Glimtar från Ecuador, del 1

För några år sedan gjorde jag en spännande resa till det lilla landet vid ekvatorn i Sydamerika. Här kommer första delen av min reseberättelse. Vill du veta mer fakta om Ecuador, klicka här!

Vid 7-tiden på lördag morgon åkte vi buss från Quito till Otavalo och Peguche för att hinna till marknaden. Boskapsmarknaden startar vid fem på morgonen så den missade vi. På Mercado Central fanns det, förutom alla textilier och hantverk, komagar, kanelstänger, råsocker, grishuven, duvägg, alla möjliga gryn och bönor, frukter och kokos i salig blandning. Pa gatan såg vi en kvinna som sålde levande skalbaggar i en plastpåse, kanske 2 dl i varje. Jag frågade henne vad det var och hon sa att det var till för att rostas och ätas upp!

Peguche är ett mindre samhälle på en halvtimmes promenad från staden Otavalo, som ligger drygt tio mil norr om Quito. Vi bodde på Hostal Aya Huma och gjorde utflykter därifrån. Det är en lantlig miljö med kossor, får, getter och grisar. Tuppen gol vid 4-tiden på morgonen. Jag såg till och med en kolibri utanför i buskarna. I närheten av byn fanns det vattenfall i ett stort friluftsområde där många familjer brukar ha picknick på söndagar.

Jag var inte hungrig vid middagstid, men ville inte missa när mina reskamrater åt marsvin! Den såg inte så läcker ut med huvud, tänder och allt, men min öring var jättegod. Senare upptäcke jag att det vid nästan varje måltid serverades avokado, banan och björnbär i någon form.

På måndag startade vi vid halv nio med guiden Jaime bakom ratten. Klämde in oss 9 pers i en jeep, det gick bra eftersom vi satt mittemot varandra därbak. Först åkte vi till en familj som tillverkade mattor av vass. Det var ett äldre par på över 80 år. I köket sprang middagsmaten = marsvinen fritt. Mannen berättade att det tar några timmar att göra en vassmatta och de får två dollar när de säljer den (år 2003). Inte speciellt hög timpenning!

Sedan åkte vi till sjön Laguna de San Pablo med vulkanen Imbabura i bakgrunden. Jaime berättade att någon hade tänkt bygga hotell där (det var halvfärdigt) men inte fått byggnadslov och bara lämnat allt. Det var både på gott och ont, eftersom man missade inkomsterna och arbetestillfällen som hotellet skulle ha gett, men samtidigt var det ju lokalbefolkningens strand där de alltid hade tvättat sin tvätt. Ganska nära stranden besökte vi en familj som tillverkade skärp och halsband, typiska för Otavalo-bor. Jag tog kort på småtjejerna och pratade lite med grabben som jobbade. Han var femton år, men hade aldrig gått i skolan. Jag ville inte fråga om han kunde läsa och skriva för att inte göra honom generad.

Nästa stopp var hos en man som visade oss hur man tillverkar tröjor, ponchos och halsdukar från ull till färdig produkt. Vi satt med benen i kors på vassmattor på golvet när han berättade. Hos musikerfamiljen fick vi se hur man tillverkar en flöjt. Det var familjens dotter som visade oss. Pappan spelade i en grupp som hade turnerat i utlandet och spelat in en cd. Dottern spelade flera olika instrument för oss (har sett många av dem på instrumentmuseet i La Paz) och sedan spelade de tillsammans. Även Jaime som spelar i en grupp hade ett instrument som var gjort av fårnaglar.

Efter lunchen i byn Cotacachi åkte vi till Cuicocha-sjön och gick längs stranden som slingrade på bergstopparna. Sjön är en 180 meter djup vulkankrater. Det var ganska jobbigt att gå på den höjden och lite otäckt också eftersom det var så branta stup, men naturen var fantastiskt vacker. Från Otavalo åkte vi via Quito söderut till Baños, men det berättar jag om nästa gång.