brevvaxlade jag med Lutz Puttrich pa Potsdamerstrasse i Berlin. Han flyttade till Rostock och borjade jobba pa en bat nar han blev myndig. Efter en tid fick jag ett kort fran honom, fran Veracruz, dar han hade gatt iland. Det kortet laste jag manga ganger om och funderade hur det skulle kannas att resa till andra sidan jordklotet. Inte ens i mina vildaste fantasier kunde jag tro att jag en dag skulle sta i samma hamn, promenera pa el Paseo del Malecón och titta pa alla batarna!
Veracruz var en mycket positiv overraskning och vi bestamde oss for att stanna till mandagen. Hotel Colonial var kanske lite lyxigare an vi hade tankt oss, men det var ratt skont att bo precis vid Zócalo (sa kallar man alla huvudtorg i Mexiko, forutom det namn det har. Vet inte om jag inte har namnt det tidigare), ha ett stort rum pa sjatte vaningen med fin utsikt mot hamnen och havet, tva fina solterasser (som vi dock inte hann utnyttja) och pool pa andra vaningen. Poolen anvandes mest av barnfamiljer och den lockade oss inte speciellt mycket. Enligt Lonely Planet var personalen ointresserad och nonchalant, men det kan vi absolut inte halla med om. Tvartom var de alltid glada och vanliga och mycket hjalpsamma.
Pa lordagkvall var vi ute och promenerade, mest runt Zócalo, for att vi inte hade lart oss att hitta annu. Pa sondag gick vi langs Malecón (strandpromenad vid hamnen) och fikade pa ett café nar det borjade sporegna! Det sag ut att inte sluta i forsta taget sa vi tog taxi hem... men det var bara en av de dar typiska eftermiddagsskurarna. Himlen som nyss hade varit helt gra, sprack upp och solen kom fram. Det ar vanligt pa de har breddgraderna, att vadret varierar mycket under en och samma dag. Vi "gjorde stan", gick pa marknad och fikade pa ett café med anor fran 1824: el Gran Café de la Parroquía. Det var en spansk bagare vid namnet Don Pepé som startade caféets foregangare. Underbart gott kaffe och frukosten med potatisomelett var ocksa muy rico! Nej, jag skams inte ett dugg over att bestalla spansk omelett! Jag har ju atit mexikansk frukost med huevos revueltos a la mexicana con frijoles (aggrora med chile, lok och tomater plus bonor) nastan varje dag, nar magen har tillatit det.
Pa Zócalo var det dans- och musikgrupper pa kvallen (traditionella mexikanska danser och otroligt fina folkdrakter) och vi var forstas dar och flanerade med alla andra. Det ar harligt med allt folkliv, speciellt Zócalo brukar vara fullproppat med manniskor. Vill man ha lugn och ro ska man halla sig borta darifran, eftersom det finns mycket stim och stoj, marimba-spelare, mariachis och andra musiker som spelar vid de olika restaurangerna och forsoker overrosta varandra. Det var manga ambulerande forsaljare, fran barn till gamlingar, som gick runt och salde olika saker. Jag kopte lite tuggummi (avsiktligt till overpris) av en kvinna med tva sma barn. Jag ater aldrig tuggummi, men jag kan ju ge det till battre behovande. Pa kyrkvaggen fanns det "vaggtidningar" som protesterade mot valfusket, men jag missade tyvarr att ta kort pa dem och dagen darpa var de redan borta.
Vid katedralen i Xalapa (var nasta stopp pa resan, som vi kom till pa mandageftermiddag den 17/7) var det ocksa fredliga demonstrationer mot valresultatet.
Veracruz var en mycket positiv overraskning och vi bestamde oss for att stanna till mandagen. Hotel Colonial var kanske lite lyxigare an vi hade tankt oss, men det var ratt skont att bo precis vid Zócalo (sa kallar man alla huvudtorg i Mexiko, forutom det namn det har. Vet inte om jag inte har namnt det tidigare), ha ett stort rum pa sjatte vaningen med fin utsikt mot hamnen och havet, tva fina solterasser (som vi dock inte hann utnyttja) och pool pa andra vaningen. Poolen anvandes mest av barnfamiljer och den lockade oss inte speciellt mycket. Enligt Lonely Planet var personalen ointresserad och nonchalant, men det kan vi absolut inte halla med om. Tvartom var de alltid glada och vanliga och mycket hjalpsamma.
Pa lordagkvall var vi ute och promenerade, mest runt Zócalo, for att vi inte hade lart oss att hitta annu. Pa sondag gick vi langs Malecón (strandpromenad vid hamnen) och fikade pa ett café nar det borjade sporegna! Det sag ut att inte sluta i forsta taget sa vi tog taxi hem... men det var bara en av de dar typiska eftermiddagsskurarna. Himlen som nyss hade varit helt gra, sprack upp och solen kom fram. Det ar vanligt pa de har breddgraderna, att vadret varierar mycket under en och samma dag. Vi "gjorde stan", gick pa marknad och fikade pa ett café med anor fran 1824: el Gran Café de la Parroquía. Det var en spansk bagare vid namnet Don Pepé som startade caféets foregangare. Underbart gott kaffe och frukosten med potatisomelett var ocksa muy rico! Nej, jag skams inte ett dugg over att bestalla spansk omelett! Jag har ju atit mexikansk frukost med huevos revueltos a la mexicana con frijoles (aggrora med chile, lok och tomater plus bonor) nastan varje dag, nar magen har tillatit det.
Pa Zócalo var det dans- och musikgrupper pa kvallen (traditionella mexikanska danser och otroligt fina folkdrakter) och vi var forstas dar och flanerade med alla andra. Det ar harligt med allt folkliv, speciellt Zócalo brukar vara fullproppat med manniskor. Vill man ha lugn och ro ska man halla sig borta darifran, eftersom det finns mycket stim och stoj, marimba-spelare, mariachis och andra musiker som spelar vid de olika restaurangerna och forsoker overrosta varandra. Det var manga ambulerande forsaljare, fran barn till gamlingar, som gick runt och salde olika saker. Jag kopte lite tuggummi (avsiktligt till overpris) av en kvinna med tva sma barn. Jag ater aldrig tuggummi, men jag kan ju ge det till battre behovande. Pa kyrkvaggen fanns det "vaggtidningar" som protesterade mot valfusket, men jag missade tyvarr att ta kort pa dem och dagen darpa var de redan borta.
Vid katedralen i Xalapa (var nasta stopp pa resan, som vi kom till pa mandageftermiddag den 17/7) var det ocksa fredliga demonstrationer mot valresultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar