Tittade häromkvällen på ett program om tobaksindustrin i Nicaragua. Aganorsas cigarrfabrik i Estelí drivs av kubaner som säger sig vara måna om sina anställda. De delar ut gratis mediciner mot huvudvärk och illamående till arbetarna, men det räcker inte på långa vägar. Arbetsmiljön i fabriken och på odlingarna är vedervärdig och lönerna låga. Gifterna (paraquat och gastoxin) som används i produktionen tillverkas av företaget Monsanto i USA men är förbjudna där (och i Sverige sedan 1983) eftersom de är för farliga för att användas.
Ventilationen i fabriken är dålig eftersom en effektivare luftcirkulation skulle torka och förstöra tobaken. Bara en av arbetarna använder skyddsmask för att han vistas längre tid inomhus än de andra. Många av arbetarna har förgiftningssymptom, huvudvärk, kräks och svimmar. Flickan som arbetar med att duscha tobaksbladen har svamp och infekterade sår på händerna. En kvinna tappar rösten när hon kommer tillbaka till arbetet efter en ledighet. Kemikalierna och dammet på fabriken orsakar lungsjukdomar.
Barnarbete är vanligt. Mammorna tar med sig äldre barn till fabriken för att de ska hjälpa till. På åkrarna arbetar barn långt innan de kommer upp i skolåldern. En tobaksarbetare tjänar 150 córdobas per vecka*), alltså knappt 60 svenska kronor, vilket kan jämföras med priset på ett läkarbesök: 200 córdobas. Kostnaden för att odla tobak är ofta större än intäkterna och detta tvingar många bönder att ständigt ta nya lån. Det orsakar stora sociala problem, missbruk, kvinnomisshandel osv. Vanliga familjefäder förvandlas till bazuqueros, a-lagare.
Nicaragua är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Tobaksindustrin har jordbruksministeriet i sitt hårda grepp och befolkningen tvingas till att odla tobak i stället för att odla mat. Skogsskövling för att bereda mer mark till tobaksodling får negativa konsekvenser för miljön. Monopolet av ett fåtal stora företag delar marknaden mellan sig och pressar ner priserna.
Sist vill jag göra reklam för kampanjen mot IMF´s krav som jag hittade på Sven Elanders blogg. Den handlar om att protestera mot att Internationella valutafonden styr demokratiskt fattade beslut i fattiga länder genom att villkora betalningarna och t.ex. tvinga Nicaragua att satsa ynka 3% av sin statsbudget på utbildning. Det försvårar landets kamp mot fattigdomen.
Citatet i rubriken är av Mahatma Gandhi
*) Årslönen för Philip Morris verkställande direktör är 10 miljoner USD.
Ventilationen i fabriken är dålig eftersom en effektivare luftcirkulation skulle torka och förstöra tobaken. Bara en av arbetarna använder skyddsmask för att han vistas längre tid inomhus än de andra. Många av arbetarna har förgiftningssymptom, huvudvärk, kräks och svimmar. Flickan som arbetar med att duscha tobaksbladen har svamp och infekterade sår på händerna. En kvinna tappar rösten när hon kommer tillbaka till arbetet efter en ledighet. Kemikalierna och dammet på fabriken orsakar lungsjukdomar.
Barnarbete är vanligt. Mammorna tar med sig äldre barn till fabriken för att de ska hjälpa till. På åkrarna arbetar barn långt innan de kommer upp i skolåldern. En tobaksarbetare tjänar 150 córdobas per vecka*), alltså knappt 60 svenska kronor, vilket kan jämföras med priset på ett läkarbesök: 200 córdobas. Kostnaden för att odla tobak är ofta större än intäkterna och detta tvingar många bönder att ständigt ta nya lån. Det orsakar stora sociala problem, missbruk, kvinnomisshandel osv. Vanliga familjefäder förvandlas till bazuqueros, a-lagare.
Nicaragua är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Tobaksindustrin har jordbruksministeriet i sitt hårda grepp och befolkningen tvingas till att odla tobak i stället för att odla mat. Skogsskövling för att bereda mer mark till tobaksodling får negativa konsekvenser för miljön. Monopolet av ett fåtal stora företag delar marknaden mellan sig och pressar ner priserna.
Sist vill jag göra reklam för kampanjen mot IMF´s krav som jag hittade på Sven Elanders blogg. Den handlar om att protestera mot att Internationella valutafonden styr demokratiskt fattade beslut i fattiga länder genom att villkora betalningarna och t.ex. tvinga Nicaragua att satsa ynka 3% av sin statsbudget på utbildning. Det försvårar landets kamp mot fattigdomen.
Citatet i rubriken är av Mahatma Gandhi
*) Årslönen för Philip Morris verkställande direktör är 10 miljoner USD.
Mycket bra skrivet! (som vanligt) Håller helt med Gandhi att fattigdom är den värsta formen av våld
SvaraRaderaJa, bra och viktigt skrivet! Jag såg också det programmet, det går rysningar genom hela kroppen.
SvaraRaderaTack för länktipset också (På vems villkor?), jag har lagt till den i min länklista. Många bäckar små, kanske...
Jag blir riktigt förbannad när jag ser såna här program, som t.ex. det här med bekämpningsmedel. Vi förbjuder gifterna i väst, men vissa tycker att det är OK att utsätta människor i fattiga länder för de här hälsoriskerna. Arrgg! Och IMF sedan... Det är tydligt att Nicaragua ska bliva vid sin läst, inte ta sig ur fattigdomen och utvecklas.
SvaraRaderaJag ska uppdatera mina länkar också.
Bra citat. Det är dessutom en form av vâld, som man inte kan "slâ tillbaka" mot.
SvaraRaderaUsch, ja vilket hyckleri! De flesta multinationella företag är snälla hemma och bär sig riktigt svinigt ât i tredje världen.
Sant med hyckleriet kring våra miljölagar. Man behöver inte ha rest mycket i Centralamerika för att slås hur många maquiladoras (sweat shops) det är längs med de större vägarna. Man exporterar miljöproblemen och slipper jobbiga fackförbund.
SvaraRaderaDet är samma anledning till att Sverige importerar uran istället för att bryta det i Norrland... Då kan vi lulla vidare i tron att kärnkraften är ren (det kommer ju ingen rök ur skorstenen!)
För att inte tala om allt gift de sprutar ut över kokaodlingarna (och allt de låtsas tro är kokaodlingar) i Colombia... Någon dag ska jag skriva i min blogg om det, det är helt vidrigt, faktiskt.
SvaraRaderaAnna: Ja, hur slår man tillbaka? Det var ingen lätt fråga, men ett sätt för oss i väst är att använda konsumentmakt och välja varor som är producerade i bra arbetsmiljö och som ger en skälig lön till bönderna så att deras barn kan gå i skolan istället för att jobba.
SvaraRaderaDen dagen jag såg en bild på en Nemagon-skadad man (det är ett bekämpningsmedel på bananplantage) slutade jag köpa "vanliga" bananer.
Sukha: Dubbelmoralen är slående. Det som inte syns finns inte. Men är vi så dumma, eller är det egennyttan som styr?
Vida latina: Jag ser fram emot att läsa ditt inlägg om Colombia!
Kul att du länkar till kampanjen! Hoppas att vi på det här sättet kan göra den abstrakta frågan om IMF:s lånevillkor till något konkret som fattiga länders möjlighet till en sjävstädnig politik. Hoppas det kan bli lite ringar på vattnet också i bloggvärlden.
SvaraRaderaKampanjen förtjänar all uppmärksamhet den kan få! Säger som "Vida latina" här ovan: Många bäckar små... :)
SvaraRadera