Bussresan till (Santiago de) Querétaro gick utan några incidenter. Jag fick en väldigt pratsam dam bredvid mig, som babblade på om sin sonson som bodde i Cincinnati och en son som hade en fabrik och som hade bjudit henne på en resa till Kuba och som hade åkt motorcykel till Alaska och som aldrig skjutsade henne utan hon fick åka buss och en annan son som var läkare i Chiapas och en mamma som var över 90 år och och och. Det tog aldrig slut. Där har vi en kulturskillnad förresten. Hon frågade mig ett par gånger om det störde att hon pratar så mycket och sa att hon gjorde det "eftersom jag inte sa någonting". Hemma är vi ju uppfostrade till att inte avbryta och hon babblade säkert på i ren förtvivlan för att det inte skulle bli tyst. Det var rätt lustigt! Hon gick av efter halva vägen och sedan fick jag koncentrera mig i min Bimbo-fralla (jovisst, de heter så och ingår, med dryck, i biljettpriset) och fotografering från bussfönstret. Det var ingen större framgång men jag lyckades ta kort på en sån där svart plåttjur på långt håll i alla fall.
Den mexikanska tideräkningen är lite annorlunda än den svenska har jag konstaterat. När jag köpte bussbiljetter i Taxco fick jag veta att bussresan från Cuernavaca (där skulle jag byta buss) till Querétaro skulle ta ca. 3-4 timmar (bara det var väldigt luddigt). OK, jag bokade rum på Hotel Hidalgo och meddelade att jag kommer fram vid 18-tiden. När jag väl var framme i stan (busstationerna ligger ofta en halv mil utanför) var klockan 19.30 och mitt rum hade de gett till någon annan 10 minuter tidigare. Det var början på högsäsongen och ganska stor efterfrågan på rum, i alla fall på de populäraste med bra läge som inte är alltför dyra. Som tur var hjälpte han i receptionen till att hitta ett annat rum, i samma kvarter dessutom. Det hade inte varit roligt att gå runt, eller ens att åka runt halva stan i ösregnet med all packning. Det räckte faktiskt med att när jag gick runt kvarteret på den blöta trottoaren i mina sandaler så halkade jag och slog en volt. Det måste ha varit en syn utan like. Jag landade på min ena ryggsäck i alla fall och jag gjorde inte illa mig så mycket... förutom ankeln förstås. Som vanligt! Det var flera människor som rusade fram för att "lyfta mig på benen" och frågade hur det gick. Då kände jag mig så där väldigt svensk... tyckte att det var jättepinsamt och skulle upp så fort som möjligt: "Det är ingen fara." Fast det var det ju inte heller, jag var mest blöt och eländig och hade lite ont.
Hotel San Agustín var inte alls lika fint som Hidalgo men helt ok, Läs och Res-standard kan man väl säga. Det viktigaste fanns: en bra dusch med varmt vatten och en någorlunda skön säng. Jag fick en extra läslampa eftersom rummet var ganska mörkt. Hade inte ätit något på hela dagen och gick iväg till Café St. Thomas för att ta en cappuccino och en torta (=macka på mexikanska) med ost och lite sallad. Servitören såg att jag satt och läste i guideboken och han erbjöd sig direkt att hjälpa till om det är något ställe jag letar efter. Jag bara skrattade och sa att jag hade varit i stan en halvtimme så jag hittar ingenting ännu.
Det blev det ändring på dagen efter. Först åt jag en mycket god frukost på Café del Fondo på Pino Suarez 9 (på min gata; där fanns det en till café som serverade underbart gott kaffe, nämligen Bisquet Querétaro) och sedan satte jag fart. Det fick bli en snabbversion av "Querétaro Runt" eftersom jag skulle vidare till Guanajuato redan dagen efter. Så här i efterhand tycker jag nog att jag borde ha stannat minst en dag till. Querétaro tyckte jag verkligen om (där skulle jag kunna stanna en längre tid och studera spanska som många andra gör) och dessutom var jag på historisk mark. Staden har spelat en central roll i mexikansk historia och blev del av Unescos världsarv 1996.
Det bor minst 600 000 invånare i Querétaro men den känns nästan som en småstad och är väldigt ren för att vara i Latinamerika. Det finns många monument från kolonialtiden, andadores (gågator), akvedukter, kloster och tempel och vackra parker som Jardín Zenea eller den enorma Alameda Hidalgo (efter álamo som betyder poppel; Miguel Hidalgo är ju självständighetskämpen) dit folk går på picknick, för att jogga eller bara promenera runt i lugn takt och prata med sina vänner. Man ser ofta indianska kvinnor (otomí-indianer har bott här sedan 1400-talet) och barn som säljer speciella trasdockor eller vackra färgglada tyger på gator och torg.
