Klimatdebatten påverkar inte svenskarnas resande, skriver DN. Är det någon som är förvånad? Inte jag. Hur som helst, det var egentligen inte det som fångade min uppmärksamhet i den här artikeln utan att boendet skulle ha så stor betydelse för vart man vill åka:
Det kan jag inte skriva under på! Om resmålet är tillräckligt intressant kan jag stå ut med lite småkryp - inte en hel koloni, så gulliga är de inte, men ett par stycken så där - och tuppar som gal mitt i natten (det finns ju öronproppar). Det beror mycket på var jag reser förstås, men generellt är jag nöjd bara jag har en någorlunda bekväm bädd (med rena sängkläder och tillräckligt många filtar för att slippa frysa om det är kallt eller fläkt/AC när temperaturen kryper upp över 35 plusgrader) att sova på och vatten att tvaga mig i. Och ett ordentligt lås på dörren. Resten ordnar sig.- Man kan se att hotellet i många fall är viktigare än resmålet, och specialiserade hotell blir allt vanligare, säger Lisa Lenneman.
Intressant är också att kortresorna har ökat. Många efterfrågar 10 dagars resor eftersom de vill sprida ut sin semester under hela året. Då undrar man ju varför. Kan det bero på att många känner att de inte kan ta en lång sammanhängande ledighet på grund av arbets- och/eller familjeförhållanden eller kan det vara så att man vill ha lite av varje: en vecka till solen under den mörka årstiden, en skidresa med ungarna på sportlovet, en midsommarvecka hos släkten på Gotland och kanske en shoppingweekend till London innan jul.
Ojojoj så otroligt lite jag älskar kackerlackor. Har så många skräckhistorier om såna att mina ungar hävdar att jag gett dem fobi med alla detaljerade berättelser om dessa hopplösa kryp... Vill följaktligen inte ha några på något hotellrum alls!
SvaraRaderaDet är inte så att jag kräver att få ett rum med kackerlackor och stampar i golvet och uppför mig illa om jag inte får det... ;D men som sagt jag kan stå ut med ett par om jag absolut måste.
SvaraRaderaEtt litet tips: När du släcker, kommer de fram. Ha lampan tänd och sov med en ansiktsmask. Då får du vara ifred. ;)
Jag håller helt med , jag kan också stå ut med småkryp på rummet om resmålet är trevligt.
SvaraRaderaJag tror att en hel del människor som reser ser boendet som en del i upplevelsen. Man bor gärna på ett dyrt hotell och njuter av lite extra lyx. Det har väl inte riktigt varit min grej eftersom jag oftast hellre lagt reskassan på annat än boendet. Jag ärfullt nöjd med små enkla hotell eller hotal så länge det är rent och känns säkert.
I Indien var jag och badade p ett maharadjapalats som fungerade som lyxhotell. Poolen var hur läcker som helst , elfanter somsprutade vatte , barstolar och bar mitt i pollen , barstolarna såg ut som sköldpaddor. Mat och dryck höll nästan svenska priser.
Vi hade nyligen kommit tillbaka från byarna och det här skulle väl vara någon belöning. Vi fick e palatset och träffa maharani (maharadjans fru).
Tyvärr hade jag svårt att njuta av lyxen och att passas upp när jag visste att min ostmacka , drink och någon öl kostade lika mycket som det tog en daglönare veckor att jobba ihop. Människorna jag bodde hos i byn kunde bara drömma om all den här lyxen.
På något sätt kändes det en aning fel och jag fick lite skuldkänslr trots att miljön verkligen var fantasisk
Jag har full förståelse för att många vill unna sig lite extra utöver det vanliga vardagliga när de har semester. Det behöver jag själv också ibland. När jag har varit ute i mycket primitiva förhållanden, dvs. inte fått duscha på tre fyra dagar och ätit ris, maniok och matbananer till frukost, lunch och middag, är det rätt skönt att slänga sig i en pool och äta hummer med ett glas vitt vin till och få en het espresso på det. Men lite skräp i hörnen skulle aldrig få mig att välja bort ett resmål, något jag gärna vill se och uppleva. Då sover jag hellre med lampan tänd ;-) och använder överskottet av reskassan till att göra en utflykt med mitt fadderbarn t.ex.
SvaraRaderaVilken spännande upplevelse, Thérèse, men jag förstår ditt dilemma. Tänker i samma banor som du när jag är ute och reser, dåligt samvete är bara förnamnet. Det är svårt att förhålla sig till det. De här människorna får det inte bättre för att jag avstår (låter kanske egoistiskt men så är verkligheten). Jag kommer aldrig att vänja mig vid eller att vara oberörd när någon med hungrig blick och knappt kläder på kroppen ställer sig vid mitt bord och tittar på när jag sitter och äter. Det jag försöker tänka på är att gynna de lokala småföretagarna, handla i lilla kiosken eller livsmedelsbutiken istället för att gå till stora varuhus och äta min lunch på en familjeägd restaurang. Då kommer mina pengar till nytta.
Nu kom jag ifrån ämnet helt och hållet. Detta kanske förtjänar ett eget inlägg framöver.