Nu har jag inte skrivit Dagens ord på så länge att jag får snart döpa om det till Månadens ord eller Årets ord. Hursomhelst, Anna blev alldeles fnittrig när hon hörde ordet CUCURUCHO som betyder strut på svenska. Själv associerar jag till nånting alldeles speciellt, dvs. kubanskt godis. Cucurucho är nämligen riven kokos blandad med honung och fruktbitar i en strut gjord av bananblad. Det är en riktig delikatess (gott men sött och mäktigt) som säljs på gatorna i Baracoa, staden jag skrev om för ett tag sedan. När vi ändå är inne på sötsaker kan jag berätta att kubaner älskar glass. De verkar vara riktiga gottegrisar. Det finns en välkänd och populär kedja med glassbarer som heter Coppelia bl.a. i Santiago de Cuba, men ärligt talat var jag inte så imponerad av deras glass. Däremot åt jag en helt underbar glassportion med massor med frukt på ett litet café i Trinidad. Vad den heter? Neej, jag kommer inte ihåg, men den låg på en innergård. Inget vidare tips men i bästa fall kanske det går att fråga sig fram.
15 maj 2007
Dagens ord
Nu har jag inte skrivit Dagens ord på så länge att jag får snart döpa om det till Månadens ord eller Årets ord. Hursomhelst, Anna blev alldeles fnittrig när hon hörde ordet CUCURUCHO som betyder strut på svenska. Själv associerar jag till nånting alldeles speciellt, dvs. kubanskt godis. Cucurucho är nämligen riven kokos blandad med honung och fruktbitar i en strut gjord av bananblad. Det är en riktig delikatess (gott men sött och mäktigt) som säljs på gatorna i Baracoa, staden jag skrev om för ett tag sedan. När vi ändå är inne på sötsaker kan jag berätta att kubaner älskar glass. De verkar vara riktiga gottegrisar. Det finns en välkänd och populär kedja med glassbarer som heter Coppelia bl.a. i Santiago de Cuba, men ärligt talat var jag inte så imponerad av deras glass. Däremot åt jag en helt underbar glassportion med massor med frukt på ett litet café i Trinidad. Vad den heter? Neej, jag kommer inte ihåg, men den låg på en innergård. Inget vidare tips men i bästa fall kanske det går att fråga sig fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter helt underbart gott, som något helt i min smak!
SvaraRaderaMen kubanerna är väl inte ensamma om att tycka om glass. Vem gillar i n t e glass?! Coppelia finns förresten här med. Tycker deras glass är god men kanske inte extraordinär.
Förresten, angående kommentar på min blogg. Kan du inte skriva ett inlägg om varför du tycker så mycket om Bolivia? Har faktiskt besökt Bolivia en gång och tyckte om det men gillar Peru mer efterom mångfalden (etniskt, kulturellt) är större.
SvaraRaderaCoppelia i Havanna är ju band annat känt från filmen Fresas y chocolate. En fin kubansk film som jag kan rekommendera. Håller med Nadia , alla gillar väl glass?
SvaraRaderaDet där godiset från Baracoa lät väldigt mäktigt.
Hoppsan, den läckerheten missade jag!!
SvaraRaderaNadia: Nej, det är inte så många som tycker illa om glass, men man kan ju tycka om det mer eller mindre och när det gäller kubaner är det mer, mycket mer. Mitt intryck är att de är rätt extrema i det avseendet.
SvaraRaderaJag har skrivit en del om Bolivia, men visst, det kan aldrig bli för mycket... inte för mig iaf. Jag får samla tankarna först. ;)
Thérèse: Jag har boken, tänkte jag skriva, men sen kom jag på att det är ju "Como agua para chocolate" jag har, haha. Har hört namnet på filmen och vet att den är välkänd, men det är allt. Ska försöka få tag i den.
Anna: Du kanske inte var i Baracoa? Det är en lokal specialitet. Jag lovar att smuggla ut en strut till dig när jag åker dit nästa gång. ;)
Den godaste glass jag någonsin ätit är den i Nicaragua. När jag var gravid med min äldste son, var jag bara tvungen att äta minst ett par skopor glass. Vi köpte den i stora plastpåsar på en halv gallon (det amerikanska måttet) och stoppade i frysfacket med förhoppningen om att strömmen inte skulle försvinna. Jag tror det hände åtminstone en gång i veckan och då passade jag på att sleva i mig riktigt ordentligt av den halvsmälta glassen. Favoriten var den med bitar av guanábana. Mmmmm...
SvaraRaderaOch du som har varit i Italien! Jag tror inte mina öron! Jag har druckit milkshake med guanábana och det är också gott (men björnbär är ännu godare). När det gäller glass, den allra godaste är den finska "tigerglassen" som jag åt som barn. Vet inte om den finns numera men det var vaniljglass med apelsinränder. Mums! Och jag är förstås svag för chokladglass. Fast egentligen äter jag inte glass så ofta. :)
SvaraRaderaVisst, den italienska glassen ÄR god, men ändå slår den inte den nicaraguanska. Faktiskt!
SvaraRaderaNär vi bodde i Italien gjorde jag egen glass, på yoghurt. Den var god!
Mm, jag gillar också yogurtglass! Gör egen ibland, så där en gång vartannat år. ;D
SvaraRadera