Tiden går fort när man är lycklig... brukar det ju heta, men det är nog bara halva sanningen. Inte för att jag kan påstå att någon större olycka har drabbat mig, men den senaste tiden har varit rätt omtumlande både när det gäller studier och bidrag till skattmasen. Karriären i den internationella organisationen blev både kort och intensiv, men hur som helst, nu är den över. Med blandade känslor av lättnad, besvikelse och glädje har jag återtagit kontrollen över mitt studerande samtidigt som jag spanar efter nya spännande uppdrag. Och nya resor ej att förglömma! Kommer säkerligen att ha stor nytta av spanskan, när jag reser runt i marimba-land. Just nu känns det som om det är oceaner av tid innan det är dax, men snart är vi där... ska bara fixa litteraturkursen och lite annat först. Aika lentää, sanotaan. Ehkä niin, vai "lentävätkö" ihmiset? Eihän ajalla ole mihinkään kiire. Se vain on. Näin "filosofisia" ajatuksia tulee pilvin pimein kun lukee aikansa espanjalaisia klassikoita. Pienso, luego existo! tai jotain sinnepäin. Edellisessä kurssikirjassa käsiteltiin olemassaolon perimmäisiä kysymyksiä, joten se kai selittänee asian. ;-D Urani kansainvälisessä organisaatiossa oli lyhyt ja intensiivinen, nyt kuitenkin ohi. Vähän pettyneenä, mutta enimmäkseen iloisena ja helpotuksesta huokaisten, olen päässyt taas keskittymään opiskeluun ja aloittanut uusien jännittävien työtehtävien haun. Matkasuunnitelmiakin on, kuinkas muuten. Eläminen ilman niitä on tuhlausta. Opiskelusta on taatusti hyötyä kun toikkaroin reppuni kanssa marimba-maassa. Ihan kohta... ensin vaan kurssit sille mallille, että voi lähteä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar