Skyltsöndag - slut i rutan

Ibland vill man lyfta på locket och slänga i eländet... som Sverker. Idag är en sån dag, nr 3484 i ordningen sedan starten den 11 maj 2005. Jag tar alltså ner skylten nu. Varför då? Jo, för att jag har mött saker och personer som kastar en mörk skugga över mitt bloggeri. Det vill jag inte ha i mitt liv. Mer än så finns det inte att säga om det. Allt gott. Må solen skina på er väg!

Veckans fönster - valfritt

Veckans fönster 

från Pula i Kroatien. Jag var tvungen att beskära bilden för att eliminera störande flygfän som hade parkerat sig på takrännan. För att inte väcka anstöt hos mina bloggkompisar. Så omtänksam är jag... eller mest handlar det väl om överlevnadsinstinkt. Ren egoism m.a.o. Två av dem har placerat sig på själva fönstret så det går inte att göra så mycket åt dem. Bara nonchalera efter bästa förmåga. Nu är språkpolisen i farten igen: det ska vara två F och två T i caffetteria, eller hur fröken Sassa?

Skyltsöndag - stairway to heaven

Ordlös lördag

Skyltsöndag - varierande intressen

På en vägg i Pula

Vilda textilier

Veckans fönster - vilt

Veckans fönster - textilt

I ett skyltfönster i Puerto Iguazú hittade jag ett och annat användbart för vildmarksliv. Gott om textilier och ett par mer eller mindre vilda djur. Vovven i mitten är mest vild av glädje... inte mycket till vakthund eftersom hen inte ens ser att jag står bredvid och fotograferar. Med tanke på fönsterfrökens hårda krav på träffsäkra tolkningar vill jag gardera mig med ett foto från Rovinj, minst lika tveksam lösning. Det är precis det som är tjusningen, att balansera på gränsen... här kommer förklaringen, vare sig ni vill eller ej: bilden nedan är tagen dagen/dagarna efter att de kroatiska pojkarna förlorade VM-matchen (i fotboll) mot Brasilien. Jag kan inte tänka mig annat än att det gick vilt till därinne när de försökte heja fram sitt lag och kanske ännu vildare när katastrofen var ett faktum. Att kalla en flagga för textilie kan låta respektlöst men det är inte tanken. I min värld är det snarare respektlöst att låta den hänga som en trasa i fönstret men de kanske var fullt upptagna med att dränka sina sorger.

Gone fishing

Det blir lugnt här några dagar men ni lär inte märka ngn större skillnad. Hinner knappt blinka.*

Jag bloggar mest på helgerna ändå - weekend blogger heter det visst. Allt gott!

*måste ha nån ursäkt för att visa lite blågrönt vatten från klipporna vid Adriatiska havet!

Skyltsöndag - hur tänkte de?

BP efterlyser bildekaler & klistermärken och Pumita vill självklart dra sitt strå till stacken. Jag fick gräva djupt i byrålådan för att hitta den här bilden, fotograferar tydligen sällan det som efterfrågas. Jag satt på en gågata i centrala Pula och mina ögon fastnade på de här klistermärkena i en kioskdörr. De i sig är varken roliga eller speciella men det som gör mig fundersam är deras placering strax ovanför fotknölarna. Om man är hund modell golvmopp kan jag förstå för då har man förbudsskylten rakt framför nyllet men de flesta av oss som inte går i koppel når åtminstone en och en halvmeter över havsytan. Ska man behöva böja sig ner och få ryggskott, eller?

Ordlös lördag - vad händer?

Ordlös lördag

Finlandia for a change

Inte så mycket växling, mer som omväxling, for a change, som Jane Doe skulle säga. Idag är jag glad över att jag har bokat en biljett till grannen i öst. Så glad att jag vill delta med denna bild till Torsdagstema: I like. Det är premiär, tror jag. Så mycket Finlandia(-vodka) lär det inte bli men desto mer President-kaffe. Kanske tigerglass också (vaniljglass med apelsinränder). Fotot är dock inte från Finland utan från Rovinj i Kroatien och ni undrar säkert vad det är för huligan jag har fått syn på... med baseball racket och allt. Det undrar jag också. Siktade liksom på markisen och fick honom och hans polare på köpet. Hoppas han inte var på väg till Brasilienmatchen. T-shirten däremot får tummen upp.

Skyltsöndag - hot eller löfte?

