Dammet stiger upp från den snustorra grusvägen. Inte en människa syns till. Bilen stannar utanför ett litet lerhus där det finns ett café. Utanför sitter en indiankvinna på marken, i rondellen. Helt orörlig. Funderar på livet. Nej, hon har ingenting att sälja. Inga barn runtomkring heller. Den här stunden är bara hennes. Efter ett bra tag kommer jag ut från caféet och ser henne igen. I exakt samma ställning. Kanske rör hon på sig precis när jag tittar bort. Eller inte.
Vad vill jag ha sagt med detta? Njaa, kanske att jag saknar stillheten i min hektiska tillvaro. Önskar att jag hade kraften att förändra min livstil. Leva mer och vara mindre på väg nånstans. Hur gör man?
Vad vill jag ha sagt med detta? Njaa, kanske att jag saknar stillheten i min hektiska tillvaro. Önskar att jag hade kraften att förändra min livstil. Leva mer och vara mindre på väg nånstans. Hur gör man?
Jag funderar på samma sak... Läste i nån artikel om att vår linjära tidsuppfattning innebär att det vi är alltid är inriktat på framtiden, vilket jag känner stämmer på mig. Det är svårt att sikta på nuet och stanna kvar i det...
SvaraRaderaKrävs livslång träning tror jag. Skrev nyss till Haydée hur viktigt det är att hitta tystnad och ensamhet som man valt själv. Men vi behöver det så mycket! För mej är naturen och "stora" kyrkor bra metoder. Alla har sina egna sätt.
SvaraRaderaQuizá esta sea una cuestión dificil de solucionar.
SvaraRaderaSi pensamos en el mito de Sisifo, la vida sería hacer cosas para conseguir algo, una vez logrado, nueva meta y nuevo esfuerzo por conseguir otra y así indefinidamente; en ese hacer algo residiría nuestra existencia.
Si hacemos caso a otro autor, no aguantaríamos mucho tiempo sin hacer absolutamente nada. Vamos, que no nos aguantamos mucho a nosotros mismos como para poder estar totalmente sin hacer nada.
Y por último, otro menda dijo que deseamos lo que no tenemos. Seguramente la india que tú viste sentada, se cambiaría por ti sin pensarlo dos veces.
Con esto no quiero decir que la vida que llevamos no parezca una carrera a ninguna parte, sino que quizá la solución esté en hallar la actividad que nos realice. Como dice otro autor, cuando estes haciendo algo y estes tan absorto en la actividad que no te des cuenta de nada de lo que pasa a tu alrededor, ese es un momento de felicidad.
Creo Pumita que me he salido del tiesto, pero como sabes español me quería enrrollar un poco y esto que he escrito es lo que se me ha ocurrido así de pronto.
Un saludo
Hej Pumita! Jag vet inte hur man gör, men du kan ju börja med att frâga dig _varför_ du har en hektisk tillvaro. Och om det är nödvändigt eller inte. Du kanske gillar det, eller vad skulle du vilja göra?
SvaraRaderaJag tycker att nordbor ofta fokuserar mycket pâ vad de inte hinner göra. Om du ändâ inte hinner - glöm det!
Jag gör det genom att gå ut i naturen och andas och filosofera. Carpe Diem! Jag vet inte hur du ska göra men jag tror det är viktigt att du hittar något som kan bringa lite ro i din tillvaro så du inte behöver vara på väg någonstans hela tiden...
SvaraRaderaKRAM
Tack för era kloka synpunkter! Min hjärna fungerar på halvfart så här på fredagkvällen men jag återkommer när jag har sorterat ut tankarna. Ha en skön helg!
SvaraRaderaJa.... en väldigt svår fråga och vägen till svaret får man undersöka... jag önskar jag vet. Men jag är här också för att tacka för dina vackra ord i min blogg. Det bästa. Anne-Marie
SvaraRaderaJa, hur gör man? Hur gör man för att vara i nuet istället för att hela tiden rastlöst vara på väg någon annanstans?
SvaraRaderaDitt inlägg fick i alla fall mig att stanna upp en stund, hämta andan och fundera.
Annelie: När jag var i Bolivia för första gången gjorde vi en utflykt till Tiwanaku (förkolombianska ruiner strax väster om huvudstaden La Paz). Vår guide där hade ett långt utlägg om hur deras tidsuppfattning skiljer sig från det västerländska. Minns bara att han gjorde en liknelse som gick ut på att vår tid är som ett sträck och deras som en rund ring. Kan tyvärr inte återberätta mer men det var fascinerande.
