Vi är knappast bästisar. Han vet inte ens om att jag existerar och jag önskar det samma när det gäller hans ämbete. Nu har han gjort bort sig igen. Han borde ha tagit fasta på Abe Lincols devis: Bättre tiga och tas för en narr än tala och undanröja varje tvivel. Många av undersåtarna tycks tänka att man inte får skriva böcker om hans privatliv. Varför inte? Inte för att jag förstår varför det skulle vara intressant men det finns ingen anledning att behandla honom med silkeshandskar. Om jag kommer att läsa boken? Frankly, my dear, I don´t give a damn.
Så sant som det var sagt, hela inlägget!
SvaraRaderaDessutom undrar jag: Har kungen inga rådgivare? Jag menar, hur tänkte han/de egentligen när han/de kom på att han skulle uttala sig som han gjorde?
Vad är det man säger "ingen rök utan eld"! Tror säkert det finns en del sanningar i den boken om någon nu orkar läsa! För vem bryr sig egentligen. Trevlig helg! Kram Anette
SvaraRaderaMan får förstås skriva vad man vill. Det ingår ju i yttrandefriheten. Vem som helst kan alltså skriva vad som helst. Men det betyder ju inte att allt behöver vara sant eller att vi andra måste intressera oss för allt som skrivs...
SvaraRaderaOm han har rådgivare så borde han kanske fundera på att byta ut dem. Om det nu inte var så att han agerade på eget initiativ. Yttrandefrihet i all ära men för den skull behöver man inte säga/berätta allt, oavsett om det är sant eller inte.
SvaraRaderaInstämmer till fullo, dessutom har även jag bloggat om hans existens idag...
SvaraRadera