Aftonbladet har kört igång en kampanj för att motverka de mörka krafterna som kom in i riksdagen och jag stödjer självklart idén. Vi måste visa att vi är många fler. Det är bra att lyfta på locket men ärligt talat: det är enkelt att klicka på en länk på nätet för att visa att Vi gillar olika men är inte det att göra det lite för lätt för sig. Klick, klick! Och så har man gjort sitt, eller? Hur kommer vi åt "vardagsfördomarna" - det vill jag veta. Helt konkret alltså. Mindre ord och mer handling, tack!
Läs gärna ett klokt inlägg av Martin Ezpeleta! Respekt!
Kan inte ge dig ett bra svar på din fråga som är mycket viktig!
SvaraRaderaDäremot så tror jag att en del i det är att vi lyfter på locket och vågar debattera med sd:s representanter. Och alla andra som uttrycker främlingsfientliga uttalanden, att kolla upp vad som döljer sig bakom. Är det verkligen mörkbruna åsikter eller är det mer "allmänt missnöje" som fångats upp av ett missnöjesparti! Både allmänhet och våra politiker har varit flata, inte tagit folks missnöje på allvar.
Det jag egentligen vill komma åt är att vi har det alla i oss i större eller mindre mängder, dvs. fördomarna och rädslan för det okända, att vara förmer än andra fast få erkänner det. Vi ska vara så förbannat pk hela tiden. Jag är inte ute efter den andra ytterligheten men det finns en mellanväg. Ofta hör man folk säga att Sverige är ett öppet samhälle men långt ifrån tillräckligt tycker jag. Och precis som du är inne på bottnar främlingsfientligheten i vilket samhälle vi har skapat. Där har våra politiker ett stort ansvar.
SvaraRaderaÅt vardagsfördommarna kommer man, eller närmare sagt av med de kommer man enligt min mening bara genom att lära känna folk. Lära känna "den där utländska grannen" och märka att hen är precis som du är. Eller iofs att vi alla är olika, oavsett om vi är svenskar, finnar, turkar, somalier. Och att denna olikhet bara är något positivt och hjälper oss att lära känna mycket om oss själva och om andra.
SvaraRaderaDet är på något sätt så självklart att jag inte alls kan förstå hur det är möjligt att inte inse det? Hur tänker SD'arna?
Lär känna varandra och slutar sortera människor efter ursprung. Värnar om allas välfärd och utjämnar skillnaderna, avskaffar klassamhället. En röst på sd är ett tecken på missnöje och utanförskap. Även många med utländsk påbrå har röstat på dem. Men jag tycker att det är för mycket fokus på sd i debatten. Det är viktigare att jag går till mig själv och funderar hur JAG kan bidra till en förändring.
SvaraRaderaJa, där har du rätt. Och där blir det svårare. Men kanske helt enkelt genom att själv vara öppen?
SvaraRaderaHandlar missnöjet verkligen om de andra eller om mig själv? Är det inte det min rädsla och mina fördomar för det okända som orsakar missnöjet? Är jag missnöjd med något eller någon så går jag väl och pratar, öppet, med personen i fråga om saken i fråga och försöker reda ut vad som kan göras annorlunda för att båda kan vara nöjda? Om inte jag förändrar saker (hmm.. mig?) så lär ingen annan göra det åt mig heller..
I boken som jag håller på med läste jag precis om diskussionen vad som är människans starkaste instinkt. Författarens svar hade varit överlevnande, tills han pratat med terapeuten Virginia Satir som sagt "The strongest instinct in human beings is the need to look at the familiar. People are terrified of the unknown."
SvaraRaderaBara som en parentes liksom. :)
Klart vi är ansvariga för utvecklingen allihop. Om vi kunde sluta snacka skit om de vi inte känner eller det som vi inte vet något om egentligen (men ibland tror att vi minsann vet allt om) skulle vi kanske komma en bit i det lilla.
SvaraRaderaPrecis, man ska utgå ifrån sig själv och fråga sig: Vad kan jag göra för att... och sedan behövs det förstås större samhällsförändringar som den enskilda individen inte kan åstadkomma ensam men är man många så går det. Bara viljan finns. Dags att höja rösten.
SvaraRaderaDet var en bra krönika!
SvaraRaderaVisst måste man utgå från sig själv. Det är lätt att prata om att politikerna måste göra ditten och datten, och sedan själv inte göra något för egen del. Därmed inte sagt att politikerna bara kan blunda för problemen, alternativt "frysa ut" SD (t.ex. tror jag inte att det är en bra idé att inte låta SD sitta med i några utskott, det spär bara på deras väljares bild av att alla är elaka mot dem och inte lyssnar), men om inte vi hjälper till blir det ändå bara soppa av det hela.
Håller med, kan inget annat. Jag anser att alla vi som inte stödjer SD eller ett samhälle med utanförskap måste visa och berätta detta.
SvaraRaderaMen du har rätt, det räcker inte att klicka på en gilla-knapp. Jag tror att vi måste skapa forum där vi alla lyfter fram fördelarna med mångfald och ett samhälle som genomsyras av respekt.
Fördomar har vi alla, även jag, men man måste våga utmana sina fördomar... och livet har lärt mig att man blir positivt överraskad, gång på gång.
Efter att jag under senare år fått ett antal kollegor från lite olika länder så har definitivt mina fördomar minskat.
SvaraRaderaTacksam att jag fått lära känna dessa människor väldigt väl och fått en inblick i deras kultur bl.a, detta har även hjälpt mej att förstå och hantera olika situationer som jag ställs inför när jag möter inavandrare som patienter i vården.
Jättebra debatt som vi behöver få ner på vardagsnivå!
Ha en bra söndag!
annette
Elisabeth: Det är en svår balansgång för det känns inte ok att behandla sd som vilket parti som helst samtidigt som man måste ta debatten för att sd inte ska ta på sig offerkappan. Att de får utrymme i media och fortsätter att sprida sin ideologi på skattebetalarnas bekostnad är också motbjudande (om jag uttrycker mig diplomatiskt) men vi kanske måste för att få bort dem.
SvaraRaderaMalin: Jag tror mycket på att skapa forum och mötesplatser. Som det är idag lever folk (inte bara svenskar och invandrare, det är minst lika mycket en klassfråga) i helt olika världar. Vi måste minska segregationen och "skapa ett samhälle där alla behandlas som svenskar" som Martin E. skrev i sin krönika.
SvaraRaderaAnnette: Vi behöver "få ner debatten på vardagsnivå". Vilket bra uttryck, det är precis vad jag menar.
För alla som inte har läst den än kan jag rekommendera Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.