eller kort och gott Taxco (uttalas Tasskå), som ligger knappt 20 mil sydväst från Mexico City, var mitt nästa stopp på resan. Jag blev den "sista negerpojken eller snarare -flickan" när våra vägar skiljdes åt i Puebla. Tidigt på lördagmorgon tog jag taxi från hotellet till la CAPU (la Central de Autobuses de Puebla) för vidare transport med buss till Taxco. Hade kvällen innan kommit överens med receptionisten om en taxibeställning till klockan 7 (jag såg honom skriva det i en bok också), men när jag kom ner strax före 7 så satt nattvakten och spelade passians på datorn... och ingen taxi var beställd. När jag frågade om det så tittade han vänligt på mig, lyfte luren och sa: "Den kommer om tio minuter." Det är tur att man har lärt sig att ha lite marginaler. Jag skulle dessutom äta frukost på CAPU.
På bussen fick jag - utan att fråga - många bra tips om fortsatt resa till Querétaro och Guanajuato. Egentligen stod jag i toakön, när en tjej sa till mig att sätta mig brevid henne tills det blev ledigt. (Det är väl ingen som kan tänka sig att sånt skulle hända i Sverige, inte i de större städerna i alla fall) När jag gick av bussen i Taxco, kom hon till mig igen och sa att om jag var intresserad av att köpa silver så var det tianguís (marknadsdag) idag. Silvret, de handgjorda silversmyckena, är mycket billigare och det finns mer att välja på på markanden än i de finare affärerna i centrum, sa hon. Silverbutikerna, de är många i Taxco, över 300 stycken!
Staden är helt underbar med kullerstensgator (riktigt branta faktiskt, och otroligt hala när det regnar), kolonialhus, massor med blommor och kanariefåglar! Den ligger i bergen på 1800 möh och utsikten från linbanan som stiger 173 meter upp till Monte Taxco var fantastisk. Turen tar kanske en kvart och kostar 30 pesos tur och retur och om du åker combi (liten buss) till Los Arcos där den går ifrån får du lägga till några pesos. Jag promenerade tillbaka de få kilometrarna för att få lufta mig lite. Uppe på berget finns det caféer och souvenirbutiker. Vädret i Taxco var ganska soligt, men det var inte för varmt. Dimman låg tät mellan bergen på morgnarna men det brukade klarna upp ganska tidigt. Senare på eftermiddagarna kunde det komma några ordentliga regn- eller åskskurar. "Det var väl inget. I D.F. haglar det just nu, riktigt stora isklumpar!", tyckte de lokala. Eftersom avståndet till Acapulco inte är så långt kommer det rätt mycket nordamerikanska och kanadensiska turister på dagsutflykt därifrån. De dyker upp vid lunch och åker igen innan det blir mörkt.
Hotellet jag bodde på, Hotel Mi Casita B&B*), var minst lika gulligt som det i Xalapa. Jag hade helkaklat badrum, underbara kolonialmöbler, klädkammare och massor med böcker. Rummet hette "Los Libros" (betyder just böcker på spanska) och var faktiskt mycket billigare om man tänker på vad man fick för pengarna i t.ex. Guanajuato. På Hotel Parador del Convento var standarden rätt mycket sämre och priset högre. Frukosten som ingick på Mi Casita var i och för sig bara kaffe och en stor bulle med socker på, men själva miljön var så mysig (och personalen trevlig) att jag fikade där i alla fall. Efter ett par timmar, när jag hade suttit på La Borda-torget (Taxcos zócalo, som har fått sitt namn efter Don José de la Borda, en fransman som hittade silver i Taxco på 1700-talet, gjorde sig en förmögenhet och återgäldade det genom att finansiera olika projekt och behandla de indianska gruvarbetarna mycket bättre än andra) och läst dagens La Jornada (för 11 pesos, vilket blir nästan 8 kronor, alltså ganska dyrt. Nej, inte för mig, men jag tänkte på vad folk tjänar i Mexiko. Det skriver jag om i inlägget från Querétaro), åt jag traditionell mexikansk frukost på La Hamburguesa på Plazuela San Juan. Namnet är lite missvisande eftersom de hade mycket lokal mat också... och hembakt varmt bröd. När jag gick på torget kom det fram en tjej och erbjöd mig en tidning på engelska. "Jag tar hellre en på spanska eftersom min engelska är så dålig", sa jag full i skratt. Det hade hon jätteroligt åt, när hon insåg vilka förutfattade meningar hon hade.
På måndag (24/7) hade jag tänkt göra en utflykt till Taxco El Viejo, men det spöregnade nästan hela dagen så jag valde att hålla mig i stan: internettade, skrev lite dagbok och svarade på mejl, började läsa en bok om Mexikos historia som jag hade köpt och passade på att gå på marknaden när det inte regnade. På den marknaden var det otroligt lätt att gå vilse! Det var så många smala gångar och vrår som såg nästan likadana ut allihopa... precis som själva stan, det står inte gatunamn på många ställen, men det gjorde ingenting. Då frågar man bara så visar folk hur man hittar. Jag brukar ju rätt ofta irra runt utan att veta var jag är. Det är en del av tjusningen! Det är så man hittar de nya vägarna, sägs det ju.
På bussen fick jag - utan att fråga - många bra tips om fortsatt resa till Querétaro och Guanajuato. Egentligen stod jag i toakön, när en tjej sa till mig att sätta mig brevid henne tills det blev ledigt. (Det är väl ingen som kan tänka sig att sånt skulle hända i Sverige, inte i de större städerna i alla fall) När jag gick av bussen i Taxco, kom hon till mig igen och sa att om jag var intresserad av att köpa silver så var det tianguís (marknadsdag) idag. Silvret, de handgjorda silversmyckena, är mycket billigare och det finns mer att välja på på markanden än i de finare affärerna i centrum, sa hon. Silverbutikerna, de är många i Taxco, över 300 stycken!
Staden är helt underbar med kullerstensgator (riktigt branta faktiskt, och otroligt hala när det regnar), kolonialhus, massor med blommor och kanariefåglar! Den ligger i bergen på 1800 möh och utsikten från linbanan som stiger 173 meter upp till Monte Taxco var fantastisk. Turen tar kanske en kvart och kostar 30 pesos tur och retur och om du åker combi (liten buss) till Los Arcos där den går ifrån får du lägga till några pesos. Jag promenerade tillbaka de få kilometrarna för att få lufta mig lite. Uppe på berget finns det caféer och souvenirbutiker. Vädret i Taxco var ganska soligt, men det var inte för varmt. Dimman låg tät mellan bergen på morgnarna men det brukade klarna upp ganska tidigt. Senare på eftermiddagarna kunde det komma några ordentliga regn- eller åskskurar. "Det var väl inget. I D.F. haglar det just nu, riktigt stora isklumpar!", tyckte de lokala. Eftersom avståndet till Acapulco inte är så långt kommer det rätt mycket nordamerikanska och kanadensiska turister på dagsutflykt därifrån. De dyker upp vid lunch och åker igen innan det blir mörkt.
Hotellet jag bodde på, Hotel Mi Casita B&B*), var minst lika gulligt som det i Xalapa. Jag hade helkaklat badrum, underbara kolonialmöbler, klädkammare och massor med böcker. Rummet hette "Los Libros" (betyder just böcker på spanska) och var faktiskt mycket billigare om man tänker på vad man fick för pengarna i t.ex. Guanajuato. På Hotel Parador del Convento var standarden rätt mycket sämre och priset högre. Frukosten som ingick på Mi Casita var i och för sig bara kaffe och en stor bulle med socker på, men själva miljön var så mysig (och personalen trevlig) att jag fikade där i alla fall. Efter ett par timmar, när jag hade suttit på La Borda-torget (Taxcos zócalo, som har fått sitt namn efter Don José de la Borda, en fransman som hittade silver i Taxco på 1700-talet, gjorde sig en förmögenhet och återgäldade det genom att finansiera olika projekt och behandla de indianska gruvarbetarna mycket bättre än andra) och läst dagens La Jornada (för 11 pesos, vilket blir nästan 8 kronor, alltså ganska dyrt. Nej, inte för mig, men jag tänkte på vad folk tjänar i Mexiko. Det skriver jag om i inlägget från Querétaro), åt jag traditionell mexikansk frukost på La Hamburguesa på Plazuela San Juan. Namnet är lite missvisande eftersom de hade mycket lokal mat också... och hembakt varmt bröd. När jag gick på torget kom det fram en tjej och erbjöd mig en tidning på engelska. "Jag tar hellre en på spanska eftersom min engelska är så dålig", sa jag full i skratt. Det hade hon jätteroligt åt, när hon insåg vilka förutfattade meningar hon hade.
På måndag (24/7) hade jag tänkt göra en utflykt till Taxco El Viejo, men det spöregnade nästan hela dagen så jag valde att hålla mig i stan: internettade, skrev lite dagbok och svarade på mejl, började läsa en bok om Mexikos historia som jag hade köpt och passade på att gå på marknaden när det inte regnade. På den marknaden var det otroligt lätt att gå vilse! Det var så många smala gångar och vrår som såg nästan likadana ut allihopa... precis som själva stan, det står inte gatunamn på många ställen, men det gjorde ingenting. Då frågar man bara så visar folk hur man hittar. Jag brukar ju rätt ofta irra runt utan att veta var jag är. Det är en del av tjusningen! Det är så man hittar de nya vägarna, sägs det ju.
*) Priserna på nätet verkar vara högre än om man bokar per telefon eller på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar