Nog lever jag alltid

Jag befinner mig pa Stilla Havskusten i Puerto Escondido, luftfuktigheten ar ungefar 500% eller nat och det ar ca 30 grader varmt i skuggan, i solen det dubbla. Har inte kommit igang med dagboken annu, men battre sent... Programmet har varit ratt tight. OK, vi tar det fran borjan... jag kommer inte att strula med de svenska vokalerna utan skriver a och o istallet. Man vanjer sig efter ett tag. Kommer att komplettera med lankar och annat senare, vill bara komma ikapp nu. Resan gick utan problem och vi kom fram till Mexiko City enligt tidtabell. Roligaste tullen jag har sett hittills forresten, man tryckte pa en gron knapp och passerade bara hehehe.

Det finns tre Mexiko: landet, delstaten och huvudstaden, aven kallad DF, alltsa Distrito Federal. Staden ar enorm och trots att jag stannade dar en dag mer en planerat fran borjan (pga sjukdom i gruppen), hann jag inte mer an skrapa pa ytan. Och vad har jag varit med om? Massor! Atit typisk mexikansk frukost med aggrora och bonor (kaffet ar sadar, jattegott pa en del stallen, men oftast inte) och annan god lokal mat, besokt Antropologiska museet (ska dit igen innan hemresan, som till Fridas museum, tiden rackte inte till. Det forstnamnda ar helt fantastiskt!), sett voladores (mexikansk bungy jump ungefar), besokt Teotihuacán med de beromda sol- och manpyramiderna (klattrade nastan enda upp pa solpyramiden som ar den hogre av dem, men sedan tog hojdskracken over... nar racket tog slut), sett mariachis (lokala musiker med svarta glittrande klader) pa Pza Garibaldi, Pza de las Tres Culturas, UNAM universitetsomradet (ca 360 000 alltsa trehundrasextio tusen elever!!!), lekt turist pa picnic i de hangande tradgardarna i Choximilco (nu ar jag valdigt osaker pa stavningen, men nagot sant), kopt en liten stenfigur (vulkansten) och lite andra minnen, glomt min kamera pa en toalett (jag ar minst lika virrig nu som innan resan; som genom ett under fick jag tillbaka den trots att massor med folk hade varit dar efter mig!), hejat pa Mexiko nar de spelade mot Argentina (och forlorade med 2-1!), smakat pa tequila och pulque, kopt en bok om Benito Juárez (den forsta mexikanska presidenten med indianskt ursprung), sett muralmalningar av Diego Rivera, besokt katedralen och andra intressanta byggnader, atit guacamole pa en takterass. Allt detta i Mexiko City... och nu kommer kanske det mest intressanta: deltagit i ett mote som lararorganisationen ordnade for att protestera mot lararnas daliga loner och arbetsvillkor, samt overgrepp de utsatts for i Oaxaca och andra stallen. Vi fick hora vittnesmal fran valdtagna och misshandalde kvinnor, men ocksa underbar musik av fantastiska artister. Med pa motet var Alexis´syster och mamma. Han dog efter att polisen ingrep mot demonstranterna i Atenco. Han blev bara 20 ar. Innan motet ryktades det om att Subcomandante Marcos mojligen skulle delta i motet, men det var val ingen som trodde riktigt pa det... tills han kom in och satte sig pa forsta bankraden precis framfor mig! Jag fick nypa mig sjalv bade en och tva ganger innan jag kunde tro att det var sant! Det gick ett sus genom publiken och sedan borjade apploderna. Alla var exalterade! Det blev nastan religious stamning. Manga sprang fram och bad att fa autograf. Jag avstod men gick fram och tog kort bade under framtradanden och nar han holl sitt langa tal som berorde manga till tarar. Att jag fick sjunga "El pueblo unido jamás será vencido" med "el Sub" kommer jag nog aldrig att glomma. La Jornada skriver om mötet här. (på spanska)

Fran Mexico City akte vi till Oaxaca, som var ganska oroligt pga larardemonstrationerna. Det var fran borjan en fraga om lararnas arbetsvillkor, men har blivit en politisk fraga. Nar vi var dar ryktades det om att polisen och militaren skulle ingripa, men det hande tack och lov inget nar vi var dar. Det lag folk overallt pa gator och torg och de blev bara fler! Fran Oaxaca besokte vi Monte Albán (zapotekruiner) och hantverksbyarna Arrazola (kopte alebrijes = trafigurer gjorda av ett traslag som heter copal) och San Bartolo samt varldens storsta trad (inga siffror, men stor var den, El Tule). Blev guidade av 8-arige Mario (i tjansteuniform), som ar duktig elev i skolan och far darfor aran att tjana lite pengar som turistguide. Han pekade med en spegel och gjorde solkatter pa tradet for att visa olika figurer... bade pa spanska och engelska - och sa efter varje gang: "Diid youu seee?".

Igar kom vi alltsa till Puerto Escondido och fick bada for forsta gangen, dock inte i havet, eftersom det hade varit 8-meters vagor dagen innan och det ar rod flagga fortfarande. Det funkar alldeles utmarkt med poolen utanfor dorren. ;D Imorgon drar vi vidare till Chiapas. Fortsattning foljer.