15 november 2006

Det kom ett mejl

Det är en kinesisk historia om en till åren kommen bonde, som jobbade flitigt på åkern med sin gamla häst. En dag ville det sig inte bättre än att hästen slet sig och rymde till bergen. Grannarna visade sitt medlidande med den gamle mannen för att han hade sådan otur, men denne svarade bara kort: ”Otur eller tur? Vem vet?”

En vecka senare kom hästen tillbaka från bergen, med en stor flock unga hästar i släptåg. Nu var alla grannarna överförtjusta för bondens skull och gratulerade honom för hans tur. Men det enda de fick till svar var: ”Otur eller tur? Vem vet?”

När bondens son försökte tämja en av de vilda hästarna, ramlade han av hästen och bröt foten. Alla tyckte att han hade haft riktig otur. Men bondens enda reaktion var: ”Otur eller tur? Vem vet?”

Efter några veckor kom armén marscherande in i byn och tog alla friska ynglingar med sig. När de såg bondens son med den brutna foten lämnade de honom. Var det otur eller tur? Vem vet?

Texten är från Anthony de Mello, Sadhana; A Way to God, Gujarat Sahitya Prakash, Anand, 1979

Existerar tur och otur? Eller handlar det om vilken inställning man har till det som händer?

10 kommentarer:

  1. Nej, jag tror inte pâ tur och otur. Snarare pâ "una de cal y otra de arena" dvs. att livet är en blandning av bra och mindre bra händelser. De goda tiderna gör att man härdar ut under de dâliga.
    ..fast en del verkar drabbas otroligt hârt. Livet är verkligen inte rättvist.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig, Anna. En del drabbas av värre motgångar än vad de förtjänar och livet är knappast rättvist, men frågan är väl vad man gör av det man "får tilldelad".

    En annan sak är det här med vilket förhållningssätt man har. Om man förväntar sig att saker och ting går åt skogen, kan man vara ganska säker på att de gör det också. "Man får vad man beställer" med andra ord.

    SvaraRadera
  3. Allting är inställning. Hur skulle man annars förklara att en del människor gråter över i-landsproblem och andra är lyckliga med det lilla?
    Inte sagt att det är bättre att vara fattig då alltså, utan att man till viss del kan välja att vara olycklig eller lycklig.

    SvaraRadera
  4. Jag kan nog inte annat än instämma. Det handlar om inställningar och olika kulturella strukturer som formar våra tankar kring vad som är tur, otur, lycka, olycka, rikedom, fattigdom... Jag kommer här att tänka på det jag själv sysslar med i min utbildning: frågan om det finns en essens som föregår människan och språket (ett sådant exempel skulle kunna vara att människan till sin natur är god eller att det finns rätt och fel) eller om allting i vår verklighet bara är konstruktioner. Personligen tror jag att det FINNS vissa essenser, men hur vi sedan omsätter dem i praktiken, tolkar dem och lever (eller inte lever) efter dem, DET är inställnings- och strukturalistiska frågor. Så nej, tur och otur finns inte :)
    Jättekul att du tar upp sådana här frågor :)

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt. Absolut. Det är klart att det handlar lite om inställning till saker och ting. I de svåraste situationer gäller det att försöka ha en positiv inställning. Jättesvårt, jag vet, för det är klart att det beror på vad det handlar om. Jag kan tänka lite sådär om mig själv. Tur eller otur att jag ska opereras? Det är klart att det är otur att jag blivit sned från början, men vilken tur jag har som får opereras och bli bättre! Otur att det blir jobbigt? Pja. Men vilken tur att det blir bra efter det jobbiga.
    Flummigt, har lite svårt att uttrycka mig känner jag. Men det där var ett exempel... :)

    SvaraRadera
  6. Jag håller med om att det handlar mycket om inställning. Man kan ju välja att se något som ett problem eller som en utmaning, till exempel.
    Men samtidigt är det lite farligt, tycker jag, att säga att det är BARA handlar om vilken inställning man har och att man ska försöka vara nöjd med den situationen man är i. Det bäddar ju för konservering av massor av orättvisor och diskriminering (var nöjd som det är istället för att försöka förändra).
    Men tankvärd historia, Puman!

    SvaraRadera
  7. Lite tråkigt att alla är nästan rörande överens. ;) Visst hade det varit lite spännande om någon hade hävdat bestämt att h@n föddes med en fyrklöver mellan tårna eller är följd av en hiskelig otur dagarna i ända. Ingen som är vidskeplig eller tror på ödet heller? Är inte livet lite förutbestämt?

    SUKHA: Nej, det är inte bättre att vara fattig, jag förstår hur du menar. Var och en har sin egen ryggsäck och referensram att bära på och relaterar till sina egna erfarenheter , men samtidigt kan jag inte sluta förvånas över att så många visar så lite medkänsla eller vilja att förändra saker som handlar om andras väl och ve. Nu hamnade jag nog på ett sidospår...

    Ja, jag tror också på att man med hjälp av förhållningssätt och tankar medvetet kan välja sina känslor. Att aktivt välja andra tankar och inte bara spela samma band som igår är inte helt enkelt och kräver nog en god självkännedom.

    LINDA: Jag är inte säker på att jag förstår ditt resonemang om essens korrekt, men för mig låter det logiskt att föreställningen om t.ex. att det finns rätt och fel ligger till grund för olika strukturer. Den frågan kan jag nog inte fördjupa mig i, eftersom jag inte är tillräckligt insatt.

    BARAJAGJOHANNA: Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är en jordnära person och har en viss förmåga att “flumma till det” och “sätta krokben på mig själv” när funderar och filosoferar.  När jag läste om bonden fick jag en tankeställare och påminnelse om hur viktig ens egen inställning är.

    VIDA LATINA: Jag vet inte om ordet inställning har en positiv laddning, men för mig behöver det inte innebära att man är nöjd och saknar vilja att förändra. Jag skulle säga ett sunt sätt att se på saker och ting för att kunna dra “rätt” slutsatser om hur man ska agera. Det handlar om att kunna skilja på saker man kan göra något åt och saker som man måste acceptera. Nu blev det flummigt! ;)

    ANNA, förresten, har du läst Alfons Åberg för din son? Han har en så klok pappa som säger: "Man måste ha tråkigt ibland. Om man bara har roligt märker man ju ingen skillnad." :)

    SvaraRadera
  8. Absolut, visst hade det varit kul om nån tyckt tvärtom. :)

    Även om det har hänt saker i mitt liv som jag bara inte förstår varför det ska hända, så har jag en tro på att det händer av en anledning. Visst kan man tycka att det är "otur", men samtidigt har jag svårt att se det så.

    SvaraRadera
  9. Barajagjohanna, ibland är det svårt att se sammanhang förrän det har gått ganska lång tid. När jag får lite perspektiv kan jag möjligen se en röd tråd... men inte alltid. Om någon hade sagt till mig för tio år sedan att jag kommer att resa runt i Latinamerika hade jag nog skrattat gott och undrat vad jag skulle göra där. Vissa saker "bara blir" eller det ena leder till det andra utan att man kan se någon speciell anledning.

    En annan sak som kanske verkar lite konstig är att det är nyttigt med problem och motgångar. Man uppskattar förstås inte det när man är mitt i det, men efteråt vill man ofta inte vara utan den erfarenheten. När man klarar av något som känns svårt, det är då man växer.

    SvaraRadera