 

Till saken hör att det inte fanns en enda levande själ på den långa gatan ner mot stan när jag kom till Pula från flygplatsen. Utan karta och utan att veta hur jag skulle hitta stället där jag hade bokat tak över huvudet. Att det ens var rätt gata var en ren gissning. Till slut mötte jag en trevlig hundägare som följde med mig nästan hela vägen fram till hotellet. Molto grazie - Hvala!

Skyltsöndag - cykelkonst i Rovinj

Ett annorlunda och trevligt sätt att göra reklam för en konstutställning. 

Det gäller att skilja sig från mängden när det finns många gallerier och hantverksbutiker.

TisdagsTema - fin

 TisdagsTema

Promenaden från stranden in till stan blev betydligt längre än jag hade tänkt mig eftersom jag gick vilse men den var ändå värd besväret (gassande sol och tom vattenflaska) när jag hittade en vallmo vid vägkanten och en pratig farbror - parli italiano? - som visade vägen. Tjejen i rullskridskor som jag mötte strax innan synade mig från topp till tå och tyckte jag skulle ta bussen. Bara 3-4 kilometer? Klart jag går, sa jag, och traskade på...

P.S. Nej, det var inte solsting som fick mig att fota blommor. Vallmon råkar vara en favorit.

Skyltsöndag - Äntligen!

Den här söta solskylten hittade jag i Rovinj, Kroatien. Och nu har solen hittat till mina fönster också - med vissa mindre angenäma konsekvenser. De stackarna har inte sett vatten och diskmedel på mycket länge. Så kan man ju inte ha det! Bilden skulle kunna (med nöd och näppe, heelt fel färg på väggen och fönstret är ju inte färglagt) kvala in som ett färglagt fönster hos Susannes Veckans fönster men jag tror jag har ett bättre alternativ... bara jag hinner plocka fram det. Först måste utsikten åtgärdas, den är nämligen obefintlig. Tjockare smog har sällan skådats i Svedala. Och så måste jag förstås provköra min nya leksak som sägs vara makalöst effektiv. Det är en fönsterputsmanick som suger upp vattnet och lämnar inga ränder. Undrar om den fixar kaffe med tilltugg efteråt också. Ut och njut av solen ni andra... *suckar hon bittert*... så ses vi på bloggrundan senare.

Veckans fönster - lokalt

Veckans fönster

Om glassen är hemmagjord bör den rimligtvis vara lokal. De italienska influenserna syns tydligt i gatubilden i Rovinj som tillhörde Italien under åren 1918-1945. I skyltfönstret till vänster skymtar ett annat lokalt inslag: rödrutig outfit, ett måste när Kroatien spelade i öppningsmatchen i fotbolls-VM mot Brasilien. Glassen må vara god men högarna ser nästan groteska ut.

Skyltsöndag - tungomål

 "Jag kan säga nej på tolv språk - det räcker för en kvinna", lär Sophia Loren ha sagt.

Inte för att det har så värst mycket med inlägget att göra men ändå.

Nyss hemkommen österifrån (soligt och blå himmel i Helsingfors när jag lyfte därifrån... och landade i grådask och duggregn här hemma; känns som ett nedköp men helt klart skönt att vara hemma iaf) så jag plockar bara ett foto i högen, utan närmare eftertanke. Inte från Finland dock, utan från Pula i Kroatien. Lite osäker på en del av flaggorna när jag satt där och valde men valet var ändå enkelt. Inte alls långsökt som man kan tro. Jag pratade spanska ett antal gånger under Kroatien-resan (och fick svar på italienska).

Skyltsöndag - fotokonst

Jag var på Dalí-utställning i Rovinj och hittade modern fotokonst i samma lokaler.

Visst ser de här romerska krigarna bekanta ut på nåt konstigt sätt?

P.S. Bollen har jag sparkat dit själv.

Veckans fönster - förstört

 Veckans fönster

Det är mycket som är förstört på den här bilden... och då lämnar jag de fotografiska kvaliteterna därhän... som man kanske inte tänker på vid första ögonkastet eller som är omöjliga att upptäcka för andra än den som tar bilden. Nej, jag försöker inte slå världsrekord i längsta möjliga intetsägande mening men på nåt sätt måste jag ju ta igen bloggfrånvaron... OK, jag förstår, det räcker så. Hursomhelst, det uppenbara är förstås att ngn har lämnat sitt tassavtryck på den söta taxikojan på Giardini och därmed förstört den. För det andra: eftersom bilden är tagen på långt håll går det inte att ta sig en titt på affischen med ett gäng kroatiska fotbollsspelare som är uppsatt på fönstret och det kan förstöra kvällen för en del och för det tredje, det som mest förstör för mig, är att entrén till Zerostrasse är stängd. Det finns tre ingångar till tunnelsystemet under centrala Pula (där stadens invånare tog skydd under kriget och där det numera finns en fotoutställning) men ingen av dem är öppen.

