1 juni 2012

Veckans fönster - vetenskapligt

Vete är ett måste när man skapar bakom denna glasdörr som finurligt kallas för bakdörren.* Undrar om det fanns en baktanke... hursomhelst, här lastas alla råvaror in som sedan förvandlas till otroliga läckerheter... i kombination av empiri och logisk slutledning. Och resultatet... det är inte bara skapligt utan underbart gott. När bakdörren är öppen sprider sig en ljuvlig doft som får en att fundera på om inte Nobelkommitén borde stifta ett pris för den här kategorin. För en som inte är invigd i bakkonstens hemligheter ter de sig som en hel vetenskap (=  utvecklande av tidigare okänd objektiv kunskap med systematiska metoder). Men varför sitter jag här och svamlar... nu blev jag fikasugen. Cantuccino**, någon? Nähä... jag förstår, bulldoften hänger kvar. Tur för mig för då får jag fler.

* som går till Magnus Johansson bageri & konditori 
** italiensk mandelskorpa 

P.S. Inte bara Susanne som försöker överträffa sig själv... valet av tema säger ju allt... Ta en skorpa till, Sassa! 

Veckans fönster

32 kommentarer:

  1. Det är inte bara roligt att se dina roliga bilder, det är minst lika skojigt att läsa dina texter. Får mig alltid ett gott skratt åt hur din hjärna fungerar. Speciellt en fredagskväll som den här, där 6,5 grader ute inte precis gör att jag blir glad. Så tack Pumita!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fredag kväll fungerar min hjärna... ganska lite. Skönt att åtminstone du förstår. :)

      Radera
  2. Som vanligt har du lyckats få till en egen vinkling! Ha! Slutsats- bullar är gott!:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, det borde vara straffbart att ha bakdörren öppen. :p

      Radera
  3. Härlig bild och text!!

    SvaraRadera
  4. Brist på fantasi finns det aldrig när man kikar in hos dig ;0)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har många brister men den har jag nog tappat bort nånstans. ;)

      Radera
  5. Kul! Och en begåvad lösning på dagens i mitt tycke svåra tema!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inget annat val än att vara uppfinningsrik eftersom jag inte har några Nobelmiddagsbilder att ta till. *suckar hon avundsjukt*

      Radera
  6. Alltså..du är lite makalös på att få ihop en story som håller i alla lägen..jag läser o ler med hela kroppen..underbart.++++poäng på slutklämmen dessutom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Gärna makalös, helst inte smaklös. ;) Du kan får en mandelskorpa till du också.

      Radera
  7. Du ä la fö go!!!!
    Nej nu tar jag en bulle till mitt vin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag aldrig testat, rött eller vitt? =)

      Radera
  8. Förmågan att kombinera bild, tanke och slutledning gör din blogg till ett riktig vetenskapligt fönster mot blogosfären. Även det värt sitt Nobelpris! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, där såg jag ribban flyga upp i taket. Tack ändå! ;)

      Radera
  9. Underbart. Allt annat är väl redan sagt (sen som jag är). :) Men jag har väl inte missat fikat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, självklart inte, det är alltid fikatajm hos Pumita. :) Det finns skorpor kvar och jag kan fixa lite te till dig. Går det bra med rooibos?

      Radera
  10. Hehe, jo jag tar gärna en cantuccino. De är jättegoda och det ligger säkerligen mängder av vetenskaplig forskning bakom godhetens hemlighet (!). Mat och vetenskap är en synnerligen fin kombination. Den nu avlidne lundafysikern Hans-Uno Bengtsson skrev t.ex. en del om matens fysik. Lisa Förare Winbladh och Malin Sandström har tillsammans gett ut en bok om matens kemi: Matmolekyler, och bloggar sporadiskt om sådana saker som hur man vetenskapligt bevisar hur man rätt ska tillaga vissa rätter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cantuccini är försvinnande goda! :p Intressant om matens fysik och kemi (tack för länkarna!) fast jag menade snarare hur den här typen av vetenskap påverkar den mänskliga (kroppsliga) fysiken. ;)

      Radera
    2. Hehe, jo den fysiken lär nog påverkas en hel del av bakdofter. (!)

      Radera
  11. Tack jag tar gärna en mandelskorpa till det goda kaffet i förra inlägget!
    Du är helt fantastisk på detta med veckans fönster;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får du gärna. Tror att jag tar påtår. :p

      Radera
  12. Ha, ha, ha den satt fint Pumita! Gillade verkligen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att inte gilla nybakat är nog ganska ovanligt. ;)

      Radera
  13. Hm, jo, ja. Så kan man ju också tolka veckans tema. Hoppas att skapandet från (flera sorters?) veten smakar bra.
    Högskolans hus Orkanen i Malmö heter så därför att den ligger i ett kvarter som heter just – Orkanen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är man tillräckligt slug (eller knäpp kanske är närmare sanningen) kommer man undan med rätt mycket. Sassa tycker väl inte att det är värt att tjafsa och låter mig hållas. ;)

      Radera
    2. Jag tror hon har ett rätt öppet sinne.

      Radera
    3. Det är jag övertygad om.

      Radera
  14. Härlig text till detta fönster. :-)
    Visst är matlagning och även bakande som en hel vetenskap. Att skapa något riktigt gott kräver en hel del av bagare eller kock. Du har fångat fönster och en vitsig bakdörr som får mig att le. Klurigt bidrag från dig.
    Tack för din kommentar, kul att fönstret uppskattas. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som en medelmåttig bullbagare imponeras jag stort av dem som lägger ner hela sin själ i den här vetenskapen... och njuter förstås tacksamt av forskningsresultaten. ;)

      Radera
  15. Mmmmmmmmmmmm......Cantuccino, en delikat skapelse, som knappast kommit till utan vetenskap ;-)

    SvaraRadera
  16. *hehe* underbar tolkning av temat!! precis som du så väljer jag att njuta av resultaten istället för att ge mig in i denna VETE(n)skapliga konst.

    SvaraRadera