Resedrömmar och drömresor

I min bokhylla har jag en röd pärm på vars rygg det står VIAJES (resor på spanska). I pärmen finns olika flikar som t.ex. Packning, Vaccinationer & Hälsa och Kom-ihåg-lista. Den första och mest spännande flikens namn är Nya resor. Under den har jag samlat inspiration till kommande äventyr: broschyrer, tidningsartiklar, utskrifter från nätet osv. Bläddrade förstrött igenom de olika resmålen (Etiopien, Budapest, volontärresor i Indien, Petra och Madagaskar bara för att nämna några) när mina ögon fastnade på ett gulnat och trasigt tidningsurklipp med en neongrön rödögd groda: Trekking bland pyramider i Mexiko. Jag måste ha sparat det långt innan resan till Mexiko blev påtänkt.

För ett par år sedan när folk frågade mig vart jag skulle resa nästa gång sa jag alltid: "Chile och Argentina vore spännande!" Inte för att jag kände att jag absolut måste dit eller att jag ens trodde att jag skulle det - inte just då - men att drömma är ju alltid kul. Jag svarade så mest för att säga nåt. Nu vet vi hur det gick med den saken. Vad vill jag säga med detta? Nja, jag vet inte riktigt. Jag verkar samla på de här drömmarna utan att ta dem riktigt på allvar (just i det ögonblicket känns de mer som "det här vore kul" med en axelryckning) och så blir jag förvånad när de uppfylls. Om någon hade sagt till mig för tio år sedan att jag kommer att tillbringa veckor, eller månader totalt, på resande fot i Latinamerika - då hade jag skrattat gott! Det är först efteråt jag ser den röda tråden.

Många som tycker om att resa har en drömresa, ett resmål som de kanske har drömt om redan som barn. Mitt reseintresse vaknade ganska sent och även om jag hemskt gärna vill se t.ex. pingviner i sin naturliga miljö kommer jag inte att bli grymt besviken om det inte skulle bli verklighet innan jag dör. Jag har fått så mycket annat att vara tacksam över. Eller så lider jag trots allt bara av light-versionen av dromomani.

Här kommer en video, MISSA DEN INTE!, en riktigt rolig reflektion över vår tid. Lyssna noga när han pratar om att flyga (2:40-4:12)!

Oscarsgalan 2009

Innan I am Sam tålde jag inte karln men efter att ha sett den filmen var jag helt såld. Han är så värd sin statyett, Sean Penn. Nu måste jag se Milk. Har sett trailern och har höga förväntningar. Och så vill jag vissla till Kate Winslet. Kul att hon fick byta ut sin shampooflaska mot äkta vara. Pe är en värdig vinnare också.

Uppdatering: Jag såg Milk igår och kan varmt rekommendera filmen. Sean Penn i huvudrollen är helt fantastisk och ger ett äkta och trovärdigt intryck. Det var någon på Oscarsgalan som undrade hur han hade kunnat få så många straighta roller innan. Kan bara hålla med. Utan honom hade filmen varit ganska medelmåttig. Läs en intressant artikel om Harvey Milk!

Milk får en 4:a av mig och det är Sean Penns förtjänst.

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Utan Ord-reglerna hittar du här.

Matutmaning

Jag har fått en bloggutmaning som handlar om mat från Woopsidaisy och Elisabeth. Den går ut på att lista de fem äckligaste maträtterna man vet och motivera varför plus att man ska kommentera menyn på ogodingarna hos utmanaren.

Jag är inte så bra på sånt här... på Woopsidaisys lista dissar jag iofs det mesta eftersom jag inte äter kött. Dels tycker jag inte speciellt ofta att mat är äckligt - det är bara jag som tycker mer eller mindre om den - och dels för att när jag tänker på mat får jag helt andra associationer: fårost och härliga grekiska oliver, hembakat färskt bröd, hummer, mozzarella med solmogna tomater, olivolja och svartpeppar, rökt lax, avokado, vitt vin eller bubbel, nyfångad fisk, en het och fyllig café con leche med arom av vanilj och choklad, tiramisú... jag kan fortsätta hur länge som helst. Så vill jag att min lista ska se ut. Sorry folks, men jag hoppar den här utmaningen.

