankarna bara fladdrar förbi. För att bekämpa fördomar tror jag mer på att förstärka det goda än att försöka få bort det onda. Ta fram det positiva. Vara medveten om och ändra på gamla mönster. Det är ett sidospår men jag kom att tänka på hur lustigt det är att man säger "vilken tur att det fortfarande finns ärliga människor" när man får tillbaka en upphittad plånbok. Vad då tur? Hur så fortfarande? De allra flesta är precis som du och jag, ärliga i det här fallet.

Alltså, förutfattad mening som inte är grundad på eftertanke.
Jag ska bli bättre på att tänka efter.

Fler som deltar i kedjan Månadens inlägg hittar du hos Tolken.

Snusmumrik, det är jag!

Du er Snusmumriken! Du er modig og rolig. Du er også selvstendig og kan ta vare på deg selv, men du er likevel venn med alle.

Jodå, det stämmer väl ganska bra förutom att jag inte klär så bra i hatt. Vem är du i Mumindalen? Testa här.

Ordlös onsdag

Tänk om

fler tänkte som han!

Pumita goes modeblogg

Nej, du läste helt rätt... men det finns inte en uns av sanning i det. Tyckte bara att rubriken var lite rolig. Jag är en urusel shoppare och det finns ingen bättring i sikte. "Kläder är till för att värma och skydda kroppen" och dylikt ligger mycket närmare min filosofi. Min vana otrogen tänkte jag ändå slå ett slag för finska smycken... nej, svimma inte nu! Det är helt sant, jag går och handlar ibland. Nu senast när jag shoppade (ogillar verkligen det ordet eftersom jag får så många negativa associationer men hur som helst... ja, det händer ibland) köpte jag ett halsband som jag tycker mycket om.

Finsk design är känd för sin höga kvalitet runtom i världen. Det handlar oftast om Marimekko, Iittala och Alvar Aalto men jag vill göra lite reklam för finska smycken. Husets hjärta heter det här vackra hängsmycket från Kalevala, designat av Tony Granholm. Förebilder för smycken är ofta historiska ting från arkeologiska utgrävningar och de är starkt förknippade med den finska kulturen. När man köper ett Kalevala-smycke medföljer en liten beskrivning om smyckets ursprung, fyndplats, symbolik eller den tidsperiod som det härstammar från, men jag fick tyvärr inte med den när jag köpte hängsmycket. Vet bara att det heter Husets hjärta. Många av smyckena finns även i 18k guld och sterlingsilver men jag tycker bäst om dem i brons. En fördel med bronssmyckena är dessutom att de inte innehåller nickel som många är allergiska mot. En praktisk detalj som inte syns på bilden är en större länk i kedjan nära låset som gör att man inte tappar hjärtat när man tar på sig smycket. Några av mina favoriter är Vattenfåglarna från Hattula, Ödets knut, Skatthalskedjan och Helinä. Bilden är från Kalevalakoru.

Visst är världen liten ibland!

Jag var och tjuvkikade hos Cliffhanger och hittade ett roligt inlägg om världens litenhet (OBS! Fantastiskt fina bilder från Grekland). Kom att tänka på en rolig historia om gemensamma bekanta: jag var nämligen på resa i Ecuador och träffade där två finländare som kände en chilenska, tidigare bosatt i Helsingfors, som hade varit min kusins frus arbetskamrat. Jag har också träffat personen i fråga vid ett tillfälle, chilenskan alltså. Här åker man från Sverige till andra sidan jordklotet och tror att man är i ett främmande land! Låter nästan som de där Jag mötte Lassie-historierna.

Piñata med godis och presenter

Läs gärna Nadias inlägg om piñata. Kanske något att ta efter här i Sverige? Det vore ett trevligt om än något exotiskt inslag på svenska barnkalas. Här nedan min egen bild på en piñata-fabrik från Santiago de Querétaro i Mexiko.

Nobels fredspris

En stilla undran: Vad är anledningen till att man ger Nobels fredspris till Al Gore och FN´s klimatpanel? På vilket sätt har de gynnat världsfreden? Visst är det bra att miljöfrågorna är på tapeten men Mr. Gores trovärdighet är inte speciellt hög i mina ögon så länge han flyger runt i sitt privatplan för att frälsa världen. Han får leva som han lär innan jag tar honom på allvar. Munkarna i Burma (till exempel, det finns fler) hade varit minst lika värdiga pristagare.

På tal om fred och krig...

Kostnad för kriget i Irak

(JavaScript Error)

To see more details, click here.

Facebook

Börjar man så är man fast, heter det... men trots det eftersom jag är nyfiken till naturen så registrerade jag mig på Facebook för en vecka sedan, efter lite övertalning och inbjudan from my friends. Efter att ha skrivit lite på min egen och andras wall, blivit bjuden på en drink, skickat vidare en fråga, bjudit in ett par vänner, fått en kossa på mig, kramat en kompis och hejat på några halvbekanta frågar jag mig själv (eller vem som helst som kan svara): Vad är grejen? Kan någon vara snäll och förklara för mig vad som är grejen? Jag tycker att det är mest pling plong på Facebook. Såna här grejer kan vara roliga en eller två gånger, men vem orkar hålla på i längden?! Inte jag. Men kom inte och säg att jag är för gammal för flera av dem jag har sett där har passerat tonåren för länge länge sedan. Well, nu vet jag iaf att det inte var nåt för mig. Bloggar och message board av olika slag är mycket mer intressanta och roligare.

Världens barn

Gör en god gärning idag! Anta Gunnars utmaning för Världens barn.

Var är han? Är jag också där?

Tjuvlyssnat på SL-bussen i morse.

Killen framför mig läser tidning. Hans mobil ringer.
Antagligen frågar den som ringer, var killen är.

Killen: Tjena mors! Neej, jag är på Gotland just nu.

Jag: ÄÄÄR du? *tänker frenetiskt*
Jäklar, då kommer jag för sent till jobbet!

Ordlös onsdag

Flyga drake

Om du bara ska läsa en bok i år eller under de kommande tolv månaderna, läs den här! Khaled Hosseinis bok om de två pojkarna, Amir och Hassan, deras uppväxt och vänskap i Afganistan. Jag har aldrig blivit så berörd av en bok och hade svårt att lämna den ifrån mig. Den är både grym och sorglig och varm och underbar på en och samma gång. Boken väcker många starka känslor.

De rätta svaren på min resequiz

1. Christel gissade närmast på den här bilden. Den är från Sverige och från Västerbotten, dock inte Luleå utan Umeå... eller snarare inom kanske 10 mils radie därifrån. Minns inte exakt var kyrkan ligger. Hoppades på att någon skulle känna igen den.

2. Helt rätt, Thérèse! Det är Panamas flagga som svajar på bilden som är tagen vid Miraflores-slussarna utanför Panama City. Det tyska fartyget är på väg från Stilla havet till Atlanten. Mittemot slussen som syns på bilden nedan fanns det en läktare där turister kunde sitta och följa proceduren när fartyget tog sig vidare till nästa sluss. En rolig och underhållande speaker berättade kanalens historia och läste upp alla nationaliteter som var representerade i publiken. Det var ett antal.



3. Bra Anna Malaga! Du var ensam om att svara Guatemala på den här bilden. Det är La Merced-kyrkan i Guatemalas gamla huvudstad Antigua, en mycket charmig stad som jag gärna skulle besöka igen.

4. Anonym lämnade det exakta svaret på den här bilden: Solpyramiden i Teotihuacán, Mexiko. Några till pyramidbilder finns i mitt fotoalbum.

5. Det här underbara huset finns i Granada i södra Spanien, på vägen till de zigenska jordgrottorna i Sacromonte.

6. Kuba är rätt svar här. Det gula huset med kulhålen i väggen är Moncada-garnisonen i Santiago de Cuba som Fidel Castros män försökte överta den 26 juli 1953. Idag finns det ett intressant museum där. Om man tittar noga kan man se den kubanska flaggan till vänster.

7. Bilden är tagen i Turkiet, från gamla borgen mot hamnen i Alanya. Det är alltså Medelhavet man ser här och de mäktiga Taurus-bergen i bakgrunden. Om du klickar på etiketten Turkiet kan du se fler bilder från Alanya.

8. Som flera av er gissade är den sista bilden inte från Kina, inte ens från Asien. Den är tagen från sightseeing-bussen någonstans i Bryssel. Belgien är alltså rätt svar på sista bilden.

Vilket land?

Både Anna och Thérèse har haft roliga bildtävlingar där man får gissa vilka spanska städer korten är ifrån. Jag snor helt fräckt idén men ändrar frågan till Vilket land? Vet du dessutom vilken stad, får du en guldstjärna. Som ett litet tips: Allt är inte vad det ser ut att vara.





























 

 



 

 

Ordlös onsdag

De 3 lögnerna om Baracoa

Den kunniga och mycket trevliga guiden på stadsmuseet i Baracoa berättade, med glimten i ögat, att folket i staden har svårt för att hålla sig till sanningen.

Den första lögnen handlar om vattnet i el Río Miel (honungsflod) som inte är det minsta sött och ingen har någonsin hittat honung i den. Däremot är det helt sant att om man badar i floden eller dricker dess vatten kommer man en dag att återvända till Baracoa. Den andra lögnen är berget El Yunque (städ) som inte är av stål. Sist nämnde hon lögnen om Las tetas de Santa Teresa (Heliga Teresas tuttar) som inte alls är äkta. Det är bergstoppar som också kallas La Bella Durmiente (sovande Törnrosa).

För övrigt hittar man den finaste utsikten över Baracoa-bukten från hotellet El Castillo de Seboruco. Det är ett gammalt fängelse och ligger högt uppe på berget. Hotellet har en swimmingpool (hög standard för att vara i Baracoa) och fin kubansk konst med starka färger på väggarna (även till salu).

Även om Baracoa inte verkar så stort bor det faktiskt runt 90 000 invånare där. Staden är känd bl.a. för korset som Kolumbus lämnade efter sig, ryskan La Rusa som flydde till Kuba efter Oktober-revolutionen och byggde ett hotell i stan, den goda varma chokladen som är smaksatt med vanilj, kokos och nejlika. Den som serveras på Casa de Chocolate är mycket populär bland turister men jag tyckte faktiskt att doña Yolandas var ännu godare.

När jag var i Baracoa besökte jag en bonde som odlade citrusfrukter, kakao och kaffe. Han hade mycket att göra men hann ändå med att visa oss kaffeplantor och fruktträd. Frun i huset lagade congrí (typisk risotto vars röda färg kommer från samma växt, achiote, som användes till ansiktsmålning i Amazonas) och bjöd oss på espresso ur små fruktskal som kallades güiras. Massor av frukt fanns det också: limas, naranja manzanos, mandariner etc. Herrn i huset slog hål i några kokosnötter med sin machete och vi fick dricka kokosmjölk.



Den 46. årsdagen av revolutionen firades ordentligt. Jag hörde en blåsorkester öva inför festligheterna och redan på eftermiddagen delades det ut öl i plastdunkar från en tankbil. Öl, gärna en Bucanero, är bästa måltidsdrycken eftersom det inte går att få tag i bra vin. Den smakade alldeles utmärkt till svärdfisken på restaurant El Colonial (en paladar = privat restaurant med max 12 platser som ska ha tillstånd från staten; betyder förresten gom eller smak).

Kubaner är ett mycket vänligt folk. Det kan man säga om många men här stämmer det verkligen! Jag blev hjärtligt mottagen hos värdfamiljen (casa particular = som har tillstånd att hyra till turister, betalar avgift till staten oavsett om de har gäster eller inte, 150 pesos convertibles = USD per månad om jag minns rätt). Don Ramón och doña Yolanda (eller Yoli) var ett mycket sympatiskt äldre par. ”Aquí tienes tu casa” sa de. Känn dig som hemma med andra ord. Vi satt i deras underbara trädgård med frukt och blommor, när don Ramón berättade om livet i lilla Baracoa och rent allmänt om Kuba. Vi fick en underbar middag med fisk, tostones (stekta matbananer), chicharrones hette det inte, men… nej, jag minns inte vad de stekta söta bananerna heter på Kuba, congrí (ris och bönor) osv. På kvällen satt vi på Casa de la Trova på Antonio Maceo-gatan och lyssnade på livemusik.

Om du vill veta mer om Baracoa, kan du klicka på etiketten för att läsa mina tidigare inlägg om denna pittoreska stad på Östra Kuba. För mer utförlig beskrivning rekommenderas Thomas Gustafssons bok om Kuba .