6 maj 2012

Tulpaner i Amsterdam

 

Här kommer de obligatoriska tulpanbilderna, inte från Keukenhof där de stora odlingarna finns,  utan från den lilla trädgården utanför Rijksmuseet där vi köade länge för att få komma in... men man har inte roligare än vad man gör sig. Framför mig stod ett finskt par som jag växlade några ord med och bredvid en japansk ung man i stiliga strikta kläder (ingen jeanskille mao, bara för att förtydliga läget). Viss munterhet uppstod i kön när en vänlig hälsning från en förbiflygande mås landade rakt i ansiktet på finskan (mest på glasögonen och luggen som tur var) och japanen fick sin beskärda del på sin ljusa trench-coat-krage. Han såg helt handfallen ut, tittade desperat omkring sig och hittade till slut en toarulle på marken som han försökte skrapa bort fågelbajset med. Det gick inte så bra men jag kom på att jag har näsdukar i ryggsäcken (som alltid, det gäller att vara redo för vad som helst kan hända!) så jag tog fram några och räckte över till honom. Han sken upp som en sol: Thank you soooo much!

Dagen efter går jag med min kamera och strosar runt utan att egentligen veta var jag är... inte alltför nära centrum och sevärdheterna... så är det för det mesta, vilse hittar nya vägar... och när jag stannar upp för att ta kort på ett intressant fönster knackar någon försiktigt på min axel: "Ligger Vondelpark åt det här eller det där hållet?" Där står den olycksalige japanen och har tappat bort sig. Stenansiktet har bytt om och ler. "Jo, jag är 95% säker på att det ligger åt det där hållet, men du kanske ska fråga någon annan." Världen är liten - även i Amsterdam.

12 kommentarer:

  1. Haha, kan inte låta bli att skratta åt fågelskiten. Hann du inte ta fram kameran?

    Vackra tulpaner, tänk om man hade sådana i sin egen trädgård. Mina har just stuckit upp ur marken och är typ 3 cm långa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var svårt, mycket svårt, att inte börja gapskratta men jag försökte vara lite diskret och le snällt. Det gjorde finskan också mitt i allt elände men japanen var bister. Det kanske är mer deras stil, stenansikte som jag skrev. Åh nej, kameran vågade jag inte ta fram där. De hade nog puttat bort mig från kön. ;)

      Radera
  2. Haha, va lustigt att ni stötte på varandra igen! Så fint med de färgglada tulpanerna, det var väl precis rätt tid för tulpaner nu.
    Apropå tulpaner: Jag satte tulpanlökar här i höstas, men inte en enda har lyckats växa upp...Nej, alla har blivit rådjursmat istället. =(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag började fundera på hur stor stad Amsterdam är egentligen när jag träffade på ett par tonåringar två gånger samma dag. Först på morgonen när jag gick från hotellet till spårvagnen. Jag gick bakom dem och la märke till dem bara för att tjejen gick i snabb takt och tittade rakt fram hela tiden och killen sprang bredvid med sin skateboard under armen och pratade oavbrutet (såg ut som att de grälade) och på eftermiddagen såg jag dom i stan sittandes på en parkbänk tätt ihop (happy end, hehe). Kollade för skojs skull och det är mindre än en miljon invånare i Amsterdam om man inte räknar förorterna... ungefär lika mycket som i Stockholm, lite mindre till och med.

      Visst är det tråkigt att tulpanerna inte får vara ifred!

      Radera
  3. Skrattade gott här!!! Japaner giller ju inte att tappa ansiktet, vilket den stackarn gjorde i det här fallet, trots att det inte var hans "fel". Japaner är knepiga...
    Åsså att du träffade på honom en gång till - ja nu undrar jag om du inte fatt en liten stalker i Amsterdam. Han gillade dig nog då du hjälpte honom... mmmhhhhhhmmmmm;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den stackarn han led verkligen. Inte för att det är roligt för nån att få måsskit på kläderna. Den finska kvinnan, som drabbades mycket värre, hon tog det som en kvinna! =) Stalker, nä du, det tror jag inte alls, haha.

      Radera
  4. Stackars måsoffer! Lika synd om båda, men kan tänka mig att japanen var mer hjälplös än finskan. :)
    I London fanns det gott om duvor, överallt... och vi var livrädda för att bli måltavlor, men klarade oss. Ibland får man ha tur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det synd om dem, lite mer om finskan faktiskt för hon fick det i ansiktet. Jag minns när jag passerade Trafalgar Square... höll på att kräkas... så illa tycker jag om de flygande råttorna. :/

      Radera
  5. Ljuvligt med så många tulpaner! Pumita, alltid redo;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, alltid redo. Efter en långresa till Sydamerika lär man sig att ha med sig näsdukar överallt. ;)

      Radera
  6. Du är allt en räddande ängel du :-) Till 95% i alla fall ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De resterande 5% skrattade skadeglatt. Nej då, skojar bara. =)

      Radera