För att utmanarna ska få någon "valuta för pengarna" visar jag ovan en bild på mitt sämsta matminne på resande fot. Det är en friterad firre av något slag som jag fick på en restaurant i Santiago de Cuba. Den var hård som flinta och det fanns absolut ingenting att äta på den. De stekta bananerna var lika hårda och smakade bara olja. Förvånande eftersom maten var mycket god på Kuba!

Monasterio de San Jerónimo

Här kommer ett par foton till från San Jerónimo-klostret i Granada vars fönster jag visade på Veckans fönster igår.




Granada, mars 2005

Veckans fönster

Det här charmiga fönstret finns på San Jerónimo-klostret i Granada som har sina anor från början av 1500-talet. Detta vackra gotiska monument, första klostret i provinshuvudstaden, byggdes på uppdrag av de katolska kungarna Fernando och Isabel för att stärka kyrkans makt och för att ge plats åt fransiskanermunkarna. Idag finns det ett sjukhus i byggnaden. Klicka gärna på bilden för att förstora den.

Fler fönster hittar du hos Susannes fotoblogg.

Pumita på spåret - Final

Snart är det roliga slut för den här gången. Och för programledarna för alltid. Det tycker jag är riktigt trist men samtidigt förstår jag att det är roligt att sluta när man är på topp och kanske vill ha lite omväxling. Kommer att sakna Oldsberg och Hellberg. Det är till stor del deras förtjänst att programmet har blivit en sådan succé och anledningen till att jag har velat hänga med så länge. I-landsproblem, jag vet, men jag kan inte låta bli att vråla, rått men hjärtligt:

Tack för den här tiden Jävla Oldsberg!

Här kommer mina sista På spåret-ortlekar.
Vart är vi på väg?

1. LÅTSASGRUS
2. NÄS FÖR SKIDÅKARE
3. HÄSTTJEJ UTAN NIKLAS

Lycka till med gissningarna!

Svåra frågor på anställningsintervju

Jag har funderat ut svar på följande frågor.
Vore pinsamt att stå svarslös den dagen man ska fixa drömjobbet!

1. Vilken gravsten skulle du välja?
Jag har valt ut en men jag behöver minst 50 000/månad för att kunna lägga undan till den.

2. Skulle du kunna tänka dig att ha kjol en gång i veckan? Frågan ställdes av en man. OK, vilken färg gillar du bäst?

3. Vad använder du för preventivmedel?
Det frågar de alltid när jag ska ta bort...

4. Har du en massa fräckisar på lager som du kan berätta? Den som inte kan det tål inte mycket och då passar den inte här.
%¤&*&%#¤ är mitt mellannamn.

5. Hur mycket hade du tänkt dig gå ner i vikt? Hur ser din plan ut för det? Du ser inte ut att ha kommit så långt med din plan men vi kan hjälpas åt.

6. Kan du hantera ett hagelgevär bra?
Fatta att jag kan! Men en Lady Smith är mycket coolare.

7. Jaså du sjunger, kan man få höra ett smakprov?
Jag är så bakis efter karaoken igår men vi tar det på första firmafesten.

8. Har du provat amfetamin många gånger? Ja, vill du ha lite?

9. När du blir arg, känner du någon gång för att slå den du blir arg på på käften? Jiddra inte med mig för då...

10. Lever dina föräldrar fortfarande tillsammans, varför?
De får inte ärva morfar annars... och de pengarna ska jag ha.

11. Varför är du singel fortfarande?
Varför prenumerera när man kan köpa lösnummer?

12. Vilket träd skulle du helst vara och varför?
Blåbär. Fin färg men den går inte bort i tvätten.
Förstörde min nya blus. Ser du vilken fläck!

13. Kan du hantera en sopkvast?
Vad vill du att jag ska göra med den?

14. På vilken sida om sängen tycker du bäst om att sova?
Jag sover helst på en madrass på golvet.
Mina fem barn tar upp hela dubbelsängen.

Är det bara jag...

som blir lätt provocerad av låten American Kid? Go Fish har trevliga låtar annars, som t.ex. You´re my little girl och The Mom song.

När jag funderade på låtar till Ordutmaningen hittade jag en gammal version av Jambalaya - iofs gammal i vilken version som helst. Det är ofattbart att Dean Martin har en cigg i handen när han sjunger. I början av videon ser det ut som att han blåser rök i örat på henne.

Sofia Jannok och Céline Dion får mig lugn igen. Ha en skön helg!

Ordutmaning

Hos Vita stunder hittade jag denna utmaning - en kul grej!

Regler: Kopiera detta och radera mina svar.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug.
Lycka till!

1. Vad heter du? Johanna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Java
3. Flicknamn: Julia
4. Pojknamn: José
5. Yrke: Journalist
6. Färg: Jadegrön
7. Klädesplagg: Jumper
8. Mat: Janssons frestelse
9. Sak i badrummet: Jästhandduk, haha, nej jag vet inte.
Jordfelsbrytare kanske.
10. Plats/stad: Johannesburg
11. En orsak till att vara sen: Jordbävning
12. Något man inte skriker: Jeezuz!
13. Film: Juno
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Judas Priest
16. Djur: Jaguar
17. Gatunamn: Jakobsbergsgatan
18. Bil: Jeep
19. Sång: Je t'aime encore
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jazzkonsert

Har du tråkigt kan du ju alltid roa dig en stund! :)

Torsdagsreflektion - Periodare

Det är bara att erkänna. Jag är en periodare. Min passion just nu beskrivs bäst av bilden ovan. Photoshoppa kan jag inte men jag har lekt med bilden. Det ska inte vara för lätt. Lycka till med gissningen!

Fler Torsdagsreflektioner hittar du hos Trebarnsmamman.

My ex-husband in Canada

I ett svagt ögonblick lovade jag berätta om min ex-husband i Kanada. Det är han som i min gästbok går under namnet Rápido Eduardo. Jag håller alltid mitt ord så här kommer berättelsen om vårt korta och stormiga äktenskap.

Kärlek vid första ögonkastet kan man knappast tala om trots att vi växlade några blickar och leenden bakom en lång disk vid gränsen mellan Panama och Costa Rica. Förvirringen vid gränsstationen var total när hela busslasten människor fick ta ut sitt bagage och ställa sig på rad för att i tur och ordning bli undersökta av nitiska tulltjänstemän med sina hundar. Fullt förståeligt i och för sig eftersom Panama gränsar till Colombia. Nästa gång möttes vi i kön till att köpa det frimärksstora tulltillståndet som skulle klistras i passet. Vid tredje och sista kön innan det var dags att åka vidare stämlade jag mitt pass men då såg jag inte till honom. Det var en tysk tjej som räckte fram mitt pass i luckan. Själv stod jag för långt ifrån i trängseln och kunde ha missat bussen om hon inte hade hjälpt mig. Det var sent på kvällen och jag hade ingen lust att tillbringa natten där.

Vid ankomsten till San José klockan 04:30 såg jag honom från taxifönstret när jag åkte runt och letade efter mitt förbeställda rum. Det hittade jag aldrig men fick tag i ett likvärdigt. Efter ett par dagar var det dags att åka vidare. När jag kom till busstationen, nickade jag igenkännande när jag såg honom i busskön mot Managua. Det var beundran på avstånd kan man säga. Inga ord växlades där.

I Managua råkade jag ut för en mycket trist incident och blev glatt överraskad när jag träffade på den stalkande kanadensaren utanför mitt nya hostel. Jag behövde avreagera mig och som den sanne gentleman han är föreslog han en middag klockan åtta på en trevlig restaurant i närheten. Han läste menyn åt mig eftersom jag hade blivit av med mina glasögon och personalen måste ha uppfattat det som att vi var ett par. Middagen avnjöts till smäktande toner av en hel orkester som ställde sig vid vårt bord. Det är inte ofta jag har haft så svårt att hålla masken och Ed såg onekligen riktigt road ut. Till frukosten på en annan restaurant började vi känna oss bekväma med att spela rollen som det smågrälande äkta paret på vift i Centralamerika. Jag skrattade så tårarna rann när låtsasmaken lyfte undan min stol när vi skulle gå.

Vi firade vår honeymoon i Granada - tänkte ta in på Another Day in Paradise (populärt hostel enligt Lonely Planet) men det var fullt - med en vulkanutflykt och strandpromenader på spaning efter hajar. Skilsmässan var slitsam och stämningen dämpad när våra vägar gick åt olika håll, hans till San Salvador och min mot Tegucigalpa, men vi växlade e-postadresser ifall vi skulle ångra oss. Jag fann viss tröstan hos en yngre landsman till honom som satt bredvid mig när bussen närmade sig den honduranska huvudstaden. Min ex-make planerade att besöka El Salvador och fortsätta sedan norrut till Guatemala.

Det gick en vecka eller två som jag tillbringade på den karibiska kusten och i östra Guatemala. Ett par dagar innan det var dags att ta flyget tillbaka till Skandinavien kom jag till Antigua i västra Guatemala. Andra dagen i stan satt jag på en parkbänk och skrev dagbok när jag hörde en bekant röst. Lyfte blicken och vem kom där om inte min käre ex-make, Rápido Eduardo som han gärna kallade sig. "Ja, men där är du ju!" utbrast han. "Jag mejlade till dig och sa att jag skulle vänta på dig här på kyrktrappan varje heltimme idag!" Vi hade inte hörts av sedan Granada och det mejlet hade jag inte hunnit läsa än så det var en ren slump att våra vägar korsades igen. Nu började det likna ett äkta Hollywood-äktenskap. Trots det bestämde vi oss för "the last supper". "Jag vet vem JAG är men vem f*n är du?" sa Ed och så var vi igång igen. Jag undrade försynt var alla lärjungarna höll hus. Det gick åt ett helt paket med näsdukar som jag skrattade. Så säg inte att det inte finns några lyckliga skilsmässor. Jag har dessutom en stående inbjudan till hans lilla ö utanför Vancouver och ett rum som väntar om jag behagar dyka upp. Vilken heltimme som helst.

Ordlös onsdag - Skimrande

Bilden ingår i kedjan Ordlös Onsdag.

Ett ögonblick i San Pedro Sula

Mycket trött och sliten efter den långa bussresan tar jag en taxi till hotellet, betalar och kliver ur. Då kör fanskapet iväg och min stora ryggsäck ligger i bagageluckan! Han kör inte så fort, som tur är, så jag springer efter och bankar på bilen allt vad jag orkar - med hjärtat i halsgropen. Jag har sedan tidigare viss erfarenhet av att bagage kan försvinna fort. Då stannar bilen och ut kommer en mycket skamsen chaufför som ber så mycket om ursäkt för att han glömde lyfta ut min ryggsäck. Jag ler lite ansträngt och tackar.

Jag hör röster

Jag hör Johan Rabaeus tala vart jag än går. Skulle känna igen hans stämma om jag så blev väckt mitt i natten. Har hon blivit gaalen? Nej då, jag har precis avslutat min första ljudbok, en riktig tegelsten som heter Katedralen vid havet, med skådespelaren Johan Rabaeus som uppläsare. Jag gav boken en 4:a på Bok.nu.

Nu vill jag ha lugn och ro så det blir inga ljudböcker på ett tag. Rätt skönt att bläddra tillbaka i en riktig bok när tankarna fladdrat iväg. Behöver inte vara så koncentrerad hela tiden.

Fabulous again!

Tack snälla AnneliH för utmärkelsen! Kul att du uppskattar Pumans dotter! Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare som med sina kommentarer förgyller denna blogg. Utan er vore den ingenting. Tack för att ni finns!

Det var inte så länge sedan jag skrev 5 saker jag inte kan vara utan men jag kanske kan komma på fem till. Jag gör ett försök.

1. Härliga bloggkompisar
2. Pass och moneybelt - kommentar överflödig
3. Ryggsäck och kängor - hellre än resväska och högklackat
4. Tålamod - helt klart en tillgång på resande fot
5. Humor - har räddat många trista ögonblick

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Reglerna hittar du här.

Skriv en pratbubbla!

Det var synd att jag stod för långt ifrån för att höra konversationen mellan karlarna. Jag kan bara tänka mig vad som sas. Vad tror du?
Klicka på bilden för att se vad som händer.

Boktips

Spännande sajt med boktips Bok.nu!

Veckans fönster

Fönstret på bilden hittade jag på Zlatá Ulička, Guldmakargränd, nr 22 i Prag, huset där Franz Kafka bodde under en vinter under Första världskriget. Det här pittoreska området med sina färgglada låga hus ligger innanför muren i närheten av Prag slott och är ett populärt turistmål. Fler fönster hittar du hos Susannes fotoblogg.

Pumita goes nostalgic

Under Pumans dotters snart 4-åriga - iofs ingen ålder för en katt - historia har jag publicerat 889 inlägg och haft riktigt kul många gånger. Många roliga och dråpliga kommentarer har fällts. Kommer t.ex. ihåg de här utmaningarna:

Aprilskämt
Reseinspiration
Sant eller falskt?
Låt oss dra liken ur garderoben

FredagsFärger - GRÖN och RÖD

Den här speciella busken, eller snarare trädet, hittade jag på en gata i Buenos Aires. Blommorna ser ut som flaskborstar. Fler färgglada fredagsfoton hittar du hos FredagsFärger.

