TisdagsTema - Inifrån och ut

Grottan Ana Kai Tangata på Påskön

Inifrån och ut (foto taget genom fönster tex. “Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.” för att citera Ernst Kirchsteiger)

Fler bidrag på TisdagsTema hittar du här.

Jag är helt såld!

Hittade detta underbara klipp hos Erik.

Bildligt talat

Fotot ingår i kedjan Bildligt talat hos Mimos blogg.

Fototriss - Gissa staden!

Inspirerad av Fototriss visar jag en bildgåta idag. Var är vi?
Det rätta svaret hittar du här.

Dagens tanke

En del av oss drömmer om resor - andra förverkligar dem.

Veckans fönster

Både äkta och ditmålade fönster - och fördragna på cafét på gatuplan. Bilden behöver kanske inte någon närmare presentation men jag kan nämna att den är tagen i Bryssel, i Tintins hemland.

Fler fönster finns hos Susannes fotoblogg.

I fint sällskap

Vad har gangstern Al Capone, varietédansösen Josephine Baker, världstenoren Enrico Caruso, tungviktsboxaren Joe Louis och Pumita gemensamt? Jo, alla har de besökt det anrika lyxhotellet Hotel Sevilla i gamla Havanna där high society har roat sig i alla tider. Själv satt jag iofs bara på den underbara innergården Patio Sevillano vid en liten fontän och sörplade i mig en mojito... eller egentligen var jag där två gånger. Andra gången fikade jag i den tjusiga restaurangen. Men de andra tre jag nämnde hyrde hela våningsplan när de var i stan. Byggnaden i kolonialstil är otroligt vacker med fantastisk takterass och pool. Klicka gärna på bilden för att förstora den.

Bildligt talat

Utan Ord har fått en efterföljare på Mimos blogg. Fotokedjan heter Bildligt talat och har snarlika regler som min tidigare fotokedja. Det är egentligen inte så mycket som skiljer, förutom namnet och att det är Mimo som håller i det hela. Många med mig blir säkert glada så sprid gärna budskapet till andra bloggar och häng med på söndagkväll!

Presentletardag

För några år sedan hade jag sprungit runt i affärer, stressad och nervös, och letat. Nu tog det max 5 minuter. Den blivande 13-åringen har önskat sig musik (en lista som kompletteras senare har jag fått höra, haha) från tiden långt innan han var född. Musiksmak som en 60-årig gubbe, säger hans mamma och undrar vems barn han egentligen är. Jag kan inte avslöja vad han kommer att få, inte för att tonårskillar brukar läsa min blogg, men dumt att chansa.

Världen väntar

Utmärkelser

Jag blir jätteglad och smickrad när jag får veta att någon uppskattar det jag skriver här på bloggen eller tycker om foton jag postar. Efter att ha fått ett antal utmärkelser (det är lika roligt varje gång, tro inget annat) känns det som att det har gått inflation i alla awards. Jag blir minst lika glad när jag får feedback och uppmuntrande ord i kommentarerna. Fortsätt gärna så!

Uppdraget med utmärkelser är oftast att "skicka berömmet vidare" till andra bloggar som förgyller ens dag. Men hur ska jag kunna välja? Hela min lista över rekommenderade inlägg i marginalen är full av lysande stjärnor som förtjänar alla utmärkelser de kan få. "Hurra, vad ni är bra!" ropar jag till alla och envar. Ni vet vilka ni är. Keep up the good work! I övrigt visar jag min uppskattning genom att länka till inlägg som jag tycker är utöver det vanliga eller genom att berätta det i kommentaren hos bloggaren i fråga.

Utan Ord

Letar du efter Mister Linky? Han har sprungit ut för att njuta av sin nyvunna frihet. Han vill inte komma in vad jag än försöker muta med. Snart sitter han i skuggan under en korkek och luktar på blommorna. Stort tack till alla Utan Ord-deltagare! Lev väl!

Maskrosungen

Jag sätter mig på tunnelbanan, knäpper upp vinterjackan och tar upp en bok ur ryggsäcken. Redan efter några sidor får jag en stor klump i halsen och det bränner till i ögonen. Nej, det här går inte. Jag får vänta tills jag kommer hem och stoppar ner boken igen.

Nu har jag läst ut Sandra Gustafssons Maskrosungen. Hennes historia berör mig djupt och jag beundrar hennes mod och styrka att berätta den. Mina egna vardagsbekymmer känns plötsligt otroligt banala. Hur enkla och futtiga är inte de... Jag är tacksam för den insikten.

Puerto Varas

Museet vid Lago Llanquihue i Puerto Varas som jag nämnde i inlägget Veckans fönster ser ut så här. Vulkanen Osorno har jag visst visat förr, här en varmare bild. Klicka på bilderna för att förstora dem.

Veckans fönster

Det blev både dörr och fönster den här gången. Bilden är tagen i Puerto Varas, i chilenska sjödistriktet. Till höger utanför bild står ett gammalt trähus som har sett sina bästa dagar. Det tjänstgör som museum idag. Bakom fotografen finns den underbart glittrande sjön Lago Llanquihue och vulkanen Osorno.

Fler fönster hittar du hos Susannes fotoblogg.

På en makadamia-odling i Guatemala

Efter lunch på Fernandos åkte jag lokalbuss till en makadamia-odling utanför Antigua. Resan i en skranglig skumpande chicken bus gick snabbt eftersom jag fick sällskap av 12-årige David, en pratsam ung man som var på väg hem från skolan. Ägaren till odlingen var en rätt speciell amerikan, men mycket pratsam och trevlig. Han hade bott i Guatemala i 29 år och odlat nötter. Enligt sig själv var han världens näst dummaste man. Den dummaste satt i Vita Huset (GW Bush). Han berättade om odlingarna och om sina produkter (t.ex. ekologiska hudkrämer). Om sina affärer sa han: "Om jag spottar på mitt finger och stoppar ner det i jorden så växer det banne mig rötter på det över natten". Apparaten på bilden är till för att sortera nötterna efter storlek. Vi gick runt på hans ägor och rätt som det var stannade han till när han hörde makadamia ramla ner på marken. Med fingret uppe i luften sa han med glimten i ögat : "Money!". När jag frågade om jag fick ta ett kort på honom sa han leende: "The only thing you´re not allowed to do here, honey, is to be unhappy!"

Johanna är...

Den här roliga utmaningen hittade jag hos Carpe Diem.

Instruktion:
Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken. Exempel "Johanna är". Kopiera de fem första träffarna där meningarna innehåller "Johanna är..." och lägg in dem på din blogg. Jag tog mig friheten att länka också eftersom jag hittade intressanta saker. Det är fler Johannor som har hunnit innan mig så jag bryter mot reglerna och tar de första fem från sökningen på sidan 5 som inte handlar om den här utmaningen. Då får jag fram följande:

1. Om historien om Johanna är sann är den helt fantastisk.
Ja, den är sann. Tro mig! Den andra Johannan, boken Påven Johanna,
står på min "att läsa-lista".

2. Andreas och Johanna hjälpte gatubarn i brasiliansk kåkstad.
Tummen upp! Jag har haft fadderbarn i Bolivia i över 10 år.

3. Selma och Johanna är två flickor som rymmer hemifrån.
Jag gillar film men road movie är inte min grej...
och inte har jag rymt hemifrån heller.

4. Karl och Johanna är verkligen tvåstöringar.
Ett ordspråk om livet var det. Tvåstöring?
Njae, jag trivs bra i mitt eget sällskap - också.

5. Johanna är sadelmakare men tillverkar inte sadlar.
Så kan det gå. Livet överraskar och tar nya vändningar.
Själv tillverkar jag varken sadlar eller sedlar.
Som om jag hade planerat...

Nu är det din tur!

P.S. Oops, 2:an blev visst fel men den får stå kvar.

Ordlös onsdag - De sista strålarna

Bilden ingår i kedjan Ordlös onsdag.

Utan Ord-fotokedjan har gått av

När jag startade fotokedjan Utan Ord för ett halvår sedan kunde jag inte föreställa mig att jag skulle få se så många fina bilder. Jag ger det några veckor tänkte jag men så blev det inte. Det finns många pärlor som har fått mig att fundera under resans gång. Många bilder som berättar en speciell historia, väcker känslor, vackra, sorgliga, spännande och roliga bilder. Tack för att just du delade med dig!

Utan Ord kommer att finnas kvar som etikett på bloggen och jag fortsätter att publicera ordlösa bilder. Som fotokedja är den däremot död och begraven och kommer inte att återuppstå på Pumans dotter eller på någon annan blogg. Min sista bild i kedjan blir ett värdigt avslut. Det finns många roliga och intressanta fotokedjor på webben som t.ex. Ordlös Onsdag, Veckans fönster och Fototriss. Jag kan varmt rekommendera dem! Tack och hej från mig!

En grillad?

Nej tack!
Jag skrattade inte en enda gång. Det var bara dumt, rörigt, krystat och obegripligt. Varken korven eller de med grillvantarna verkade tycka att det var speciellt kul. Lägg ner!

NIX-adresserat och bloggreklam

Nu har jag tröttnat! Sista droppen var när jag fick hem reklam för Bröllopsmässan 2009 på Grand Hotel för ett tag sedan. Jag har inga planer på att gifta mig och även om jag hade det betackar jag mig för reklamen. Tragikomiskt nog delade brevbäraren samtidigt ut ett utskick från Amnesty, med information om kvinnomisshandel. Två olika världar. Hur som helst, den tjusiga katalogen som jag inte vill ha är adresserad till Till hushållet Pumavägen 9, 123 45 Pumaland och som adresskälla uppges, hör och häpna, CityMail. Med vilken rätt säljer de min adress? Nu har jag iaf tackat nej till direktadresserad reklam via sajten SWEDMA.

Jag har haft anledning att fundera lite extra över detta med reklam på bloggen eftersom jag har fått ett mejlerbjudande om länkbyte. Lilla ugglan som hoar under min profil berättar att PUMITA är en reklamfri blogg. Det är inte möjligt till 100% men jag gör så gott jag kan. Det betyder att jag inte länkar till bloggar eller sajter som innehåller reklam. Det är knepigt att dra en gräns men jag väljer bort bloggar och sajter som drunknar i pryltävlingar och diverse stora reklambanners. Intressanta sajter om resor, språk och litteratur, film och musik och annat viktigt länkar jag till även i fortsättningen.

UPPDATERING Läs gärna vad Sandbarnet har skrivit om detta!

UPPDATERING 2
Nu har jag gjort om här på bloggen och tagit bort bloggföljar-grejen. Jag har också tagit bort Pumita som följare på andra bloggar. Berätta gärna om jag har missat nånstans. Det blir enklare för alla: den som vill kan följa min blogg utan att känna sig sårad eller ratad av mitt val att inte länka till bloggar med reklam och jag slipper försvara (eller motivera) mitt beslut. I min bloggroll (reklamfri så gott det går) har jag tagit upp några av dem bloggar jag läser. Jag har begränsat listan eftersom min tid utanför cyberspace är dyrbar. Det finns många fler som borde vara med där och som jag fortsätter att besöka, men kanske inte lika ofta. Jag beklagar om jag har sårat någon - det har inte varit min mening. Det som har varit bra är att förhoppningsvis fler tänker till om det här med reklam eller inte. Som inspiration, läs mer här!

Utan Ord

FOTOKEDJAN ÄR AVSLUTAD.

Veckans fönster

Jag håller mig kvar i Chile, som i måndagens Utan Ord, och visar ett fönster från Isla Negra och Pablo Nerudas sommarhus. Författaren och poeten var en storsamlare av diverse föremål och här kan man se några av hans skatter.

Fler fönster hittar du hos Susannes fotoblogg.

Dagens citat

måste vara "Jag kan inte nog beklaga hur fel detta har blivit". Den som yppade dessa ord är förstås SEB:s vd Annika Falkengren. Låt mig gissa - om stormen inte hade blåst upp hade hon inte beklagat sig alls. Monica på bloggen TaggaNer har satt mina och många andras tankar på pränt. Och hon gör det förbaskat bra, både här och där. Och så kommer nästa som ska att beklaga sig...

Stillhet och lugn

Vacker natur med glittrande vågor som skvalpar, mäktiga berg och klarblå himmel toppar min lista. Här är en bild från en båttur i nationalparken Petrohué i det chilenska sjödistriktet.

Mitt eget fredagsfoto

I Orongo-inlägget skrev jag om fågelkulten på Påskön och nämnde då denna symbol för lycka och fruktbarhet. Eftersom jag inte hinner delta i fotokedjor idag får den här bilden bli mitt eget fredagsfoto. Ingen höjdarbild, men tyvärr den enda jag har, tagen precis innan avfärd från flygplatsen i Hanga Roa (den står alltså innanför staketet vid landningsbanan). Med fågeln skickar jag lycka och solsken till er alla. Ha en skön och avkopplande helg!

Orongo

När kortöronen övertog makten efter att långöronen hade regerat i 500 år välte de statyerna (många restes senare) och började dyrka fågelguden MakeMake (skapelseguden). Varje år simmade ett antal utvalda unga män ut till fågelön Motu Nui för att hämta det första ägget som sjöfågeln manutara (en sottärna) skulle lägga. Den unge hjälten som först av alla lyckades simma tillbaka till Orongo med ett ägg lindat runt sitt huvud fick välja en av jungfruarna som suttit instängda i en grotta under lång tid för att behålla sin bleka hy. Vinnaren utsågs till Tangata Manu, fågelmannen, vilket innebar en stor ära och mycket makt som stamhövding under ett år. Hans uppgift var dessutom att företräda MakeMake på jorden.

De unga männen förberedde sig grundligt för sitt uppdrag. De kom till Orongo två-tre månader innan det stora slaget. Varje kandidat hade fyra medhjälpare med sig, två i Orongo och två på Motu Nui. Deras uppgift var att övervaka att allt gick rätt till, vakta och ta hand om kandidaten, laga mat osv. Innan fågeln anlände fördrev man tiden med dans och andra ritualer men därefter skedde allt under total tystnad i väntan på att en av dem skulle utropa: "Jag har fångat ägget!" Skriket var om inte dödstöten så åtminstone förenat med livsfara för förlorarna. Bittra strider utbröt när vinnaren återvände till Orongo. Förlorarna gömde sig i sina grotthus för att försvara sig. Eftersom grottorna är byggda med en liten ingång och är för låga för att stå upprätt i var attackerna ofta lönlösa. Om förlorarna hade lyckats klara livhanken kom de ut när situationen hade lugnat ner sig och gav sitt stöd till den nya ledaren som om ingenting hade hänt.

På översta bilden ser man de tre öarna utanför Orongo: Motu Nui, Motu Ití och Motu Kao Kao. De andra två bilderna visar grotthusen i Orongo där de unga männen förberedde sig.

När jag åkte från Påskön fick jag ett halssmycke med en manutara i present av hostelägaren. Den symboliserar lycka och fruktbarhet.

Vulkanen Masaya i Nicaragua

Lite för nära kanten kom jag kanske när jag kikade ner i Santiago-kratern vid vulkanen Masaya, mest för att svavelångorna började svida i ögonen och klia i halsen. Det var friska vindar när vi gick längs kraterkanten men jag förstår inte hur papegojorna klarar av att bo där i kraterväggarna. De borde tuppa av pga syrebrist. Så speciellt nära molnen kom jag inte (om inte sjunde himlen räknas dvs), förutom de där svavelpuffarna som bolmade upp från kratern. Vulkanen Masaya är inte högre än drygt 900 möh. Naturreservatet, vulkanen och kända hantverksbyarna Pueblos Blancos, marknader, krukmakerier i San Juan de Oriente och handelsträdgårdar ligger tre mil sydost från den nicaraguanska huvudstaden Managua, ungefär halvvägs till staden Granada. Och sist men inte minst byn Catarina på vars utsiktsplats du kan spana efter hajar. Jag ska passa på att rätta ett faktafel jag hittade i mitt tidigare inlägg: de två sjöarna heter Laguna de Apoyo och Lago de Nicaragua och inget annat.

