Vi maste vara en besvarlig grupp eftersom vi har tva guider pa fem personer ;D Skamt asido, eftersom var guide Pablo ska lara upp en ny guide pa den har resan sa har vi med oss Adriana, eller Chow som hon kallas, under den resterande tiden. Hon ar en mexikansk tjej i 30-ars alder som bland annat ar aktiv i Greenpeace och har rest runt en del, aven i Europa. Idag har vi fatt vara med nar Chow rostade... eller i alla fall fatt se hur hela proceduren gar till. Nar vi gick fran platsen efter ett par timmar hade hon inte "kommit runt hornet" annu, sa lang var kon. Dessutom har man bara ett visst antal valsedlar sa det galler att var ute pa Plaza Mayor i god tid. Forsta prognosen kommer forst vid 23-tiden.
Puerto Escondido var surfarnas paradis och det var ratt skon och "laid back"- stamning, men ett par dagar var ganska lagom for mig. Sista dagen akte vi till stranden i Mazunte och besokte pa vagen tva olika stallen som jag inte kommer ihag namnen pa: den ena var hos Galo, en uppfodare, som hade massor med odlor, iguaner, kajmaner osv. och det andra med skoldpaddor (dar stukade jag foten... den svullnade upp ordentligt pa kvallen, men ar ganska bra nu). I Mazunte var det ocksa ratt hoga vagor sa vi fortsatte till Huatulco (mycket langre bort an vad vi hade trott, receptionen pa hotellet sa att det var tva timmar med buss, men det var mkt langre), dar det skulle finnas 13 playa virgen (oforstorda strander) enligt min bekant i Mexiko City. Det stamde visserligen men det var ocksa lyxhotell osv sa de environgerna ar jag val inte jattefortjust i. Hur som helst, vi betalade beach-avgift pa femtio pesos och fick doppa oss. Eftersom Huatulco lag pa vagen till Tuxtla Gutiérrez som vi skulle till pa kvallen (och dessutom pa tva timmars resa fran Puerto Escondido) sa kom Pablo pa den smarta idén att vi kunde stanna kvar och ta bussen nar den aker forbi (i stallet for att aka fram och tillbaka). Jag var inte svarovertalad!, men de andra var ratt tveksamma. Jag tycker ju att det ar kul nar det hander lite ovantade saker. Som tur var sa fick jag sallskap av Inger... eller jag hade stannat utan henne ocksa, men det ar ju roligare nar man ar tva. Vi akte taxi in till stan.Det var inte sa langt men jag kunde ju inte ga sa det var bast. Dessutom fick vi tips om en underbar (oaxaqueña) restaurang med lokala specialiteter (jag at enchiladas med mole, som ar en mexikansk sas med kakao, och ost). Allra forst gick vi till apoteket och kopte salva och grejor for att linda foten. Tillbringade resten av kvallen i den mysiga staden med att ga lite i affarer och sitta pa takterass och fika. Letade oss fram till busstationen och fick "sallskap" av en polisbil (klockan borjade narma sig midnatt, bussen gick 23.50). Inger blev lite skraj men jag ignorerade dem bara sa de akte ivag. Nattbussresan till Tuxtla gick utan nagra storre bekymmer forutom att jag hade djavulusiskt ont i foten. Satena var mycket bekvama och jag var val forberedd mot kylan med sovsack och fleecejacka. Val framme at vi frukost och tog en ett par timmars battur till Cañon del Sumidero. 1000 meter hoga klippvaggar reste sig pa bada sidorna nar vi akte pa den breda floden. Helt fantastikt! Sag en del djur: kajmaner, gamar, spindelapor, pelikaner. Jag kom att tanka pa vagen mellan Río Dulce och Livingston i Guatemala.
Senare pa eftermiddagen akte vi minibuss till "San Cris" = San Cristóbal de las Casas. Jag blev kar omedelbart. Sana har stallen alskar jag! San Cris paminner om Antigua i Guate, Trinidad pa Kuba eller Granada i Nica. Gick runt pa stan och fikade lite, jattesmarriga mackor pa Yik café (rekommenderas)... och sag en tiger och tva pumor i sma burar vid katedralen. Det var visst nagra cirkusdjur.
Jag har gjort en lang utflykt till tva byar: San Juan de Chamula och Zinacantán. I Chamula finns en valdigt speciell kyrka dar jag fick vara med om gamla mayatraditioner (de tande ljus och offrade kycklingar, drack Coca Cola for att rapa = de onda andarna forsvinner fran kroppen da). Golvet var tackt med barr vilket symboliserar naturens narvaro i kyrkan. I den andra byn tittade vi pa textilier och hantverk. Handlade ett par smagrejor och at lunch.
