Christel berättade i kommentaren till mitt förra inlägg om ett snopet missförstånd pga en språkförbristning. Själv har jag inte råkat ut för några större olyckor - eller så har jag förträngt dem - men jag skrattade gott när jag var på väg hem från en manlig bekant (nej, ingen sån bekant... bara nån jag känner) och denne tittade leende på mig och frågade: "Ska jag kyssa dig?" Hrrmm, vad ska jag säga nu??? Det tog två sekunder innan det gick upp för mig att han menade skjutsa... och jag brast ut i gapskratt. Med nöd och näppe lyckades jag haspla ur mig: "Neej, det behövs inte. Jag kan ta bussen." Då var det hans tur att se helt oförstående ut... tills jag förklarade för honom vad han egentligen hade sagt. Det där med ske-ljud och skillnaden på [u] och [y] kan vara knepigt om man inte har svenska som modersmål. Kan inte låta bli att undra vad han hade gjort om jag hade gett honom en smaskig blötpuss på kinden!
Fniss! Den var bra. Jag förstår om du blev ställd en liten stund.
SvaraRaderaJaa, det är inte lätt när det är svårt. ;) Ungefär som nu i veckan, när jag pratade i telefon med en österrikare, och skulle säga min adress. Det tog ett tag innan det blev rätt, för gatan jag bor på har nämligen begåvats med ett ü i namnet. Allt för att krångla till det så mycket som möjligt för personer som inte har tyska som modersmål. ;D
SvaraRaderaDELLA: Som tur var, fann jag mig rätt snabbt. Kunde ha blivit pinsamt för båda annars. ;)
SvaraRaderaELISABETH: Ja, jag kan se Frau Bundeskanzlerin sittandes bakom sitt skrivbord... jawohl, här måste det var minst ett ü till... annars kan die dummen Schweden tro att de behärskar vårt ädla språk! ;D
Hahaha, ja det är inte lätt!
SvaraRaderaJag har svårt med svenska dubbelkonsonanter ibland. T ex ungnen där man lagar mat. Tror det stavas ugnen, men alla säger ungnen. Har tränat men kan inte uttala det rätt. Det låter som ungen=barnet. Så nu säger jag alltid spisen. Annars skrattar mina barn och säger ska du ställa in maten i någon av oss, mamma?
SvaraRaderaANNA MALAGA: Ramla inte av stolen nu. ;D
SvaraRaderaFOTBOLLSNÖRDAR 2:A HALVLEK: Haha, kreativitet och "genvägar" är väldigt bra att ta till! :) Det gör jag själv också, speciellt när jag talar främmande språk. Då får man ofta förklara runtomkring med egna ord om man inte kommer på vad det egentligen heter. På tal om det... jag har aldrig förstått varför folk har så svårt för att uttala "egentligen". Många säger k istället för t.
När jag läser mina egna texter märker jag ofta att jag slarvar med att böja adjektiv... men men, får väl förklara det med att det gör språket mer levande. ;)
"ELISABETH: Ja, jag kan se Frau Bundeskanzlerin sittandes bakom sitt skrivbord..."
SvaraRaderaNu svamlar jag värre än någonsing! Österrike var det och inte Tyskland. Kan du inte hålla dig till ett land! ;D
Det är som den med mörkt eller ljust bröd... ;-) När du trodde du blev tillfrågad om mjölk eller juice när du ville ha vatten...hehehe...
SvaraRaderaSobri: Nu förstår jag ingenting... helt ute, ihan pihalla! :D
SvaraRaderaJag har ett annat exempel angående samma sak. Min bror Christian var på resa i Sri Lanka och fick höra den här konversationen ofta:
SvaraRadera-What's your name?
-Christian.
-Well, I'm hindu/muslim, but I meant, what's your name?
Om jag någon gång får barn gäller det att döpa till ett namn som är internationellt gångbart överallt ;)
*asg* Ja, där ser man... religionen spelar olika stor roll på olika håll i världen. I dagens samhälle när folk rör sig i "allt större kretsar" är det viktigt med ett namn som är gångbart. Det underlättar kommunikationen, vilket jag själv är ett bra exempel på. Har bytt namn både en och två gånger (det är en lång historia men jag har skrivit om det förr) för att slippa bokstavera i tid och otid, för att få jobb etc.
SvaraRaderaAhaa, då döper du sonen till Chang Mohammed? ;)
Jag har också ett exempel:
SvaraRaderaVi hade besök från Tanzania och Namibia. Yngsta dottern är döpt till Mari men har lagt till Mi som tilltalsnamn.
Mi: Welcome. I´m Mi.
XX: Nice to meet you, I am XX. What is your name?
Mi: Mi.
XX: Yes. What is your name?
Där behövdes en förklaring. :)
För övrigt bjöd vi på ärtsoppa. De flesta gästerna bredde smör på knäckebröd och la ost på. Sen la dom det i soppan och åt allt med sked. Jag provade, inte dumt alls. Det blev många roliga minnen av deras besök!
Fotbollsnördar...:Min mamma har aldrig lärt sig svenska språket ordentligt. Nu börjar åldern också påverka. Hon har också svårt med dubbelkonsonanter. Och en del annat "ofinskt". Det är svårt att påpeka för ofta. Åldern: hon har svårt att hålla reda på vem som inte förstår finska. Min svärmor t ex som börjar bli liten aning dement. Det gäller att inte skratta när det blir för tokigt. Tanterna kan vara känsliga.
SvaraRaderaKul med långväga besök! Bröd i maten har jag också sett - eller att man äter maten med hjälp av brödet (utan bestick alltså). Alla sätt är bra.
SvaraRaderaJo, du var på lunch och hade beställt och då undrade servitören om du ville ha bröd och du svarade ja och sen sa han "mörkt" eller "ljust" och med sin brytning så lät det som han sa "mjölk" eller "juice" och då svarade du att du ville ha vatten varpå han upprepade frågan om det skulle vara "mörkt" eller "ljust" med samma resultat som innan men sen klickade det till sist... Kommer du inte ihåg? Det är ett gäng år sen...
SvaraRaderaOK, för länge sedan för att jag ska komma ihåg... ;D
SvaraRaderaHaha! Det är inte lätt att uttala ett svenskt u... :) För att inte tala om alla våra sche-ljud!
SvaraRaderaJag tränade länge... inte på att kyssa då utan på att säga [u] -nästan samma sak ju ;) - men tycker att [y] var svårare. Det beror säkert på finskan, att den uttalas annorlunda. Sche-ljudet är jag fortfarande inte 100% bekväm med men det tar sig. :)
SvaraRadera