Min musik på sista resan

Nej, du är inte ensam Karlavagnen! Jag har många gånger tänkt blogga om det här men det har inte blivit av. Det finns tre stycken som jag vill ha på min begravning (inte uppskrivna någonstans än). De är början av Albinonis Adagio i G-moll, Gracias a la vida (helst instrumentalt, men den här versionen är fin) och Härlig är jorden på finska. Blir alldeles tårögd när jag tänker på hur vackra de är. Motsägelsefullt kanske med tanke på musiken, men annars vill jag inte ha en stel och tråkig begravning. Jag vill att folk ska vara glada över att de träffas. Det är helt ok att skratta och prata högt. Och så vill jag att de ska få god mat och dryck. De får gärna berätta om minnen av vårt liv tillsammans. Oj då, det blev en lång önskelista... men så skulle jag vilja att det var.

Ordlös onsdag - Nära

Bilden ingår i kedjan Ordlös Onsdag.

Ett ögonblick i Oventic

Så här kan man också färdas - sittande på en träbänk med en presenning över när det blåser kalla vindar i bergen. Jag hoppade ner och tog fotot en sen kväll, därav den suddiga bilden, tagen i Oventic i Chiapas, dvs. södra Mexiko. Mer om resan finns att läsa här.

Planerad bloggpaus

Jag planerar inte mitt bloggande så mycket på förhand, förutom möjligen några fotokedjor som jag brukar delta i men den 28 mars kommer jag att släcka ner, det kan jag säga redan nu, iaf från kl. 20:30 och en timme framåt - skulle tro att det blir resten av kvällen när jag ändå är avvand. Du är väl också med i Earth hour?

Idén har en egen hemsida här. Sprid gärna budskapet!

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Fotokedjans regler hittar du här.

Veckans fönster

Här kommer en stadsbild från Bryssel. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad det här är för byggnader men många fönster var det... Ännu fler hittar du hos Susannes fotoblogg.

Fredagsfärger - BLÅ och VIT

Mina första tankar går till Finland och Göteborg men hittar ingen passande bild och väljer därför den här byggnaden till veckans Fredagsfärger. Bilden är tagen i Camagüey på Kuba. Det blåvita huset är stadens posthus med den välbekanta, och idag filmaktuella Ernesto "Che" Guevara som syns lite här och var i den kubanska stadsbilden. Cykeltaxi är ett vanligt sätt att ta sig fram även här. Mer om det en annan gång.

Hej, jag heter Pumita. Jag är en bloggare.

Jag funderar ofta, precis som många andra bloggare, över mitt bloggliv, eller snarare mitt liv med vs utan blogg. Lever kanske inte upp till rubrikens hela innebörd men visst, bloggen har blivit en del av min livstil. Den tar stor plats ibland, det medges, men det är inget jag lider av. Inte just nu iaf. Ofta möter jag väldigt lite förståelse för att jag tycker om att blogga och stämplas nästintill som en asocial missanpassad varelse som klamrar mig fast vid mitt låtsasliv i cyberspace. Inget kunde vara mer fel!

Bloggen har vidgat mina vyer, gett mig många bloggkompisar (kalla dem vad du vill, hittar inget bättre ord), nyttiga insikter och eftertanke, mycket glädje. Hur skulle jag annars ha kommit i kontakt med många intressanta människor, fått se hur livet ser ut på Korsika och Seychellerna, i Santiago och Madrid, i Götet, Småland och Uppland eller ens i andra delar av Stockholm. Jag blev både förvånad och överraskad när jag fick medhåll från en person, äldre än jag och inte bloggare själv dessutom. Hon sa till mig: ”Men det är ju din hobby precis som stickning är min.” Tack, C! Du är så klok.