Vadret ar behagligare i San Cris an i Puerto Escondido. Det ar varmt och soligt pa dagen (trots att det ar regnperiod sa har det inte regnat!) och kvallarna ar lite kyliga (fleecejackan kommer till anvandning). I morgon ska vi till Oventic och traffa zapatisterna. Det ar inte klart annu om vi far sova over dar, men antagligen. Pa tisdag kommer vi tillbaka till San Cris och aker igen samma dag till Bachajón for tva dagars familjevistelse. Jag kommer att skriva nasta gang i slutet av veckan. Skot om er!
Puerto Escondido var surfarnas paradis och det var ratt skon och "laid back"- stamning, men ett par dagar var ganska lagom for mig. Sista dagen akte vi till stranden i Mazunte och besokte pa vagen tva olika stallen som jag inte kommer ihag namnen pa: den ena var hos Galo, en uppfodare, som hade massor med odlor, iguaner, kajmaner osv. och det andra med skoldpaddor (dar stukade jag foten... den svullnade upp ordentligt pa kvallen, men ar ganska bra nu). I Mazunte var det ocksa ratt hoga vagor sa vi fortsatte till Huatulco (mycket langre bort an vad vi hade trott, receptionen pa hotellet sa att det var tva timmar med buss, men det var mkt langre), dar det skulle finnas 13 playa virgen (oforstorda strander) enligt min bekant i Mexiko City. Det stamde visserligen men det var ocksa lyxhotell osv sa de environgerna ar jag val inte jattefortjust i. Hur som helst, vi betalade beach-avgift pa femtio pesos och fick doppa oss. Eftersom Huatulco lag pa vagen till Tuxtla Gutiérrez som vi skulle till pa kvallen (och dessutom pa tva timmars resa fran Puerto Escondido) sa kom Pablo pa den smarta idén att vi kunde stanna kvar och ta bussen nar den aker forbi (i stallet for att aka fram och tillbaka). Jag var inte svarovertalad!, men de andra var ratt tveksamma. Jag tycker ju att det ar kul nar det hander lite ovantade saker. Som tur var sa fick jag sallskap av Inger... eller jag hade stannat utan henne ocksa, men det ar ju roligare nar man ar tva. Vi akte taxi in till stan.Det var inte sa langt men jag kunde ju inte ga sa det var bast. Dessutom fick vi tips om en underbar (oaxaqueña) restaurang med lokala specialiteter (jag at enchiladas med mole, som ar en mexikansk sas med kakao, och ost). Allra forst gick vi till apoteket och kopte salva och grejor for att linda foten. Tillbringade resten av kvallen i den mysiga staden med att ga lite i affarer och sitta pa takterass och fika. Letade oss fram till busstationen och fick "sallskap" av en polisbil (klockan borjade narma sig midnatt, bussen gick 23.50). Inger blev lite skraj men jag ignorerade dem bara sa de akte ivag. Nattbussresan till Tuxtla gick utan nagra storre bekymmer forutom att jag hade djavulusiskt ont i foten. Satena var mycket bekvama och jag var val forberedd mot kylan med sovsack och fleecejacka. Val framme at vi frukost och tog en ett par timmars battur till Cañon del Sumidero. 1000 meter hoga klippvaggar reste sig pa bada sidorna nar vi akte pa den breda floden. Helt fantastikt! Sag en del djur: kajmaner, gamar, spindelapor, pelikaner. Jag kom att tanka pa vagen mellan Río Dulce och Livingston i Guatemala.
Senare pa eftermiddagen akte vi minibuss till "San Cris" = San Cristóbal de las Casas. Jag blev kar omedelbart. Sana har stallen alskar jag! San Cris paminner om Antigua i Guate, Trinidad pa Kuba eller Granada i Nica. Gick runt pa stan och fikade lite, jattesmarriga mackor pa Yik café (rekommenderas)... och sag en tiger och tva pumor i sma burar vid katedralen. Det var visst nagra cirkusdjur.
Jag har gjort en lang utflykt till tva byar: San Juan de Chamula och Zinacantán. I Chamula finns en valdigt speciell kyrka dar jag fick vara med om gamla mayatraditioner (de tande ljus och offrade kycklingar, drack Coca Cola for att rapa = de onda andarna forsvinner fran kroppen da). Golvet var tackt med barr vilket symboliserar naturens narvaro i kyrkan. I den andra byn tittade vi pa textilier och hantverk. Handlade ett par smagrejor och at lunch.
Vadret ar behagligare i San Cris an i Puerto Escondido. Det ar varmt och soligt pa dagen (trots att det ar regnperiod sa har det inte regnat!) och kvallarna ar lite kyliga (fleecejackan kommer till anvandning). I morgon ska vi till Oventic och traffa zapatisterna. Det ar inte klart annu om vi far sova over dar, men antagligen. Pa tisdag kommer vi tillbaka till San Cris och aker igen samma dag till Bachajón for tva dagars familjevistelse. Jag kommer att skriva nasta gang i slutet av veckan. Skot om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar