Glimtar från Ecuador, del 9

Vi lämnade Guayaquil vid lunchtid på lördag. Den staden kommer jag inte att sakna det minsta. Vi åkte buss kustvägen till Puerto López, som var närmaste staden på en halvtimmes bussresa från Las Tunas och vårt boende på Hostal Quinta Azuluna. Vi hade kommit till paradiset! Bambuhusen med tak av palmblad som vi skulle bo i var utrustade med ett litet kök med gasspis och kylskåp. På altanen hade vi hängmattor och trädgårsmöbler. Där kunde vi äta frukost eller beundra solnedgången över Stilla havet. Utanför växte stora hibiskusträd och andra fina blommor och buskar.

Bilden är från www.igtravel.com.

På söndagmorgon startade vi med frukost på Alandaluz, som ligger på 5-10 minuters promenad från Quinta Azuluna. Inte så dumt, men ganska dyrt. Efter frukost åkte vi lokalbuss till Puerto López, en fiskeby med drygt 15 000 invånare. Där fanns det flera restauranger, mat- och prylmarknad, Banco de Pichincha, internetcafé etc. Jag växlade en 100 dollars sedel på banken. Han gjorde ett undantag för min skull. Rätt ovanligt med en sådan servicevilja! Gick på internetcafé och mejlade, men orkade inte sitta så länge, eftersom datorn var mycket långsam.

På stranden tog vi av oss skorna och slängde dem i en stor svart säck. Vi skulle vada till båten som tog oss till La Isla de la Plata, även kallad fattigmans Galápagos. Vi var sexton personer och fyra besättningsmän. Vågorna var högre än vad jag är van vid i en så liten båt, men det var ingen fara.

På Isla de la Plata hade vi med oss en guide som berättade om blåfotsulor, de konstiga fåglarna med blåa fötter, och en massa annat intressant om ön. Jag hjälpte till att översätta, eftersom vår guide hade gått med den andra gruppen. Det ska finnas en skatt på ön efter en skotsk sjörövare. Det var han bergsäker på. Ja, vem vet? Vi gick en runda och tittade på ruvande fåglar (på avstånd), fregattfåglar och pelikaner. Den andra gruppen som gick en annan runda hade sett en haj och ett sjölejon också. Tyvärr var det fel årstid för att se valar och delfiner. Det var vansinnigt varmt och torrt. Vi fick mackor och läsk till lunch innan vi åkte vidare till andra sidan av ön för att snorkla.

På hemvägen blåste det mer och M skrämde livet ur mig. Hon skrek rakt ut när det smällde till. Hon satt mittemot mig och såg helt förtvivlad ut så jag trodde att hela båten höll på att gå av. Jag såg ju inte vad som hade hänt. Det var bänken bredvid I som hade gått sönder av smällen när båten slog ner mot vågorna. Efter det körde de lite långsammare och det var lättare att hålla sig fast vid bänken. Båtresan tog kanske en och en halv timme i en riktning.