Jag har aldrig förstått vitsen med att exponera sig själv på bloggen. Jag har inget behov av att synas utan vill framföra mina tankar och åsikter, visa bilder och dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Att jag tycker om att skriva och uttrycka mig i ord är också en förutsättning. Utbytet med läsaren är mycket viktigt, både givande och tagande, eftersom bloggandet är ett socialt fenomen. Att blogga handlar om att kommunicera, utbyta tankar och diskutera åsikter, få respons och lämna feedback. Annars finns det ingen mening med att blogga.Vill du kontakta mig? Skriv gärna en kommentar! Jag läser allt innan publicering och lämnar inte ut någon mejladress eller annan personlig info, varken din eller min.

Torsdagsreflektion - Ett ögonblick i skogen

Harspår och hackspett fick jag se på min promenad... och lappen ovan. Den är inte ordlös och passar därför inte till fotokedjan Utan Ord (kunde ha deltagit i Tisdagstema med en spårbild... nu blev det en Torsdagsreflektion istället vilket är helt rätt eftersom jag tog bilden i torsdags) men jag blev ganska tyst när jag såg texten. Aldrig har jag hört så många ljud i skogen. Undrar om det inte var ett par ögon som följde mig när jag gick där på stigen. En aning överdrivet men hur ofta springer man på en vildsvinssugga? Tanken lockar inte.

Söta rara Gotthard

Nej, aldrig i livet! Min son skulle inte få heta Gotthard som namngeneratorn föreslår! Gabriella är ingen favorit heller. När jag testade mina föräldrars namn fick jag fram Ilse. Skönt att de valde farmors namn istället. Länken till nya roliga leksaken hittade jag hos stationsvakt.

Ordlös Onsdag - Som en dröm

Bilden ingår i fotokedjan Ordlös onsdag.

Från mejlhögen

Min blogg ger rätt/sanningsenlig bild av den jag är men ibland undrar jag hur folk tänker. Är det inte ganska naivt att vända ut och in på sig själv och sitt liv i ett mejl till någon vars blogg man har läst (ofta vid ett enda tillfälle - nu menar jag inte de som följer Pumans dotter) och som man bara kan förnamnet på? Antagligen uppfattas min bloggprofil förtroendegivande och det jag skriver ärligt och äkta, vilket är bara bra och positivt förstås, men om jag ser det från mejlarens perspektiv: jag skulle inte öppna mitt innersta för en helt främmande person. Jag har fått flera sådana mejl men tänker speciellt på en skrivare som ville ha råd i en känslig fråga. H*n undertecknade med sitt eget namn. Jag har kollat upp det. Jag vet att personen finns och jag är 99% säker på att h*n själv har skrivit mejlet. Det känns genuint, rakt och ärligt. Jag tackar för förtroendet men vill samtidigt påminna dig och alla som mejlar om att det finns många elaka och oärliga människor på nätet som inte vill dig väl. Tänk igenom noga innan du skriver - och ifrågasätt det du läser!

Utan Ord

Vad vill du berätta med din bild?
Fotokedjans regler hittar du här.

Mitt tacktal

Tack så hemskt mycket, Sandbarnet och Thérèse! Jag vill tacka min producent och mina co-workers, alla som har kommenterat och bidragit, min familj och mina vänner som har stöttat mig i det här projektet. Love you all! Nu går det inte att hålla i priset med båda händerna längre... det smälter!

Veckans fönster

Här kommer sista bilden i min "klosterserie", från San Jerónimo-klostret i Granada. Fler fönster hittar du hos Susannes fotoblogg.

Det var bra att det hände just nu

sa statsministern när han höll presskonferens om den kungliga förlovningen. Nu kommenterar jag gamla nyheter men ibland blir det så. Varför var det bra just nu? Folket har fått sitt skådespel men vi glömmer inte brödet. För övrigt har jag svårt att förstå hysterin kring detta "besked som ALLA har väntat på". Jag visste inte att jag skulle vänta på det. Det här är ett av de tillfällen när jag känner mig som minst svensk - eller mest republikan.