18 april 2007

Livet är underbart

Den här tänkvärda berättelsen hittade jag hos en bloggkompis som bor på den amerikanska västkusten.

En liten fiskebåt gled sakta mot bryggan vid en liten by någonstans i Mexiko.

En amerikansk turist frågade fiskaren:
- Hur länge tog det för dig att få ihop fångsten?
- Inte speciellt länge, svarade mexikanen.
- Varför fiskade du då inte längre för att få mer fisk? undrade turisten.

Mexikanen förklarade att hans fångst var tillräcklig för att han och hans familj kunde äta sig mätta.

- Men vad gör du av den resterande tiden? undrade amerikanen.
- Jag sover länge på morgnarna, leker med mina barn, sover siesta med frugan i min famn. På kvällen går jag till byn för att träffa mina vänner, spelar lite gitarr och njuter av livet.

Då avbröt den amerikanske turisten honom:
-Jag har en akademisk examen från Harvard och jag kan hjälpa dig. Du måste fiska längre varje dag och då kan du sälja fiskarna som blir över och köpa en större båt. Då kan du tjäna mer pengar och köpa många trålare. I stället för att sälja fisken till en mellanhand, kan du förhandla direkt med en fiskfabrik eller kanske starta en egen. Då kan du lämna den här byhålan och flytta till Mexiko City, Los Angeles eller till och med New York. Därifrån kan du leda ditt företag.

- Hur länge skulle det ta? frågade fiskaren.
- En sisådär 20-25 år, svarade turisten.
- Och sen då?
- När affärerna går bra kan du sälja aktier och tjäna miljoner.
- Miljoner? Och sen då? undrade mexikanen misstänksamt.

- Det är då det roliga börjar, svarade amerikanen. Då kan du gå i pension, dra dig tillbaka och bosätta dig i en liten by vid kusten, sova länge på morgnarna, leka med dina barn, fiska lite, vila siesta med frugan i din famn, spendera kvällarna med dina vänner och kanske spela lite gitarr.

15 kommentarer:

  1. Verkligen tänkvärd, och bra!

    SvaraRadera
  2. Verkligen tänkvärd historia!

    SvaraRadera
  3. Hej
    Det var en bra och lärorik historia. Lite som galenskaparnas
    "de ska va gott att leva annars kan de kvetta"
    :)

    SvaraRadera
  4. Instämmer i hyllningskören ovan - Jättebra!

    SvaraRadera
  5. Ja det var ju en tankeställare, har man en gång tagit sig in i ekorrhjulet så är det svårt att ta sig ut!

    SvaraRadera
  6. Nu när jag har skrattat färdigt, har jag börjat fundera på hur det kunde bli så här. Undrar om det underlättar att ha en kappsäck med pengar för att komma till insikt. Neej, knappast... eller, jo kanske, om man inser då att man inte kan köpa allt för pengar. Och förstår vad som EGENTLIGEN är viktigt.

    Vad är det som får oss att springa i ekorrhjulet? Vad är det som får oss att jaga det vi redan har? Någon som har nåt bra svar?

    Det enda konstiga i den här historian var väl att en fiskare säger sig sova länge på morgnarna...

    SvaraRadera
  7. Jag är inte rätt person att svara eftersom jag sällan springer i ekorrhjul. Varför göra idag det du kan skjuta upp till morgondagen?
    ;-)
    Däremot tycker jag att det verkar oerhört romantiskt att vara fiskare, men själva pâstâr de att det är ett riktigt skitjobb och jag vill inte säga emot. De ger sig iväg pâ kvällen och kommer tillbaka tidigt pâ morgonen. Sen är det dags att sälja fisken och rensa näten...

    SvaraRadera
  8. Det är ju det livet handlar om...att göra valen och att göra de rätta valen för en själv. Så himla bra.

    SvaraRadera
  9. Anna Malaga: Så talar en äkta spanjorska! =) Jag kan tyvärr inte säga detsamma... eller kan kan jag väl, men jag behöver bli mycket bättre på att hantera mitt liv på det sättet. Men som berättelsen visar: Man ska inte gå över ån efter vatten!

    När det gäller fiskeriet tror jag också att det är tungt och slitigt. Kommer ihåg när jag satt på stranden i Puerto Viejo (fiskeby i Ecuador) och väntade på att fiskarna skulle komma i hamn. Det var tidigt på morgonen och då hade de redan varit ute i flera timmar. Där är det nog inte helt ofarligt heller... skruttiga båtar, stormar och sånt.

    Christina W: Visst, och det låter så enkelt... men det är svårt att prioritera många gånger när valmöjligheterna är så många och man vill så mycket mer än de 24 timmarna räcker till.

    SvaraRadera
  10. Visst var den Lox! Jag får ta bort "när jag sitter i gungstolen på hemmet" från mitt ordförråd! :)

    SvaraRadera
  11. Om, och om igen, slås man av vilket "ekorrhjuls-liv" vi utsätter oss för. Människan är rätt dum för att vara så intelligent!

    SvaraRadera