Jag tillbringade några timmar på Museo Regional för att lära mig mer om bl.a. de olika pre-hispaniska grupperna, den spanska ockupationen och självständighetsrörelsen. Jag gick också på en guidad visning på Santa Cruz-klostret där kejsaren Maximilian hade sitt högkvarter i slutet av 1800-talet. Guiden berättade om en buske vars stora vassa taggar ser ut som kors. Enligt legenden var det någon som hade stuckit ner en käpp och av den hade den här busken börjat växa. Det finns ingen liknande någon annanstans.
Doña Josefa Ortiz, eller la Corregidora, som betyder någon sorts statstjänsteman som hennes man jobbade som, var en viktig person i Querétaro på sin tid. Det var i hennes hus Hidalgo och de andra träffades och hade sina hemliga möten. När konspirationen uppdagades ska hon ha räddat sina vänner genom att låsa dörren och viska genom nyckelhålet till en konspiratör att skynda iväg för att meddela Hidalgo om krisläget. Därefter hörde man Hidalgos berömda El Grito (Skriket) som var startskottet till självständighetskriget. La Corregidora har en gata kallad efter sig, ett monument på en egen torg och ett mausoleum i närheten av akvedukterna.
På stan fick jag syn på ett Adecco-kontor (bemanningsföretag som finns även i Sverige). Det var väldigt intressant att studera deras annonser som hängde i fönstret. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte skulle ha någon chans att få något jobb här. För det första var det krav på "buena presentación" på alla annonser. Det vet jag inte exakt vad det innebär men betyder ungefär fördelaktigt utseende (uppförande eller framförande... inte riktigt, men hittar inget bra ord just nu). Sedan har jag inte riktigt åldern inne och fel kön också om man vill ha någorlunda bra lön. Lönerna i Mexiko (enl La Jornada) är mycket låga även i jämförelse med övriga Latinamerika. Endast Honduras, El Salvador och Bolivia ligger under. Den mexikanska peson är ungefär 0,70 SEK.
Följande platser var lediga:
Administrativ assistent, 18-35 år, lön 3700 pesos
Tekniker (kylskåp), lön 4700 pesos
Chaufför, 5500 pesos
Kassörska, 18-27 år, lön 2500 pesos + bonus
Försäljare, lön 2700 pesos
Datatekniker, helst man, 25-30 år, lön 7000 pesos
Banktjänsteman, 20-27 år, lön 4400 pesos
Ingenjör, ska vara man, 28-40 år, lön 12000 pesos
Byggnadsingenjör (av ngt slag), ska vara man, 28-50 år, lön 16000 pesos
Den mexikanska tideräkningen är lite annorlunda än den svenska har jag konstaterat. När jag köpte bussbiljetter i Taxco fick jag veta att bussresan från Cuernavaca (där skulle jag byta buss) till Querétaro skulle ta ca. 3-4 timmar (bara det var väldigt luddigt). OK, jag bokade rum på Hotel Hidalgo och meddelade att jag kommer fram vid 18-tiden. När jag väl var framme i stan (busstationerna ligger ofta en halv mil utanför) var klockan 19.30 och mitt rum hade de gett till någon annan 10 minuter tidigare. Det var början på högsäsongen och ganska stor efterfrågan på rum, i alla fall på de populäraste med bra läge som inte är alltför dyra. Som tur var hjälpte han i receptionen till att hitta ett annat rum, i samma kvarter dessutom. Det hade inte varit roligt att gå runt, eller ens att åka runt halva stan i ösregnet med all packning. Det räckte faktiskt med att när jag gick runt kvarteret på den blöta trottoaren i mina sandaler så halkade jag och slog en volt. Det måste ha varit en syn utan like. Jag landade på min ena ryggsäck i alla fall och jag gjorde inte illa mig så mycket... förutom ankeln förstås. Som vanligt! Det var flera människor som rusade fram för att "lyfta mig på benen" och frågade hur det gick. Då kände jag mig så där väldigt svensk... tyckte att det var jättepinsamt och skulle upp så fort som möjligt: "Det är ingen fara." Fast det var det ju inte heller, jag var mest blöt och eländig och hade lite ont.
