Vid lunchtid pa torsdag var det dags att lamna Papaya Playa. Vi tog taxi till Tulum och darifran buss till Chetumal, som tog 3,5 timme. Chow och Bente akte till Cancún for vidare transport till D.F. och da var vi bara 2 kvar.
Bacalar var mycket fint, framfor allt lagunen med det klara vattnet, men kanske for stillsamt for tva rastlosa sjalar som vi. Hade fran borjan planerat att stanna tre natter, men det blev bara en. Dels for att de lovade aktiviteterna inte fanns, forutom kajakpaddling och det var ingen av oss intresserad av, och dels for att avstandet till Chetumal var sa langt (enligt dem pa Papaya Playa skulle det ta en kvart med taxi, busschafforen sa att det skulle ta en halvtimme, men sanningen var att avstandet var ca 4 mil eller narmare en timme, trots att de korde som darar, vilket var lite ovanligt). Efterat nar vi var pa vag fran Bacalar fick vi hora fran taxichafforen att det visst fanns mer att gora. Det var bara brist pa service fran hotellets sida (las: receptionisten var helt ointresserad av att ge oss information eller hjalpa till). Det var synd! Hur som helst, jag tog i alla fall ett morgondopp i lagunen bland alla fiskarna... och en sal, eller vad det nu var for djur jag sag fran var fina terass. Trodde forst att det var en stor fisk, men nar den kom upp till ytan for att andas, sag jag att att den hade mustasch! Hehe... nej, det var inte en mexikan (ingen sombrero)!
En egendomlig sak som hande, nar vi akte taxi ut fran Chetumal, var att taxichaufforen var tvungen att anmala sig (vart han ska och hur lange han tanker vara borta) for att de skulle efterlysa honom om han inte dok upp inom rimlig tid. En del kommer visst aldrig tillbaka, darav denna procedur.
Vi akte nattbuss till Veracruz i 16 timmar (startade vid 20.30 och kom fram efter lunch). Den resan var inte sa rolig, eftersom jag hade lyckas bli ordentligt magsjuk. Tack och lov fanns det en toalett pa bussen... jag satt nog lika mycket dar som pa min egen plats. En annan grej som hande forresten var att min kara resekamrat holl pa att bli kvar i en liten hala mitt i natten. Hon fick hjalp av ett par gulliga tjejer som satt pa andra sidan gangen i var buss och hade sett henne. Chaufforen lampade namligen av alla och akte en bit bort for att tanka (den enda som inte ville ga av var jag) och sedan skulle bussen ga fran ett annat stalle. Hon hann bli halvt hysterisk nar hon sag att bussen hade akt ivag. Hon kan ju inte sa mycket spanska heller, men det loste sig.
Bacalar var mycket fint, framfor allt lagunen med det klara vattnet, men kanske for stillsamt for tva rastlosa sjalar som vi. Hade fran borjan planerat att stanna tre natter, men det blev bara en. Dels for att de lovade aktiviteterna inte fanns, forutom kajakpaddling och det var ingen av oss intresserad av, och dels for att avstandet till Chetumal var sa langt (enligt dem pa Papaya Playa skulle det ta en kvart med taxi, busschafforen sa att det skulle ta en halvtimme, men sanningen var att avstandet var ca 4 mil eller narmare en timme, trots att de korde som darar, vilket var lite ovanligt). Efterat nar vi var pa vag fran Bacalar fick vi hora fran taxichafforen att det visst fanns mer att gora. Det var bara brist pa service fran hotellets sida (las: receptionisten var helt ointresserad av att ge oss information eller hjalpa till). Det var synd! Hur som helst, jag tog i alla fall ett morgondopp i lagunen bland alla fiskarna... och en sal, eller vad det nu var for djur jag sag fran var fina terass. Trodde forst att det var en stor fisk, men nar den kom upp till ytan for att andas, sag jag att att den hade mustasch! Hehe... nej, det var inte en mexikan (ingen sombrero)!
En egendomlig sak som hande, nar vi akte taxi ut fran Chetumal, var att taxichaufforen var tvungen att anmala sig (vart han ska och hur lange han tanker vara borta) for att de skulle efterlysa honom om han inte dok upp inom rimlig tid. En del kommer visst aldrig tillbaka, darav denna procedur.
Vi akte nattbuss till Veracruz i 16 timmar (startade vid 20.30 och kom fram efter lunch). Den resan var inte sa rolig, eftersom jag hade lyckas bli ordentligt magsjuk. Tack och lov fanns det en toalett pa bussen... jag satt nog lika mycket dar som pa min egen plats. En annan grej som hande forresten var att min kara resekamrat holl pa att bli kvar i en liten hala mitt i natten. Hon fick hjalp av ett par gulliga tjejer som satt pa andra sidan gangen i var buss och hade sett henne. Chaufforen lampade namligen av alla och akte en bit bort for att tanka (den enda som inte ville ga av var jag) och sedan skulle bussen ga fran ett annat stalle. Hon hann bli halvt hysterisk nar hon sag att bussen hade akt ivag. Hon kan ju inte sa mycket spanska heller, men det loste sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar