Julstjärna i Valparaíso

Med den här bilden vill jag önska Dig

God Jul och Gott Nytt År 2009!

Om jag fick vrida tillbaka tiden

när solen lyste som starkast
fick jag ett brev med blommor på
skrivet med ostadig hand
hon undrade hur det var med mig
själv hade hon det rätt kämpigt

jag skrev en lista
på saker som måste göras
det skulle bli ett långt brev
om att jag tänkte på henne
och önskade henne allt gott

på pappret stod hon högst upp
men jag skrev aldrig brevet
nu finns det ingen
att skicka det till

livet vill att jag tar en paus

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Kedjan pågår till tisdagkväll ca kl 19. Läs mer om reglerna här.

Tusen tack till min vikarie THÉRÈSE på Betraktelser från omvärlden!

Vart är vi på väg?

Leif Johansson, vd på Volvo, tycker att jag ska vara med och betala en del av hans anställdas löner. OK, det kan jag väl göra men då vill jag ha insyn i hur företaget sköter sina finanser. Jag har nämligen synpunkter på hur han och andra direktörer ersätts för sina insatser. Om direktörslönerna sänks kan det rentav bli så att pengarna räcker till verkstadsfolket... det kanske blir lite över till och med, vem vet.

På tal om något helt annat, läste i tidningen om att var åttonde cancerpatient i USA inte har råd att betala för sina mediciner. Jag läste också om privatiseringen av Apoteksbolaget och då blev jag rädd. Är vi på väg åt samma håll?

Prenumeration på bloggen

Prenumererar du på min blogg och flödet har sinat beror det på att jag har lagt om mitt RSS-flöde till FeedBurner. Glömt att berätta det. ¡Perdón! Adressen är: http://feeds.feedburner.com/pumansdotter Jag har också lagt till möjligheten att prenumerera på kommentarer i högermarginalen under profilen.

Pumita på spåret

Det är fredag imorgon och dags för en ny omgång.
Frågan lyder som vanligt: Vart är vi på väg?

1. Zappaland
2. Älgmoder-araberna
3. Fördröjd och likgiltig

Rostig skruv mot en cykelpump

Prylgalen är jag inte men visst skulle jag kunna göra mig av med en del som ligger och skräpar i hörnen trots att jag gjorde en ordentlig utrensning vid flytten i våras. Egentligen vill jag inte byta grejer som Hasse A eller Stefan Kits (de verkar mest vara i behov av omväxling, vilket iofs är roligt) utan jag vill ha färre prylar. Bara slänga ut dem. Jag börjar på en gång. Där rök datorn... återkommer när eller om jag ändrar mig.

Slutet gott, allting gott.

Tro inte på allt du läser. Bara för att det står på pränt behöver det inte vara sant.

Torsdagsreflektion - Gnäll inte!

Har du gjort ett dåligt val? Välj om!
Så går tankarna idag men jag saknar en bild att illustrera dem med. Det blir istället ett foto på min nya Mafalda-almanacka från Buenos Aires. Den är helt tom - förutom Quinos underbara teckningar - och nu är det bara för mig att bestämma vad jag vill fylla almanackan med. Jag väljer.

Fler Torsdagsreflektioner hittar du hos Trebarnsmamman.

Piss-Nisse & co

Ordlös onsdag

Bilden ingår i fotokedjan OO hos Akson och Nejma i Marocko.

En julhälsning från Centralamerika

som jag hittade här.

Här är min handstil

Ju knäppare desto säkrare att jag apar efter.
Stationsvakt föregår med gott exempel, idén kommer härifrån.

Lempiras, quetzales och colones

är snart ett minne blott. Läste på text-tv att de centralamerikanska länderna har tagit beslut om att införa en gemensam valuta. Undrar bara vad den nya lanan* ska heta. Någon som har ett bra förslag?

*lana är ett slangord för pengar i bl.a. Panama (betyder egentligen ull)

Lempira är valutan i Honduras, quetzal i Guatemala och colón i Costa Rica

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Kedjan pågår till tisdagkväll ca kl 19. Läs mer om reglerna här.

Långflyg suger

Guarulhos, São Paulo kl 21:10
landade från Santiago kl 17:30
3 timmar till att vänta...

