uppmanar Kelly och RS. Rätt lagom ansträngande tidsfördriv en lugn söndageftermiddag tänkte jag och hakar på: Avslöja 5 saker om dig själv som ingen vet (eller så få som möjligt). Alla är dessvärre sanna.
1. Jag har tillhört en fan club men tänker inte avslöja vilken.
2. När jag åkte Finlandsbåt gick larmet från hytten och personalen fick rycka in. Det var barn inblandade och det var helt ofarligt. Har man blivit uppfostrad till att göra som man blir tillsagd är det inte så svårt att tänka sig vad en 7-åring gör om det står "Tryck här" bredvid en knapp? Ja, trycker förstås, och det råkade vara en larmknapp.
3. Jag har imponerat på amerikanska läkarstudenter med min övertalningsförmåga. Det var när jag skulle åka långfärdsbuss nånstans i Centralamerika. Personalen på bussbolaget ville att jag skulle slänga in min lilla ryggsäck i bagageutrymmet (läs inte ha någon koll över mina saker som kamera osv.) men jag vägrade. Efter några minuters dividerande tillkallades en vakt men jag stod på mig (med hjälp av envishet och kvinnlig charm, inte för att jag trodde att jag hade någon, men det funkade) och det slutade med att jag satt med ryggsäcken i knäet medan läkarstudenterna (manliga) var tvungna att lämna ifrån sig alla sina saker. De var inte lite avundsjuka. Nationaliteten kan ha spelat en viss roll - jag hade ju visat mitt svenska pass.
4. Jag har glömt samma fleecejacka i två olika länder och lyckats få tillbaka den. Första gången var på en restaurang i San José i Costa Rica. Personalen hade tagit hand om den och den låg snyggt och prydligt vikt i en plastpåse under disken, bara att hämta när jag var tillbaka i stan efter några dagar. Andra gången var i San Pedro Sula i Honduras. Jag glömde jackan på ett hotellrum när jag bytte rummet mot gatan till ett lugnare. Dagen därpå åkte jag därifrån till Tela på kusten och några dagar senare när jag hade bussbyte i San Pedro Sula tog jag taxi från busstationen till hotellet, hämtade min jacka, hoppade in i taxin, iväg till busstationen och vidare med nästa buss mot Guatemala. Proceduren tog en timme, precis den tiden jag hade mellan bussarna. Lite svettigt var det, men rätt bra jobbat tycker jag!
5. Jag har läst Salingers "The catcher in the rye" två gånger.
1. Jag har tillhört en fan club men tänker inte avslöja vilken.
2. När jag åkte Finlandsbåt gick larmet från hytten och personalen fick rycka in. Det var barn inblandade och det var helt ofarligt. Har man blivit uppfostrad till att göra som man blir tillsagd är det inte så svårt att tänka sig vad en 7-åring gör om det står "Tryck här" bredvid en knapp? Ja, trycker förstås, och det råkade vara en larmknapp.
3. Jag har imponerat på amerikanska läkarstudenter med min övertalningsförmåga. Det var när jag skulle åka långfärdsbuss nånstans i Centralamerika. Personalen på bussbolaget ville att jag skulle slänga in min lilla ryggsäck i bagageutrymmet (läs inte ha någon koll över mina saker som kamera osv.) men jag vägrade. Efter några minuters dividerande tillkallades en vakt men jag stod på mig (med hjälp av envishet och kvinnlig charm, inte för att jag trodde att jag hade någon, men det funkade) och det slutade med att jag satt med ryggsäcken i knäet medan läkarstudenterna (manliga) var tvungna att lämna ifrån sig alla sina saker. De var inte lite avundsjuka. Nationaliteten kan ha spelat en viss roll - jag hade ju visat mitt svenska pass.
4. Jag har glömt samma fleecejacka i två olika länder och lyckats få tillbaka den. Första gången var på en restaurang i San José i Costa Rica. Personalen hade tagit hand om den och den låg snyggt och prydligt vikt i en plastpåse under disken, bara att hämta när jag var tillbaka i stan efter några dagar. Andra gången var i San Pedro Sula i Honduras. Jag glömde jackan på ett hotellrum när jag bytte rummet mot gatan till ett lugnare. Dagen därpå åkte jag därifrån till Tela på kusten och några dagar senare när jag hade bussbyte i San Pedro Sula tog jag taxi från busstationen till hotellet, hämtade min jacka, hoppade in i taxin, iväg till busstationen och vidare med nästa buss mot Guatemala. Proceduren tog en timme, precis den tiden jag hade mellan bussarna. Lite svettigt var det, men rätt bra jobbat tycker jag!
5. Jag har läst Salingers "The catcher in the rye" två gånger.
Vilken kul idé - eller inte ;)
SvaraRaderaSka själv försöka klura på det där och se om jag har några lik i garderoben. Eller: det har jag ju med all säkerhet, frågan är bara om jag kan hitta dem :P
Linda, grejen är väl att man inte ska dra fram de allra värsta. Det gäller att välja rätt. ;)
SvaraRaderaHej Jag tror mina lik för ligga kvar ett tag.Skrattade gott åt barnet som tryckte på larmet.
SvaraRadera:)
Gunnar: Ett revben kunde vi väl få åtminstone... :D
SvaraRaderaJag har skrattat åt det många gånger efteråt, men just då var det inte så roligt. Borde kanske ha berättat hela grejen. Till saken hör nämligen att vi hade missat en av de stora båtarna efter att ha fått fel besked om avgångstid. Stod i hamnen och såg båten glida iväg.
Eftersom någon skulle möta oss på den finska sidan och vi hade en tid att passa slängde vi oss i en taxi för att hinna med den andra stora båten som går från stan och hann precis innanför dörren när det var dags för avgång. När vi sedan kom till hytten, satte oss ner och pustade ut hörde jag helt plötsligt en okänd mansröst säga:
“Hur var det här då? Är allt OK?”
Jag trodde att barnet hade satt på radion och att det var en replik i en pjäs jag hörde. Vilket sammanträffande, tänkte jag.
“Hehe, NU JA, nu är allt OK!”
Varpå rösten svarade: “Är det säkert att allt är OK?”
Först då gick det upp för mig att han pratade med MIG.
“Jaa!” svarade jag skamset.
“Då så. Klart slut.” KLICK! Han stängde kommunikationsradion.
“Förgrömmade unge, vad gjorde du?!”
Ungen som precis hade lärt sig att läsa: “Ja men, det står ju att man ska trycka här!”
Ha ha , underbar historia med barnet ;)
SvaraRaderaBarn är underbara... för det mesta! ;D
SvaraRadera