23 maj 2006

Regnet öser ner...

Det finns en del musik som kan pigga en hur trist och tråkigt allting än är. Allra först kom jag att tänka på Dire Straits-låten Walk of Life eller Monty Python-klassikern Always look on the bright side of life (blunda om du inte vill se en massa sport) som går så här:

Some things in life are bad
They can really make you mad
Other things just make you swear and curse.
When you're chewing on life's gristle
Don't grumble, give a whistle
And this'll help things turn out for the best...

And...always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life...
If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing.
When you're feeling in the dumps
Don't be silly chumps
Just purse your lips and whistle - that's the thing.

And...always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life...
For life is quite absurd
And death's the final word
You must always face the curtain with a bow.
Forget about your sin - give the audience a grin
Enjoy it - it's your last chance anyhow.
So always look on the bright side of death
Just before you draw your terminal breath
Life's a piece of shit
When you look at it
Life's a laugh and death's a joke, it's true.
You'll see it's all a show
Keep 'em laughing as you go
Just remember that the last laugh is on you.

And always look on the bright side of life...
Always look on the right side of life...
Come on guys, cheer up!
Always look on the bright side of life...
Always look on the bright side of life...
Worse things happen at sea, you know.
Always look on the bright side of life...
I mean - what have you got to lose?
You know, you come from nothing - you're going back to nothing.
What have you lost? Nothing!
Always look on the right side of life...

Himlen ser genast lite blåare ut och solen tittar fram alldeles snart. Tror du mig inte? OK, här ovanför finns bildbeviset. Det är ungefär en kvart mellan korten, men eftersom jag inte är någon mästerfotograf så ser den senare mycket mörkare ut. Nu har det slutat regna, tillfälligt i alla fall. Regnet sägs vara bra för potatisen, hehe, och det är ju skönt för alla allergikerna att det rensar luften.
Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag skulle skriva ett par gånger i veckan men nu har det gått över en vecka igen. Man kan inte hinna med allt som är roligt, det är jag väl medveten om, men det förefaller ganska tydligt att jag prioriterar fel. Frågan är bara vad man ska "deleta"...

Det var resemässa i Kungsträdgården i helgen. Jag var dit på söndagen och blev rätt besviken: det var inte alls så många utställare som jag hade väntat mig. Det kanske var mer action under lördagen, eftersom det var en tvådagars, vad vet jag. De två mest intressanta var förstås LÄS och RES och Världens Resor. Jag är ju inte lika nyfiken på Asien eller Afrika som sällskapet utan vill helst resa runt i Latinamerika. Så har det alltid varit av någon anledning. Jag kunde ändå inte motstå frestelsen att delta i ett par tävlingar, så nu sitter jag här hemma och väntar på ett presentkort från ett stort charterbolag och en vinstresa till Island. Annars var det inte så mycket som hände. Pippi Långstrump och renskav kan jag vara utan. Vi tog en skön promenad till Långholmen och hamnade till slut på Lasse i parken. God latte och mycket folk!
Det roligaste på mässan var att träffa Pablo, vår färdledare i Mexiko, som hade kommit hit från Chile. Han verkade sympatisk och är säkert en duktig guide (som mina tidigare resekamrater har berättat). Vi fick lite tips på vad vi kan göra under de tre sista veckorna av resan också. Jag har inte ännu bestämt mig 100% om jag ska ta malariaprofylax, men det lutar åt att jag inte gör det. Enligt Pablo har det visserligen varit malaria i Oventic någon gång, men inte nu. Ska kanske ringa till UD´s läkarmottagning för säkerhets skull. Det är inte så lätt när man får olika besked, samtidigt som jag vill äta så lite piller som möjligt.

Hälsoläget i övrigt är under kontroll. Det som distriktsköterskan trodde var psoriasis visade sig vara seborroiskt eksem och jag har fått medikament att kurera mig med. Det gäller att tänka positivt, sa doktorn, det är bästa medicinen. OK, visst! Jag tänker inte gräva ner mig, det är inte riktigt min stil, speciellt nu när snagget så smått har börjat växa… och Lordi vann Eurovision Song Contest, och studierna snart är slut för den här terminen (Motivationen för hemtentan i litteraturhistoria lyser med sin frånvaro, men jag gör mitt yttersta för att plocka fram känslan av lyckoruset som infann sig när jag fick veta att jag får börja studera spanska. Då blir det förhoppningsvis lite lättare) och framför allt: det är bara fyra veckor kvar till dagen D!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar