Gudarnas stad

Jag besökte idag Etnografiska museet här i stan för att lyssna på Amerikaintendenten Staffan Brunius berätta om världsmetropolen Teotihuacán (Gudarnas stad på náhuatl, aztekernas språk) med de berömda sol- och månpyramiderna som ligger strax utanför Mexiko City. Mycket intressant och lärorikt! En del visste jag redan förstås eftersom jag har besökt platsen och ett antal andra fornlämningar i Mexiko/Centralamerika men det är alltid roligt att få veta mer och att fräscha upp de gamla kunskaperna. Utställningen om Teotihuacán kommer att plockas ner så om du är intresserad av att se den, gör det ganska snart. Bilden ovan är en liten del av ett fundament från Gudarnas stad.

Hur skulle du svara?

El Rubio talar, en blogg i Honduras, ställer svåra frågor.

Utan Ord

Kedjan pågår från måndagkväll till tisdagkväll kl 19.
Läs mer om reglerna här.
Så här ser den karibiska skönheten ut framifrån.

Llueve café sobre Estocolmo

Juan Luis Guerra, den dominikanske sångaren och musikern, har nominerats till "Artist av fred" (Artista de la paz) av UNESCO för de kommande två åren. En stor ära både för Dominikanska Republiken och den socialt engagerade artisten. Han kommer att uppträda med sitt band 440 på Globen Annexet den 4 september 2008.
LA TRAVESÍA TOUR, ¡no te lo pierdas!

Rubriken som betyder Det regnar kaffe över Stockholm syftar till en av mina favoriter Ojalá que llueva café, nedan med den mexikanska gruppen Café Tacvba. Besök gärna sajten som handlar om sången. Det finns en engelsk översättning till den fina texten här.

Nafta och zapatister

Vad kul det var att se en av mina favoritstäder i På spåret-finalen! Tänkte hoppa upp från soffan och beställa en flygbiljett direkt men sansade mig till slut.

Jag blev uppriktigt förvånad över att finalisterna missade svaren på frihandelsavtalet Nafta och zapatisterna (fast petig som jag är får jag påpeka att organisationen som efterfrågades heter EZLN eller Zapatistarmén för nationell befrielse - zapatister heter medlemmarna i denna armé). För den som vill veta mer kan jag rekommendera artikeln i Aftonbladet häromdagen. John Berger har besökt zapatistbyn Oventic och träffat Subcomandante Marcos vars fantastiska tal jag fick ta del av under ett solidaritetsmöte med lärarna i Oaxaca när jag var i Mexiko sommaren 2006. Zapatistupproret startade 1/1 1994, samma dag som NAFTA-avtalet, dvs. frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexiko började gälla. Robert Kalmár har skrivit en intressant artikel om händelserna i Chiapas i tidningen Yelah. På UBV hittar du en kort sammanfattning av handelsavtal i Latinamerika. Läsvärda böcker om Chiapas: Från sydöstra Mexicos underjordiska berg och CHIAPAS - kampen för en värld med många världar.

Jag deltog i mötet för att stödja de strejkande lärarnas kamp för bättre arbetsvillkor och för att uppmärksamma olagliga arresteringar, polisens brutalitet, tortyr och maktmissbruk vid demonstrationer och det tragiska mordet på Alexis Benhumea i Atenco. Tyvärr lyckades jag inte få bättre kort på Marcos än det längre ner, trots att jag knäppte en del. Det var för mörkt.

UPPDATERING 2008-02-24

Ville bara tillägga att det här mötet var en av de mest känslosamma ögonblicken i mitt liv (om man bortser från det privata som jag lämnar utanför bloggen). Subcomandante Marcos tal var förstås minnesvärt eftersom han är en mycket duktig retoriker (t.ex. kan jag nämna hur han istället för att säga "ursprungsbefolkningen" sakta och med eftertryck räknade upp chol, tzotsil, tseltal, olmeker, zapoteker, mixteker... osv. tills han hade sagt alla. Kommer inte ihåg hur många de är – minst ett 50-tal - det tog ett par minuter). Han pratade också om ironin i att dölja sitt ansikte för att synas, om lärarnas viktiga roll och utbildningens enorma betydelse för levnadsvillkoren. Dikter lästes, sånger sjöngs. Djupast intryck gjorde ändå vittnesmålen från de fängslade, våldtagna och torterade människorna i San Salvador Atenco där 20-årige Alexis Benhumea dödades av polisen. Hans mamma och syster var med oss på mötet och jag kommer aldrig att glömma deras ansikten, märkta av sorg och förtvivlan.

Kvällen var mörk och kylig när vi kom ut från möteslokalen. Det duggregnade. Polisbilarnas tjutande sirener lät obehagliga just då och vi skyndade oss hem.

Tidningen La Jornada skrev om mötet här (på spanska).

Hänt i veckan

Ät upp dina grönsaker! Det finns knappast någon mamma som säger det till sitt barn idag utan att tänka många otrevliga tankar. Sjukhusdirektören verkar ha humor åtminstone. I en vecka eller två tittar jag extranoga i grönsakspåsen och sedan är det glömt. Nästa gång kanske det är fotspår i müslin.

Nu har det hänt igen. Att kokablad kallas för knark. Jag har skrivit om det förr och tänker inte dra det igen men visst blir jag matt. Sedan tycker jag förstås att vuxna karlar inte borde larva sig så här. Det tar bara fokus från det som verkligen betyder något och gagnar inte deras sak. Man glömmer bort det positiva de har åstadkommit. Grow up!

Spänningen stiger

Jordbävning i Chile (nyheten är från 14/11 2007 men det förekom ett mindre skalv i centrala Chile för några dagar sedan), utbrott av gula febern i Brasilien (jo, jag är vaccinerad och ska ta med mig det gula kortet) och kalabalik på Ezeiza-flygplatsen utanför Buenos Aires pga förseningar och inställda flyg som orsakades av konfliktåtgärder på Aerolínea Argentina. Många utrikesflyg blev berörda skriver El País (på spanska).

Nu börjar jag komma i riktig semesterstämning!

Rapa Nui

Bli inte förvånad om du ser en gul liten katt kika fram bakom Moai.
To be continued... Bilden är från Wikipedia.

Motorcykeldagboken

Äntligen får jag se den! Jag hade ingen koll på tv-tablån men fick ett sms om att den visas ikväll på TV2 med start 21:20. Tack så mycket!

Sanningens ögonblick

Här kommer de rätta svaren på Vilket land?-quiz.

1. Minns inte vad just det här torget heter men jag har för mig att det inte ligger långt ifrån slottet. Spårvagnar och kullerstensgator är en vanlig syn i den tjeckiska huvudstaden Prag.

2. Som många svarade är den här bilden från Spanien. Torget heter Plaza de Bib-Rambla och är ett måste när du besöker Granada. Det är verkligen typiskt spanskt med många trevliga restauranger och caféer, blomsterstånd, gatuförsäljare och mimartister... och duvor. Det är lätt att glömma bort vad som pågick här på den mörka medeltiden: piskning och häxbränning... och en och annan tjurfäktning också.

3. Det var nästan fräckt att lägga ut den här bilden eftersom den kommer från en liten byhåla som heter Punta Gorda men jag gillar den annorlunda bilden av en kyrka. Landet är Belize (eller Belice som det heter på spanska), dvs. tidigare brittiska Honduras som ligger granne med Guatemala och Mexiko på den amerikanska kontinenten.

4. Capitolio Nacional heter den här byggnaden, inte att förväxlas med Kapitolium, kongresshuset i Washington. Den här ligger i den kubanska huvudstaden La Habana, alltså Havanna som vi säger härhemma.

5. Den här kvinnan ler vackert mot alla besökare på museet Casa Nacional de Moneda i gruvstaden Potosí i Bolivia. Det är från slutet att 1500-talet och väl värt ett besök. Det finns mycket spännande och intressant att läsa på museets hemsida.

Det blev många guldstjärnor att dela ut! Bra jobbat!

Gratta Plan på födelsedagen!

Plan Sverige fyller 10 år i år och Plan International hela 70 år! Det är värt att fira och därför har vi på Solidaritetsbloggen bestämt att ge Plan varsin liten födelsedagspresent. Min hundring skickar jag till Nicaragua för att hjälpa dem som drabbades av orkanen Felix framfart.

Den 4 september drog orkanen Felix in över Nicaraguas kust och orsakade svåra skador. Över 15 000 hem har förstörts av regnet och de kraftiga vindarna. I området Puerto Cabezas har 90% av infrastrukturen förstörts. Lokala tidningar rapporterar att över 100 personer befaras ha omkommit.

Vi är en skara trogna Solidaritetsbloggare som tillsammans har fått ihop över 40 000 kr. Häng med du också. Det är roligt att hjälpa till! Hos Farsan Baloo på Solidaritetsbloggen kan du läsa mer om hur du ska göra.

På tal om Plan Sverige... det kom ett brev idag... med uppgifter om mitt nya fadderbarn. Jag hade skrivit önskemål om att få bli fadder till ett äldre barn (det är tydligen brist på såna faddrar) i ett spansktalande land i Latinamerika. I brevet står det att man inte ska sprida uppgifter om fadderbarnet eftersom de är personliga och därför berättar jag bara att han är 10 år och bor i Paraguay. Jag ser framemot att lära känna honom och hans familj och vill gärna veta mer om detta sydamerikanska land som är en mörk fläck på min världskarta.

Fadder på Plan Sverige

Jag surfade runt på Plan Sveriges hemsida och upptäckte att de har startat en ny sorts internetbaserat fadderskap: e-byfadder. Du får löpande information om byn som du stöder (6 de Febrero i norra Colombia) via sajten och kan ställa frågor direkt, diskutera med andra faddrar och skapa en egen sida där du berättar om dig själv och Sverige och kan lägga ut bilder om du så önskar. Det lät spännande. Det kostar bara 100 kr/månad att vara e-byfadder. Jag skulle hoppa på det direkt om det inte var så att jag redan har anmält mig som fadder till ett barn någonstans i Latinamerika.

Jag ska alltså skaffa ett fadderbarn till. Eftersom jag inte har några miljoner att bygga skola med som Henning Mankell får jag bidra med det jag kan. Nu har jag räknat mina surt förvärvade slantar och eftersom jag inte är så dyr i drift konstaterade jag ganska snabbt att jag har råd. Man kan ju inte mer än bo och äta sig mätt och lite till. Jag är inte intresserad av att samla pengar på hög eller att leva lyxliv. De pengarna kommer till mycket större nytta om jag hjälper ett barn till ett drägligare liv.

Piñata med godis och presenter

Läs gärna Nadias inlägg om piñata. Kanske något att ta efter här i Sverige? Det vore ett trevligt om än något exotiskt inslag på svenska barnkalas. Här nedan min egen bild på en piñata-fabrik från Santiago de Querétaro i Mexiko.

The rain in Spain stays mainly in the plain

Fonetik är kul! Rubriken har inte mycket med spanska eller Spanien att göra men desto mer med fonetik. Du hittar hela texten här. Språkdiskussionen fortsätter alltså och den här gången handlar det om spanska. Nadia skrev ett inlägg om sina spanska favoriter och eftersom jag har mycket att säga om detta skriver jag ett eget inlägg.

Första spanskan jag kom i kontakt med var den i Madrid och jag föll pladask. Den kärleken består än. Madrid-spanskan låter lite hård jämfört med spanskan i Latinamerika, men jag gillar det. Och så gillar jag ceceo, det där språkljudet som i folkmun brukar kallas för läspande.