Olika världar

Innan jag satte mig ner för att njuta av frukosten hämtade jag min kamera och tog en bild på den stora kaffemuggen med rykande het espresso med mjölk och assietten med två härliga skivor av mörkt finskt rågbröd med skivad avokado och färsk basilika - för att senare möjligen lägga ut bilden på nätet.

Undrar om han skulle förstå, mitt bolivianska fadderbarn.

Pumita på spåret

Det är dags för uppvärmning inför morgondagens program, gott folk. Enklare språkkunskaper i spanska och engelska kan vara till hjälp. Ettan är göteborska för mig trots att staden inte ligger i Sverige (ordvitsen alltså), tvåan förknippas med guldår och trean är en lättsjungen en som finns lite överallt. Den här gången är det inte bara städer utan även andra geografiska begrepp som har döpts om men frågan lyder som vanligt: Vart är vi på väg?

1. TVÄTTAS I MÄNGDER
2. TRUMMISRIKTNING I ZLOTYLAND
3. HELIG BARNVISEBRODER

Airline safety

På tal om piloter...

Torsdagsreflektion - Mina meloner

Egentligen tänkte jag skriva om hur trist det är att köpa frukt på vintern, både dyrt och ingen vidare kvalitet. Det slumpade sig så att jag hade en gammal bild på melonskivor men hade glömt bort vad just den här sorten heter. Google brukar vara oumbärlig vid såna här tillfällen så utan att tänka efter skrev jag MELONER och tryckte ENTER. Resultatet blev inte riktigt vad jag hade väntat mig. Säg inte att svenskan är ett tråkigt språk! Så här får ni se mina meloner. Det får bli min Torsdagsreflektion. Cantaloupe var namnet.

Fler Torsdagsreflektioner finns hos Trebarnsmamman.

АЭРОФЛОТ

Jag är inte flygrädd bara realistisk. Jag har aldrig flugit med Aeroflot och kommer aldrig att göra det heller om det inte handlar om liv och död. Hmm, det är precis vad som händer när man flyger med dem. I september 2008 kraschade ett Aeroflot-plan med 88 passagerare. Alla dog. Piloten var berusad. I december samma år höll en stupfull kapten passagerarna i skräck under en flygning mellan Moskva och New York. Flygvärdinnan förklarade att planet kunde flyga själv så det värsta som kunde hända var att kaptenskrället kunde spilla något i cockpiten. Behöver jag säga något mer?

Jag är inte så noga med vilket bolag jag flyger med. Har kanske inte råkat ut för några riktiga bottennapp. Det beror säkert delvis på att förväntningarna inte är speciellt höga. Jag väljer aldrig de dyraste alternativen men vill ändå vara någorlunda säker på att komma fram med livet och kappsäcken i behåll. Det finaste planet jag någonsin har flugit tillhörde TACA, ett centralamerikanskt flygbolag, som tog mig från La Paz i Bolivia till Quito i Ecuador. Högklassigt och prisvärt!

LAN Chile känns som ett tryggt och bra alternativ.

Hanga Roa, Påskön

Det är måndag morgon...

och stegen är tunga. Nej, inte nu längre men innan jag fick denna fina utmärkelse från Lairama. Då blev jag riktigt glad! Som tack vill jag bjuda på en bild från vägkanten någonstans...
i Caburga, södra Chile.


Min vana trogen ger jag denna utmärkelse till alla mina favoriter.
Kika gärna på listan Bloggar jag följer så hittar du några av dem!

Ordlös onsdag - Vinter / Kyla

Bilden ingår i kedjan Ordlös Onsdag.

Naphouse

Vad gör du när du stressar runt på stan och upptäcker helt plötsligt att du behöver varva ner eller är i stort behov av en tupplur? Om du bor i Åbo kan du att ta in på Naphouse och vila en stund. Helt gratis. Huset öppnade ifredags och drivs på volontär basis av en förening som heter Roliga familjen. Projektet, vars tema är frånvaro av stress har fått EU-bidrag för att finansiera verksamheten. Den kommer att utökas med olika kulturevenemang, bibliotek och försäljning av Rättvisemärkt. När kommer idén till Stockholm?
Bilden är från yle.fi.

