Dag efter dag nekas barn rätten att vara barn. Och barnens vardag är full av förödmjukande lektioner som ska lära dem att veta sin plats. Världen behandlar rika barn som om de vore pengar, så att de ska vänja sig vid att bli behandlade som pengar. Världen behandlar fattiga barn som om de vore sopor, så att de ska vänja sig vid att bli behandlade som sopor. Och de barn som är mitt emellan, som varken är rika eller fattiga, sitter fastkedjade vid teveapparaterna så att de tidigt ska lära sig att acceptera ett liv i fångenskap. Det krävs stor skicklighet och mycket tur för att ett barn ska lyckas med att vara barn.
La historia de JuanÉsta es la historia de Juan,
el niño que nadie amó,
que por las calles creció
buscando el amor bajo el sol.
Su madre lo abandonó,
su padre lo maltrató,
su casa fue un callejón,
su cama un cartón,
su amigo Dios.
Juan preguntó por amor
y el mundo se lo negó.
Juan preguntó por honor
y el mundo le dió deshonor.
Juan preguntó por perdón
y el mundo lo lastimó.
Juan preguntó y preguntó
y el mundo jamás lo escuchó.
Él sólo quizo jugar,
él sólo quizo soñar,
él sólo quizo amar
pero el mundo lo olvidó.
Él sólo quizo volar,
él sólo quizo cantar,
él sólo quizo amar
pero el mundo lo olvidó.
Tan fuerte fue su dolor
que un día se lo llevó.
Tan fuerte fue su dolor
que su corazón se apagó.
Tan fuerte fue su temor
que un día solo lloró.
Tan fuerte fue su temor
que un día su luz se apagó.
Él sólo quizo jugar
él sólo quizo soñar
él sólo quizo amar
pero el mundo lo olvidó.
5 september 2006
La historia de Juan
När jag skrev om Marcelito kom jag att tänka på en text av den colombianske sångaren Juanes (från skivan Un día normal). Det är en historia om ett övergivet barn, alldeles för vanlig på många håll i världen. Här passar också ett citat från Bakvända världen av Eduardo Galeano (Patas arriba. La escuela del mundo al revés, 1998).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sâ hemskt... och sâ vanligt, tyvärr. Inte bara i fattiga länder. I vâr värld finns det sâ mânga barn som är övergivna och misshandlade, trots att de inte sover pâ kartonger.
SvaraRaderaDet behövs egentligen inte sâ mycket för att barn ska fâ vara barn. Trygghet är det absolut viktigaste, tycker jag, man kan se glada, lekande och trygga barn i alla länder, trots att de kanske inte har det bra materiellt.
Det känns ibland som att det här aldrig kan bli en lycklig värld, sâ länge det finns rädda barn.
Förresten - vad levde Marcelos familj av, och grannarna pâ hans gata?
Du har så rätt, Anna! I vår del av världen ser eländet bara annorlunda ut. Många barn mår dåligt i Sverige också, men det är av andra orsaker. Här är inte bristen på materiella ting så stor men många barn behöver att bli sedda och älskade för det de ÄR i stället för det de HAR eller GÖR.
SvaraRaderaJag tror att jag skriver ett inlägg om din sista fråga, eftersom det är rätt mycket att ta upp i en kommentar. :)