Mitt bidrag till Veckans fönster kommer från staden Campeche i Mexiko. Det är inte de anspråkslösa fönstren man lägger märke till först, det medges, men de finns där. Byggnaden är troligtvis ett hotell men jag har tyvärr ingen info om målningen på väggen. Uppseendeväckande är den hur som helst.
Den drar onekligen blickarna till sig. Snyggt på något lite udda vis.
SvaraRaderaWow vilket häftigt motiv!
SvaraRaderaDet påminner lite om de målade husgavlarna jag såg tidigare i år i Sevilla. Du kanske kommer ihåg dem. Ca 30 yrkeskonstnärer fick i uppdrag att måla olika motiv på husgavlarna i ett bostadsområde där som behövde fräschas upp lite. Kanonsuccé blev det. Så snyggt!
Typiskt photoshoppat! :)
SvaraRaderaOch snyggt gjort.
Jah H: Udda och speciellt, därför intressant! :)
SvaraRaderaCecilia: Det är klart jag kommer ihåg dem! De är helt underbara. :) Vore kul att veta vad det fanns för tanke bakom den här... det enda jag kommer att tänka på är Jack London och det är helt åt skogen, haha.
Susanne: Nädu, där har du fel! Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran men jag har aldrig använt PS. Det enda jag har gjort med bilden är att jag har "autofixat färgen och kontrasten" med ett gratisverktyg som heter Picnik. Målningen finns på riktigt och den ser ut så här! Du får väl åka till Campeche och se själv om du inte tror mig. ;)
Den väggmålningen är ju skithäftig!!! Helt i min smak!!! Just därför att den är otippad och helt annorlunda. Dessutom mycket skickligt gjort!!!
SvaraRaderaPS. Läste i en av dina kommentarer att du är "nysvensk", det hade jag då aldrig gissat... jag är dåligt på att gissa över huvudtaget så det gör egentligen ingenting, men det var en överraskning speciellt med din bloggadress. Japp, du vill vara anonym, det är du;-) Skrattade gott åt orden du nämnde för Jah:-))) DS
Nu har jag googlat fram lite info: Konstnären heter Luis Alfonso Cruz Vázquez Abreu (el Paisa) och det här är hans självporträtt på hotellväggen. Utställningen heter "Seres queridos" (våra kära ungefär). Jag såg bl.a. en målning med en gammal dam och en duva, en porträtt på Hemingway som var en återkommande besökare i stan osv.
SvaraRaderaNorpat texten från El faro de Campeche (orkar inte översätta men det finns verktyg på nätet för den som är intresserad):
SvaraRaderaEl Rey de la Cuadra de la gran Campeche Histórica, Luis Alfonso Cruz Vázquez Abreu mejor conocido por el singular apodo de “El Paisa”.
Este singular y simpático personaje es originario de Campeche, nacido en el año 57. Sus padres fueron el señor Aurelio y Marialuisa Vazquez también originarios de esta hermosa ciudad, lamentablemente ya no se encuentran presentes, pero siempre los a recordado con cariño y respeto. Vivió por una temporada en Matamoros Tamaulipas, regresando después nuevamente a Campeche, donde ya tiene viviendo entre los 15 y 20 años. Ganándose el cariño de las personas que lo conocen, ya que es un personaje con una personalidad muy agradable, siempre sonriente y bromista, dando la mejor cara todos los días.
Actualmente tiene 53 años de edad, tiene un gran sentido del servicio, gusta de ayudar a los demás siempre y cuando lo necesiten, contando con un gran entusiasmo y muchas ganas de trabajar y ayudar a la gente del barrio. Luis Alfonso es conocido también como “El Perrito” por su gran afecto que demuestra a toda clase de animales, en especial con los perros, la mayor parte son los que vagan por las calles. Demuestra gran cariño y afecto hacia a estos, ya que no le gusta que se les maltrate, ya que son seres que también sienten, por lo que también se merecen un trato agradable y digno. Es por esta razón que les ofrece alimento y un espacio para ellos. Podemos encontrar a nuestro amigo “El Paisa” por las calles de la bella Campeche, con una sonrisa y su inigualable sentido del humor.
