11 mars 2009

Min musik på sista resan

Nej, du är inte ensam Karlavagnen! Jag har många gånger tänkt blogga om det här men det har inte blivit av. Det finns tre stycken som jag vill ha på min begravning (inte uppskrivna någonstans än). De är början av Albinonis Adagio i G-moll, Gracias a la vida (helst instrumentalt, men den här versionen är fin) och Härlig är jorden på finska. Blir alldeles tårögd när jag tänker på hur vackra de är. Motsägelsefullt kanske med tanke på musiken, men annars vill jag inte ha en stel och tråkig begravning. Jag vill att folk ska vara glada över att de träffas. Det är helt ok att skratta och prata högt. Och så vill jag att de ska få god mat och dryck. De får gärna berätta om minnen av vårt liv tillsammans. Oj då, det blev en lång önskelista... men så skulle jag vilja att det var.

9 kommentarer:

  1. Så bra! Då är vi tre stycken. Men du, den där HÄSTJEJEN utan Niklas... Vem 17 var hon?

    SvaraRadera
  2. Jag tror att vi är fler. De andra har bara inte outat sina önskemål än. :)

    Hon ja! Men det är ju Malin Baryard, precis som du sa. MALIN minus N (som i Niklas) = MALI. Hon var programledare i ett program som hette Barbacka. :)

    SvaraRadera
  3. Den där är verkligen vacker! Visst dock inte att den hette så, men namnet gör ju bara att den passar ännu bättre.

    SvaraRadera
  4. Tänkte du på Adagio, eller? Den har ett passande namn (långsamt, utan brådska).

    SvaraRadera
  5. Vi är ju uppväxta med de här! De spelades alltid förr när' det var testbild på SVT. Jättefin den här med Albioni. Jag blev själv stor fan av "Aranjuez" av Rodrigo. Den bästa hjärntvätt jag någonsin fått.

    SvaraRadera
  6. Oups, jag ska nog läsa igenom mina kommentarer innan jag skickar dem. Det var "Gracias a la vida" jag syftade på, för visst betyder det "tack till livet" eller något liknande? (Som en hyllning till livet, liksom.) Fast jag kanske är helt ute och cyklar! ;o

    SvaraRadera
  7. MARIUS: Aranjuez är vacker och vemodig. Var tvungen att googla den men kände igen direkt när jag hörde de första tonerna. Jag tror att rätt många väljer Albinoni, den är så fin.

    ELISABETH: OK. Jo, titeln på Violeta Parras sång översätts till svenska: "Jag vill tacka livet". Bara jag slipper Arja Saijonmaas version, klarar inte av hennes hårda skrikiga röst.

    SvaraRadera
  8. Håller med dig om låtvalen

    vi hade Ljuset av Björn Afzelius på en begravning nyligen. Med solosång till flygel. Det blev mycket bra

    Sedan vill jag ha We´ll meet again till utgångsmusik

    /Christina

    SvaraRadera
  9. Det finns så många att det inte är helt enkelt att välja. Egentligen tycker jag bäst om "Jag vill tacka livet" men den är så sönderspelad i många konstiga versioner så det är lite knepigt. Albinoni är lite mer högtidligt och kanske inte helt rätt på min resa men den är jättevacker.

    Jag får googla på Ljuset för jag vet inte vilken det är. :)

    SvaraRadera