Musik som har förändrat mitt liv

Det är stora ord från Sånger från nedre botten. Jag fick egentligen den här utmaningen från Kulturbloggen, men äras den som äras bör. Jag kan som sagt inte påstå att min hela värld skulle ha ändrats pga ett enda musikstycke, men säkerligen av passionen för musik som jag har ärvt från mina föräldrar. Jag hade varit en annan person idag om jag inte hade vuxit upp med Carmen och Liszts ungerska danser, Glenn Miller, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong, West Side Story, Sibelius violkonsert och Pajazzo, Vivaldis Fyra årstider och Strauss-konserten på Nyårsdagen. Den listan kan göras hur lång som helst. De ovannämnda har jag fått "med modersmjölken" men om jag ska försöka välja ut vilka sju låtar eller musikstycken har påverkat mig mest... då blir det svårt. Jag börjar med en liten historia från småskolan:

1. När jag var 10-11 år skulle alla eleverna sjunga på musiklektionen och fröken satte betyg efter sångprovet. Efter lektionen sa hon att hon var lite osäker på vilket betyg hon skulle sätta på mig och min kompis så hon ville att vi skulle sjunga för henne en gång till veckan efter. Det var inte så att jag hade dåligt betyg, men hon funderade på att höja det till en 9:a. Jag tyckte om att sjunga och gjorde det ofta så det var bara att gå hem och träna. Jag valde en finsk julsång, Varpunen jouluaamuna, som jag tyckte mycket om men som var ganska svår. Jag satt vid köksbordet och sjöng, om och om igen. Det var ett ställe med en halv ton som var extra svår och där fastnade jag ofta. Mamma stod och diskade och lyssnade och rättade de gånger det blev fel. Hon försökte övertala mig att välja någon lättare, men jag bara fortsatte att sjunga, torkade tårarna emellan och sjöng igen. Till slut satt den svåra tonen som den skulle. Jag var supernervös när det var dags för musiklektionen. Min kompis (som var ännu duktigare än jag och provsjöng för högsta betyg) lovade att jag skulle få sjunga först. Det gjorde jag och jag lyckades! Som jag hade kämpat! Det förändrade min värld, iaf lite.

2. Som nummer två väljer jag Tove Janssons Höstvisan som beskriver det finska vemodet så fint. Både texten och melodin får mig att känna att det är här jag hör hemma. Här har jag mina rötter.

3. Bolivia och Imillitay av Los Kjarkas som jag har upplevt på plats. Det var mäktigt! Vilken stolthet och styrka det finns i den här musiken. ¡Arriba Bolivia y Los Kjarkas!

4. Jag har alltid varit svag för Eric Claptons Tears in heaven.

5. Dire Straits har många fina låtar. Det är omöjligt att välja bara en så det får blir två: Brothers in arms och Walk of life. Den första för budskapet och den andra för glädjen. Det spelar ingen roll hur sur eller ledsen jag är, jag kan inte låta bli att le när jag hör den. Det finns fler pärlor: Money for nothing, Why worry...

6. Paranoid av Black Sabbath. Nackhåren reser sig på mig när jag hör de första tonerna. Hittade tyvärr ingen bra version av låten, bara en med avdankad Ozzy, inte mycket att länka till. Här hittade jag den versionen jag letade efter. Hmm, undrar var den fanns innan... De mexikanska grabbarna är helt fenomenala också, men sången var ingen höjdare.

7. Det finns många underbara kvinnliga röster/låtar som Dolores O´Riordan, Sam Brown och Sinead O´Connor, men om de har förändrat mitt liv? Njaae, möjligen bra förebilder för hur man lever ut sina känslor. Och så finns förstås den där låten med den första kärleken, men den behåller jag för mig själv. Hur ser din lista ut?