Hotel San Agustín var inte alls lika fint som Hidalgo men helt ok, Läs och Res-standard kan man väl säga. Det viktigaste fanns: en bra dusch med varmt vatten och en någorlunda skön säng. Jag fick en extra läslampa eftersom rummet var ganska mörkt. Hade inte ätit något på hela dagen och gick iväg till Café St. Thomas för att ta en cappuccino och en torta (=macka på mexikanska) med ost och lite sallad. Servitören såg att jag satt och läste i guideboken och han erbjöd sig direkt att hjälpa till om det är något ställe jag letar efter. Jag bara skrattade och sa att jag hade varit i stan en halvtimme så jag hittar ingenting ännu.
Det blev det ändring på dagen efter. Först åt jag en mycket god frukost på Café del Fondo på Pino Suarez 9 (på min gata; där fanns det en till café som serverade underbart gott kaffe, nämligen Bisquet Querétaro) och sedan satte jag fart. Det fick bli en snabbversion av "Querétaro Runt" eftersom jag skulle vidare till Guanajuato redan dagen efter. Så här i efterhand tycker jag nog att jag borde ha stannat minst en dag till. Querétaro tyckte jag verkligen om (där skulle jag kunna stanna en längre tid och studera spanska som många andra gör) och dessutom var jag på historisk mark. Staden har spelat en central roll i mexikansk historia och blev del av Unescos världsarv 1996.
Det bor minst 600 000 invånare i Querétaro men den känns nästan som en småstad och är väldigt ren för att vara i Latinamerika. Det finns många monument från kolonialtiden, andadores (gågator), akvedukter, kloster och tempel och vackra parker som Jardín Zenea eller den enorma Alameda Hidalgo (efter álamo som betyder poppel; Miguel Hidalgo är ju självständighetskämpen) dit folk går på picknick, för att jogga eller bara promenera runt i lugn takt och prata med sina vänner. Man ser ofta indianska kvinnor (otomí-indianer har bott här sedan 1400-talet) och barn som säljer speciella trasdockor eller vackra färgglada tyger på gator och torg.
Jag tillbringade några timmar på Museo Regional för att lära mig mer om bl.a. de olika pre-hispaniska grupperna, den spanska ockupationen och självständighetsrörelsen. Jag gick också på en guidad visning på Santa Cruz-klostret där kejsaren Maximilian hade sitt högkvarter i slutet av 1800-talet. Guiden berättade om en buske vars stora vassa taggar ser ut som kors. Enligt legenden var det någon som hade stuckit ner en käpp och av den hade den här busken börjat växa. Det finns ingen liknande någon annanstans.
Doña Josefa Ortiz, eller la Corregidora, som betyder någon sorts statstjänsteman som hennes man jobbade som, var en viktig person i Querétaro på sin tid. Det var i hennes hus Hidalgo och de andra träffades och hade sina hemliga möten. När konspirationen uppdagades ska hon ha räddat sina vänner genom att låsa dörren och viska genom nyckelhålet till en konspiratör att skynda iväg för att meddela Hidalgo om krisläget. Därefter hörde man Hidalgos berömda El Grito (Skriket) som var startskottet till självständighetskriget. La Corregidora har en gata kallad efter sig, ett monument på en egen torg och ett mausoleum i närheten av akvedukterna.
På stan fick jag syn på ett Adecco-kontor (bemanningsföretag som finns även i Sverige). Det var väldigt intressant att studera deras annonser som hängde i fönstret. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte skulle ha någon chans att få något jobb här. För det första var det krav på "buena presentación" på alla annonser. Det vet jag inte exakt vad det innebär men betyder ungefär fördelaktigt utseende (uppförande eller framförande... inte riktigt, men hittar inget bra ord just nu). Sedan har jag inte riktigt åldern inne och fel kön också om man vill ha någorlunda bra lön. Lönerna i Mexiko (enl La Jornada) är mycket låga även i jämförelse med övriga Latinamerika. Endast Honduras, El Salvador och Bolivia ligger under. Den mexikanska peson är ungefär 0,70 SEK.
Följande platser var lediga:
Administrativ assistent, 18-35 år, lön 3700 pesos
Tekniker (kylskåp), lön 4700 pesos
Chaufför, 5500 pesos
Kassörska, 18-27 år, lön 2500 pesos + bonus
Försäljare, lön 2700 pesos
Datatekniker, helst man, 25-30 år, lön 7000 pesos
Banktjänsteman, 20-27 år, lön 4400 pesos
Ingenjör, ska vara man, 28-40 år, lön 12000 pesos
Byggnadsingenjör (av ngt slag), ska vara man, 28-50 år, lön 16000 pesos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar