För ett antal år sedan sparade jag ett tidningsklipp som gjorde ett starkt - för att inte säga oförglömligt - intryck på mig. Jag har stark integritet och en lika stark önskan att bestämma själv över mitt eget liv. Rubriken nedan väckte min nyfikenhet.
MAN MÅSTE KUNNA DRA MED KORT VARSEL
Artikeln handlar om Banverkets tidigare generaldirektör Monica Andersson som lämnade sin anställning utan att ha något nytt arbete att gå till. Visst, hon hade en månatlig nettolön som en vanlig dödlig bara kan drömma om men ändå. Hon hade som alla andra rättat munnen efter matsäck så omställningen måste ha varit stor när lönechecken uteblev. Säger man upp sig själv har man dessutom en lång karens på A-kassan och därmed ingen inkomst.
Och nu kommer vi till det intressanta. Ann Wibble, en tidigare finansminister, propagerade på sin tid om att alla borde ha en årslön på banken och fick hela Sverige att skratta. Men hon hade rätt! Precis som artikelförfattaren, tror jag att nästan alla kan skaffa sig en buffert av dra åt helvete-pengar (jag kan tyvärr inte ta åt mig äran av den formuleringen). Och det borde fler göra. Det behöver inte vara en hel årslön och det gäller att börja i tid, leva enkelt och prioritera bort all onödig konsumtion. Då kanske man har tillräckligt för att kunna se sig själv i ögonen, att stolt och rakryggad tacka för sig och lämna arbetsplatsen när man har fått nog. Med självkänslan i behåll är det mycket lättare att skaffa sig ett nytt jobb med positiv arbetsmiljö och meningsfulla arbetsuppgifter.
Dagens motto: Es mejor morir de pie que vivir de rodillas.*
Emiliano Zapata
* Det är bättre att dö stående än att leva på knä.
MAN MÅSTE KUNNA DRA MED KORT VARSEL
Artikeln handlar om Banverkets tidigare generaldirektör Monica Andersson som lämnade sin anställning utan att ha något nytt arbete att gå till. Visst, hon hade en månatlig nettolön som en vanlig dödlig bara kan drömma om men ändå. Hon hade som alla andra rättat munnen efter matsäck så omställningen måste ha varit stor när lönechecken uteblev. Säger man upp sig själv har man dessutom en lång karens på A-kassan och därmed ingen inkomst.
Och nu kommer vi till det intressanta. Ann Wibble, en tidigare finansminister, propagerade på sin tid om att alla borde ha en årslön på banken och fick hela Sverige att skratta. Men hon hade rätt! Precis som artikelförfattaren, tror jag att nästan alla kan skaffa sig en buffert av dra åt helvete-pengar (jag kan tyvärr inte ta åt mig äran av den formuleringen). Och det borde fler göra. Det behöver inte vara en hel årslön och det gäller att börja i tid, leva enkelt och prioritera bort all onödig konsumtion. Då kanske man har tillräckligt för att kunna se sig själv i ögonen, att stolt och rakryggad tacka för sig och lämna arbetsplatsen när man har fått nog. Med självkänslan i behåll är det mycket lättare att skaffa sig ett nytt jobb med positiv arbetsmiljö och meningsfulla arbetsuppgifter.
Dagens motto: Es mejor morir de pie que vivir de rodillas.*
Emiliano Zapata
* Det är bättre att dö stående än att leva på knä.
Det låter helt klart som en bra idé! När man är låst på grund av pengar så tappar man lite av sig själv och får ta emot skit man aldrig annars skulle tänka sig att ta men så vill man så klart egentligen inte leva. När jag hittar jobb så ska jag se vad jag kan göra... ;-)
SvaraRaderaAhaaaa. Det var inte Che som sa det först då... Klart man borde ha en buffert med "dra-åt-helvete"- pengar. Då kan man gå när man inte står ut längre!
SvaraRaderaMen, det är inte så jättelätt att få undan så mycket pengar alltid... Men man borde helt klart ha den målsättningen tycker jag!
Ingen länk idag inte ;-)
Dra åt helvete-pengar? Man kanske ska öppna ett speciellt sparkonto till dem?
SvaraRaderaVilka frihetskänslor jag fick av ditt inlägg!
Vore underbart att ha en dra-åt-helvete-buffert. Men jag är inte lika optimistisk som du till att alla kan skaffa sig en sådan. Fast man kan ju göra så gott man kan med sparandet.
SvaraRaderaSARA: Nu vill jag inte att någon ska tro att mina pengar växer på träd - det gör de verkligen inte - och jag har full förståelse för att en del lever med mycket knappa ekonomiska resurser utan någon möjlighet till att lägga undan några pengar alls. Men väldigt många skulle kunna öka sitt självbestämmande (läs inte behöva ta skit) om de sparade en slant. Det behövs ju inga enorma summor till att kunna påverka sin tillvaro när det inte finns andra alternativ än att tacka för sig.
