Alla medel är tillåtna... Demonstrationerna fortsatte på Zócalo på måndagen, även om med förminskad styrka, troligen beroende på att det var en arbetsdag. Det fanns stora tält uppställda på det gigantiska torget och flera gator runtomkring var avstängda vilket ledde till en ännu större kaos i trafiken i denna miljonstad (20-25 milj. invånare). Taxiresan från Centro histórico, eller Gamla Stan, till flygplatsen är ca. 6 km och tar ungefär en timme i vanliga fall. Nu hade en del lämnat bilen hemma och det var ju glädjande för mig som skulle hinna till flyget. Skulle vara på plats tre timmar innan avgång. Vad jag inte hade väntat mig var att alla väskor skulle öppnas och gås igenom vid in-checkningen, en del väldigt noggrannt. Vi turister kommer lite lindrigare undan i såna här lägen, har jag märkt. Av någon anledning var vi en timme försenade i starten och det gjorde att tiden jag skulle ha på mig att hinna till anslutningsflyget i Amsterdam krympte till en kvart. När jag hade sprungit, för det gjorde jag... det ska gudarna veta, från F7 till D86, var det sju minuter kvar tills planet skulle gå. Rätt bra jobbat om jag får säga det själv. Då hade jag ända varit igenom pass- och säkerhetskontrollen. Det var tur att de inte var lika nyfikna på den röda maguey-masken i mezcal-flaskan, som killen på Benito Juárez i Mexico City. Han vände och skakade på flaskan och undrade om jag tänkte dricka och äta upp innehållet själv. När jag sa att det var en present, ville han väldigt gärna övertyga mig om att den var "muy rico" (mycket god) och tyckte att jag borde köpa en till mig själv också. Jag hade fått smaka i taxfree-butiken om jag hade velat... ibland är det rätt skönt att vara vegetarian.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar