Glimtar från Ecuador, del 6

Santiago är en liten by som Gud glömt precis vid utkanten av regnskogen. Boendestandarden var minst sagt basic och det fanns antagligen bara en servering i byn, den på Hostal Interoceánico. Maten var väldigt enkel (grönsaksomelett, stekt yuca och ris) men helt ok… tills jag blev magsjuk i Méndez. Vi hade en stor spindel bosatt på den gemensamma toaletten och två döda kackerlackor (lika stora som mitt lillfinger) under sängen. Tyvärr förevigade jag dem aldrig. Annars var allt helt OK förutom att det låg en militäranläggning ganska nära så det var mycket trafik på vägen hela natten. Det var någon som sökte härbärge strax efter midnatt och fick knacka rätt länge innan ägarna vaknade till liv. Tupparna började gala vid halv tre och slutade aldrig. Det var ett himla liv, men så är det ju alltid… Vi tog bussen till Méndez på morgonen efter frukost ecuatoriansk tid = minst en halv timme försenade. Méndez med sina två tusen invånare var inte så mycket större än Santiago, men en trevligare stad med massor med träd och vackra blommor och hus med röda tegeltak. Boendet på Hostal Los Ceibos var helt underbart. Egentligen konstigt att inte fler turister hittade dit.

Bussresan från Méndez till Cuenca tog ca. fem timmar och var rätt häftig. Vi åkte i bergen och vyerna var fantastiska. Inga större jordskred, det var bara ett ställe där regnet hade förstört vägen. Efter en stunds dividerande kom vi över. Jag åt ingen frukost innan resan eftersom jag var magsjuk, bara té och en liten bit bröd. Guiden köpte en frukt (mörkgrön avlång med vitt fruktkött och långa mörkbruna kärnor) när vi väntade på bussen. Jag smakade lite på frukten och den var jättegod, smakade nästan som cherimoya. Jag hade för mig att den hette guava, men har inte lyckats hitta en bild på en sådan på nätet. Guava som jag har hittat ser inte alls likadan ut.

På kvällen i Cuenca åt vi middag på Raymipampa, en trevlig restaurang med mycket god mat vid huvudtorget Plaza Calderón. Samtidigt planerade vi de kommande dagarnas program. Gruppen skulle till nationalparken El Cajas dagen därpå. Cuenca-vistelsen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det var ju inget jag kunde göra åt det. Blir man sjuk så blir man. För övrigt har jag aldrig sett en stad med så många otroligt vackra byggnader! Helt fantastisk! Den är med på Unescos världsarvslista från 1999. Cuenca är Ecuadors tredje största stad efter Guayaquil och huvudstaden Quito. Levnadsstandarden är märkbart hög. Hela Azuay-provinsen är förmögen tack vare sina många gruvor. Det finns mycket guld och andra mineraler där. Det märktes på stan också: på antalet guldsmedsaffärer. Smycken är ett bra shoppingtips om man inte föredrar att köpa en Panama-hatt. Den kommer ursprungligen från Ecuador och inte från Panama som man skulle kunna tro. Marknadsdagen i Cuenca är torsdag.

Ingen utflykt till El Cajas som sagt utan jag stannade "hemma" på Hostal La Latina och vilade. Tänkte skriva lite dagbok men somnade och vaknade efter en timme med pennan i handen. På dagen gick jag en runda på stan och fotade några dockor som folk hade ställt överallt på gatorna. De var i naturlig storlek (eller större) och liknade omtyckta eller hatade kändisar. Ecuador är nämligen pyromanernas paradis på nyårsafton. Vid midnatt eller när affärerna stängde för helgen brände man de här dockorna och med dem allt som hade med det gamla året att göra. Så välkomnade man det nya året. Precis som i Spanien äter man en vindruva för varje klockslag vid tolvslaget.

Kl. 21 samlades vi på hotellet för att gå till nyårsmiddagen på Hotell Crespo. Det var ett trevligt ställe och maten var visst god också men jag åt inte så mycket eftersom jag hade hög feber. Vi sjöng alla möjliga sånger när vi väntade på tolvslaget, allt vi kunde komma på så det blev en del Taube och Bellman och Gaudeamus igitur...

Jag tyckte att jag orkade rätt länge eftersom jag följde med till en bar efteråt och drack en caliguay = torrt vitt vin och Sprite. Baren var tyskägd och hette Wunderbar. Namnet är som ett dåligt skämt, men det var ett bra ställe. Sedan var det några som skulle hem och jag följde med. Hade 39,5 i feber på nyårsdagsmorgonen och var rätt borta på förmiddagen. Vid 11-tiden tog jag i alla fall en massa piller (som jag hade hämtat ut på apoteket två dagar innan ifall att…) och kände mig som en annan människa efter det. Jag åt lunch på den vegetariska restaurangen El Paraíso som jag hade hittat i Lonely Planet. För första gången på länge tyckte jag att maten smakade något. Tog in bara en varmrätt (risotto av något slag) och en milkshake av björnbär som jag bara älskade. Jag kunde ha levt på batido de mora (björnbärsmoothie) Det var många som satt med stora skålar med fruktsallad som såg riktigt smaskig ut, men det vågade jag mig inte på. Det verkade som om folk skippade lunchen och åt fruktsallad istället. Inte helt fel i värmen.

På nyårsdagen hände det inte så mycket, det mesta var stängt på stan. Jag hade tänkt gå på bio för att se Almodóvars Hable con ella, men Casa de la Cultura var också stängd. På kvällen var vi ute och åt på en italiensk restaurang som hette Bella Casa eller något liknande. Vi satt i en trevlig patio som var full med buskar och blommor. Det var bra service och god mat också. Den italienske kocken var ute och småpratade med oss.

På torsdagmorgon kände jag mig ganska mycket piggare, men åt fortfarande febernedsättande. Jag ville ju inte missa den spännande resan på tågtaket mellan Riobamba och Alausí. Det blev inte så många kort i Cuenca men här ovan finns i alla fall två: den övre föreställer dockan som skulle brännas på nyårsafton och den undre de vackra blåa taken på den nya katedralen.