Det kom ett brev

eller snarare ett grönt kuvert med små hål och söta julgranskulor på som man stoppar alla sina julhälsningar i och skickar iväg till fjärran länder.

Jag tycker att det är småtrevligt både att skriva och att få julkort. Alltså inte sådana som swischar förbi i cyberspace utan riktiga handskrivna med frimärke på som kommer hem i brevlådan och som jag sätter upp på kylskåpsdörren eller samlar i en tygpåse med julstjärna.

Men högen av julkort att skriva (och att sätta upp också för den delen) minskar för varje år, för min del från ett 50-tal till en femtedel ungefär. Inte så att jag har färre vänner och släktingar än tidigare utan att den tiden helt enkelt är förbi. Hugga ner skog för att tillverka julkort känns inte så meningsfullt (det är en viktig anledning men jag koncentrerar mig på Postens julutskick i det här inlägget) och dessutom har det blivit svinaktigt dyrt att skicka korten. Kanske inte om man gör det inom Sverige men att betala 11 kronor i porto till utlandet är över min smärtgräns. Skickar jag ett par kort är det inte speciellt kännbart men med mina 50-60 kort kommer jag lätt upp i närmare 1000 kronor och det är för mycket! Jo, jag vet att det finns en kronas julkort, men det är dyrt ändå med det portot. Jag har lite svårt att se rimligheten i att det kostar precis lika mycket att skicka ett kort till Åbo på andra sidan Ålandshav som att skicka en julhälsning till Bolivia som ligger tusentals kilometer härifrån.

Julen kommer inte med Posten! Inte i år heller. Den knackar på dörren i egen hög person, ringer och skickar mejl och sms. Ett litet plus för Posten är de fina julmärkena med Astrid Lindgren-motiv. Vem kan motstå "Se de snöar" och "Pippi bakar"? Det är inget fel på Samisk kultur på utlandsmärken men det hade varit roligt att skicka kort med Pippi-märken till fadderbarnen.

Glöm inte att det är Köpfria dagen idag! Det kan inte vara så svårt att avstå en dag. Själv är jag totalt utshoppad.