Fotokedjor och kommentarer

Akson efterlyser eftertanke och mer nyanserade kommentarer:

Kommentera gärna vad ni tycker om bilden! Vad den ger Dig för känslor. Om bilder är fototekniskt bra eller om det finns något som skulle kunna göra för att göra bilden ännu bättre. Kompositionen med mera. Jag är lite trött på att bara få kommentarer med att bilden är bra med mera!

Och här är mitt svar hos henne:

Jag varken kan eller vill kommentera tekniken eftersom jag är en glad amatör men tycker att det är bra att du reagerar på kommentarerna - som kedjans “ägare” också gärna vill ha. Tanken med fotokedjan Utan Ord är att man ska tänka efter, berätta en historia, ett minne, fakta eller liknande. Och att deltagarna kommenterar det de ser, vilka tankar/känslor bilden väcker hos dem. Jag har själv också gjort mig skyldig till att bara skriva “Härlig bild!” men jag skulle aldrig skriva det om jag inte tyckte så. Ibland har jag inte tid att skriva mer men vill ändå visa att jag såg bilden och tyckte om den. Ibland kan det vara så att bilden inte säger mig nånting. (förtydligande: Utan att det för den skull behöver vara något fel på bilden. Då skriver jag inte "Härlig bild!" förstås)

Jag har också funderat över om det vore vettigt att begränsa antalet deltagare i en kedja. Det är orimligt att hinna med att ge konstruktiv feedback till alla bilder om det finns 1511 bilder i kedjan. Det är iofs inte aktuellt för Utan Ord just nu men om det skulle bli för stort att hantera. Ojoj, nu blev det en lång kommentar men det är bra att detta kom upp.

Vad tycker ni andra?

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Reglerna hittar du här.

Gudarnas stad

Jag besökte idag Etnografiska museet här i stan för att lyssna på Amerikaintendenten Staffan Brunius berätta om världsmetropolen Teotihuacán (Gudarnas stad på náhuatl, aztekernas språk) med de berömda sol- och månpyramiderna som ligger strax utanför Mexiko City. Mycket intressant och lärorikt! En del visste jag redan förstås eftersom jag har besökt platsen och ett antal andra fornlämningar i Mexiko/Centralamerika men det är alltid roligt att få veta mer och att fräscha upp de gamla kunskaperna. Utställningen om Teotihuacán kommer att plockas ner så om du är intresserad av att se den, gör det ganska snart. Bilden ovan är en liten del av ett fundament från Gudarnas stad.

Plocka fram pärlorna!

Vem ska lyfta kattens svans om inte katten själv?
Det är ett finskt ordspråk och det ligger mycket i det.

Lokesson funderar kring bloggeriet och vill veta vilket inlägg jag är mest nöjd med. Det är inte helt enkelt att svara på eftersom jag har bloggat sedan maj 2005 och producerat närmare 900 alster. När jag grävde runt i bloggen hittade jag många inlägg som slogs om första platsen och jag har listat mina favoriter. Tänkte posta dem som Pumita goes nostalgic - a wistful desire to return in thought or in fact to a former time in one's life enligt lexikon.

Efter noggrannt övervägande... jag är mest nöjd med inlägget som handlar om första mötet med mitt fadderbarn, Omtumlande möte. Min finaste bild här på bloggen är från Påskön.

Berätta gärna i kommentaren när du har plockat fram dina pärlor!

Melodifestivalen

Säger någon Melodifestivalen en gång till så kräks jag...

Detta är mycket roligare. Hittar du alla?

Så många filmer

Tvivel
Revolutionary Road
Vicky Cristina Barcelona
I taket lyser stjärnorna
Benjamin Buttons otroliga liv

Vilken ska jag välja?

Jag har äntligen sett den mexikanska filmen La Zona. En tragisk historia som tyvärr kunde vara sann! Läs gärna recensionen. Den är superb och stämmer väl överens med min uppfattning. Filmen får en stark 3:a av 5 möjliga av mig.

Veckans fönster

Fler fönster hittar du hos Susanne. Hon undrade förra veckan om jag inte kunde hitta ett mindre fönster så jag tog i lite. Nu ser man iofs inte så mycket av själva fönstret men utsikten är inte så dum.

6th, 6th

Jag är ledsen, Karin, det fotot kommer aldrig ut i cyberspace men jag visar gärna en annan bild som föreställer små fiskebåtar i byn Delcahue, på Chiloé-ön i södra Chile. Utmaningen har snurrat runt några varv men min vana trogen utmanar jag alla som vill.

När berömde du någon sist?

En liten knatte sprang fram till kokerskan på förskolan och utbrast: Tack, NN, för det goda brödet som du bakar till oss varje dag! Hon hade tårar i ögonen när hon berättade det.

Jag vet inte vad som är svårast, att ge eller att få beröm. Att ge beröm är inte så svårt men att komma ihåg att göra det... varför blir det så sällan? Att få beröm kan kännas genant och obekvämt... men visst växer man en halv meter.

Inspirationen till inlägget kommer från SANDRA som frågar “Vilket är det bästa/finaste/roligaste/mest välformulerade beröm du har fått i jobbet?” Jag har fått höra att jag är klok, ärlig, kompetent och rolig. Det ni!

Fredagsfoto - Tro

Fredagsfoto

Pumita på spåret

Della efterlyste Pumita på spåret-klurigheter men jag var ju tvungen att hjärnstorma först. Superintressant program, min nya favorit. Här kommer veckans ortgåtor, alla från Sverige. Alltså, vart är vi på väg?

1. Rönnbärsbiskop
2. Slitvatten
3. Förrådshuset

Om att nanoblogga

jagerkänner
jaghargjortdet
också

språköra
möjliggöra
skagenröra

brottsplatsen

Torsdagsreflektion - Blogg Makeover

Många bloggare har övergått från att lista sina bloggfavoriter till att länka till enstaka inlägg vilket jag tycker är smart. Jag vill också lyfta fram inlägg som förtjänar extra uppmärksamhet och återinför min länklista från GoogleReader. Anledningen till att jag inte fixar det automatiskt via Blogger är att de som inte postar så ofta kommer inte fram på det sättet. Jag plockar russinen med andra ord. Samtidigt gör Pumitas Fan Club entré. Jag kallar den inte så förstås utan det blev mer neutralt: Trogna läsare. När jag ändå viftade med dammvippan tog jag bort några saker från marginalen och fixade en ny header. Bilden då? Min nya burk har disco lights.

Fler Torsdagsreflektioner hittar du hos Trebarnsmamman.

Ordlös onsdag - Skuggor

Bilden ingår i kedjan Ordlös onsdag.

Vi minns inte dagar, men ögonblick

Bilden är tagen på en bondgård på Chiloé-ön i Chile.

Ankungarna på bilden har inget med inlägget att göra förutom att de är gulliga. Detta hände i ett annat land, på en annan kontinent.

De är bedårande när de springer runt där på gårdsplanen, gömmer sig i gräset och tar ett svalkande dopp i sin lilla pool. De små söta kycklingarna. De finns överallt och de är många. Men en saknas. Jag ser den gula dunbollen längre bort och hör hur den piper svagt. Kanske har den blivit nertrampad. Röda droppar faller ljudlöst till marken. Hon tar upp den tunna sargade kroppen. När jag förstår vad hon tänker göra är jag tvungen att titta bort. Det knakar till och jag ryser. Hon också. Men det är bäst så.

Rubriken är ett citat av Cesare Pavese.

Demonstration i Buenos Aires

Folkets utbildning är inte till salu. Den ska försvaras!

Elever - JA
Kunder - NEJ!

Anslagstavla för att lämna meddelanden till borgmästaren.

Press och polis var förstås på plats. Strejken var förstasidesstoft

- utöver fotboll och det exceptionella vädret, dvs. hagelskurar.

Här kommer förklaringen till färgblafforna på Utan Ord-bilden. De satt på stadshusväggen i Buenos Aires, visserligen sedan en tidigare demonstration men ändå. När jag kom till Plaza de Mayo hade folk börjat samlas och jag frågade en kvinna vad som pågick. Hon berättade att lärarorganisationen SUTEBA demonstrerade för bl.a. bättre arbetsvillkor och att man hade inlett en 24-timmarsstrejk. Lärarna krävde borgmästarens avgång. Konflikten pågick under en längre tid och bilderna (klickbara) är tagna vid olika tillfällen 20-21 oktober 2008.

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Reglerna hittar du här.

Veckans fönster

Fler fönster hittar du hos Susanne.

Dagens skratt

Idag fnittrar jag åt detta. Oooooh!