17 januari 2009

Misstag i Managua

Från busstationen med stängsel omkring gick jag i sällskap av en dam (som hade polistillstånd med foto runt halsen) till ett hostel för att se om jag kunde hitta ett rum för natten. Rummet var OK och jag lämnade mitt bagage på golvet och glasögonen på bordet (använde dem inte hela tiden). Det fanns ingen air condition men jag kunde nog sova där en natt. Skulle ändå fortsätta tidigt nästa morgon med buss mot Honduras. Funderade ett tag, gick ut och låste dörren.

När jag kom ut från rummet var damen med id-kortet fortfarande kvar. Det var otroligt varmt, över 30 grader, så jag frågade henne om det inte fanns ett annat svalare rum med luftkonditionering. ”Det finns det, men inte här. Om du vill kan jag visa dig.” För att slippa släpa på packningen lämnade jag kvar den i det låsta rummet. Fick tag i ett bättre rum och när jag kom tillbaka för att hämta ryggsäcken var glasögonen borta! ”Du har inte lämnat dem här”, sa ägarinnan. ”Du skulle bara veta hur mycket saker folk lämnar efter sig och vi spar på allt. Dessutom är glasögon personliga så ingen annan kan ändå ha dem.” Hon kom med en massa bortförklaringar och det var helt tydligt att hon ljög. Det sa jag förstås inte men envisades om att jag hade lämnat mina glasögon i rummet. Det visste jag ju! Hon blev väldigt aggressiv och hotfull (antagligen arg för att jag inte stannade) och jag hade inget annat val än att gå därifrån. Glasögonen var nästan nya och jag hade betalt runt 7000 kr för dem så det var rätt surt. Hoppas att hon sålde dem billigt!

14 kommentarer:

  1. Surt, som sonen säger.
    Vad säger försäkringen om sånt?

    SvaraRadera
  2. Trist. Ibland är det bra att jag är beroende av glasögon hela tiden, då kan inte sådana här fadäser inträffa. Å andra sidan blir jag väldigt handikappad om de försvinner eller går sönder!

    SvaraRadera
  3. Vilken osis och vilken människa! Så man får hoppas att de var svårsålda..

    SvaraRadera
  4. Ja, man kan ju inte tänka på allt hela tiden. Tråkigt att det ska finnas kleptomaner över allt! Ja, jag hade blivit lika förgrymmad! Hoppas att du får ut på försäkringen så du får nya glasögon. Kram

    SvaraRadera
  5. DELLA: Jag skickade en anmälan till mitt försäkringsbolag när jag kom till Honduras och fick svaret att vi skulle reda ut det hemma i Sverige. Jag hann inte göra en polisanmälan eftersom jag skulle vidare mitt i natten (bussen gick kl 5) - dessutom var situationen rätt obehaglig så jag tänkte att det får bli som det blir - men det behövdes inte heller och det var jag tacksam över. Däremot gick det åt mycket "sisu" och envishet innan jag fick ut mina pengar. Fick först beslut på att jag inte kan få ersättning eftersom det var min egen oaktsamhet som hade orsakat det. Men jag gav mig inte. Vad skulle jag har gjort mer än att låsa dörren? Bommat igen den med en bokhylla eller? Jag gick vidare högre upp och fick mina pengar bara ett par dagar efter att ha fått avslag. Självrisken fick jag stå för förstås men det var det lilla i sammanhanget.

    SvaraRadera
  6. MIA: För mig var det både tur och otur att jag inte var så beroende av glasögon. Hade jag behövt dem jämnt hade jag ju kommit ihåg att ta dem med mig... förhoppningsvis. Men eftersom jag klarade mig rätt hyfsat utan glasögon var det ingen katastrof att jag glömde dem. Hade mina gamla med mig som jag kunde använda som solglasögon. De hade såna där clips man kunde sätta ovanpå. De nya blev mörka i solen. Helt underbara!

    SvaraRadera
  7. KARIN: Det var min lilla tröst. Sedan får man inte glömma bort att Nicaragua är ett av Latinamerikas absolut fattigaste länder och många är tvungna att göra mycket för brödfödan som vi inte behöver utsätta oss för. Det handlar inte alltid om etik och moral utan snarare om ren överlevnad. Därmed inte sagt att det är OK att någon stjäl mina saker. Nu tror jag iofs inte att det var så i hennes fall för har man en hostel klarar man sig antagligen ganska bra.

    SvaraRadera
  8. ANNELIH: Nej, man kan inte tänka på allt. Dessutom hade jag en 9 timmar lång bussresa bakom mig och var rätt mör i värmen. Jag skyller på det. Detta hände för fem år sedan så jag har hunnit både få mina pengar och byta glasögon en gång efter det. De förra hade jag sönder på Valborg härhemma. Fick ett präktigt blåmärke också. Spiknykter var jag, på väg hem från bibblan mitt på dan, men snubblade och slog i huvudet i asfalten. Vad gör man när man har två vänstertassar?! =)

    SvaraRadera
  9. Åh neeeeeeeeeeeeej vad sånt där kan förstöra.

    SvaraRadera
  10. Det var INTE KUL just då! Som tur var träffade jag världens roligaste kanadensare, Rapido Eduardo, som blev både min husband och exhusband på den resan. =) Honom kan jag berätta mer om senare.

    SvaraRadera
  11. Haha, nu blev du visst nyfiken... ;)
    Det var inte så allvarligt som det låter.

    SvaraRadera
  12. Tråkigt att höra om ditt missöde men som du själv påpekar så har många inget annat val än att stjäla (om de inte är så attraktiva så de kan prostituera sig). Tyvärr har ju också den svenska högerregeringen bestämt att fattiga länder som Honduras och Nicaragua behöver inget mer bistånd och avvecklar SIDA:s verksamhet här.

    SvaraRadera
  13. Det är ju helt sjukt! Hur tänker dem? Eller det vet jag ju: Sköt dig själv och skit i andra!

    SvaraRadera