Heathrow, London kl 15:06

alltså 13 timmar senare

planet hem skulle gå kl 17:55

Estimated 18:55

bilden ser precis ut som jag kände mig...

Jag klagar inte! Det var värt varje sekund
men den egna sängen var otroligt skön strax efter midnatt,
ungefär 30 timmar efter avgång från Santiago.

¡Gracias amigas!

Både Elisabeth och Klimakterie häxan har förärat mig med en blog award. Tackar och bugar ödmjukast! Det är jättekul att få beröm! Jag får akta mig så jag inte blir högfärdig. Min vana trogen kommer jag inte att utnämna några favoriter eftersom jag så ogärna vill välja bort någon. Jag försöker istället visa min uppskattning genom att länka till inlägg som jag tycker är utöver det vanliga eller genom att berätta det i kommentaren hos bloggaren i fråga. I blogglistan i marginalen (jag håller den ganska kort) finns det några bloggar som jag besöker regelbundet men det finns många många fler. Jag tror ni vet vilka ni är. Keep up the good work!

TGIF - Pumita på spåret

Full flygtrafik från Bankok igen

Undrar om den rubriksättaren var nykter?

Som uppvärmning till kvällens På spåret vill jag ha svar på följande. Det blir bara en idag, fantasin har tagit semester. Vart är vi på väg?

KROPPSDELSFÄRJA

Inte nagel... men fågel i ögat

Torsdagsreflektion - Förr och nu

Många saker har blivit enklare att fixa.


Torsdagsreflektion

Julafton jag aldrig glömmer

När jag läste om doktorn som sydde sig själv utan bedövning fick jag en viss dejà vu-känsla. För några år sedan i Amazonas var jag med om en händelse som jag aldrig kommer att glömma. En ung tjej hade skurit sig i armen med en machete och fick sys med synål och tråd, utan bedövning förstås. Här ett litet klipp från resedagboken:

Efter lunch gick jag och vilade en stund som man brukade göra där. Det kan vara på sin plats om man går upp mellan halv fem och sex. Jag höll precis på att somna när min reskamrat kom springande och frågade om jag kunde assistera doktorn. Det var något barn som hade skurit sig med en machete på armen! Jag hoppade upp och gick på toa (läs: buskarna) samtidigt som hon plockade ihop ”verktyg” till doktorn. Sedan gick vi springande (så gott det gick) till närmaste grannen. Det var svårt att bedöma avståndet, men det tog en kvart eller 20 minuter.

När vi kom fram var det många människor samlade och patienten, en 16-årig flicka, satt vid ett bord med bandage runt armen. Såret precis nedanför armbågen var 5 cm långt och ganska djupt men det var lyckligtvis bara muskelsår. Doktorn hade med sig jod för att rengöra såret och vanliga synålar och tråd. Det var det enda som fanns till hands så det var bara att börja. Jag tröstade en liten systerdotter, som var skräckslagen och bad en av kvinnorna att hålla i den skadade tjejen runt axlarna. En annan kvinna höll henne i handen. Huden runt armbågen är rätt tjock och det var svårt att sy. Han fick verkligen kämpa för att få igenom nålen. Stackars tjejen som skrek och grät! Hon var verkligen tuff! Det måste ha gjort djävulskt ont utan bedövning. När första stygnet var klart gick nålen av. Det fanns en till som höll ungefär lika länge. Två stygn klara men det skulle behövas fyra till. Vi fick veta att någon hade gått ivåg till byns enfermero, sjukskötare, för att hämta en riktig nål. Jag frågade när de skulle komma tillbaka och fick till svar: "Idag". Det är ett väldigt typiskt svar. Inte minuter och sekunder som hos oss. Jag frågade om de kommer snart, vilket kan betyda i princip när som helst har jag förstått senare, och de sa bara: "Ja." Det tog kanske en halv timme och sedan kunde doktorn avsluta arbetet. Tjejen fick antibiotika och vi gick hem i lite lugnare takt än vad vi hade skyndat dit. Det började spöregna, men vem bryr sig! Vi var konstant blöta ändå och det var faktiskt inte så viktigt!

Hela inlägget hittar du här.

Ordlös onsdag

Bilden ingår i kedjan Ordlös onsdag, även hos Akson där veckans tema heter "Vem är du?".

Hjälp för de höjdrädda?

Cerro Otto i Bariloche