SvaraRaderaSOBRI: Precis som jag svarade till Sara: nej, alla kan inte det, jag är fullt medveten om det, men många skulle kunna. Sedan är det förstås olika vilket "frihetsbehov" man har.
SvaraRaderaSARA: Det kanske vore bra med eget konto för de pengarna! Så långt har jag inte tänkt... men risken finns ju annars att pengarna går till något annat roligt. ;)
CLIFF HANGER: Jo, jag är medveten om att det inte är lätt för alla och absolut omöjligt för en del. En och annan lär gå i taket när jag tycker att det delvis handlar om prioriteringar. "Lite och länge" kanske är receptet för en som inte har så mycket marginaler.
SvaraRadera...men... hur ska man kunna resa då?
SvaraRaderaJo, man prioriterar. Jag brukar jämföra med en kompis som lägger ut närmare en tusenlapp på sina naglar varje månad. Mm, jag vet att det är extremt (eller tror det iaf... rör mig inte i såna kretsar annars) men det är ett beskrivande exempel. Man bor billigt, köper billiga kläder (eller mer sällan), man byter inte ut sofforna vart femte år, man byter inte upp alla tekniska prylar så fort det kommer nya osv.
SvaraRaderaOch när man är ute på resa väljer man billiga resmål, bor på hostels och åker med lokala transporter, fixar mat själv istället för att äta ute varje dag (om det är billigare för det är inte alltid så).
Jag tror att de flesta vet hur man gör.
Jo jag håller helt på en kombination av lämplig buffert hemma, och möjlighet att resa för att se och lära. Jag märker att jag inte riktigt uppför mig som andra i fråga om pengar när jag sitter med (och lyssnar)i kaffehörnan på jobbet. Då är det mycket shopping och färga håret och byta möbler och sommarstugor och båtar och ... (naglar också)... Och sedan undrar de hur jag kan resa så mycket som jag gör... Ja, man undrar...
SvaraRaderaPumita och Della: det handlar mest om prioriteringar enligt min åsikt. Vill man något tillräckligt så går det att lösa.
SvaraRaderaJag har själv provat att "hoppa av" två gånger varav en inte var pga något negativt. Andra gången var verkligen "dra-åt-helvete". Jag hade inte "sparkonto" någon av gångerna. Sen är det upp till var och en själv att veta vad man kan.
DELLA: De diskussioner känns väldigt bekanta! Att folk inte förstår att man får råd att resa om man inte skaffar sig alla de andra sakerna. En person har till och med frågat mig rakt ut om jag har gift mig rikt! Jag blev mållös. Borde ha sagt att jag föredrar att tjäna pengarna själv, hehe.
SvaraRaderaMARIANN: Att hoppa utan att ha något skyddsnät känns vågat men där är vi människor olika. Jag har hört en teori om vad det är som styr ens handlingar och i det fallet måste det vara känslan. Känner igen mig i det.
JA! Man mâste ha dra-ât-helvete-pengar! Särskilt om man bor utomlands. Det är nästan sâ att jag skulle âteruppliva min blogg för att skriva om det, hehe....
SvaraRaderaDet roliga med en dra-ât-helvete-buffert är att man sällan behöver använda den. Det räcker med självfortroendet den ger! Ibland räcker det att ha râg i ryggen och is i magen.
Mycket bra skrivet!!!
SvaraRaderaAlla gör sina olika prioriteringar såklart - men att prioritera sin ekonomi så att man kan hoppa utan skyddsnät och vågsa satsa på något helt annat är onekligen mycket värt! Det gäller inte bara jobb, utan även relationer!
Jag känner också igen mig lite i det som della skriver. Det är oftast lätt att välja bort att köpa ny soffa om man vet att man kan få en semestervecka någonstans för pengarna :)
Åh, storfrämmande idag! Vad jag saknar dig och din blogg, ANNA, du skulle bara veta! :) Hur går det med planerna på den spanska bloggen? Hoppas att du har det bra i ditt nya bloggfria liv!
SvaraRaderaPrecis så är det! Vetskapen om att man har ett val, det är det som är grejen. Då behöver man inte krusa för någon eller foga sig.
Tack, CHRISTEL! Det verkar som om att jag behöver blir riktigt arg för att producera bra text. ;) Jag har hoppat förr - dock inte utan skyddsnät - och jag kan säga att det var det bästa som kunde hända mig. Livet tog en helt annan vändning och det är jag mycket glad över idag.
SvaraRaderaVem behöver en ny soffa när det finns så många fina parkbänkar ute i världen? Kanske inte att sova på men att sitta och vila fötterna åtminstone.
Jag tror att det var vår gamla hjälte H Bogart som myntade det utrycket. Sa BP
SvaraRaderaJa, de säger det. Fast han uttryckte det lite mer diplomatiskt.
SvaraRadera"The only point in making money is so you can tell some big shot where to go."