SvaraRaderaMariann L: “Life is an on-going process” är en mening som har fastnat i huvudet... från någon låt om jag inte minns fel. Så är det självklart. Precis som du skriver måste var och en hitta sitt sätt att känna sig tillfreds med livet. För mig är det viktigt att stanna upp ibland när allt snurrar för fort. Eller egentligen är jag mer ute efter att att komma åt roten till det onda än att bota symptomen. Det känns som rätt ände att börja på. Nej nej, jag är inte sjuk, inte det minsta, eller genomgår en livskris, känner bara att jag vill ha en förändring. ¡Ya basta! som man säger på spanska. Det räcker nu.
Hola Bandino och välkommen till bloggen! Jag uppskattar verkligen dina kommentarer och det är superkul att läsa spanska men eftersom de allra flesta av bloggens läsare inte talar språket och min spanska kanske inte är vad den borde vara för att föra en vettig konversation kring det här temat, svarar jag på svenska.
SvaraRaderaDu refererar till Sisifo som menar att livet går ut på att uppnå olika saker och att hela tiden sätta upp nya mål... i all oändlighet. Och andra som säger att vi inte klarar av att vara sysslolösa för att vi inte står ut med oss själva samt att vi stävar efter att få det vi inte har.
Jag för min egen del känner inte igen mig i att vara överambitiös och springer absolut inte efter pengar och saker. Visst lägger jag ribban för högt i vissa sammanhang så där har jag en del att jobba med. I mitt eget sällskap trivs jag alldeles utmärkt men sysslolöshet är inte min starka sida. Jag kanske har en liten Luther sittandes på axeln, finska som jag är. Tror iofs inte att man måste vara sysslolös som indiankvinnan för att hitta balans och närvaro. Ja, du har säkert rätt, hon hade antagligen bytt med mig utan närmare eftertanke. På många sätt hade hon fått det bättre, framför allt materiellt, men det finns många andra värden i hennes liv som vi saknar.
Jag har också läst nånstans att man är lyckligast när man glömmer bort sig själv. Det är en fin tanke och den känns rätt i min värld. När man är totalt hängiven det man gör och upplever 100% närvaro (vaddå perfektionist?). Det är små stunder av stjärnfall.
Salu2, Pumita
Hej Anna Malaga! Efter att ha läst din kommentar har jag funderat extra mycket på det här. Ja, nu har jag tänkt och kommit fram till att jag får helt enkelt nöja mig med mindre. Jag vill så mycket, för mycket. Att saker och ting ska vara på ett visst sätt. Allt behöver inte vara perfekt. Nej, ingen städnoja, det har jag aldrig haft men det mesta jag gör “kan göras lite bättre”. Och då är det lätt att känna sig otillräcklig. Omgivningen ställer också krav men dem upplever jag inte lika betungande. Det mesta finns hos mig själv och det kan jag påverka. Det gäller “bara” att veta hur. Jag måste hitta sätt att förändra gamla mönster. Jag behöver helt klart byta fokus – det är ett viktigt påpekande - för det är ju det ogjorda som stressar en. Och att se över mina prioriteringar. Ägna mig åt det som är viktigast. Jo, du har också rätt i att jag gillar omväxling, att det händer saker. Annars blir jag uttråkad. Men det är också viktigt att kunna vara med och påverka det som händer.
SvaraRaderaHar du alltid varit lika lugn eller har det kommit genom åren i Spanien?
Sobri: Naturen får en verkligen att stressa av... bara man slipper höra glassbilen när man strosar runt i skogen. ;)
Annemarie: Mm, det handlar mycket om självkännedom, antar jag. Hoppas att någon har kommit på hur man gör... eller kan ge lite tips. Ha det bra! :)
SvaraRaderaSara: Kul att du tittar förbi och tack för de fina orden på din blogg!
Det här är inte lätt. Kom att tänka på ett ordspråk av Konfucius som lyder så här: Inatt smidde jag tusen planer. Imorse gjorde jag som vanligt. Ett annat uttryck som passar bra i sammanhanget är Life is what happens while you´re making other plans. Jag har för mig att det myntades av John Lennon. Vad kan vi lära oss av detta då? Att vanans makt är stor och att det gäller att bryta den. Och att man inte ska planera för mycket. Carpe diem, som Sobri skrev. Ta dagen som den kommer. Voilà! Där har vi det. Nu återstår bara att föra över det till praktiken... =)