24 november 2005

Ei itkeä saa, ei meluta saa,

joku voi tulla ikkunan taa... Olen yrittänyt olla kovasti hissuksiin (vaikken minä joulupukkiin ole uskonut enää moneen vuoteen) ja kirjoitella ainetta valmiiksi. Sumu on sankka, joten ulkoilu ei kovasti houkuttele. Heitin kuitenkin tunnin lenkin mukavassa seurassa ja sen jälkeen kävimme cappuccinolla kuppilassa.

Så här vid juletid ska man ju vara tyst och snäll så jag har ägnat den mesta tiden åt att sitta vid skrivbordet och slita med uppsatsen. Ute är det dimmigt och grått och det lockar inte till några längre utflykter utanför dörren. Idag tog jag dock en runda i trevligt sällskap och därefter avnjöt vi en cappuccino på fiket. Det var inte så dumt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar