Jag funderar ofta, precis som många andra bloggare, över mitt bloggliv, eller snarare mitt liv med vs utan blogg. Lever kanske inte upp till rubrikens hela innebörd men visst, bloggen har blivit en del av min livstil. Den tar stor plats ibland, det medges, men det är inget jag lider av. Inte just nu iaf. Ofta möter jag väldigt lite förståelse för att jag tycker om att blogga och stämplas nästintill som en asocial missanpassad varelse som klamrar mig fast vid mitt låtsasliv i cyberspace. Inget kunde vara mer fel!
Bloggen har vidgat mina vyer, gett mig många bloggkompisar (kalla dem vad du vill, hittar inget bättre ord), nyttiga insikter och eftertanke, mycket glädje. Hur skulle jag annars ha kommit i kontakt med många intressanta människor, fått se hur livet ser ut på Korsika och Seychellerna, i Santiago och Madrid, i Götet, Småland och Uppland eller ens i andra delar av Stockholm. Jag blev både förvånad och överraskad när jag fick medhåll från en person, äldre än jag och inte bloggare själv dessutom. Hon sa till mig: ”Men det är ju din hobby precis som stickning är min.” Tack, C! Du är så klok.
Jag har aldrig förstått vitsen med att exponera sig själv på bloggen. Jag har inget behov av att synas utan vill framföra mina tankar och åsikter, visa bilder och dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Att jag tycker om att skriva och uttrycka mig i ord är också en förutsättning. Utbytet med läsaren är mycket viktigt, både givande och tagande, eftersom bloggandet är ett socialt fenomen. Att blogga handlar om att kommunicera, utbyta tankar och diskutera åsikter, få respons och lämna feedback. Annars finns det ingen mening med att blogga.Vill du kontakta mig? Skriv gärna en kommentar! Jag läser allt innan publicering och lämnar inte ut någon mejladress eller annan personlig info, varken din eller min.
Bloggen har vidgat mina vyer, gett mig många bloggkompisar (kalla dem vad du vill, hittar inget bättre ord), nyttiga insikter och eftertanke, mycket glädje. Hur skulle jag annars ha kommit i kontakt med många intressanta människor, fått se hur livet ser ut på Korsika och Seychellerna, i Santiago och Madrid, i Götet, Småland och Uppland eller ens i andra delar av Stockholm. Jag blev både förvånad och överraskad när jag fick medhåll från en person, äldre än jag och inte bloggare själv dessutom. Hon sa till mig: ”Men det är ju din hobby precis som stickning är min.” Tack, C! Du är så klok.
Jag har aldrig förstått vitsen med att exponera sig själv på bloggen. Jag har inget behov av att synas utan vill framföra mina tankar och åsikter, visa bilder och dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Att jag tycker om att skriva och uttrycka mig i ord är också en förutsättning. Utbytet med läsaren är mycket viktigt, både givande och tagande, eftersom bloggandet är ett socialt fenomen. Att blogga handlar om att kommunicera, utbyta tankar och diskutera åsikter, få respons och lämna feedback. Annars finns det ingen mening med att blogga.Vill du kontakta mig? Skriv gärna en kommentar! Jag läser allt innan publicering och lämnar inte ut någon mejladress eller annan personlig info, varken din eller min.
:-)
SvaraRaderaJag har märkt att jag har blivit socialare även IRL, sedan jag började blogga. Faktiskt.
SvaraRaderaJag kunde inte sagt det bättre själv. Men till skillnad från dig som tycker om att skriva så är mitt huvudsyfte att få användning av alla mina foton.
SvaraRaderaDet är verkligen en givande hobby i motsats till mycket annat som man håller på för sitt nöjes skull. Allmänbildande och kontaktskapande.
Kloka ord Pumita!
Hade någon sagt till mig för 1 år och en dag sedan att jag skulle ha 2 bloggar om ett år så hade jag storskrattat.......Men nu sitter jag där, fast i träsket *ler*
SvaraRaderaIdag fyller min trädgårdsblogg 1 år. (Nej, det blir inget kalas....)
Blogg trodde jag bara var en dagbok, inte tänkte jag på att man kunde skriva så mycket annat, om sina intressen och så. Lite utlämnar man sig kanske, men inte mer än till någon annan "bekant".
Men visst får man många "bloggkompisar" även om man aldrig träffas IRL, som du skrev så får man ju se sig om i världen. Jag har till exempel varit på Påskön ;-) /Kram Anette
Vad kan jag säga.... Jag instämmer :). Jag lägger handen på hjärtat och ekänner också: Hej, jag heter Ulrica. Jag är en bloggare. Och jag trivs förbaskat bra med det.:)
SvaraRaderaDu har så rätt i det du skriver! Fint och tänkvärt inlägg :)
SvaraRaderaVad bra skrivet. Själv har jag haft lite dåligt med blogglust på sistone men att läsa det här inlägget och lägga upp några bilder från Alhambra gjorde att den börjar komma tillbaka. För även om det då och då funnits perioder då min jag varit rätt trött på bloggen brukar det alltid vända och jag vill inte sluta. Tycker det är så kul med alla bloggkompisar och alla roliga och fina kommentarer jag får.
SvaraRadera2X:-)
SvaraRaderaVet inte om jag tycker att jag är så speciellt osocial trots att bloggen tar tid. Men precis som du säger får man mycket intryck, och visst har även jag funnit vänner där ute i cybersfären som jag aldrig skulle ha fått kontakt med om inte bloggen funnits.
SvaraRaderaTack för kommentar hos mig. Blogga hur mycket du vill, och strunta i vad andra tycker och tänker. Hur många har rest som du? Dessutom tycker jag själv att jag som gammal"tant" har lärt mig en hel del av att blogga. Kul att hänga med i utvecklingen. Det är ett tidsfördriv = hobby. Dina texter tycker jag dessutom om. Kram
SvaraRaderaHelt rätt =)
SvaraRaderaInstämmer helt i dina tankar. Var och en väljer hur mycket man av sitt privatliv man delar med sig. Jag har också haft vissa diskussioner med folk som inte fattar hur man kan blotta sig på en blogg! Alltså de sätter likhetstecken med att berätta om ALLT om sitt privatliv... Som vanligt så är det okunskap som gör att folk är rädda, ifrågasättande osv.
SvaraRaderaJag har hög integritet och delar med mig av precis det jag själv vill, inget mer.... :-) Precis som du tycker jag att mitt liv och mina insikter har vidgats genom bloggen... Ibland får jag tänka till och omvärdera mina åsikter via en blogg precis som det kan hända i ett samtal IRL... Ingen större skillnad alltså.
Så sant som det var sagt!
SvaraRaderaKunde inte hålla med dej mer.
SvaraRaderaJaa, precis så!
SvaraRaderaAtt bloggandet skulle vara så roligt, ge så mycket kunskap, glädje, nyfikenhet, förståelse, insikt, ögonfröjd, reslust....det hade jag aldrig kunnat ana innan jag själv började med detta!
Och så fantastiskt att lära känna (-ja, till en del åtminstone, att lämna ut sig helt är väl inte så många som gör-) människor i olika delar av världen. Berikande, lärorikt, och ger så mycket insikt och förståelse.
Ett fantstiskt roligt intresse/hobby, eller hur?!
Kan bara hålla med. Det roliga med bloggar, tycker jag, är att man får ta del av vanliga människors tankar och liv. Människor som annars knappast hade fått sina röster hörda på samma sätt om det inte vore för bloggandet.
SvaraRaderaJag tycker även som Ninni; att bloggandet både är kontaktskapande och allmänbildning. En riktigt trevlig fritidssyselsättning!
Exakt!!!
SvaraRaderaMITTSAKALLADELIV: Det tolkar jag som att du håller med mig. ;)
SvaraRaderaJOHNNY: Kan tänka mig att det finns till och med mingelbildbevis på det. Men det är klart det var ju bara andra bloggare och inga normala människor. ;D
NINNI: Jag är jätteglad över att få se dina fina bilder! Visst, man kunde ju röja runt på stan och hitta på en massa dumheter. ;)
ANETTE: Jag har fått veta att det finns lamor i Småland... och världens goaste Ester med lika go´ matte!
ULRICA: Det gör jag med! Trivs förbaskat bra med min hobby, menar jag. Vi får förlåta dem som inte förstår bättre. ;)
Tack, VERONICA! Det var kul att hitta en spännande blogg i Toscana!
THÉRÈSE: Jo, men det går i vågor. Det vet vi som har hållit på ett tag. Ta´t lugnt och vänta på inspirationen, den kommer. :)
MARIE: <3
Gillar din blogg jättemycket, framförallt dina foton och berättelser från alla ställen du har varit på.
SvaraRaderaSjälv är jag "feg" i mitt bloggande...vet inte vad som är passande eller inte, men lägger ut det jag tycker jag kan stå för.
Nya kontakter är alltid roligt.
Ha en bra dag...och fortsätt gärna blogga så länge du har lusten.
SINNESKATTEN: Jag får en känsla av att andra har större problem med mitt bloggande än jag själv. Och då menar jag inte att de får för lite av min tid för det argumentet har jag aldrig hört utan att bloggandet snarare är slöseri med tid som kunde användas till något vettigare. Som till exempel? kan man undra då.
SvaraRadera@NEMONEN: Det märkliga är att en del har så mycket synpunkter på hur andra ska leva sitt liv. Hur vore det om de skaffade sig ett eget istället och koncentrerade sig på det DE tycker är meningsfullt.. och jag fortsätter med det JAG tycker är kul och givande.
VERONICA: Jag har alltid rätt... när jag inte har fel. ;)
MIA: Dels okunskap och dels brist på intresse. Alla tycker ju inte om att syssla med samma saker och det är väl tur det. Det vore riktigt trist om vi alla var stöpta i samma form. Jag har också hög egen integritet och jag är rädd om den.
