Promenaden från stranden in till stan blev betydligt längre än jag hade tänkt mig eftersom jag gick vilse men den var ändå värd besväret (gassande sol och tom vattenflaska) när jag hittade en vallmo vid vägkanten och en pratig farbror - parli italiano? - som visade vägen. Tjejen i rullskridskor som jag mötte strax innan synade mig från topp till tå och tyckte jag skulle ta bussen. Bara 3-4 kilometer? Klart jag går, sa jag, och traskade på...
P.S. Nej, det var inte solsting som fick mig att fota blommor. Vallmon råkar vara en favorit.
P.S. Nej, det var inte solsting som fick mig att fota blommor. Vallmon råkar vara en favorit.