Skyltsöndag - på ren svenska

Åter hemma efter en givande och avkopplande resa till Pula och Rovinj i Istrien 

vill jag visa en skylt som till och med en nollåtta på vift i stora, vida världen bör begripa.

Eller inte.

Veckans fönster - minnesvärt

Veckans fönster

 

Nej, inte ens jag inbillar mig att detta är ett fönster... snarare ett kikhål... till det jag hoppas ska bli en minnesvärd semester i Kroatien (gärna med många fönsterbilder). Ingen idé att försöka förklara mer. Risken är stor att jag överträffar mig själv och kommer med århundradets sämsta bortförklaring (jodå, jag kan!). Även om Susanne har en ängels tålamod vill jag inte utmana ödet. Bäst att säga som det är: mitt fokus ligger på SEMESTER just nu. Hoppas att ni har överseende med det. Packningen pågår för fullt, planet lyfter imorgon. Lev väl. Dovidenja!

P.S. Jag har iaf designat vykortet själv, med lite hjälp från pixlr.

Jag tänker inte gå ner i spagat...

inte Split heller för då lär jag aldrig komma upp igen! Bäst att inse sin begränsning och bara Pula på sitt eget lilla vis. I Dellas fotspår, kan man säga, och Starens också om jag inte missminner mig. Det är inte planerat. Inte ett dugg. Ledighet visste jag att jag har förstås och eftersom jag inte har fått lufta mina vingar på över ett halvår så är det hög tid nu, eller snart så. Känner att jag är i desperat behov av miljöombyte, orken har tagit totalt slut, inte bara bloggorken utan all energi har runnit ur mig. Då blir en veckas återhämtning vid Adriatiska havet perfekt för att återfå krafterna.* Funderar på Rovinj och Rijeka, kanske Trieste. Svårt att veta hur mycket som hinns med.

Men tro inte att jag inte har nån koll alls på vad ni har pulat med... okejrå, inte superkoll, men lite har jag kikat iaf. BP (som för övrigt väntar dreglandes på att få vara uppe halva nätterna och titta på pojkar som sparkar boll... jaja, var och en blir salig på sin... eller hur det nu var) och Eva (massor med boktips att hämta där, alldeles perfekt, för hon har minst lika god smak som jag! Önskar bara att jag också hade fått den där cake-lady-genen) hakade på och svarade på 20 snabba om läsvanor som jag norpade från Enligt O. Det var kul att läsa och visst kände jag igen mig, inte i allt... det vore trist ju. Susanne är outtröttlig med sina Veckans fönster-idéer (och vilka bilder sedan!). Hur får människan till det varje gång?! Non capisco, fattar nada alltså. Jo, jag ska posta ett valfritt fönster när jag har orerat färdigt. Har saknat det, jättemycket! Anita på vackra Malta fortsätter att fascinera med sina insiktsfulla foton, Hanna som är min absoluta favvo när det gäller gamla skyltar (kolla bara den här!) har flyttat till en ny blogg som heter ögonblick. och jag har äntligen fixat till länklistan, Mia har klippkort till Norge men hinner gå på skattjakt, Malin pausar, småstads-Lena har varit på Malta, Benita har gjort en soffa av lastpallar och verkar inte kunna slita sig från den, Ninnie drömmer sig bort till sol och värme (och kanske en god bok), Rajson ritar hus i sanden (och snön lyser med sin frånvaro, äntligen!), Violen har gått och fiskat, Erik vet jag inte riktigt vad han gör (semmelsäsongen är ju över men fik är aldrig fel förstås... och hittar man en vänlig 08 blir det plus i kanten, haha), Anna lockar med sina ljuvliga bilder, Aila trivs i trädgården och skriver haiku (riktigt imponerande), Gärdsmygen surfar på de valfria Medelhavsvågorna, Cecilia är tillbaka i Sverige och Klimakteriehäxan planerar sommarläsning. Och alla andra... det blev lite mycket nu, jag måste vila en stund... men har jag koll eller inte?!

*jag tror det har slutat snöa nu.

P.S. Om någon mot förmodan skulle få för sig att bilden är en selfie... så kan jag upplysa om att så inte är fallet. Damen (som jag för övrigt hittade i ett hotellrum i Lissabon) har inget med inlägget att göra, förutom att hon ser ungefär lika trött och skröplig ut som jag känner mig, haha.