I argentinsk spanska är det kul att höra de italienska influenserna. Språkljudet [ll] uttalas på ett speciellt sätt på rioplatense, alltså i Argentina och Uruguay och det låter mysigt i mina öron. Jag uppskattar också spanskan som Nadia kallar för bonnig, nämligen den i Bolivia och Ecuador. Spanskan i de andinska länderna präglas starkt av ursprungsbefolkningens språk. Jag kan inte säga exakt vilka drag i t.ex. boliviansk spanska som kommer från quechua eller aymara trots att jag hör skillnaden. Det låter som om man sväljer ord, som t.ex. när man säger cuantos låter det som [kwant´s] och [k] uttalas mot mjuka gommen (alltså långt bak). Jag har en känsla av att man har fler ”blåsljud” för sig när man talar den dialekten. I många länder i Latinamerika använder man flitigt diminutiv, alltså lilla ditten och datten med ändelserna –ito eller –ita i slutet av orden. Det är också trevligt, men kan bli lite för mycket.

Chilensk spanska låter ofta som läspande och lismande i mina öron, för mjukt på något sätt… ungefär som karibisk spanska i Kuba eller Dominikanska Republiken t.ex. Visserligen associerar jag, precis som Nadia, till merengue och svajande palmer, men den tillhör inte mina favoriter heller med sina borttappade d´n som [calla´o] i stället för callado och borttappade s´n som i [muchah cosah] istället för muchas cosas eller [dihguhto] i stället för disgusto. Egentligen borde jag skriva fonetisk text, men jag misstänker att jag är ganska ensam om att vara fonetik-freak.

Colombiansk spanska har jag tyvärr hört för lite för att ha en uppfattning, men mexikansk spanska tycker jag om. Den är tydlig och liknar ganska mycket spanskan i Spanien. I vissa delar av landet märker man hur engelskan smyger sig in i språket mer och mer precis som här i Sverige.

Zapatos nuevos - Nya skor

Idag ska jag se en kortfilm, regisserad av Cameron B. Alyasin, som handlar om föräldralösa barn i Europa. Zapatos nuevos visas på TV2 kl. 21:30.

Bokmärken

Såg fina bokmärken hos Nadia och tänkte genast att jag måste lägga ut några egna. Den i mitten är från Chile, som synes, och de andra två från Mexiko. Till vänster indianhövdingen Pakal och till höger symbolen för september, min månad, i mayakalendern. Jag håller på att läsa Karen Blixens bok Skuggor över gräset (Sombras en la hierba), berättelser från en kaffefarm i Kenya.

Bolivia

För ett tag sedan hade Nadia och jag ett snack om Bolivia vs Peru eller snarare undrade hon varför jag tycker så mycket om Bolivia... och igår fick jag en liknande fråga från Anna Malaga. Hon frågade varifrån mitt intresse för Latinamerika har kommit. Jag vet det knappt själv men jag ska försöka svara utan att svamla för mycket. Allra först, bara för att få det klargjort, kan jag säga att jag varken är eller har varit gift/sambo osv. med, eller ens kär i, en latino/-a. Det brukar för de flesta vara den enda eller åtminstone naturligaste förklaringen till varför man överhuvudtaget är intresserad av den världsdelen. Det har blivit mycket prat om Bolivia för min del eftersom jag vinkade av en kompis igår som skulle dit. Jag undrade förtvivlat var min ryggsäck var någonstans... Det kunde ju inte vara möjligt att jag inte skulle med.

