Mycket trött och sliten efter den långa bussresan tar jag en taxi till hotellet, betalar och kliver ur. Då kör fanskapet iväg och min stora ryggsäck ligger i bagageluckan! Han kör inte så fort, som tur är, så jag springer efter och bankar på bilen allt vad jag orkar - med hjärtat i halsgropen. Jag har sedan tidigare viss erfarenhet av att bagage kan försvinna fort. Då stannar bilen och ut kommer en mycket skamsen chaufför som ber så mycket om ursäkt för att han glömde lyfta ut min ryggsäck. Jag ler lite ansträngt och tackar.
Oj, där hade du allt tur! Hade blivit lite jobbigt annars....
SvaraRaderaJag brukar inte kliva ur om chauffören sitter kvar men nu var jag för trött för att tänka. Det är en grundregel men lite svårare att följa om man råkar vara själv.
SvaraRaderaNär jag kom till rummet slängde jag mig på sängen och tänkte många tankar... allt jag hade behövt köpa och fixa om jag hade blivit av med ryggan. Fast man klarar sig med mycket mindre än man tror - om man måste dvs. Jag har alltid det mest nödvändiga (läs: som är svårast att ersätta) i min lilla ryggsäck som jag vaktar som en hök.
Oj vad hemskt!
SvaraRaderaVilken tur att han inte körde i väg med dina saker!
MISSMAGICGIRL: Det hade varit riktigt trist men ingen katastrof. Lite spänning i livet skadar inte. ;)
SvaraRaderaSpänning i livet......hm. Kan tänka mig mer spännande saker än att ryggan med mina saker försvinner, ha, ha. Du är också Häääärlig Pumita! Din blogg är en fröjd att följa. Kramen.
SvaraRaderaVilken tur... puh! Men jag antar att kameran, pass och poenagr ligger i väskan som du passar som en hök... :) Ja, och då klarar man sig alltid. Kram.
SvaraRaderaMARIE: Tack! Ryggan med saker är ändå bara världsliga ting. De går oftast att ersätta. :)
SvaraRaderaNär jag kom upp till rummet och kollade på nyheterna på tv visade de bilder på bombattentatet i Madrid där nästan 200 personer dog. Då kändes inte mina bekymmer så stora längre.
ULRICA: Ja, det var tur att han inte gasade på. Då hade jag stått där. Pass och pengar har jag alltid i moneybelt innanför kläderna, förutom en liten portmonnä för dagsbehov i fickan. Kameran är det värre med. Den håller jag hårt i och tar bara upp ur lilla ryggan där det känns någorlunda riskfritt. Man kan aldrig veta säkert.
Du är en erfaren resenär...Tur att du var så snabb... eller han långsam. Packningen vill man ju helst ha kvar så länge som möjligt.
SvaraRaderaTack för en lärorik historia...i min blåögda värld fanns inga långfingrade taxichaufförer:)Men man lär så länge man lever...
Jag inbillar mig att jag är ganska bra på att se om folk är ärliga och jag tror faktiskt inte att han hade tänkt åka iväg med min packning. Han såg inte ut så... och i så fall hade han ju inte stannat.
SvaraRaderaDet är svårt det där med hur mycket man ska/kan lita på folk men jag har bestämt mig för att utgå ifrån att folk är ärliga och skulle det inte stämma får jag tänka om. Därmed inte sagt att jag inte är uppmärksam på vad som händer omkring mig. Men det går inte att går omkring och tänka hela tiden på att man blir lurad och bestulen. Då kan man lika gärna stanna hemma.
Jag har träffat på världens trevligaste taxichaffis också! Och det var inte i Sverige... det var en trevlig farbror i Mexiko City. Jag kanske har skrivit om honom tidigare.
Oj, tur att du var snabb i tanken. Och benen!
SvaraRaderaEn bedrift i det läget faktiskt! Hade åkt buss i många timmar och var alldeles slut i både huvudet och benen.
SvaraRaderaMmm, jo, det bästa är att hålla i sina saker, men inte alltid man har tillfälle eller tänker på det!
SvaraRaderaPass, pengar o biljett brukar jag dock ha i magväska under kläderna. Då vet jag att det viktigaste alltid är med...
Om jag åker taxi själv har jag ibland stora ryggsäcken bredvid mig i baksätet. Då har jag koll på läget. Det beror lite på var jag är, hur situationen är osv.
SvaraRaderaEn gång betalade jag till och med en biljett för min ryggsäck i en minibuss. Den chauffören tyckte nog att jag var helt knäpp men det kan jag bjuda på. Det var i Nicaragua. Det var en kille som drog iväg med min ryggsäck innan jag hade hunnit gå ur taxin när jag skulle vidare med bussen. Det är hård konkurrens och de vill att man ska åka med deras buss. Då var vi dessutom två men inte tillräckligt snabba i vändningarna. Jag bestämde mig för att inte släppa ryggan ur sikte under resten av resan och hade den på sätet bredvid. Chauffören sa till mig att jag inte fick ha den där fast det fanns plats. Jag vägrade flytta på den och då kom han med den smarta idén att jag skulle betala för två platser. Inga problem, sa jag och gav honom 28 kronor istället för 14 kr. Inget att bråka om, tyckte jag.