ELISABETH: Sant för dig och mig, de andra får tycka vad de vill. :)
KLIMAKTERIEHÄXAN: Är det helt säkert? ;D
NINNIE: Alla de där sakerna som du räknar upp prioriterar jag väldigt högt. Jag började blogga för snart fyra år sedan och trodde aldrig att jag skulle hålla på så länge och att det skulle ge mig så mycket. Enda nackdelen är väl att jag borde röra på mig mer. Det blir för mycket stillasittande.
NADIA: Att vanliga människor får komma till tals, det är en synpunkt som ofta kommer fram när man diskuterar bloggande, och visst är det viktigt. Sedan har man olika syften med sitt bloggande, några vill delta i samhällsdebatten och andra delar ett gemensamt intresse... eller bara vill "interagera" med andra människor.
IT´S ALL ABOUT ME: Ja, eller hur?! :D
ANNELIH: Vad roligt att höra!
SvaraRaderaVisst är det en balansgång hur mycket man ska lämna ut av sig själv men jag visar hellre "för lite än för mycket". Hittills har jag inte behövt ångra mig. Tror inte att jag har tagit bort något inlägg av den anledningen. Jo iofs, när jag började blogga hade jag en bild på mig själv i profilen men den tog jag bort ganska raskt. Det är väl enda gången.
Jag väntar fortfarande på att min dataguru ska dyka upp och fixa datorn (uppdatera det där som vi pratade om förut) så att jag kan läsa hos dig. Men tyvärr kommer det att dröja några veckor till, minst, innan långresan är slut. Det är jättetrist att inte kunna göra det! Men det kommer, var så säker!
Jag håller med, bloggandet tar tid, men ger massor av ny kunskap och gemenskap. Och allt beröm och alla glada tillrop stärker en enormt mycket.
SvaraRaderaVar var du förresten, då det var Tsunami i Chile och uppåt kusten???
SvaraRaderaJa, jag menar den 2010???
Fick du uppleva jordskalv/jordbävning i Latinamerika?
Nyfiken och vetgirig
Hur hade ni tänkt om det dessförinnan?
Fråga på du bara! :)
RaderaJag har inte varit med om en jordbävning, varken i Latinamerika eller någon annanstans... som tur är kan jag väl tillägga. Den som drabbade södra Chile minns jag väldigt väl. Mycket visades på nyheterna och så läste jag en del på nätet också. Jag vet inte riktigt vad du menar med sista frågan men naturkatastrofer är inget jag funderar på speciellt mycket. Inget jag oroar mig för om jag själv ska resa iväg. När det händer vill man ju hjälpa till på något sätt förstås.
Hej.
SvaraRaderaTack för en härlig blogg, Kul att läsa om latinamerika, speciellt Mexico då jag bodde tre år där och min fästmö är från landet. Jag gillar dina artiklar och din kärlek för språket. Själv jobbar jag för ett företag som förmedlar språkresor. Mexiko och Panama börjar bli allt populärare och det är kul. Jag tänkte höra om du skulle vara intresserad av att besöka vår invigningsfest vi har den 25 januari eftersom vi öppnat ett kontor i Stockholm. Det kommer språkintresserade människor från hela Europa på besök och det är bara ett socialt event och inga affärer. Det skulle vara jättekul att diskutera någon annan gång dock om vi skulle kunna samarbeta för att öka intresset för att studera spanska speciellt. Jag ber om ursäkt för att jag lämnar detta meddelande som en kommentar men jag kunde inte hitta någon e-post adress eller liknande.
Hälsningar, Jakob
Hej Jakob! Roligt att du uppskattar det jag skriver och delar intresset för språk och Latinamerika. Jag har valt att vara anonym på bloggen och lämnar därför inte ut några kontaktuppgifter till mig. Blir glad över din inbjudan men tackar nej av samma anledning. Ha det gott!
RaderaTänk så ...precis så känner jag med. Men kanske har det ändrats lite..kanske har folk mer förståelse för bloggandet nu..iaf liiiiite mer. För mig är det en krydda i livet.. en liten chans att få leva ut det där lite konstnärliga som väl kanske finns därinne nån'stans.
SvaraRaderaJag blir så glad när jag läser dig..jag känner att vi är på samma nivå.
Det snurrar fort och vi lever i en annan värld idag än vi gjorde för drygt fyra år sedan när jag skrev inlägget. Idag fibblar "alla" (jag är medveten om att en bråkdel av världen befolkning gör det) på sina smartphones med facebook, twitter och instagram och det är så gott som accepterat. Och så finns det alltid folk som inte förstår tjusningen. Var och en blir salig på sin fason.
RaderaJag känner en sorts systerskap med dig och ditt kreativa sinnelag (tycker också om att fabulera ju). Kul att du finns i min bloggvärld! :)
Sant så sant..
RaderaVar och en blir salig på sin fason. Jag smälter..vilken härlig "line".
Mmmm du berikar mig ..du härliga lilla människa.