Det var en slump att jag skaffade ett fadderbarn i just Bolivia. En arbetskamrat till mig hade besökt fadderverksamhet i landet och hade själv ett fadderbarn där. Hon visste att hjälpen kom fram och gjorde nytta och då blev det så. Intresset för Latinamerika har väl funnits tidigare också, men det var inget jag funderade speciellt mycket på. Eftersom jag alltid har varit språkintresserad och spanska har klingat vackrast i mina öron föll det sig naturligt att jag skulle åka till Bolivia, träffa mitt fadderbarn och lära känna ett spännande land med intressant historia och kultur. När jag väl kom dit, var jag fast och nu finns det ingen återvändo.

Människorna är alltid den största behållningen vart jag än åker. I Latinamerika fascineras jag av folks spontanitet, öppenhet och livsglädje, stolthet över det egna ursprunget (till exempel maya eller aymara), mod och kamplust trots svåra förhållanden osv.

Det finns vissa likheter med min finska påbrå och det bolivianska lynnet, hur konstigt det än låter. Vi har melankolin, blygheten och allvaret gemensamt, grovt generaliserat förstås. Jag beundrar många egenskaper hos bolivianer jag har träffat. Vi har mycket att lära av aymaras respekt för naturen och samhällssyn där ledare tjänar folket och allas väl och ve prioriteras framför det individualistiska tankesättet som råder i västvärlden.

Bolivia är inte bara intressant och spännande utan också otroligt vackert. När flygplanet svävar likt en kondor över Andernas snötäckta bergstoppar är det en naturupplevelse som inte lämnar någon oberörd. Landet består av tre olika klimatzoner: bergen, högplatån och regnskogen och alla de har sin tjusning. Om jag bara ska nämna tre saker man inte får missa när man åker till Bolivia ska man absolut till saltöken, Salar de Uyuni, Titicaca-sjön och regnskogen Los Yungas.

De speciella tonerna av charango får mig att le och vicka på foten. Jag häller ut lite ur glaset till Moder Jord, Pachamama, innan jag dricker. Jag blir så förbannad att det slår gnistor ur ögonen när jag ser förskolebarn ta hand om sina småsyskon på gatan istället för att gå i skolan... eller skoputsarpojkar som har pasamontañas för att slippa skammen att bli igenkända av sina klasskompisar. Bolivia väcker många känslor.

***

Idag hände något som också passar ihop med det här inlägget. Jag satt på tåget och läste en bok, Karen Blixen på spanska. Noterade i ögonvrån att en tjej satte sig bredvid mig. Tänkte inte mer på det tills jag hörde en försiktig fråga: "Ursäkta mig, men är du spansktalande från början?" Jag lyfte blicken och såg en blond jättesöt tjej i 20-års ålder som tittade nyfiket på mig och min bok. Och så var samtalet igång! Vi var på samma våglängd direkt trots en ganska stor åldersskillnad. Det riktigt lyste om henne när hon berättade att hon hade bott i Mexiko och längtade konstant tillbaka. Vi pratade om olika ställen vi hade besökt och vad vi tyckte om dem, hur vacker spanskan är osv. Båda undrade nog om det var helt OK att prata med en helt främmande människa så där utan vidare. Det är ju så osvenskt. Jag blev på strålande humör och log hela vägen till jobbet. Hon hade smittat mig med sin entusiasm och spontanitet. Vilken härlig människa!

Pablo Neruda och Paulo Coelho på SVT

Ikväll ska jag se en tysk dokumentär om den chilenske poeten och Nobelpristagaren Pablo Neruda. Programmet visas på tv2 och börjar kl. 22.10. Lite konstig planering, kan jag tycka, när SVT1 visar en dokumentär om den brasilianske författaren Paulo Coelho samma kväll. Det börjar kl. 23.25, alltså tio minuter innan programmet om Neruda slutar på grannkanalen. Tur att det finns video!

Simsalabim!

Det här kallar jag för en nyhet! Chilenarna har trollat bort en hel sjö. Men snälla snälla, kan inte någon ta reda på hur man gör. Det finns många saker här hemma jag skulle vilja bli av med... som t.ex. alla onödiga prylar, den svenska regeringen osv.

Kokosmjölk på gång