Framme i Guayaquil kördes vi till Hotel California och fick utegångsförbud – eller avråddes starkt från att gå ut! Klockan var närmare halv nio på kvällen och då var det bäst att hålla sig inomhus. Hamnstaden Guayaquil, som ligger vid floden Guayas mynning vid Stilla havet, är Ecuadors största stad med sina ca tre miljoner invånare. Det är en farligare stad än New York och det sker många rån och överfall där. När rivaliserande gäng slåss är mord vardagsmat och som turist är man ganska utsatt också. Rätt som det är kommer någon in på en restaurant eller bar och mejar ner halva stället mer en k-pist. Hotellbaren var stängd men personalen sprang iväg och handlade dricka till oss medan vi satt i hotellobbyn, pratade och spelade kort.
På lördag morgon träffades vi för att gå i samlad trupp till Malecón 2000. Först skulle jag bara lämna mitt pass och kreditkort till caja fuerte, säkerhetsboxen alltså. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när receptionisten öppnade en låda under disken, stoppade in påsen, stängde lådan och så var det klart! Vi blev fem personer som gick tillsammans. Det var inte att rekommendera att gå ensam. Malecón är ett över två kilometer långt byggnadsverk med strandpromenad och stadens främsta turistattraktion. Det var soligt och runt 30 grader varmt i skuggan men det blåste ljumma vindar från Stilla havet. Strandpromenaden Malecón var tjusig med träd och blommor, lekplats för barn och restauranger. Här finns det flera monument bland annat ett berömt klocktorn från slutet av 1700-talet och ett stort halvcirkelformat monument La Rotonda där de två frihetshjältarna Simón Bolívar och José San Martín träffades 1822. När jag gick förbi där var det en kvinna och hennes son som ropade på mig att jag skulle komma och lyssna. Jag förstod ingenting, men när jag gick dit, visade det sig att det ekade. När man pratade i ena änden av monumentet, kunde man höra det i andra änden! Häftigt! Det fanns ett stort och modernt köpcentrum under strandpromenaden. Där var det svalt och skönt! Jag handlade inget men det var roligt att gå och titta lite.
Vi var bara på genomresa till Puerto López så besöket i Guayaquil blev kort. Annars sägs den äldre delen av staden Las Peñas vara sevärd. Här finns några andra tips om vad man kan göra. Om du besöker staden i slutet av juli kan du räkna med festligheter med dans parader och fyrverkerier. Den 24. juli firas nämligen Bolívars födelsedag och dagen därpå årsdagen av Guayaquils grundande (1538).
På lördag morgon träffades vi för att gå i samlad trupp till Malecón 2000. Först skulle jag bara lämna mitt pass och kreditkort till caja fuerte, säkerhetsboxen alltså. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när receptionisten öppnade en låda under disken, stoppade in påsen, stängde lådan och så var det klart! Vi blev fem personer som gick tillsammans. Det var inte att rekommendera att gå ensam. Malecón är ett över två kilometer långt byggnadsverk med strandpromenad och stadens främsta turistattraktion. Det var soligt och runt 30 grader varmt i skuggan men det blåste ljumma vindar från Stilla havet. Strandpromenaden Malecón var tjusig med träd och blommor, lekplats för barn och restauranger. Här finns det flera monument bland annat ett berömt klocktorn från slutet av 1700-talet och ett stort halvcirkelformat monument La Rotonda där de två frihetshjältarna Simón Bolívar och José San Martín träffades 1822. När jag gick förbi där var det en kvinna och hennes son som ropade på mig att jag skulle komma och lyssna. Jag förstod ingenting, men när jag gick dit, visade det sig att det ekade. När man pratade i ena änden av monumentet, kunde man höra det i andra änden! Häftigt! Det fanns ett stort och modernt köpcentrum under strandpromenaden. Där var det svalt och skönt! Jag handlade inget men det var roligt att gå och titta lite.
Vi var bara på genomresa till Puerto López så besöket i Guayaquil blev kort. Annars sägs den äldre delen av staden Las Peñas vara sevärd. Här finns några andra tips om vad man kan göra. Om du besöker staden i slutet av juli kan du räkna med festligheter med dans parader och fyrverkerier. Den 24. juli firas nämligen Bolívars födelsedag och dagen därpå årsdagen av Guayaquils grundande (1538).
Upprepar mig kanske mest: det är jätteroligt att få ta del av dina upplevelser i Ecuador. Min längtan att resa till Sydamerika blir knappast mindre. Jag har en god vän som reser till Argentina och Chile fr.o.m. november och en annan god vän som ska volontärarbeta i Peru i 12 månader. Man kanske skulle se det som en "ursäkt" att resa ditåt...? *tänker högt*
SvaraRaderaAlltid lika spännande att läsa! Kassaskâpet var ju förtoendeingivande ;-)
SvaraRaderaLinda, volontärsarbete har jag funderat på många gånger och har inte kunnat släppa tanken helt. Vill åka ut innan jag blir "för gammal och framför allt för bekväm". Risken är kanske inte överhängande men varför vänta? Det gäller att hitta någon bra organisation så jag tar gärna emot bra tips! Bäst är det förstås om någon har egna erfarenheter att dela med sig av. :)
SvaraRaderaAnna, det var garanterat mer caja (box) än seguridad (säkerhet) i den varianten!