Dice conocer a los políticos de Campeche y sin duda muchos de ellos lo han de conocer a él. Su carácter extrovertido y su apariencia, lo hacen un peculiar personaje campechano, que el día que no esté con nosotros sin duda alguien preguntará ¿Dónde andará el Paisa?
Ja det är den verkligen..tänk att kunna måla så..eller är det tryckt..ja vad vet jag..i Mexiko är väl allt möjligt kan jag tro..himmel så intressant det måste ha varit att resa i det landet.
SvaraRaderaBP: Själva motivet kanske inte är min favorit men målningen är så annorlunda och så välgjord så det imponerar i sig.
SvaraRaderaJavisst, jag är nysvensk... fast egentligen tillhör jag "inventarierna" så länge som jag har bott i Sverige. =) Min bloggadress syftar till Latinamerikaintresset, inget annat.
Anna: Nej då, det är målat på riktigt. Nu har jag sett bilder på projektet på nätet så det måste vara på sant. :)
SvaraRaderaHäftigt!! och några fönster lade jag inte märke till....från början!
SvaraRaderaOj då! Och populärt är det tydligen med appar där man byter ansikte :)
SvaraRaderaMexico och muralmålnigar har ju onekligen en viss tradition. Fint och spännande exempel det här,...och det gjorde inget att fönsterna hamnade "i bakgrunden" den här gången.
SvaraRaderaGillar sådana där väggmålningar, kanske inte alltid motiven men saken i sig, lyser upp och skapar intresse, och då ser man ju oxå fönster som man aldrig skulle ägnat en tanke annars!
SvaraRaderaSv.
Inget bestämt, bara kände igår att jag ville åka någonstans, men man vet ju aldrig;)
Ha en fin lördag!
annette
Undrar hur länge detta konstverk får vara kvar. Kanske har man bytt ut det redan!?
SvaraRaderaDet ser verkligen ut som en filmduk som har dragits ner över väggen. :-) Så där som de hängde från taket i varje skolsal. ;-) Helt klart udda.
SvaraRaderaMen de fönster som syns på fotot ser anspråkslösa ut. Det är helt klart målningen som gör fotot.
Läckert!
Karin: Fönstren kändes som en bisak just här.
SvaraRaderaBirgitta: Oj, det där vet jag inget om... fast jag vill nog behålla mitt. Innehållet är ändå viktigare än fejan. ;)
Larans: Förvisso, men jag tror att Rivera föredrar andra motiv. Hm, när jag tänker efter så illustrerar båda konstnärerna sin samtid och lämnar historiska avtryck för kommande generationer, speciellt Rivera då som har målat viktiga händelser i Mexikos historia.
Rajson: Det vet jag förstås inte men skulle tro att den får sitta kvar eftersom den ingår i en större helhet av målningar.
Erik "Semlan": Jaa, som gamla världskartor. Hade glömt bort att de fanns, hehe.
Nej, jag menade bara att det skulle kunnat vara två foton som blivit sammanfogade: ett mänskligt ansikte och en hund. Sådana bilder är ju populära att göra för dem som behärskar konsten, t.ex. en fotograf vid namn Erik Johansson, han som gjorde det spektakulära hålet på Sergels torg för en tid sedan. Tänkte inte alls något annat. :)
SvaraRaderaDet verkar vara en mycket speciell konstnär, med tanke på din spanska text.
OK, jag har ingen aning om hur såna här konstnärer jobbar men det är mycket möjligt. Det stod nånting om fotografier i artikeln men jag läste inte så noga. Det där djurhuvudet får mig att tänka på sammetsaffischer (som fanns på 80-talet?), hästar med änglavingar och sånt, haha. En sann djurvän måste han vara.
SvaraRaderaOj, vilken målning! Jag blir imponerad av att den är så STOR, liksom de andra fasadmålningarna du visar. Vackra bilder, och vilket bra sätt att visa sin konst för många människor!
SvaraRaderaJust här var det nästan fri sikt men annars är det svårt att fota så här stora målningar för det är så mycket som hamnar i vägen: trafik, elledningar osv.
SvaraRadera