Sanningens ögonblick - Elvis och jag

Kvällen var perfekt. Löven på den blommande hibiskusbusken susade av en svag bris som kändes behaglig och svalkande efter en lång dag i den starka solen. De färggranna fåglarna kvittrade förtjust till varandra i den brunkande trädgården. Doften av underbar mat letade sig ut från det lilla köket och snart dignade middagsbordet på innergården av alla läckerheterna. Hummern var utsökt och sällskapet mycket trevligt hemma hos charmige Elvis (med efternamnet Turiño Vilvas) och hans kära fru Marely på Francisco Cadahía-gatan No. 120 i den underbara kolonialstaden Trinidad på Kuba. Familjen har en casa particular (typ pensionat som har tillstånd av staten att ta emot turister och får ersättning för det) som Elvis driver medan Marely arbetar som lärare. I familjen ingår tvillingpojkar och två nyfikna taxar. Kan varmt rekommendera dig att bo hos dem om du har vägarna förbi Trinidad. Om jag fick välja skulle jag hellre uppleva detta igen än äta middag hos the Presley´s på Graceland.

Med uteslutningsmetoden kan man alltså konstatera att jag inte har kört bil, vare sig med eller utan körkort, i Bolivia. Min självbevarelsedrift är starkare och lusten att leva väger tyngre än så. Ta en titt på Dödens väg och helt plötsligt är det inte så svårt att förstå. Nej men allvarligt talat, trafiken i storstäderna dödar många människor och är det största hotet för en turist... inte att dö av någon svår sjukdom eller att bli rånad och kidnappad eller att bli utsatt för andra brott.